Ännu värre än de gigantiska glaskartongerna i komplexet Stockholm Waterfront är ju detta stål-plockepinn i mastodontformat. Vi var åtskilliga som länge utgick från att virrvarret var ihopsamlade byggnadsställningar och liknande som snart skulle fraktas bort. Men icke.
Sett från Söder är hela området rena skräckupplevelsen. De styrande inne i Stockholms stadshus verkar inte ha fattat att byggande är som klädval. Vissa plagg passar helt enkelt inte ihop. Det skär sig. Det gör det också när det hej vilt blandas nytt och gammalt i en stad. Nytt och gammalt ska separeras så långt det går. Som i Paris. Men från den politiska majoriteten i Stockholm (med FP som ett klokt undantag): "London ett föredöme för förnyelsen av stadsbilden". Som stadsmiljö- borgarrådet Per Ankersjö (C) skriver i ett av alla sina skyskrapehyllande inlägg på sin blogg.
Som vanligt anglosaxiskt härmapande. Smaklöshet som förebild, utan någon som helst estetisk fingertoppskänsla. Minns som vore det igår - trots att det nu är massor av år sedan - när jag efter frågan till en amerikan om vilket hotell han bodde på fick det bräkande svaret: "Buuurger jarl!" Snart en ny hamburgerkedja, bara för Stockholm? USA är världens näst mest amerikaniserade land, Sverige är som bekant etta, och i Stockholm kanske man är skraja för att USA ska gå förbi. En fullt tänkbar logga:
Det är en aning överdrivet att tala om markbrist som motiv för att bygga skyskrapor i Stockholm. Bland annat detta vill jag lite antyda med stockholmsk juli-bild nr 2. De numera rätt många skyskrapeförespråkarna kan ju exempelvis titta på flygfoton över Stockholm.
Det finns alla möjligheter i världen att bygga ut innerstaden, länka ihop den, med närförorterna. Eller att bebygga Ladugårdsgärdet (området kring Kaknästornet). För att ta ytterligare en enkel lösning. Det sista är dock en helig ko (!) - eftersom det handlar om skyddad nationalstadspark, totalt 27 kvadratkilometer! Men nog är det märkligt att börja tala om skyskrapor med rena rama vischan om inte i innerstan, så i alla fall ett halvt stenkast därifrån. Bygg ut Stockholm med "klassiska" kvarter, men i lite modernare tappning.
Det är skitballt med skyskrapor, de har en skyskrapehög häftighetsfaktor. Det är rätt och slätt så de stockholmska skyskrapehyllarna tänker, på ett tämligen larvigt sätt. Varför inte erkänna det? Istället för: "Debatten i Stockholm handlar inte om att kissa längst. För mig handlar den om att kissa stiligast och smartast", som stadsmiljöborgarrådet Ankersjö skriver i ett annat blogginlägg om byggande i Stockholm. Själv tycker jag i så fall att Waterfrontbilden med alla dess stålpinnar ger intryck av okontrollerat pinkande, även kallat inkontinens. Namnbyte till Stockholm Incontinentia?
Det finns alltså ingalunda någon markbrist i Stockholm. Och ytterligare skäl mot skyskrapor här (mer än några få) är att de kräver mycket tom yta runt omkring. Inte minst med tanke på det klimat vi har blir då hela miljön hur kylig som helst, året om. Som vid alla dessa Stalin-skyskrapor i gamla östblocket.
Tillbaka till hästbilden ... Är man ute efter något som ska "sätta Stockholm på kartan" räcker det gott med en byggnad. Vad har då Stockholm idag (utöver det vackra stadshuset!)? Det i särklass allra sämsta Olof Palme gjorde under alla sina år som politiker var när han 12 maj 1967 som kommunikationsminister invigde Kaknästornet. Hmm. Inte undra på att så många avskydde honom så många år efteråt. I 45 år har vi tvingats leva med i vart fall norra Europas allra fulaste byggnad. Ett riktigt sänke för Sveriges huvudstad.
Ta bort! Montera ner! Exportera! Till New York! Kaknästornet i all dess anskrämlighet skulle passa perfekt där Frihetsgudinnan står idag. USA ville först inte ha Frihetsstatyn när fransmännen kom med gåvan i slutet på 1800-talet, utan måste övertalas. Men nu äntligen "retur: avsändaren". Medan det i Stockholm byggs något nytt - snyggt och ganska så storslaget - istället för cementkolossen!
PS. Samma ämne på bloggen Divage: inlägg 2012-07-22.
