27 augusti 2012

Det var bättre förr!

bondkomiker
Bondkomiker uppträder i Stockholms folkpark i Ingentingskogen, Solna.
(1925 - bildtext till fotot från kommunala Stockholmskällans bildarkiv)

Bondtema när Säpo hade personalfest för 5,3 miljoner kronor i Nacka.

(2012 - rapportering i medierna)

Jo, kontors- och bostadsområdet i Solna heter faktiskt Ingenting (med gamla Ingentingskogen intill).

Bondtraditioner finns som sagt i området. Och - det är just till Ingenting som Säpo ska flytta. Fast ingenting kostar det knappast. Inte det heller. Det har talats om en byggkostnad på runt 800 miljoner, och - enligt Säpo självt - en årshyra på 94 miljoner kronor. Inflyttning nästa år.

Det vore passande om Säpo åtminstone i och med flytten började tänka lite mer åt ingentinghållet. I alla fall när det gäller personalfester. Bondkomik, billig sådan, finns ju fortfarande alltid att ta till när det ska festas. Festansvariga kan ju gärna köra med en smula "1925-tänk". Aningen enklare.

På samma tema, inlägget 2012-08-22 här på bloggen: "Poliser är riktigt skumma typer". I medierna idag: DN, SvDGPAB. Och på Jernis blogg: "Polis, polis, potatisbonde".

22 augusti 2012

Poliser är riktigt skumma typer

särskrivning
OBS: "ALLTID"! Å, vad det känns tryggt på restaurang Solstugan i Stockholm. Poliser ska hållas kort! Matställets tuffa attityd har gjort att det numera är ytterst sällan som någon polis ertappas inne på området. Man behöver alltså inte ett dugg ängslas för att bli bestulen eller nerslagen. Solstugan är ett föredöme när det gäller brottsbekämpning: nu är stället praktiskt taget garanterat polisfritt!

Solstugan är billigt också. I alla fall billigare än Grand Hôtel, som Tillväxtverkets sparkade general- direktör hävdade var det billigaste alternativet när det skulle hållas personalfest. Hon glömde Solstugan!!! Det statliga verket har ju förefallit vara en aning vilset i verkligheten. Därför har man uppenbarligen inte heller känt till att det är lätt som en plätt att ta sig från Tillväxtverket (t-banestation Medborgarplatsen) till Solstugan (t-station Kristineberg) med Gröna t-banelinjen!

solstugan
En jättestor veranda har Solstugan också, exteriört ser matstället ut som en gigantisk svensk sommarstuga. Rött med vita knutar, doftandes inte bara käk utan också malätet 60-tal. Med andra ord väldans gemytligt!

Oj, nu börjar det här inlägget likna rena rama reklamen. Men jag vill ju bara hjälpa till. "Man måste vara rädd om skattebetalarnas pengar", som politiker och andra statliga företrädare brukar säga. Visserligen i andra sammanhang än egna personalfester, representation och liknande. Men ändå ...

Och minsann kan man faktiskt bara på tio minuter ta sig från regeringskvarteren (ungefär vid Hauptbahnhof på kartan) till Solstugan (hållplats Fredhäll) - med busslinje 62. Något för inte minst näringsdepartementets 300 anställda att ha i minnet, t ex när det vankas personalfest. På Östermalm, förresten, passerar 62:an nära Calle Bildts enkla lya på Karlavägen. Perfekt för ministern när exempelvis amerikanska kompisen Hillary C är på besök och det är läge för en bit mat. Calle lär dessutom älska att åka SL-buss!
Man måste vara rädd om skattebetalarnas pengar! Det är vi ju alla överens om.
solstugan karta

18 augusti 2012

Ledaren har talat

fredrik reinfeldt
Men det Fredrik Reinfeldt tycktes ha glömt bort i sommartalet inför de sina var att det bara är det egna partiet som tuffar på hyggligt i väljaropinionen. Ett av allianspartierna fortsätter att vara en skugga av sitt forna jag - medan två är totalt under isen, ofta under 4-procentsspärren.

Det fordras givetvis betydligt mer än ett väl genomfört sommartal i Gustavsberg, kryddat med bara få mer eller mindre konkreta besked om vad man tänker göra, för att få bort stämpeln som ett rätt så regeringstrött alliansgäng.

Som en vitamininjektion borde alliansen redan direkt efter förra valet gjort upp om en kraftig ommöblering av regeringen. Med nya ansikten på ministerpost efter ministerpost hade det inte bara gett intryck av energi och handlingskraft utan troligen också gett konkreta positiva resultat ("nya kvastar ..."). Icke-juristen 
Beatrice Ask på justitiedepartementet skulle exempelvis säkert ha inneburit en nytändning på utbildningsdepartementet, skolfrågorna kan hon sedan tidigare. 

Och om det rörts om i ministergrytan skulle de tre dvärgarna i alliansen troligen inte haft så lågt väljarstöd som idag. Ett av problemen för de tre partierna är ju att de förknippas med bara en eller några få frågor, med FP och skolan som det främsta exemplet.

Har aldrig fattat varför tre av alliansens partiledare samtidigt ska vara departementschefer, dessutom chefer för tunga departement. Har inte heller fattat varför det, såvitt jag vet, aldrig ifrågasatts och diskuterats. Nåja, någon gång på 50-talet gjordes misslyckade försök att få Gunnar Hedlund att lämna det tunga jobbet som inrikesminister för att kunna agera mer övergripande som Bondeför- bundsledare i koalitionen med S. Men sedan dess?

Om de fyra partiledarna i alliansen redan från start haft posterna som statsminister och vice statsminister (x 3) utan egna departement men samordningansvar skulle det väl inte bara ha inneburit effektivare regeringsarbete - utan också (mer) tid för alla fyra att vara partiledare.

En partiledare behöver dessutom inte med automatik passa som departementschef. Tänker på Annie Lööf när jag läser om Per Ahlmark, FP-ledaren som blev arbetsmarknadsminister efter valet -76. S-veteranen Anna-Greta Leijon berättar om hur illa det gick när rätt unge Ahlmark med politisk erfarenhet och kompetens från talarstolar och debattartiklar plötsligt tvingades traggla propositionstexter och varje vecka fatta hundratals beslut. Tjänstemän på departementet kunde mitt i natten väckas av departementschef Ahlmark som ville ha reda på någon helt oviktig detalj. Nej, det gick inget vidare - och Ahlmark lämnade snart både regeringen och politiken ...


Utan politisk hemvist någonstans måste jag ändå säga att det var ett bra sommartal som Fredrik Reinfeldt höll - trots en relativt seg inledning om Syrien, och trots frånvaron av riktiga överrask- ningar. Ledigt, manusfritt och med en del lustifikationer.

Faktiskt bäst: Att statsministern betonade betydelsen av utbyggd tunnelbana österut, i första hand till min gamla hemkommun Nacka. Dessutom att det ska göras försök att snabba på bygget, så att man slipper vänta ända till 2030. Men man ska samtidigt ha i minnet att den som tidigare i flera år har bromsat t-banans utbyggnad är det moderata trafiklandstingstrådet, spårvagnstalibanen Christer G Wennerholm. Trots att det är den Blå linjen som ska förlängas ... 


I medierna: SvD 1SvD 2SvD 3, DN 1DN 2

5 augusti 2012

Gunnar Sträng - citat på citat

Jag använder inte utrikiska ord när det finns adekvat svensk vokabulär. (1)
Man bör ju undvika främmande ord, om man har en relevant inhemsk vokabulär att tillgå. (2)
Jag utiliserar inte utländska ord när det existerar en relevant domestik och adekvat vokabulär(3)
(1) och (2) är helt säkert äkta Gunnar Sträng-citat. (1) är berättat av en ministerkollega. (2) från 1970 inleds med: I ett tidningsklipp kunde nyligen läsas följande magistrala förmaning av statsrådet Sträng. (3) är ett exempel på alla de inte riktigt lika äkta varianter som finns.


Det finns dom som urgerar en limitering av bostadsbyggandet. Det skall dom ge fan i. (4)
Som bekant blev det ju en del utrikiska. Här på Harpsund 1954. Gunnar Sträng, då socialminister och även ansvarig för bostäderna, skäller ut dåvarande finansministern Per Edvin Sköld. Det blev ingen minskning av bostadsbyggandet, tillägger Olof Palme, detta citats bästa-källa. 

Åren kring 1970 skämtades det om att Olof Palme utnämnts till statsminister i Gunnar Strängs regering. Uppvuxen i en statarbarack och med sexårig folkskola i bagaget kom ju Gunnar Emanuel Sträng att bli en politisk gigant med 21 år som socialdemokratisk finansminister (1955-1976). En riktig working class hero. Hoppsan, där blev det utrikiska - beklagar! I år är det 20 år sedan Gunnar Sträng dog. Ändå är han på något sätt odödlig. Hans namn fortsätter att då och då glimta till i böcker, tidningsartiklar och på nätet. Inte minst p g a det särpräglade strängska språket, som det här inlägget handlar om. Har själv saknat en rejäl sammanställnig av Gunnar Sträng-klassiker. Här är en sådan - förstås bara ett urval - allt hämtat från böcker, tidningsartiklar, tv-program m m. 

Alla Gunnar Sträng-citat är i gul textfärg, när jag citerar andra har texten blå färg och mina egna korta kommentarer är i vitt. Tanken med inlägget har också varit att åtminstone försöka skilja agnarna från vetet, vad sa Gunnar Sträng egentligen? En källförteckning finns sist i inlägget. Jag anger alltid bara "bästa-källan" - näst efter själve Gunnar Emanuel, förstås. När källorna till citatet är många och likvärdiga blir det ingen källangivelse alls. Nu kör vi vidare med citat!

Sträng var gammeldags pedagog med pekpinne och blädderblock. Han använde sina hjälpmedel minst en gång om året, när han undervisade de ärade TV-tittarna om statsverkspropositionen. Regionalpolitiska reformer kunde Sträng kalla pengar till mor i busken. Generalernas krav om ökade militära anslag avvisades som vanligt gnäll från knektarnaHan kunde berätta, efter samtal med utsända från Etiopien, att han haft en fin konversation med en gentleman från Abessinien och han intresserade sig för japsens ekonomiska framsteg. (5)
Citat från en bok om Göran Persson, vars stora politiska förebild är Gunnar Sträng. Möjligtvis med undantag av språket. Texten är skriven av journalisten Olle Svenning. Han arbetade 1965-1968 under Tage Erlander och var statsministerns talskrivare. Inte finansministerns!

Nu pinkar jag en formidabel parabel! 
(6) 
Resultatet efter en lyckad prostataoperation på 1980-talet. Berättat av Sten Andersson (partisekreterare, social- och utrikesminister). Norstedts ordbok: parabel = en U-formig matematisk kurva med oändlig utsträckning och med vissa optiskt intressanta egenskaper. Tänk om man fått beskåda detta evenemang!!! (Hör Sten Andersson imitera Sträng - se källförteckningen!)


Speciminerar du för finansministerposten? (7) 
Speciminerar. Justitieminister Lennart Geijer fick den överraskande frågan sedan han motsatt sig en utgift som Gunnar Sträng velat driva igenom. Alltså för en gångs skull helt ombytta roller. Vad Sträng menade var om jag försökte kvalificera mig för finansministerposten. Det konstaterade Geijer efter visst tankearbete, möjligen också en del research. SAOL: speciminera = författa skrifter som lärdomsprov.

Vi i riksbanken är inte så toujours att vi går ut med presskonferens när vi tar upp lån. (8)
Toujours. För den som inte kan franska är ordet totalt obegripligt. Det är det också för oss som kan franska - i alla fall i det här sammanhanget - eftersom vi har lärt oss att toujours betyder alltid. Citatet är från efter finansministertiden, 1979. Journalisterna lär ha störtat till ordböckerna för att finna att toujours, använt i svenskan, betyder sällskaplig och trevlig.


Mästare i att tala till lärde män på bönders vis och till centerpartister på latin. 
(9)
Lustifikation signerad publicisten Gustaf von Platen ...

Sviniös - Fungibel

Båda typiska ord i Gunnar Strängs vokabulär. Sviniös = svinaktig. Fungibel = fungerande, funktions- duglig, funktionell. Men inget av orden är någon strängsk "uppfinning", något som en del verkar ha trott. Och fungibel är egentligen en juridisk term för ting som inte uppvisar några särdrag och därför är utbytbara - exempelvis pengar, bensin, spannmål. Men jag är rätt säker på att Sträng nästan alltid kände till den egentliga betydelsen av de ord som han så kreativt kom att använda. Oftast.


... och då sa Sträng:
Är du gorillaledare?
När Gunnar Sträng inledde frågan om banksocialisering på socialdemokratiska partikongressen på onsdagskvällen sprang en okänd man fram till talarstolen med några kuvert. - Jag är gerillaledare, ropade han. - Vad säger du, är du gorillaledare? frågade Sträng. Partisekreterare Sten Andersson blev alldeles vit i ansiktet, rusade fram och föste ut mannen. Han trodde det var fråga om kuvert med sprängämne, sådana som israeliska ambassader fått. Men i kuverten fanns bara papperslappar med smädelser mot finansministern. Efter intermezzot skärptes bevakningen. (10)
Galningen måste ha tappat koncepterna fullständigt när han ansikte mot ansikte konfronterades med coola Gunnar Emanuel Sträng. Apropå "israeliska ambassader": Bara en månad tidigare, 5-6 september 1972, skedde massakern vid OS i München. Palestinska organisationen Svarta september dödade då elva israeliska idrottsmän.

Jag behöver inte knäppa upp byxorna och lägga upp rumpan för motståndarna så att det bara är att slå.
Det blev en het debatt när frågan om att förstatliga affärsbankerna diskuterades på S-kongressen 1972. Sträng varnade för att göra ett politiskt självmål. Det blev till sist ett nej - men drygt en tredjedel av kongressombuden, framför allt yngre, röstade för.

Schas Manhattan! (11)
Sträng tillbakavisar utländska bankers inflytande på svensk ekonomi, enligt källan. Men - kan det ha varit den amerikanska storbanken Chase Manhattan som Gunnar Sträng "hade i tankarna"?

Man kan väl kutta av den del som fejsar Gustav Adolfs torg.
(12)
De strängska funderingarna om bygglösningar när UD:s eventuella flytt från Arvfurstens palats var på tal. Gunnar Emanuel kunde även slå till med att rakt av snickra till svenska verb av engelska. Lite av pionjär på området; det här har ju på senare år omfamnats av åtskilliga som vill göra sig häftiga. Det hade Gunnar Sträng inget som helst behov av.

Jag har frågan present i skallen.
(13)
Finansminister och samtidigt oberäknelig stämmer gott på Gunnar Sträng - avseende språket. Han överraskade ständigt språkligt, i alla riktningar. Men det verkar som om detta mest, kanske enbart, gällde hans talspråk. Har nyligen läst det 20-sidiga häftet "Tidiga möten med boken", författat av Gunnar Sträng. Inget som helst språkligt "avvikande" i texten. Det är i talspråket som den språkliga lekfullheten finns - med överraskande ordval.


Hördu. Jag ska ha Tage och Aina, och Olof och Lisbet på kräftskiva här imorgon. Och, hördudu, jag stod och tittade på bordet imorse. Vi får rum med en smal jäkel till. Kan du komma? (14)
Telefonsamtal en fredag till Sten Andersson, partisekreterare och minister. (Hör Sten Andersson imitera Sträng - se källförteckningen!)

Andens lättmatroser - Kålrotsräknare - Illbattingar
Strängska kraftuttryck lite à la Tintins temperamentsfulle kompis kapten Haddock. Illbatting betyder enligt SAOL okynnigt barn. Tidigare nämnde justitieministern Lennart Geijer skriver att han gärna vill tro att Sträng är pappa till ordet, av finansministern använt om en del kritiker. 

Han ringde i vittnens närvaro upp Åsbrink och skällde ut honom:
Du din kålrotsräknare, du kunde åtminstone ha ringt. (15)
Kålrotsräknaren i detta fall var Sveriges riksbankchef Per Åsbrink. Året var 1957 och Riksbanken hade höjt räntan med en hel procentenhet - utan att informera regeringen i förväg. Sträng gick i taket. Kolrotsräknare lär under åren ha blivit ett allt vanligare strängskt uttryck om högutbildade national- och bankekonomer.

En tröst var dock att vi ändå bara var
lättmatroser som man bara ibland behövde ta på allvar. (16)
Det skriver Erik Lundberg i en av Gunnar Sträng-böckerna. Lundberg var bl a professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och ordförande i Nobelkommittén för ekonomi. Det vanligaste Sträng-uttrycket var annars andens lättmatroser. Även om han ibland körde med en och annan variant:
Det behövs erfarna skeppare och erfarna styrmän på den svenska skutan. Men 1976 var det politiska lättmatroser som försökte ta över navigeringen. (17)
Gunnar Sträng vid ett möte 1985 i Vita Bergen i Stockholm. 1976 blev det som bekant borgerligt styre, efter ett 44 år långt socialdemokratiskt regeringsinnehav.

På konjunkturernas böljande hav ska man aldrig segla med fasta skot. 
(18)
Ett bland många exempel på Strängs rika bildspråk. Här med betydelsen att det behövs en flexibel ekonomisk politik. Annars var just segling inte riktigt Gunnar Strängs grej. Inte motorbåtar heller:

Jag har en roddbåt och med den klarar jag mig bra.
(19)
Sagt när det beslutades om bensinransonering för motorbåtar - 1948, under de ekonomiskt bistra tiderna efter kriget. Gunnar Sträng var som då folkhushållningsminister ansvarig minister för beslutet. Men tiderna blev bättre, mycket bättre:

Gläd dig i din ungdom, heter det. Det gör ungdomen. För tolv miljarder kronor om året.
Med "heter det" menar Gunnar Sträng Bibelns Predikaren 11:9, som i Bibel 2000 har fått inledningen: "Gläd dig, yngling, medan du är ung, njut i fulla drag av din ungdom".

Hur är man funtad å huvudets och kroppens vägnar om man har 4-4:50 i timmen? (20)
Hur är du funtad å huvudets (och kroppens) vägnar? har av någon märklig anledning aldrig riktigt slagit igenom som kraftuttryck ... Sträng-citatet är från valrörelsens upptakt 1970, från en i radio direktsänd presskonferens. Sträng hade ilsknat till eftersom han tyckte att han oförskyllt fick klä skott för olika missförhållanden.

För mig får ni arbeta i bara kalsongerna om ni vill. (21)
Klart besked till finansdepartementets tjänstemän sedan de en varm sommardag frågat om det var tillåtet att lätta en aning på klädseln och få arbeta i bara skjortärmarna. Lika fritt på finansdeparte- mentet med Anders Borg som chef?

Visst hade Gunnar Sträng stor humor. Två av mig okommenterade kortisar:

I en valdebatt 1979 med Mundebo sa denne att han tidigare trott att avundsjukan var lika stark som sexualdriften, men nu trodde han att avundsjukan var starkare. Sträng replikerade:
Såna efemära ting som folkets sexualdrift och avundsjuka vill jag inte ge mig in på. Där kan man ju bara bygga på personliga erfarenheter. (22)

... hade en grupp jämställdhetsexperter under Per Holmbergs ledning fått i uppdrag att mer vetenskapligt reda ut de verkliga skillnaderna mellan kvinnor och män. Experterna hade tydligen sett som sin uppgift att bevisa att det just inga skillnader fanns. Jag satt mitt emot Gunnar Sträng och såg snart av hans minspel att detta inte överensstämde med hans världsbild. Hans ansikte antog en rödlätt ton som djupnade mer och mer. När den började skifta i blått, tänkte jag att nu är det nog bäst att han tar till orda om han inte ska krevera. Och han tog till orda! Herr ordförande, sa han till Erlander, någon djäkla skillnad måste det väl ändå finnas mellan kvinnor och män! Och, herr ordförande, den lilla skillnaden som är kvar nu, den sätter jag ett väldigt värde på! (23)

Vi har nu avancerat så långt i vår diné som resurserna är suffisanta. Pretenderar vi på dessert därjämte blir vi obligerade att antingen utöka avgiften för varje enskilt subjekt eller att abstinera från kaffet.
(24)
Krångligt språk? Icke! Fast, egentligen borde inte texten direkt ovanför vara gulmarkerad som ett Gunnar Sträng-citat. För att det är en kåsör i Sydsvenska Dagbladet som en gång i tiden skojade till det - hmm, i alla fall en aning - om finansministerns språkliga artisteri.

Ladies and gentlemen, leave it to me!
(25)
It var den svenska ekonomin. Med denna magnifika replik i en debatt fick Gunnar Sträng definitivt publiken med sig och satte meddebattören, en amerikansk professor, på plats. Före den dräpande repliken hade Sträng sagt att han kanske inte hade läst så mycket nationalekonomi som professorn - men när det gällde Sveriges ekonomi så var den minsann i trygga händer.

gunnar strängHärom året berättade en tidning ett par dar efter riksdagsöppnandet vad som hände i en kupé på Spångatåget morgonen efter den sedvanliga galaföreställningen i TV. Sträng hade just slagit sig ner med sin tidning, då en nyfiken liten kille fick syn på honom och gick fram:
- Ä're du som är kungen?
- Nej, svarade Sträng, lätt road och kanske lite besvärad, nej, det är inte jag som är kungen.
- Jo, det är nog du som är kungen i alla fall, envisades grabben. (26)
Så det så. Och här är inläggets källor:


(1) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 49, kapitelförfattare: Lennart Geijer.
(2) "Sträng - finansministern" (1970), sid 112, författare: Manne Ståhl.

(3) "Bevingat" (2005), sid 800 (pocket), författare: B Hellsing/M Hellquist/A Hallengren. 
(4) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 127, kapitelförfattare: Olof Palme.
(5) "Göran Persson och hans värld" (2005), sid 90 (pocket), författare: Olle Svenning.
(6) "Gäst hos Hagge: Sten Andersson"/SVT (Play), sänt 1987-12-11, vid ca 25:30. (Se till höger!)
(7) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 50, kapitelförfattare: Lennart Geijer.
(8) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 50, kapitelförfattare: Lennart Geijer.
(9) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 135, kapitelförfattare: Gustaf von Platen.
(10) Aftonbladet, 1972-10-05, artikel på förstasidan.
(11) "Bevingat" (2005), sid 800 (pocket), författare: B Hellsing/M Hellquist/A Hallengren. 
(12) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 51, kapitelförfattare: Lennart Geijer.
(13) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 50, kapitelförfattare: Lennart Geijer.
(14) "Gäst hos Hagge: Sten Andersson"/SVT (Play), sänt 1987-12-11, vid ca 24:00. (Se till höger!)
(15) "Pengarna & makten - Riksbankens historia" (2009), sid 359, författare: Gunnar Wetterberg. 
(16) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 102, kapitelförfattare: Erik Lundberg.
(17) "Sträng och Mona - ett samtal om då och nu" (1992), sid 104, författare: Gunnar Sträng/Mona Sahlin.
(18) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 98, kapitelförfattare: Erik Lundberg.
(19) "Sträng - finansministern" (1970), sid 117, författare: Manne Ståhl.
(20) "Palme" (1989), sid 109 (pocket), författare: Björn Elmbrant.
(21) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 149, författare: Frans Nilsson (bokens redaktör).
(22) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 50-51, kapitelförfattare: Lennart Geijer.
(23) "I de lugnaste vattnen ..." (1993), sid 199, författare: Sten Andersson.
(24) "Sträng - finansministern" (1970), sid 113, författare: Manne Ståhl.
(25) "En bok om och till Gunnar Sträng" (1981), sid 51, kapitelförfattare: Lennart Geijer.
(26)  "Sträng - finansministern" (1970), sid 103, författare: Manne Ståhl.

22 juli 2012

Extremt svårt jobb för utredarna

dag hammarskjöld, ndola
"Bland vrakresterna på Dola Hill var det lätt att identifiera Dag Hammarskjölds döda kropp. Han hade hamnat vid sidan om elden. Han hade två sår på halsen, ett på framsidan och ett på baksidan, av vilka det ena tydligen hade orsakats av en tung gren i närheten som hade brutits sönder. Det hade strömmat blod från såret under hans haka. Han hade brott på övre delen av ryggraden, revbenen var skadade, ryggen och högra sidan av huvudet hade fått svåra sår. Ambulansmannen Brian Eccles som hjälpte till att lyfta Hammarskjölds kropp från marken meddelade: 'Jag märkte att ett rödfärgat spelkort var instucket innanför hans halsduk.' I sin vänstra hand höll han några vissna, bruna löv och torra grässtrån. Hans armbandsur med stor visartavla hade stannat tjugofem minuter över tio."

Texten ovan är hämtad från något av ett standardverk i ämnet, amerikanen Arthur L Gavshons bok "Hammarskjölds sista dagar". Den är utgiven bara något år efter flygkraschen, och ingår i min nära hyllmetern stora boksamling och ytterligare kanske något kilo annat material om FN-chefen Dag Hammarskjölds liv och död.

En kommission ska på nytt utreda flygkraschen 1961 i Ndola i nuvarande Zambia (tidigare Nordrhodesia). Alldeles utmärkt!
Men risken är givetvis extremt stor att frågetecknen kommer att förbli frågetecken. Dels p g a att utredarnas försummelser dagarna efter kraschen inte går att göra ogjorda. Och dels p g a att de flesta av nyckelpersonerna och vittnena nu är döda. Men gör den nya kommissionen bara några framsteg i utredandet är det förstås förträffligt. Kanske finns det några hemligstämplade dokument som nu kan göras offentliga?

Det har snart gått 51 år sedan flygkatastrofen som tog Dag Hammarskjölds och övriga 15 ombordvarandes liv. För 20 år sedan, på uppdrag av svenska UD, gjorde diplomaten Bengt Rösiö en egen utredning som texten nedan är tagen från. Den visar på vilka grundläggande fel som gjordes av de lokala utredarna direkt efter flygkraschen. Den "Danielsson" som nämns är den svenske kriminalkommissarien Otto Danielsson, en av de svenska utredare som sent omsider släpptes in.

"Danielsson kritiserar uraktlåtenheten att systematiskt och noggrannt låta erfaren kriminalteknisk expertis redan i ett tidigt skede granska tillvaratagna flygplansdelar och undersöka skador som kan ha förorsakats av beskjutning av olika slag mot flygplan. Man hade även gjort sig skyldig till anmärkningsvärt slarv även om så icke skett i ont syfte: Man hade t.ex. på platsen grävt ner pilotens pannben istället för att lämna det till obducenterna. Man hade icke hört samtliga de afrikanska kolare som befann sig nära vrakplatsen, och de förhör som gjordes betecknade han som icke tillfredsställande. Överhuvudtaget hävdade Danielsson att den rhodesiska haverikommissionen alltsedan arbetets början ådagalagt en ensidig inställning och hyst den förutfattade meningen att haveriet berodde på förarfel."

I sin 12-sidiga rapport från 1993 kommer annars Bengt Rösiö till slutsatsen att det var den mänskliga faktorn som låg bakom haveriet, misstag från piloterna. Alltså samma slutsats som de lokala myndigheterna kom fram till. I mitt tycke märkligt.

Hela historien kryllar ju av konstigheter. Och när man läser materialet är det ideligen uppgifter som får en att hoppa till lite extra, som citaten ovan om rödfärgat spelkort respektive pilotens pannben. I alla fall den första uppgiften pekar ju mot - bland allt annat - att det förekommit aktiviteter på haveriplatsen innan den officiellt blev lokaliserad. Ska tillägga att Dag Hammarskjöld levde "viss tid" efter kraschen, enligt svensk expertis. Men hade så pass allvarliga skador att han inte kunnat överleva även om han snabbt fått vård.

Den avslutande bilden visar de totala skillnaderna i inställning bland utredarna. På platsen där DC-6:an kraschade: allvarliga svenska utredare till vänster, flinande rhodesiska till höger.


ndola, dag hammarskjöld

Läs gärna också: "Knappast pilotslarv bakom kraschen" (blogginlägg 2011-09-18).
I medierna: SvDDNDN 2GPAB.
PS: Omgivande texter här på bloggen är mest åt det humoristiska hållet, en olycklig kollision - tyvärr.

21 juli 2012

Över min döda kropp ...

stockholm waterfront
... det skulle han ha sagt om han kunnat. Vi talar alltså om stackars Birger jarl, Stockholms grundare, där han ligger invid stadshusets östra sida. Nåja, eftersom de som bestämde inte ville flytta kvarlevorna från Västergötland handlar det egentligen bara om ett gravmonument. Och det är lika bra det - efter det senaste tillskottet till Stockholms förfulning alldeles intill.

Ännu värre än de gigantiska glaskartongerna i komplexet Stockholm Waterfront är ju detta stål-plockepinn i mastodontformat. Vi var åtskilliga som länge utgick från att virrvarret var ihopsamlade byggnadsställningar och liknande som snart skulle fraktas bort. Men icke.

Sett från Söder är hela området rena skräckupplevelsen. De styrande inne i Stockholms stadshus verkar inte ha fattat att byggande är som klädval. 
Vissa plagg passar helt enkelt inte ihop. Det skär sig. Det gör det också när det hej vilt blandas nytt och gammalt i en stad. Nytt och gammalt ska separeras så långt det går. Som i Paris. Men från den politiska majoriteten i Stockholm (med FP som ett klokt undantag): "London ett föredöme för förnyelsen av stadsbilden". Som stadsmiljö- borgarrådet Per Ankersjö (C) skriver i ett av alla sina skyskrapehyllande inlägg på sin blogg.

Som vanligt anglosaxiskt härmapande. Smaklöshet som förebild, utan någon som helst estetisk fingertoppskänsla. Minns som vore det igår - trots att det nu är massor av år sedan - när jag efter frågan till en amerikan om vilket hotell han bodde på fick det bräkande svaret: "Buuurger jarl!" Snart en ny hamburgerkedja, bara för Stockholm? 
USA är världens näst mest amerikaniserade land, Sverige är som bekant etta, och i Stockholm kanske man är skraja för att USA ska gå förbi. En fullt tänkbar logga:

birger jarl

kaknästornet

Det är en aning överdrivet att tala om markbrist som motiv för att bygga skyskrapor i Stockholm. Bland annat detta vill jag lite antyda med stockholmsk juli-bild nr 2. De numera rätt många skyskrapeförespråkarna kan ju exempelvis titta på flygfoton över Stockholm.

Det finns alla möjligheter i världen att bygga ut innerstaden, länka ihop den, med närförorterna. Eller att bebygga Ladugårdsgärdet (området kring Kaknästornet). För att ta ytterligare en enkel lösning. Det sista är dock en helig ko (!) - eftersom det handlar om skyddad nationalstadspark, totalt 27 kvadratkilometer! Men nog är det märkligt att börja tala om skyskrapor med rena rama vischan om inte i innerstan, så i alla fall ett halvt stenkast därifrån. Bygg ut Stockholm med "klassiska" kvarter, men i lite modernare tappning.

Det är skitballt med skyskrapor, de har en skyskrapehög häftighetsfaktor. Det är rätt och slätt så de stockholmska skyskrapehyllarna tänker, på ett tämligen larvigt sätt. Varför inte erkänna det? Istället för: "Debatten i Stockholm handlar inte om att kissa längst. För mig handlar den om att kissa stiligast och smartast", som stadsmiljöborgarrådet Ankersjö skriver i ett annat blogginlägg om byggande i Stockholm. Själv tycker jag i så fall att Waterfrontbilden med alla dess stålpinnar ger intryck av okontrollerat pinkande, även kallat inkontinens. Namnbyte till Stockholm Incontinentia?

Det finns alltså ingalunda någon markbrist i Stockholm. Och ytterligare skäl mot skyskrapor här (mer än några få) är att de kräver mycket tom yta runt omkring. Inte minst med tanke på det klimat vi har blir då hela miljön hur kylig som helst, året om. Som vid alla dessa Stalin-skyskrapor i gamla östblocket.

Tillbaka till hästbilden ... Är man ute efter något som ska "sätta Stockholm på kartan" räcker det gott med en byggnad. Vad har då Stockholm idag (utöver det vackra stadshuset!)? Det i särklass allra sämsta Olof Palme gjorde under alla sina år som politiker var när han 12 maj 1967 som kommunikationsminister invigde Kaknästornet. Hmm. Inte undra på att så många avskydde honom så många år efteråt. I 45 år har vi tvingats leva med i vart fall norra Europas allra fulaste byggnad. Ett riktigt sänke för Sveriges huvudstad.

Ta bort! Montera ner! Exportera! Till New York! Kaknästornet i all dess anskrämlighet skulle passa perfekt där Frihetsgudinnan står idag. USA ville först inte ha Frihetsstatyn när fransmännen kom med gåvan i slutet på 1800-talet, utan måste övertalas. Men nu äntligen "retur: avsändaren". Medan det i Stockholm byggs något nytt - snyggt och ganska så storslaget - istället för cementkolossen!


kaknästornet

PS. Samma ämne på bloggen Divage: inlägg 2012-07-22.