21 augusti 2014

Romantik med Göran Persson

Göran Persson

Politik, valrörelse, opinionsmätningar och regeringsfrågan i all ära. Men för Göran Persson är det just nu framförallt den kommande gulliga storfilmen det handlar om. Då blir exempelvis nyhetsbyrån TT:s rapportering förra helgen begriplig: 

TT-text, skärmdump

Tungviktare ser ut att ta över Arvfurstens palats där utrikesdepartementet håller till. Då menar jag i första hand inte Göran Persson själv. Visserligen är han onekligen tung. Men med kossornas runt 600 kilo vardera måste väl ändå Göran bedömas ligga en aning i lä. Eller har jag fel?

Ett av flera spänningsmoment i filmen Inte utan mina kossor är högste chefen Stefans linje att det helt enkelt måste bedrivas kohandel. "Aldrig, aldrig, aldrig i livet!" dundrar Göran, som kan gå i döden för sina 87 (!) älsklingar med anställningar som koordinatorer på UD. Och de fullständigt dyrkar sin tvåbenta buffel. Tidigare har ju som bekant Göran tvärtom fått utstå kritik för att vara just en buffel.

Visserligen kommer byråkratins kvarnar att mala betydligt långsammare på UD med alla dessa i evigheter idisslande nytillskott. Och visserligen kommer det att på utrikesdepartementet lukta ... hmm ... annorlunda, så det står härliga till. Men departementet kommer istället att bli betydligt mänskligare. Nåja, inte bokstavligen - men du förstår nog vad jag menar ...


Görans fru Anitra Steen var ju i många år vd på Systembolaget. Vid middagarna hemma på Torps gård mellan Flen och Gnesta dricker Anitra alltid fina årgångsviner. Däremot intager Göran förstås undantagslöst dagsfärsk mjölk från älsklingarna. "Åh, vilken fullständigt underbar bouquet!" kan han ofta smackande höras utbrista. Denna gudomliga vita dryck försöker han i filmen också införa vid de diplomatiska tillställningarna under kristallkronorna, att svälja ner snittarna med.

I rollistan ser vi Anitra II nämnd. Men den som tror att Anitra I är frugan Anitra Steen har fullständigt fel. Hon lystrar till namnet Anitra III. Anitra I avled förra året i samband med kurragömmalek med Göran ute på de delvis steniga ägorna. Och efter Anitra I:s tragiska bortgång blev det stor ceremoni i traktens kyrka med även Görans gamla utrikiska kompisar närvarande - Tony Blair, Bill Clinton och Kofi Annan på första parkett. Korgossarna sjöng som aldrig förr, och intet öga var torrt bland de sörjande.


Göran betraktar också aktuella Inte utan mina kossor som ett kraftfullt feministiskt initiativ. Han kom ut som feminist redan på senhösten 2000 och gav alltså ganska tidigt feminismen ett ansikte. Ett år senare sa han till Aftonbladet: "Jag är feminist, men vill inte driva de här frågorna så hårt att jag skapar motsättningar." På sistnämnda punkten har Göran alltså ändrat sig: Inte utan mina kossor. Även de måste beredas plats i de fina salongerna.

Men det är kärleken som står i högsätet och höstens kramiga storfilm kommer med all sannolikhet att dra in betydligt mer intäkter än den amerikanska superfilmen med den snarlika titeln Inte utan min dotter. Perssonfilmen kommer att slå internationelt så det bara råmar om det!


ko, animering

17 augusti 2014

Kors i taket ...

Carl Bildt

... den allvetande och ofelbare excellensen Carl Bildt har ingen aning om hur oppositionsledaren stavar sitt namn! Från Carl Bildts blogg Alla dessa bokstäver, publicerat igår lördag:

Skärmdump, text

Hmm ... Bildts blogg heter visst Alla dessa dagar. Officiellt i alla fall.

Först plitade jag ner en kommentar till inlägget för den bildtska bloggen. Men skrev istället det här inlägget. Och så här löd den kommentar som Carl Bildt aldrig fick läsa, stackarn:


Pst! Att stava utrikiska potentaters namn rätt är bra. Det vore också bra att kunna stava den svenske oppositionsledarens (tillika den högst sannolikt blivande svenske statsministerns) namn rätt. Han stavar alltså inte sitt efternamn "Lövén" (som det står i inlägget) - utan Löfven. Ingen akut accent samt ett f före v.

Så det så ...

17 juli 2014

Thrillern med Stefan Löfven - snart premiär!

Stefan Löfven, 1

Ända sedan Stefan Löfven valdes till huvudrollsinnehavare en bit in på 2012 har det planerats för den nyskapande filmen där verklig verklighet och annan verklighet liksom flyter ihop.

Det allra mesta i berättelsen kretsar förstås kring Stefan Löfven, till det yttre kanske en aning påminnande om en ärrad småtjuv av den gamla hederliga sorten. Ordknapp och finurlig, men trots det skumma verksamhetsområdet är det svårt att inte gilla karln. Till och med polisen gör det. Även om han i de ständigt återkommande förhören om ditten och datten på ett nästintill oslagbart sätt håller inne med allt.

Att verkligen väga varje ord på guldvåg och sedan låsa in lejonparten av dem i ett sprängsäkert kassaskåp är något av Stefans adelsmärke. Tystnaden är hans signum.

Vilka hemligheter bär Stefan på? Vilka är hans avsikter? Vad är han ute efter? Hur tänker han? Vad planerar han? Vilka B-planer har han? Vad finns bortom tystnaden? Vad har han i sin källare? Vem har han i sin källare? Det är något av ramen i detta spänningsfyllda drama. Plus: hur kommer vi nästan tio miljoner grannar till Stefan att påverkas av vad som sker i hans hus?

Trots att premiären närmar sig med stormsteg är manuset inte på långa vägar färdigt, det författas undan för undan under produktionens gång. Somligt har dock läckt ut. Stefan lever ihop med Magdalena, det är för övrigt hon som har hand om parets ekonomi. De bor i ett ordinärt svenskt folkhem där ett antal personer dyker upp, en efter en, just när sommaren nyss har övergått i höst. Män och kvinnor går in i huset, men ingen ser dem komma ut.

Redan i den preliminära listan över statister i filmen finner vi några intressanta namn. Jonas Sjöstedt är ett. Enligt utkastet till manuset låses han in nere i källaren, på direkten. Men - detta är verkligen ingen film för småbarn! - Stefan och Magdalena struntar faktiskt i binda honom. Sjöstedts rörelsefrihet är ju redan starkt begränsad, bakbunden som han är genom beslut av V-kongressen.

Preliminärt är även Gudrun Schyman uppsatt som statist. Men eftersom hon upplevs som besvärlig, brukar t.o.m. försöka lägga sig i regiarbetet, hoppas samtliga inblandade att kunna förbigå henne helt. Blir hon med förses hon med kraftiga lager silvertejp över hennes i särklass mest vitala del av kroppen. Och placerad i en dubbelt ljudisolerad skrubb nere i källaren, hon lär ju oavbrutet fabricera missnöjesyttringar i påtvingad mummelform.


Animerad text

Stefan är ju gammal metallare och har hemmavid konstruerat fiffiga grejer för att göra folk lite mer samarbetsvilliga, eller möra om man säger så. De tillgrips dock först i sista hand och det är i skrivande stund oklart i vilken omfattning så blir fallet i denna thriller.

Enligt trovärdiga källor kommer i alla fall Stefan själv (helt överraskande!) att utsättas för tortyr i dramat, en av Stefans repliker: "Tidigare har jag tvingats se de stora elefanterna dansa. Men det här!" Varning för ruggiga dansscener i filmen! Såvida nu inte censursaxen sätter stopp för det.

Gustav Fridolin är inte bara rörlig, han har kort stubin också. Men det är självfallet inte bara från Tomteblosset som han kallas internt som det blir skrik och skrän så det står härliga till. Och från fönstren i Stefans och Magdalenas gemensamma röda folkhem kommer åtskilligt kastas ut. Porslin ... möbler ... Ylva Johansson ... Det sistnämnda kommer med till visshet gränsande sannolikhet rendera ett högre utslag på Richterskalan. Johanssonskan är ju som bekant en oerhört omfattande varelse.

Visst skjutande ska också förekomma i dramat. Det är bland annat MP:s sifferpolitiska taleshen Per Bolund som försöker peppra alla rödfärgade inom synhåll fulla med ett par magasin smattrande sifferserier. Ra-ta-ta-ta-ta-ta-ta-ta-ta-ta ... 
Ra-ta-ta-ta-ta-ta-ta-ta-ta-ta ... Precisionen lämnar emellertid mycket övrigt att önska. Han övermannas därför snabbt och placeras även han i källarplanet, för vidare hantering vid ett senare tillfälle.

I den rymliga källaren finns för övrigt en trälåda i ett hörn. Märkligt lik den låda som ett gäng galna tyska terrorister tänkte placera dåvarande invandrarministern Anna-Greta Leijon i på 70-talet. Hoppsan! Och ingen utom Stefan vet vem som finns i hemliga lådan som det hörs konstiga ljud ifrån. "Mitt S i rockärmen", säger Stefan sammanbitet, "när allt annat är uttömt".

Ytterligare några repliker i det preliminära manusutkastet. Snåla Magdalena (skriker): "Det där kostar ju för fan också skjortan." Knipsluge Stefan (viskar i hennes öra): "Lugn! Fido kommer snart att gå med bar överkropp, det ska jag se till." (Fido är värdparets smeknamn på valpige Gustav.) Åsa (mumlande): "Dåliga vibbar, jag gillar verkligen inte klimatet härinne." Carin Jämtin (på improviserad värmländska): "Upp med hakan, Åsa. Efter regn kommer jordskred!"


Det här är en thriller som kommer att bli riktigt, riktigt bra. Kanske. Eller riktigt, riktigt dålig.


Stefan Löfven, A

6 juli 2014

Roboten från Maramö

Annie Lööf 1, animering

Det ligger onekligen något självförminskande, nästintill självutplånande i de fem ord som Centerledaren betecknat som kärnan i sin politiska filosofi. Visst är det rörande.

Men eftersom jag tidigare arbetat som kombinerad nyhetsnedskrivare och nyhetsuppläsare på radion är jag såsom yrkesskadad extremt uppmärksam på betoningarnas betydelse. Så ett par garderande tolkningar kan vara på sin plats.

Robot-Annie kan hypotetiskt mena att människan ska STÅ i centrum, eftersom de med skattemedel finansierade träbänkarna av besparingsskäl måste dras in. Men kan detta verkligen utgöra kärnbudskapet i ett riksparti? Ytterligare en alternativ tolkning är att om en människa ska stå så ska han eller hon göra det i CENTRUM, ingen annanstans. Men eftersom detta inte kan betecknas som särskilt liberalt förefaller detta alternativ inte heller särskilt troligt.


Robot-Annie har givetvis det största ordförrådet av riksdagens nio partiledare. Det har Dagens Nyheter slagit fast med statistikens hjälp. Men det är en självklarhet eftersom hela Svenska Akademiens ordlista (SAOL) matades in i Annie redan från start. Och självfallet har det under åren låtits göra uppdateringar/uppgraderingar i Robot-Annie av den aktuella svenska ordarsenalen.

Men att kunna samtliga svenska glosor är inte alltid av godo. Det gäller också att i alla fall göra sig så pass begriplig att Peter Englund och Horace Engdahl i Akademien inte tvingas konsultera ordböcker sedan de hört Annie. Och en sak till. Robot-Annie har trots sitt oerhört rika ordförråd en klar fallenhet för slitna och tomma fraser. Någon skruv som inte är tillräckligt hårt åtdragen i denna annars helt fulländade robotskapelse?


– Jag brinner för entreprenörskap, jag brinner för att människor som är utsatta ska få en möjlighet till trygghet och egen försörjning, och jag brinner för en grönare värld. (SR Dalarna/Dalanytt 2011-08-17) 
("Vilken ministerpost vill du ha?") – Jag brinner för både miljö-, närings- och landsbygdsfrågor men har inte bestämt mig. (Aftonbladet, 2011-09-19.)
– Jag brinner för värderingar, för att förändra saker rent konkret. (Veckans Affärer, 2013-01-10.) 
– Jag brinner för jobb och företagande i hela landet, för ungas jobb och småföretagens villkor. Jag brinner också för resultat för miljön, att minska gifterna i vår vardag. (Smålands-Tidningen, 2014-07-02.)
– Det här är ett problem och något av det jag brinner allra mest för. Vi har en lång väg kvar innan kvinnor har samma förutsättningar som männen. ("Möt Annie Lööf", Centerpartiets hemsida.)
– Jag brinner för Stureplan. (Flashback, 2011-09-25.) Hoppsan, just det här citatet skulle nog inte ha kommit med här.


Annie Lööf 3, bild

Det är givet att när Robot-Annie emellanåt avbildas i mänsklig gestalt så blir det alltid något flammande brandgult kring henne. För övrigt var det en brand i elkablagen i Robot-Annie som var orsaken till att hon under en period surrade hej vilt om månggifte, slopad skolplikt, helt fri invandring, avskaffande av lagen om anställningsskydd och slopad arvsrätt. Det var som bekant ungefär samtidigt som fokus i medierna även låg på den ögonbrynshöjande företeelsen Stureplanscentern inom det tidigare Bondeförbundet.

I bondeland är också Robot-Annie konstruerad. Efter ritningar från Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm inleddes det praktiska ihopsättandet 1982, och i juli 1983 stod underverket klart i byn Maramö utanför småländska Värnamo.

Nu är ju inte konkurrensen direkt stenhård ("Den politiska eliten sällan klassens ljus", som det har beskrivits), men Robot-Annie var förstås allra överst på prispallen när Lärarnas tidning gjorde en sammanställning över alla ledande politikers snittbetyg i gymnasiet. Högsta betyg i samtliga ämnen för Annie. Självfallet.

Med tanke på bakgrund och på intelligens är det mycket märkligt att Robot-Annie inte gett sitt parti en tydlig nygammal inriktning. Det är konstigt att hon avstått från att utgå från rötterna, både sitt partis och sina egna, ett mysterium att hon gett blanka tusan i det högst sannolikt vinnande konceptet för sitt parti.

Vi flytt' int'! stod det förr på nålmärkena bland folket ute i bygderna. Vi syns int'! står det på märkena idag. Okej, det kanske inte direkt finns märken med sådan text idag. Men det borde verkligen göra det.

Det finns idag inget parti i svensk politik som prioriterar landsbygden. Och här står nu Robot-Annie med fotbollen framför vidöppet motståndarmål. Men hon skjuter inte. Utan till stor förvåning börjar hon istället dribbla framför målet. Det finns ju ingen att dribbla bort, det är ju totalt motståndartomt. Det är så att hon nästintill dribblar bort sig själv i ensamt majestät. Och inget mål blir gjort. Med en tydlig profil som Sveriges landsbygdsparti (vilket förstås är något annat än ett intresseparti för landets kvarvarande bönder) är det väl fullt möjligt att Centern skulle kunna ligga omkring 10 procent i väljarstöd.

Jättefrågan är förstås om perfekta Robot-Annie verkligen är perfekt för Centerpartiet. Det finns all anledning att tvivla på det.


Annie Lööf 2, bild

Diverse länkar:
Politikernas betyg (Lärarnas tidning, 2012-11-28.)
Politikernas ordförråd (Dagens Nyheter, 2014-06-18.)
Centerpartiets dag under Almedalsveckan 2014 (Dagens Nyheter, 2014-07-06.)

2 juli 2014

Miljöpartiet de gråa är namnet!

Miljöpartiet de gröna, logotyper.

Uppriktigt sagt har jag aldrig förstått mig på dessa gröna predikantliknande människor som kallar sig miljöpartister. Men nu har polletten trillat ner! De här märkligt främmande varelserna är ju inte gröna utan i själva verket gråa! Så har äntligen alla bitarna fallit på plats! 

Nu minns jag så väl ett tv-inslag för längesen. En aktiv miljöpartist från Norrlands inland (möjligen från Rakvattnet) med stora svårigheter att lokalt vinna sympatisörer säger: "Men Södermalm i Stockholm är rena paradiset, där finns hur många miljöpartister som helst."


Miljöpartiet är sedan många år ett stadsparti, för att inte säga storstadsparti rätt och slätt. Det är väl inget att huttla om. Grått ska det vara. Betong och cement kryddat med svart asfalt. Och för miljöpartisten ska tempot ska vara riktigt högt uppdrivet, inte naturens urtrista lunk. Och människorna runtikring miljöpartisten - de ska alltid vara måååååånga.

myrstack

Men det är klart, de förment gröna miljöpartisterna i städerna kanske inbillar sig att den mest ideala tillvaron är den som liknar en myrstack. Visst, där har vi möjligen en koppling till naturen. Men då glömmer de en sak. Vilka djur är det mest synd om? Just det: Myrstackarna!

Bland människorna är det kanske mest synd om mig som just nu skriver detta. Jag, mitt bland alla dessa svårbegripliga miljöpartister. 41 % i den yrkesgrupp jag tillhör (journalisterna) är miljöpartister, enligt en kartläggning från 2011 (här). Och inte nog med det. Hos den arbetsgivare som jag haft allra längst - Sveriges Radio - är 54 % av journalisterna miljöpartister, enligt samma undersökning. Och inte nog med det. I den kommun jag bor, Stockholm, fick miljöpartiet (med undantag för universitetsstaden Lund) flest röster i hela landet (21,76 %). Och inte nog med det. Bland Stockholms sex kommunvalkretsar fick Miljöpartiet flest röster i mitt eget Södermalm/Enskede (26,26 %). Och inte nog med det. I mitt eget valdistrikt på Södermalm (Sofia 21) gick det snäppet ännu bättre för Miljöpartiet (26,89 %). Och inte nog med det. Den kommun där jag har mina rötter och som jag växte upp i, den stockholmska kranskommunen Nacka, kom på delad 5:e plats i Miljöpartiets riksbästalista (20,73 %).

En grön våg talas det om. Visst. Men denna våg utförs till allas beskådan enbart från läktarplats. Aldrig i livet att man flyttar till vischan. Dessutom är det ju de töntiga lantisarnas fel det här med alla bilavgaserna. I tidningen Södermalmsnytt nyligen:

tidningstext

Miljöpartisten är miljöpartist eftersom det är varumärkesstärkande. I våra dagars egoland är det som bekant a och o att vårda sitt personliga varumärke. Att vara miljöpartist känns fräscht och lagom oppositionellt. Man är för rätt saker och mot rätt saker. Man framstår som medveten och intressant. Men det är oerhört viktigt att alla får veta att man är miljöpartist. Det är ju liksom själva poängen med att vara det.

Förresten, i Solsidan i min gamla hemkommun Nacka skördade minsann MP lagrar i EU-valet: 12,86 % (här). Bakom den sensationella framgången just här för partiet står Mickan och hennes 130 väninnor i Solsidan som av en slump 
en dag hamnade i Nackareservatet intill. Jösses! Skog! Det var en syn det, en lång rad fruntimmer som stapplande fram på stigarna i högklackat. Den nyblivna miljöpartisten Mickan säger i en kommentar till partivalet: - Jag är inte bara ytlig, jag är djup också.

Solsidan, Mickan
Nyfrälsta miljöpartisten Mickan med matchande blommor.
Om vi lämnar Solsidan så kan det slås fast att när miljöpartisten joggar utförs det på asfalt i trygg grå miljö. Går inte det och man tvingas ut i naturen på sin joggrunda är öronsnäcka eller helst ett par rejäla hörlurar med så ljudlig musik som möjligt räddningen - så att man slipper höra det förbannade fågelkvittret och rasslet i lövverken. Men eftersom det medför problem att springa med ögonbindel för att också slippa se den förbaskade naturen får man dock nöja sig med ett par rejält dämpande solglasögon.

Miljöpartiet intresserar sig föga för de människor som bor i en miljö i dess bästa form, naturnära. Likgiltighet, till en del faktiskt nästintill fientlighet. Tänk på de ytterligare skatter och avgifter för landsbygdens folk som står högt på partiets önskelista. Men det är klart, vilket existensberättigande har egentligen landsbygden när ICA, Konsum, Lidl m fl ju själva tillverkar mjölk, ägg och bröd m m inne i städerna? Har roat mig med att län för län gå igenom Valmyndighetens statistik efter EU-valet. (Statistik - det är grejer det!) I exempelvis de sju s k skogslänen (har själv bott i ett av dem 
i många år) är det genomgående att det är i de större residenstäderna som sympatisörerna finns. Ute i den goda miljöns glesbygd är det inte överraskande tummen ner:

Norrbottens län Högst: Luleå 15,16 % Lägst: Arvidsjaur 6,08 %
Västerbottens län Högst: Umeå 18,56 % Lägst (också i hela landet): Åsele 4,49 %
Jämtlands län Högst: Östersund 16,94 % Lägst: Strömsund 5,75 %
Västernorrlands län Högst: Härnösand 16,05 % Lägst: Ånge: 5,26 %
Gävleborgs län Högst: Gävle 14,39 % Lägst: Hofors 7,19 %
Dalarnas län Högst: Falun 14,98 % Lägst: Malung-Sälen 5,81 %
Värmlands län Högst: Karlstad 16,54 % Lägst: Munkfors 5,85 %

Borde det inte i respektive län vara tvärtom kommunerna emellan? Sverige har senaste åren haft den starkaste urbaniseringen inom EU, samtidigt har MP vuxit markant i popularitet. Det går inte riktigt ihop. Eller är man tvungen att vända det naturnära ryggen för att värna naturen och miljön? Är det verkligen ett måste för en sann miljöpartist att älska staden? Strategerna på Miljöpartiet har av allt att döma för längesen ropat som en man (eller kvinna): "Mycket hellre en fågel i Handen än tio i skogen!" Även om Handen i och för sig är ett knivigt gränsfall, lite halvlantligt som det är i utkanten av Storstockholm.

Miljöpartiet: Varför inte löpa linan ut? Jobba för att koncentrera all befolkning i Sverige till Stockholm. Vilket lyft för miljön! Lägg förslag om att göra hela Sverige till ett enda avfolkat Skansen. Töm Sverige utanför Stockholm och riv all annan bebyggelse, industri, kärnkraftverk m m för att ge plats åt vindkraftsparker och solenergiparker en masse över hela landet. Bevara kanske Göteborg, Malmö och Uppsala som bygdemuseer.


Förbjud bilar i den enda befolkade delen av Sverige, Stockholm, och bygg ut tunnelbanan. Mycket, mycket kraftigt. Perforera den stockholmska jorden så att all världens schweizerostar gemensamt kan gå och slänga sig i väggen. Idag finns ju bara gröna, röda och blåa linjerna. Herregud, det finns ju hur många färger som helst. Miljoner. Den blåbärsrisgröna linjen, den eldsvådegula linjen, den hönsskitfärgade linjen, den avundsjuksgröna linjen, den schackspelsfärgade linjen, den rödgrönrörarödgröna linjen, den pissgula linjen, den ofärgade linjen, den gråsafärgade linjen, den bankomatblåa linjen, den spygröna linjen osv osv osv. Men tunnelbanelinjen nummer 1, förstås: den gråa linjen!


Miljöpartiet de gröna, logotyp

(PSST! På otroligt MP-starka Södermalm i Stockholm bor nio procent av Sveriges alla journalister. Och västra Södermalm (församlingen Högalid) är i synnerhet det allra mest journalisttäta området i hela Sverige. Allt enligt en kartläggning från 2007 (här). Kikar man på Valmyndighetens statistik finner man som av en händelse genomgående mycket höga MP-siffror just här i extra journalisttäta västra Södermalm. Exempelvis valdistrikten Högalid 1 (33,72 %) och Högalid 4 (30,87 %) (här). Men vilka partipolitiska sympatier journalister har privat har ju ingen som helst betydelse i yrkesutövningen. Så ska det vara. Och så är det. Eller hur?)

(PSST! I förra veckan kontaktade jag Göteborgsprofessorn Henrik Oscarsson med förfrågan om en uppdaterad väljarprofil för Miljöpartiet. En färsk sådan skulle redovisas idag (2/7) på MP:s dag under Almedalsveckan. Och minsann, sent på eftermiddagen idag la professorn ut väljarprofilen på sin forskarblogg (här). "Miljöpartiet - ett parti för unga, kvinnor och storstadsbor." Just det.) (DN)