26 september 2014

Solsidan har också sina sidor

Solsidan

Saltsjöbanan
Äntligen Solsidan! Detta efter åtta långa år - hela tiden samtidigt ganska nära, vilket lett till visst dreglande. Som du kan se på kartan för Saltsjöbanan talar jag om Igelboda, jag talar om Tippen och jag talar om Tattby. Smaka på orden! Långsamt! Riktigt långsamt! Igel- ... boda ... Tippen ... Tatt- ... by ... Visst är det smak av skuggsida så det bara skriker om det. Och hur kul är det att bo där, på skuggsidan? Just det!

Söndagen 14 september blev det för sällskapet ovanför ett uppfriskande utomhusbad vid Erstaviksbadet innan man nådde slutmålet, Solsidan. Solsidan - den nya adressen! Underbart! Även om en i gruppen (Jonas, förstås) upplevs som - oss emellan sagt - skitjobbig. Men som Stefan, Magdalena, Gustav och Åsa säger: "Visserligen är han något som katten släpat in. Fast mycket värre. Fy fan! Men behöver vi honom någon gång så utnyttjar vi honom såklart."

Självfallet vill de fyra bara umgås med sofistikerat folk som Annie från Maramö i Småland och Jan från Marx kommun i Västergötland. Jan ansågs också lite suspekt ett tag. Men så upptäckte kvartetten en dag att Marx kommun stavas Marks kommun och då var han fullt ok att ha att göra med. Jan och Annie är fina människor, bra människor. I motsats till en viss pajsare.

Korte Stefan är egentligen huvudet högre än de andra i gruppen. I alla fall när han får stå på en rejäl låda eller pall. Han har dock fortfarande en del kunskapsluckor för ett liv i Solsidan och som låda/pall fungerar även ett stort antal uppslagsböcker. Det var exempelvis först 14 september, vid besöket på lite väl svala Erstaviksbadet ute i det fria, som han fick klart för sig vad gungfly betyder och är.

Intill skogsstigen från stationen Erstaviksbadet ner till själva badet finns nämligen tre exempel på vad gungfly kan vara, nämligen öar som rör på sig. "En ö som rör på sig är väl för fanken ingen ö", muttrade Stefan innan han tog fram en av uppslagsböckerna och läste om Dammsjön ett halvt stenkast från Solsidan.

De tre rörliga öarna (eller flytande öarna eller flottholmarna eller gungflyna, det finns flera namn) som med torv, jord, växter m.m. drivit ut från land fick Stefan att göra två noteringar i sin lilla röda - det är hans anteckningsbok med viktiga saker att komma ihåg. Så här skrev han:

1. Gungfly är farligt att gå på eftersom man inte vet var det bär och inte bär (står i Wikipedia). Också: Saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara (just det!).
2. Kolla upp om Gotland och Öland verkligen sitter fast så att de inte börjar driva iväg mot exempelvis Ryssland. Den där ryske tsaren Putnik eller vad han heter skulle aldrig lämna tillbaka.

Månad läggs till månad - likaså bekymmer till bekymmer och problem till problem i tillvaron ute i Solsidan. Det är så att Stefan och de andra nästan börjar längta tillbaka till det lugna livet i Igelboda, Tippen och Tattby. Mindre är mer, tänker Stefan ibland med saknad.

Och emellanåt funderar han på om Jonas egentligen faktiskt är ganska snäll. Innerst inne. Allra, allra, allra längst in. Och så grubblar han över om Jonas i snacket och tänket - hör och häpna! - 
 i själva verket kanske är en kopia av en politisk husgud som Stefan har. Han hette visst Olof.

Jonas Sjöstedt

PS Visas snart i TV4 ("säsong 5"). Men visas också på väldans många andra håll här i landet.

22 september 2014

Hur kan man glömma pengarna vid bankomaten?

bankomat
Tejpen på lappens ena sida har släppt i ösregnet i Stockholm igår kväll. Jag har i efterhand anonymiserat telefonnumret och det två bokstäver korta förnamnet.

När det nu var tredje gången på ganska kort tid som jag så att säga blivit vittne till denna mycket udda form av glömska fick det bli ett inlägg. Håller stockholmarna i alla åldrar på att bli gaggiga?

Första gången, för cirka tre månader sedan, var vid precis samma bankomat i Hammarby sjöstad i Stockholm. Ingen kö och jag ställer mig direkt vid bankomaten och gör mig beredd för att knappa in. Men - det första jag ser innan jag ens börjat med det är att det redan ligger en bunt sedlar i sedelfacket. Minst en 500-lapp och under skymtar åtskilliga 100-lappar.

Sekundsnabbt dyker tanken upp i skallen på mig: Jaha, nu blir man nog med i något underhållningsprogram i tv. Det är väl TV3 eller så som håller på att spela in en Dolda Kameran-serie om hur folk reagerar i konstiga situationer. Men innan jag hunnit tänka en tanke till - men hunnit med en knapptryckning - så rasslar det till i bankomatmaskineriet och någon sorts metallskrapa tar tillbaka sedelbunten som försvinner in i bankomatens innandöme. Förbluffad går jag sedan därifrån, dock utan att se skymten av något tv-team.

Andra upplevda tillfället handlade om i sammanhanget blygsamma 200 kronor. En tjej i 25-årsåldern är före mig vid bankomaten i stadsdelen Liljeholmen. Hon blir klar och trippar iväg med musik i skallen via öronsnäcka. En snabb titt innan jag ska knappa in får mig att ropa, precis innan hon försvinner utom syn- och hörhåll: "Hallå, du glömde visst en hundring!" Istället för "Tack ska du ha!" blir det bara ett "Oj då!" innan hon plockar upp sina, som det visade sig, två glömda 100-lappar.

Man ska kanske inte dra alltför stora växlar på dessa tre bankomathändelser i min närhet på kort tid. Men ändå: Kan inte sådana här saker vara (ytterligare) tecken på, som vissa hävdar, att vi numera lever i ett ADHD-samhälle med hyperaktivitet och uppmärksamhetsbrist? En sorts ADHD-kultur alltså.

Orsaken till det är inte minst den nya tekniken och alla dessa mobiler som ständigt håller så många sysselsatta - vad de än gör i övrigt. Det blir splittrat och många gånger varken hackat eller malet när folk sällan fokuserar på en sak i taget och koncentrerar sig på det.

I vårt fullständigt mobilbesatta land tycks folk bli ytterligt nervösa av att inte ha sin mobil i handen eller på sig. Det gör att de samtidigt lever i två verkligheter. En verklig verklighet, den runtikring personen ifråga. Och en annan verklighet via den nya tekniken, i synnerhet mobilen.

Musik i örat/öronen eller att man ringer någon eller att någon ringer eller att man messar någon eller att någon messar till en eller att man måste kolla senaste nytt på Facebook osv osv osv osv osv. Detta samtidigt som saker sker i den verkliga verkligheten runtikring, eller att man gör något i denna parallella verklighet. Som till exempel att man står vid en bankomat för att ta ut pengar - som man sedan kanske glömmer att ta med sig, det blir för mycket på en gång.

20 september 2014

Utnyttjad i S-propagandan

Stefan Löfven, 1
Valpropaganda från det socialdemokratiska partiet.
Den socialdemokratiska toppolitikern Margot Wallström sa vid ett torgmöte i Sundbyberg på valdagen 14 september:
"Alliansregeringen har begått ett väpnat rån mot samhället."
Överfört till så att säga mikronivå skulle jag idag mycket väl kunna säga: 
"Socialdemokraterna har begått ett väpnat rån mot mig, bloggare Bengt Bernström." 
Man vill ju inte vara sämre än ord-på-guldvåg-vägande Wallström.

Bilden på Stefan Löfven har Socialdemokraterna nämligen stulit från mig och denna blogg. Löfvenbilden skapade jag i januari 2012 och originalpublicerades på denna blogg i inlägg 2012-01-27 med rubriken "(S)uperman???", sedan det blivit klart att Löfven skulle ta över efter Håkan Juholt: 

Stefan Löfven, 2

Socialdemokraterna har på nätet - och i tryckt form (!) - olovligen använt denna min bild på Stefan Löfven. Och detta som politisk propaganda i Halleluja!-anda.

Bilden i sig kanske inte är så pass märkvärdig att den kan räknas in bland världens sju underverk. Men bildstöld är bildstöld. Och - det är synnerligen obehagligt att i efterhand upptäcka att man utnyttjats av ett politiskt partis propagandamaskineri i samband med ett val.

Det är annars lite lustigt att den Löfvenbild som Socialdemokraterna stulit är originalpublicerad i ett påtagligt Löfven-negativt sammanhang, som du kan se i mitt kritiska/satiriska blogginlägg 2012-01-27.

Varför stal inte Socialdemokraterna istället min bild nummer 2 i mitt blogginlägg då i januari 2012? Tja, gissningsvis så kanske inte den bilden föll propagandamaskineriet riktigt på läppen, av någon anledning:


Stefan Löfven, 3

Det här är det sammanhang i vilket min Löfvenbild olovligen har använts av Socialdemokraterna (se längst ner på skärmdumpen):

Backenbladet


Skillnanden mot mitt original är att Löfvenbilden roterats 20 grader åt vänster (hmm, förstås), kapats något nertill och gjorts mindre.

Det är alltså Socialdemokraterna i landets befolkningsmässigt 11:e kommun Umeå som uppenbarligen inte tycker att det här med äganderätt är så värst viktigt. Min Löfvenbild är olovligen publicerad i Backenbladet, en publikation för Socialdemokraterna i västra Umeå. Enligt uppgift delas Backenbladet ut till "alla hushåll", förutom att bladet finns att läsa på nätet.

Kan detta "bara" vara toppen på ett isberg? Min Löfvenbild kanske partiet använt också i andra sammanhang - av Socialdemokraterna i Umeå, av Socialdemokraterna i Västerbotten, av Socialdemokraterna i andra län eller/och av Socialdemokraterna på riksnivå. Vad vet jag?

Innan jag avrundar med några frågor till Socialdemokraterna i Umeå bara lite kort om bilder och bildkopiering/bildanvändning.

Bilderna på min blogg är om inget annat anges egna originalbilder. Villkoren (i mitt tycke rätt generösa) för bildkopiering/bildanvändning finns tydligt angivna längst upp i högerspalten med hänvisning till annan plats på bloggen. Jag skriver i allmänhet inte mitt namn eller bloggnamnet i själva bilderna eftersom jag tycker att det förfular.

Efter denna bloggs nystart på försommaren i år har jag vidtagit en del åtgärder för att komma tillrätta med olovligt användande av mina bilder. Bland annat använder jag några stycken bildspårningsverktyg.

Denna olovliga bildanvändning, upptäckt igår, går emellertid utöver allt annat. Dels för att det inte är fråga om en privat blogg eller privat hemsida - utan om ett politiskt parti. Och dels för att detta politiska parti inte bara olovligt publicerat Löfvenbilden på nätet - utan alltså även och primärt i tryckt form. Fullständigt häpnadsväckande.

Vid eventuell förfrågan från ett politiskt parti - vilket det än må vara - kommer jag som partipolitiskt lyckligt hemlös självfallet alltid att säga nej när det gäller användning av mina bilder. Undantagslöst och kategoriskt.

Nina Björby heter ordföranden i Backens S-förening som alltså organiserar S-medlemmarna i västra Umeå och som ger ut bildknyckande Backenbladet. Hon är rimligen ytterst ansvarig för detta tilltag (=ansvarig utgivare) och till henne kommer jag att maila en länk till detta inlägg. Och de frågor som jag vill att hon besvarar i kommentarsfältet nedanför är:

1. Hur förklarar du det som beskrivs i detta inlägg?
2. Vilken spridning har tryckta Backenbladet med min Löfvenbild haft? Hur många exemplar har tryckts? Hur och var har den delats ut? Under vilken tidsperiod?
3. Har eller har inte partiet också på andra håll än Umeå olovligen använt min Löfvenbild på liknande sätt som ni i Umeå har gjort? Och har ni i Umeå använt Löfvenbilden också i sammanhang som inte berörs i detta blogginlägg?

9 september 2014

Lyftet som inte kom i tid

flygkrasch, gif

Både flyg och politik är bland det som intresserar mig. Och visst påminner det som händer just nu i svensk politik det som skedde på en flyguppvisning vid en fransk flygplats 1988 (se ovan). Trots viss stigning på slutet når man inte riktigt över hindren. Det var ju aldrig meningen att man skulle landa och alla kliva av.

Tänk dig att det inte är ett Air France-plan det handlar om utan att det rör sig om Alliansen. 


Från ganska hög höjd har Alliansen sjunkit rejält (titta på opinionssiffrorna från februari/mars 2012 och framåt). Så har man kommit in över flygplatsen och dess åskådare, för förbiflygning/överflygning vid uppvisningen (= valet 14 september 2014).

Men Alliansen har kommit alldeles för lågt för att kunna hinna stiga igen innan flygfältet tar slut. Stigningen inleds för sent och flygmaskinens krafter räcker inte till för att ta sig över hindren. Alliansen brakar in i löfven och en del annat av hårdare virke. Alliansen kraschar och Alliansen går upp i rök. Tänk om flygfältet hade varit lite längre, då hade man med den sent påbörjade stigningen (kanske) klarat hindren.

Trots de dramatiska bilderna skördar olyckan mirakulöst nog endast tre dödsoffer. Överfört till det tänkta Alliansendramat är Reinfeldt förstås den partiledare som troligast meddelar sin kommande avgång som partiordförande, under valnatten eller en kort tid därefter.

De övriga två? Både C och KD har ju haft medvind på sistone, och något tilltufsade Jan "Bagdad-Bob" Björklund lär väl bara rätta till slipsknuten efter kraschen för att sedan oberörd traska vidare med nytt sällskap i sikte. Nej, kanske även de övriga två är moderater - Anders Borg och (givetvis) partisekreterare Kent Persson. 


"Människan ska stå i centrum", brukar Alliansens Annie Lööf säga. Visst, det gällde exempelvis den flygplanstyp som många av oss medelålders och uppåt flugit med, DC9:an som tillverkades 1965-1982.

"Datorn ska stå i centrum" - det var i praktiken parollen när den franska flygplanstillverkaren Airbus i slutet på 1980-talet introducerade Airbus A320. Kraschen på de rörliga bilderna i det här inlägget är från en av de allra tidigaste flygningarna med just den flygplanstypen.

två flygplanstyper, illustration
Bild: krosa.it.
Airbus A320 var bland de allra första civila flygplanstyperna i världen med "fly-by-wire". Det hela innebär att piloten "flyger" datorn och datorn i sin tur flygplanet. Planen har av belackarna kallats "datorer med vingar". Idag används tekniken i åtskilliga flygplanstyper. Men då, söndagen den 26:e juni 1988, gick det alltså åt skogen.

Vädret var utmärkt när det då ultramoderna planet med sammanlagt 136 personer ombord (bland annat mediafolk) gled in över flygfältet i östra Frankrike för att visas upp för åskådarna på marken. Men planet kom ner på för låg höjd, bara tio meter över marken.

Efter kraschen framkom att piloterna dragit på full gas sedan de upptäckt att datorn trott att det hela rörde sig om en landning och låtit planet agera därefter. Det skulle ju bara vara en förbiflygning över flygfältet. Men stigningen inleddes för sent för att kunna sluta lyckligt. Efteråt blev det debatt rent allmänt om samspelet mellan människa och dator i flygsammanhang.

Man kan klart misstänka "barnsjukdomar" med flygplanstypen. Men fem personer inblandade i själva flygningen blev åtalade och dömda. En av dem, flygkaptenen, fick fängelsestraff - tio månader i sista rättsinstans. Samtliga ombord planet hade visserligen överlevt själva nedslaget, men tre personer hann inte ta sig ur det brinnande flygplansvraket.

Sedermera kom det dock fram uppgifter som skulle tyda på att de franska myndigheterna manipulerat en del av det tekniska bevismaterialet. Vilket förstås tillbakavisats. Visserligen gillar jag som frankofil Frankrike skarpt. Men om Frankrikes ära som flygplanstillverkande nation ansetts stå på spel tror jag att "konspirationsteorin" mycket väl kan vara sann.

Den som läst det här inlägget inser att jag gillar flyg - men anar kanske att jag inte känner mig helt trygg när jag sitter i ett flygplan. Och den som läst det här och andra inlägg på bloggen inser att jag gillar politik - men anar nog att jag inte är så värst entusiastisk när det gäller något politiskt parti.

Till sist den lite längre Youtubevarianten av flygkraschen 1988. Som det alltså högst sannolikt blir en politisk repris av på söndag, 14:e september. Alliansen är på väg upp men stiger inte tillräckligt innan det är för sent.


diagram
Den blåa kurvan visar Alliansens "höjd över marken".

6 september 2014

Jösses - vilket rån!

skärmdump, Sveriges Radio

Nyheten häromdagen på SR Stockholms hemsida var överraskande och sensationell. Genom kriminallitteraturen vet vi att pitoler förekommer - som privatdetektiven Ture Sventon brukar råda: "Använd endast pitolerna i nödfall!" Men pistiller? Fast det är klart, i skumma botanikerkretsar kan det nog vara frestande att ta till blommornas pistiller när man ska ut och råna.

rånare

Jag måste erkänna att jag faktiskt befunnit mig vid brottsplatsen. Åtminstone på samma väg där rånet skedde, Strandpromenaden, fast runt 22 timmar före rånet. Men teoretiskt sett skulle jag ju kunna ha varit där för att reka. Men jag vill verkligen framhålla att jag aldrig någonsin sysslat med botanik - och aldrig någonsin kommer att göra det heller! Jag är för övrigt uppvuxen i det här villasamhället bara en liten bit från Nackamasternas fossingar och har naturliga kopplingar. Så nu vet ni det - ni på Nackapolisen som kanske läser detta.

27 augusti 2014

Glöm inte Slussen i valet!

Slussen

Slussenfrågan är ett demokratiskt haveri av stora mått. De fyra allianspartierna som klubbat igenom beslutet vill inte diskutera saken mer. Det vill inte heller de tre rödgröna partierna i oppositionen, trots att de en gång sagt nej till ombyggnadsplanerna och kan komma att ta över makten i Stockholm. Det är med andra ord upp till var och en av oss att göra Slussen till en kommunal valfråga.

Slussenprojektet har med rätta kallats "det här århundradets kanske största stadsbyggnadsfråga i Stockholm". Och beslutet får stockholmarna - och besökarna - leva med långt, långt in i framtiden.

Stockholmspolitikerna av idag tycks totalt ha glömt läxan efter rivningsvansinnet för ett halvsekel sedan i Klara och övriga centrala delar av Norrmalm. Det tanklösa och historielösa våldförandet resulterade ju till stora delar i sterila och kyliga miljöer som på sin höjd glatt en och annan knastertorr byråkrat.

Samma sak är på väg att hända nu. "Nya Slussen" påminner mig om "Plattan-området" vid Sergels torg. Men med Slussen är det ännu värre. Det här är ju tillsammans med Gamla stan strax norröver Stockholms äldsta delar, Stockholms "historiska hjärta". 


Kolingsborg
Kolingsborg, det runda ljusblåa huset i Slussenkarusellens mitt, symboliserar för många av oss Slussen som helhet. Huset hör förstås till det som politikerna vill riva. Fotot på utsidan av det slitna Kolingsborg är taget en solig oktoberdag för snart fyra år sedan, 2010.
Stockholmspolitikerna har verkligen varit målmedvetna i ambitionen att låta Slussenområdet förfalla och de har sannerligen lyckats. Socialdemokraternas Maria Östberg Svanelind har några gånger fått förklara de rödgrönas linje att vid ett maktskifte inte ändra alliansens Slussenbeslut mer än möjligen marginellt. Översatt till ren svenska har hon sagt: "Numera stödjer vi det dåliga beslutet därför att det inte finns tid för att fatta ett bra beslut. Det är bråttom."

Men, som sagt, det här handlar om en del av Stockholms själ eller hjärta eller vad du vill. Och ett dåligt beslut får stockholmarna leva med i hundra år eller troligen mer.


Tokigheterna handlar bland annat om åtskilliga nya byggnader i glas à la vad som är byggnadsmässigt jätteinne just nu. Åtskilliga av dessa konstiga byggnationer kan inte ens kallas glashus utan tycks vara någon form av science fiction-aktiga glasinstallationer. Kontorshus ska det bli och jättegalleria och åttafilig motorled. Bland annat. Och allt detta fula gör att vyerna till stor del försvinner. Vyerna mot vattnet och vyerna mot de mäktiga bergformationerna på Söders norrsida. Något som givetvis höggradigt inkräktar på Stockholms profil och identitet.

Bevara kultur- och skönhetsvärdena! Rädda Slussen, enligt Plan B som motståndarna till vansinnet tagit fram: en upprustning och renovering av Slussenområdet. Det kan genomföras snabbare än stockholmspolitikernas galna projekt (halva tiden) och dessutom billigare (halva kostnaden). Och "stockholmssignaturen" Kolingsborg med angränsande underjordiska gångar kan bland annat utvecklas till ett levande litet affärsstråk. (Men inget tingel-tangel som på Västerlångatan i Gamla stan och inget av alla dessa glassiga affärskedjor, tack!)

Inför valet vill allianspartierna och de rödgröna att vi ska glömma Slussen och vad som väntar. Och i området pågår bara diskreta förberedelsearbeten. Men redan 15 september, alltså dagen efter valet, redan då kan det rassla till ordentligt med rivningsarbetena. En ny almstrid modell Kungsträdgården 1971? Beträffande Slussen skulle jag faktiskt mycket väl kunna tänka mig att delta aktivt i den här typen av civil olydnad och vara med att försöka blockera tilltagen.

Den parlamentariska processen är redan avklarad, säger stockholmspolitikerna. Men när har
vi gett politikerna fullmakt att på det här sättet våldföra sig på vår stad? När har vi gett politikerna fria händer att förskingra vårt gemensamma arv, vårt gemensamma kulturarv? Aldrig!


När den representativa demokratin fungerat så dåligt som den gjort i det här fallet vore en kommunal folkomröstning det enda raka. Slussens framtid intresserar i högsta grad stockholmarna och motståndet är stort mot politikernas planer, det visar olika opinionsmätningar. "Don't mention Slussen!", hyschar politikerna i 2014 års valrörelse. Ska vi ställa upp på det? Icke. Ställ partierna mot väggen ute i valstugorna, exempelvis! Och kolla gärna in den här Youtubefilmen om Slussen som las ut igår tisdag:



För närvarande är det två partier som vill skrota hela detaljplanen för "Nya Slussen": Sverigedemokraterna samt Stockholmspartiet, som nu satsar på comeback i stockholmspolitiken. ("Politiskt känsliga" läsare av detta blogginlägg bör kanske veta att Stellan Skarsgård flera gånger uttalat sig ogillande om Sverigedemokraterna som riksparti.)

PS Toppbilden i detta inlägg är hämtad från den lokalhistoriska databasen Stockholmskällan. Verkets upphovsman är konstnären Svenolov Ehrén.