5 maj 2016

Vägen till Paradiset

Järnåldershuset
Mitt nya hem i Hemfosa är skapat av min vän Arkitekten. Av skäl som jag kanske inte närmare vill gå in på har han haft svårt att få uppdrag som arkitekt. Men - i mitt fall är det läge att damma av det gamla hederliga uttrycket inte illa pinkat av en trähäst. Jag är SÅ nöjd och till min vän Arkitektens ära har jag därför placerat en sorts staty av honom i trädgården (till vänster på bilden).

Det ska medges att Hemfosa (långt söderut på Södertörn i Stockholms län; i riktning Nynäshamn) är en lite lustig plats. Mitt ute i skogen förutom några enstaka så att säga hemvävda hus finns här en ENORM pendeltågsstation.


Hemfosa
Jag ska inom kort komplettera med en bild på Hemfosa pendeltågsstation under den betydligt stillsammare lågtrafiken. Missa inte det!

Skämt åsido. Statistik är som bekant Guds gåva till mänskligheten och enligt SL:s sammanställning är Hemfosa station den klart minsta bland de 53 pendeltågsstationerna i länet när det gäller resenärer. 100 stycken på- respektive avstigande per dag. Det måste vara ett skrivfel. 100 resenärer per decennium ska det nog vara. Eller sekel. Tänk om småbyarna i Lappland haft det så här väl förspänt med kollektivtrafik. Där får de hålla tillgodo med lämmeltåg, utan stationer av Hemfosas omfattning.

Hemfossingar är vad vi kallas, vi fåtaliga som bor i närheten av den gigantiska pendeltågsstationen. Sistnämnda (alltså fossingarna mina) beslutar en aprildag i samråd med hjärnkontoret att styra stegen mot det som kallas Paradiset. Förstnämnda (alltså hemmet mitt) får inte vara med på denna vandring. Visserligen är jag rätt van vid att bära tungt på ryggen. Men det finns gränser.

På tal om tåg. Min tur går inte precis som på räls. Som här (syndafloden?):


Sörmlandsleden A
Ytterligare ett exempel:

Sörmlandsleden B

Det sprids också dålig stämning under vandringen:

Sörmlandsleden C
Från andra hållet har meddelandet en mer sammanfattande karaktär:

Sörmlandsleden D

Ett fönsterkuvert från Handelsbanken som synes. Det är dock höljt i dunkel om själva banken varit inblandad i denna hätska kampanj mot förmodligen giraffridning. För min del har jag slutat med det ute i skogarna. Vid närmare eftertanke är det nog bara en anonym lappjävel som helt solo varit i skrivartagen.

Sörmlandsleden E
Vem fan vill hamna i Västerhaninge och sedan bli kvar där i evigheternas evighet? Skyltarna på min vandring ställer frågan på sin spets.

Liksom det för judarna varit förbjudet att använda Guds egentliga namn Jahve (istället har man tagit till Herren) så har det ju också varit otillåtet att bruka det svavelosande skräckordet Västerhaninge (istället har man sagt det menlöst ljumma Helvetet). Följaktligen förekommer varken Jahve eller Västerhaninge i Bibeln.

Även skogens skyltmakare har varit fega när de bara skrivit V-Haninge. Men jag är modig jag: VÄSTERHANINGE. VÄSTERHANGE. VÄSTERHANINGE. 


Nej, det gäller att styra sina steg rätt. Det är till Paradiset jag ska och därmed basta!

Så plötsligt ...

Det sker när man minst anar det.

Ett mossbelupet flyttblock och invid en trätrappa med 33 fotsteg ner.

Det första jag ser när jag tittar ner från höjden är gärdsgårdarna. Jag börjar spinna men erinrar mig efter ett tag att jag faktiskt inte är en fyrbent svansbärare och upphör då genast med denna aktivitet. Men gärdsgårdar, det är grejer det! Måste vara något genetiskt; mamma hade sina rötter i en genuin bondesläkt från Blekinge


Väl nere förstår man att man nått målet. En flowerpower-inspirerad skylt undanröjer alla eventuella tvivel. Framme!

Paradisets naturreservat A

Men vad trist det verkar vara. Och inte en kotte så långt ögat når. Mycket märkligt med tanke på all tallskog i området.

Paradisets naturreservat B
Jag gissar att någon sorts förhör om ens liv och leverne hålls till höger på bilden. I vissa fall grillas vederbörande till vänster. 

Men - allt visar sig vara stängt! Ett anslag vid ytterdörren till det röda torpet med vita knutar:

Paradisets naturreservat C

Någon jävla ordning får det vara i en religion! HAN har ju själv förkunnat att söndagen ska vara vilodag, det är ju de andra dagarna man får arbeta. För HONOM själv är det uppenbarligen tvärtom. Man ska för tusan hakar leva som man lär!

Hursomhelst så kammar jag noll denna dag i april. Det är bara att bryta ihop och gå vidare. Till busshållplatsen ett antal kilometer längre bort för vidare transport hem till Hemfosa (eh ... eller Nynäshamn).

avdelare

Sörmlandsleden F

(Skärmdump från Föreningen Sörmlandsledens hemsida.)

Jag ger etappen betyget 4 på en 5-gradig skala. Det första som drar ner betyget en aning är att det i mitten på etappen är på gränsen till lite för mycket "civilisation" i form av fritidshusbebyggelse. Men etappen är bland de åtta längsta av Sörmlandsledens totalt hela 96 etapper och skär genom tre olika naturreservat i tre olika kommuner (Österby naturreservat, Nynäshamns kommun - Tornbergets naturreservat, Haninge kommun - Paradisets naturreservat, Huddinge kommun) så "vildmark" raktigenom dessutom så pass nära en miljonstad är förstås lite väl mycket begärt. Den andra minusfaktorn är att stigarna i den avslutande "Huddinge kommun-delen" i norr på sina håll är en smula för mycket upptrampade, emellanåt är stigarna så breda så att det är tveksamt om de kan kallas stigar längre. Men kanske är jag för kräsen. Om jag ska framhålla en bland flera positiva saker med etappen är det Vedasjön. Den rätt stora insjön är vilsam och en fröjd för både öga och öra; rastställe (med sand- och badstrand) finns vid sydsidan.

Förresten: När du sitter där vid sydändan av Vedasjön och plötsligt förnimmer en frisk fläkt är det sannolikt Elisabet Höglund som är på gång. Hon, en av mina favoriter i medierna, är så lyckligt lottad att hon bor i en stuga ett stenkast därifrån. Inte Spåret utan Vid Spåret mot Paradiset. Fågelskådning i all ära men det finns ju kändisskådning också att ägna sig åt i vår natur. Glöm inte kikaren i packningen! På sin mångsträngade lyra har Elisabet Höglund också måleri och hennes verk med naturmotiv är inte så pjåkiga för att ta till ett understatement, flera gillar jag skarp. Kolla på henns hemsida här. På hemsidan finns minsann också ett foto på själva Vedasjön bland annat här.

En sak till. Mitt hus i Hemfosa ligger inte i Hemfosa utan invid grann-etappen 5:2 och sjön Muskan strax norr om Ösmo som i sin tur ligger en mil norr om Nynäshamn. Mitt hus är inte heller så särskilt mycket mitt och finns beskrivet här.

5 december 2015

Alla älskar Tyresta

Vladimir Putin
När den här killen enligt medierapporteringen "inte har synts till på flera dagar" är han i Stensjön i Tyresta nationalpark och fiskar - i smyg. Och 21 meters djup i insjön är helt ok för att bli maximalt osynlig när så behövs. Han skiter nämligen fullständigt i fiskekort.

"Tyresta är inget för skogsströvande ömfotingar". Så står att läsa i en guidebok från 1930-talet. "Inget för halta och lytta precis", uttrycks det om Tyresta i en annan bok från samma decennium. Putin som ju är lite macho har säkert tagit fasta på de där formuleringarna.

Men beskrivningarna är inte helt klockrena. Snarare är Tyresta ett eldorado för rullstolsburna (också) numera. Närmast Tyresta by finns en fem kilometer lång slinga av det planare slaget, så med ledsagare går det galant. Barnvagnsslingan heter rutten efter det av allt att döma egentliga ändamålet.

Om varken barnvagn eller rullstol är aktuellt finns det här och där ändå vissa underlättande anordningar i den mer mariga terrängen.
Jag kallar dem Autobahn. Om han visste skulle Putin förmodligen se dessa som absolut inget för riktiga karlar (som han själv, givetvis).

spångar
UND

spång

+

utedass
=

toaletthopp

Dass kann man sagen: Hole-in-one! Med lite ryskt jävlar anamma à la Putin kan det minsann funka i Tyrestas skogar. Ok, en liten gnutta tur också.

Hemlige Putin blev för övrigt förbannad på mig när han ertapppade mig med att fota honom i Tyresta. Hytte med näven gjorde han och skrek upprepade gånger "kräk" på bruten svenska så de vanligtvis stabila gamla tallarna svajade riktigt ordentligt. I hopp om att komma undan låtsades jag vara oförstående invandrare: "Nej, jak inte vara krek - jak vara tyrk!" Det skulle jag inte ha sagt. Hade glömt bort att Putin inte är så värst förtjust i turkar.

Efter den sjukhusvistelse som detta ledde till är mitt nästa projekt - efter Putinfotot - att få Ålsjöbläsen på bild. Det är den svartvita häst som bor i vattnet i en annan sjö i Tyresta (Årsjön), vilket synnerligen trovärdiga källor uppgett i generationer. Sannolikt kan den flyga - likt Pegasus i den grekiska mytologin. Kanske är det den svartvita sjöfågeln storlommen som har setts, har någon skämtare föreslagit. Kul. Nej, nämnda bild blir garanterat något i hästväg. 
Årsjön hette förr Ålsjön förresten, därav namnet på kusen.

PS Läs gärna mina tre tidigare inlägg om Tyresta: "LO-basen i Tyresta", "Elefanten i Tyresta" och "Polisinsatsen i Tyresta".

29 november 2015

Fridfulla Tyresta

Tyresta 1
Solen funderar på att gå och lägga sig trots att inte ens halva eftermiddagen passerat. Det är senhöst i Tyresta nationalpark strax utanför Stockholm.

Här vid den för regionen ovanligt djupa insjön ungefär i Tyrestas mitt (Stensjön är 21 meter som djupast) påminns man igen om att kombinationen skog och sjö ofta är helt suverän.

Fridfullt.

Men ...


Tyresta 2
Anblicken av en massa polisbilar i Tyresta by kopplar man inte direkt samman med fridfullhet.

Blodbad? Utfört av lokala förmågor eller mer storskaligt av terrorister från fjärran land?

En polisbil på väg mot Tyresta by. Ja, de tar väl sig en snabbtitt här också. En polisbil till. Har det varit inbrott eller så? Men ytterligare en polisbil. Vad i jösse namn? Och en till ... Och ...

Men det är klart, nöjesutbudet i Tyresta by kan ju även dra till sig allsköns kriminella element.

Tyresta 3

Men vad är det polisen fikar efter i Tyresta by? 

Tyresta 4
Just det. 

De först anlända poliserna brukar hänga på låset när kaféet öppnar klockan 9.

Jag har förstått att det är en flera decennnier lång tradition för polisen i Haninge (kranskommunen med runt 83.000 invånare delar Tyrestaskogarna med grannen Tyresö kommun) att morgonfika i Tyresta by åtminstone några gånger i veckan.

Det är dem väl unt att för en stund få lämna den tuffa verkligheten för gemytet i den nästintill autentiska 1800-talsbyn med gärdsgårdar och faluröda trähus - bara två mil från centrala Stockholm.

Tyresta by har en skyhög mysfaktor och är på sätt och vis pricken över i:et för Tyresta nationalpark & naturreservat som i sig är något alldeles extra.

PS Läs gärna föregående två inlägg om Tyresta: "Sosse-skogen" och "Trädmystik".

20 november 2015

Trädmystik i Tyresta

Tyresta 1
Även en elefant måste ha mossa på huvudet när det är kallt. Självklart. Och om man är en fåfäng elefant dessutom ett antal extrabetar som dekoration runt halsen.

Det finns sannerligen en hel del konstiga djur i Tyresta nationalpark & naturreservat utanför Stockholm. Här är ett djur till:

Tyresta 2
En likblek uggla med enorm näbb som med mörk blick har böjt sig ner. Det är så att man vill lägga benen på ryggen fort som attan. Hjälp! Du uggla: Det var faktiskt inte jag som fördystrade din tillvaro 1999 genom att fjutta på och orsaka skogsbranden i området där du står. Det var inte jag!

I Tyrestaskogarna har jag även sett en livsfarlig jätteorm nödtorftigt maskerad som en gammal tall. Också en skräckinjagande pansartax som det heter på norska. Alltså en krokodil. Inte heller i det fallet gick jag på att det var ett träd. Mig lurar man inte så lätt.

Och det är bara några exempel. Uttryckt på utrikiska (inte norska denna gång): Be careful out there! Men elefanten verkar onekligen trygg, någon att hålla i snabeln när åskan går.

Men det finns åtskillig annan trädmystik i Tyresta, denna orörda urskog. Kolla exempelvis in det större trädet snett upp till vänster! Det dyker bara upp framför ögonen mitt i ödemarken.


Tyresta 3

Låt oss ta en närmare titt på tallen - som har en skylt! Här ute i rena vildmarken!

Tyresta 4
Med visst mått av dödsförakt tar vi oss en ännu närmare titt, med kamerans blixt påslagen. Här ska det gås till botten med saker och ting!

Tyresta 5
Tillfälligt ute, uppenbarligen. Därutöver är slutsatserna två: 1. Vederbörande kan knappast hänföras till kategorin king size. 2. Inredningen kan betecknas som stilren för att använda mäklarspråk, med andra ord steril och trist.

Inte för inte kallas Tyresta för Trollskogen ...

PS Det blir fler inlägg på bloggen om Tyresta nationalpark & naturreservat. Läs gärna det förra: här. Där liksom här finns också länk till Tyrestas egen hemsida.