Tog t-banan ut till Sandhamn i yttersta havsbandet i Stockholms skärgård. Går ju otroligt mycket snabbare med t-bana än med de gamla båtar från förhistorisk tid som fortfarande är igång - på bilden tuffar en in i Sandhamns hamn.
Här vilar inga ledsamheter, precis. Det Ljuva Livet. Med lämpliga vätskor, både utvärtes och invärtes.
Schkåll !!!!!!!! Hamnen i Sandhamn - ett hav av bländande kritvitt. Alla dessa mer än svindyra lyxbåtar, eller snarare lyxjakter. Och alla båtarna ser så förbaskat lika ut ...
Skulle det behövas lite mera cash, så finns ju möjligheter. Bakom fashionabla Seglarhotellet. Lite vid sidan om, om man säger så. I en uppställd container, och med själva automaten fastkedjad ...
Heldagen igår i Sandhamn slutade med att jag gick på en riktig mina. Sedan tog jag t-banan hem.
På tal om fötter, jag tänker alltså på sista bilden - här kommer en fotnot:
Jag gillar Sandhamn skarpt. Trots det ofta bräkiga Stureplanspartajandet på ön, sommartid. För det finns också ett genuint skärgårdsgemyt på Sandön. Sandhamn är ju, för den som inte vet, egentligen bara det lilla samhället på ön Sandön. Inte minst Trouville på Sandöns södra sida är något som inte går av för hackor. Denna den långsträckta stranden med vit, fin sand tar 20 minuter att gå till från samhället. Det där med den urkomiska t-baneskylten, då? Bytte några ord med Björn Westerlund, egenföretagare nere i hamnen. Sandhamns t-baneskylt har varit uppe i tre, fyra år nu. Och Björn berättade att det är folk (utländska turister - mest?) som när de ser skylten faktiskt tror att det går t-bana ända ut till yttre havsbandet i fantastiska Stockholms skärgård ...