Minns mannen - inte mordet!

                  

Det här var ju den allra första rapporteringen i svenska medier om att landets statsminister skjutits - först 1 timme och 49 minuter sedan det skett mitt i Stockholm (intressant läsning kring medierna och mordet: Sydsvenskan 2006-02-25). Och idag är det alltså 25 år sedan.

På 90-talet hade jag en längre period när jag slukade all litteratur som hade med Palme-mordet att göra. Kanske blev det ett 25-tal böcker. Länge var min inställning att den skyldige absolut inte kunde vara den i tingsrätten fällde, men i hovrätten friade missbrukaren Christer Pettersson.

Men till sist insåg (även) jag att mordet på Olof Palme är polisiärt uppklarat, men inte juridiskt - och aldrig kommer att bli det. Och att risken är uppenbar att alla dessa "spår" och "teorier" då och då kommer att flyta upp i medierna i förfärligt många år framöver.

"Uppmärksamheten kring det ouppklarade mordet - med alla vansinniga konspirationsteorier och självutnämnda privatdetektiver - ledde till att Olof Palmes liv hamnade i skuggan av hans död."

Så skriver Henrik Berggren i den alldeles lysande biografin "Underbara dagar framför oss". Exakt så har det varit - och fortsatt, nu senast Leif GW Perssons nygamla polis/militär-teori samt det nygamla Jugoslavien-spåret. Milt sagt beklagligt.

Det är rentav snudd på oförskämt och kränkande. Mot Lisbet Palme - som pekat ut mördaren. Mot övriga i familjen Palme - som nu senast reagerat kraftigt mot SVT:s lansering av Leif GW Perssons nygamla teori. Och - ponera att det finns ett liv efter detta: Olof Palme borde då vid det här laget vara oerhört frustrerad, när bland åtskilliga själva mordet länge tycks ha fått vara viktigare än mannen som mördades. 
"Mordoffret" istället för "Mannen".

Det är förvisso inte första och säkerligen inte sista gången som stora mäns död för vissa blivit intressantare än de avlidnas liv. I september är det 50 år sedan FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld omkom i en flygkrasch i nuvarande Zambia. Precis allt talar för att olycksorsaken var en felbedömning från piloternas sida. Men även här har det spekulerats tämligen vilt om andra orsaker till FN-chefens död. Och jag har noterat att det i samband med en kommande bok begärts av författarna att få se bilder på den döde Dag Hammarskjöld (jnytt.se 2011-02-14).  De vilda - ibland galna - teorierna om Dag Hammarskjölds död lär få ett uppsving under året. Ack, ja ...

Visst skiljer det en del mellan Dag Hammarskjöld och Olof Palme - men det finns också många  likheter. Båda med överklassbakgrund kom att i massor av år att arbeta i den socialdemokratiska regeringsapparaten - Dag Hammarskjöld till slut som statsråd (utan partitillhörighet). Bägge hade en enorm intellektuell kapacitet, hade beundransvärd energi, var otroligt engagerade och var internationalister. Bland en del annat.

Alla vet vi att Olof Palme var kontroversiell. Han var en tävlingsmänniska - oavsett om det gällde pingis, tennis eller politik. Och - han tyckte att det var kul:

" ... en fascination för det politiska spelet, the joy of politics ... älskade debatterna, ordväxlingarna och de taktiska finterna. När folkpartisten Gunnar Helén använde ett fult knep i en tevedebatt väntade han sig efteråt att bli utskälld av Erlander och hans sekundant Olof Palme. Men i stället var de ytterst vänliga och berömde hans skicklighet. Från den stunden visste Helén 'att det fanns political men i min omgivning som jag inte kunde matcha helt'." 

Återigen ett citat från Henrik Berggrens "Underbara dagar framför oss"  - rekommenderas!, boken fungerar också som en intressant berättelse om hur det moderna Sverige växte fram.

Alla har vi våra sidor. Också Olof Palme hade det. Förmodligen även en del ledarskribenter m fl, vars solkigt giftiga minnes-texter om Olof Palme jag i veckan äcklats av. Oavsett politisk uppfattning är det tämligen förnuftigt att skilja på sak och person ... 

I medierna idag: Expr/Expr, SvD/SvD/SvD, DN/DN/DN, GP, Resumé, VG.

Solsidan, TV4 och all denna reklam

När TV4 sänder komediserien Solsidan är det inte så värst mycket Solsidan som visas. I söndags:
20.00.00 - 20.00.45 Hallåan pratar på + reklam för de företag som "presenterar" Solsidan.
20.00.45 - 20.13.35 Solsidan visas.
20.13.35 - 20.21.11 Reklam + lite information om kommande program.
20.21.11 - 20.29.30 Solsidan visas.
20.29.30 - 20.30.00 Reklam för de företag som "presenterat" Solsidan + hallåan pratar på.
Det var i söndags alltså 21 minuter och 9 sekunder som vi fick se av Solsidan. Resten av de 30 minuterna var reklam, programinformation och hallåans pratande.

Trist för oss - men inte för TV4:s allt gladare personal, nu när "reklammarknaden för tv spränger alla gränser med annonspengar som strömmar in i tv-bolagen" (SvD 2011-02-11).
Och den glödheta marknaden för tv-reklam ger bonusregn över alla på TV4, som också passat på att höja priserna för att visa reklam.
Vd Jan Scherman fick för förra året 1,4 miljoner kronor i bonus, utöver jättelönen. De andra i ledningen fick vardera 200.000 kronor och uppåt, och alla andra anställda (inklusive vikarier) på TV4 mellan 18.000 och 20.000 kronor var i bonus (Resumé 2011-02-16).
Här gör jag en kort paus i inlägget för lite reklam.



Välkommen tillbaka till det här inlägget om Solsidan, TV4 och all reklam!
Jag tycker att det är synd att en kvalitetsserie som ju Solsidan verkligen är i genren humor visas i TV4 och inte i SVT.
Då skulle vi exempelvis slippa söndagens jätteavbrott på 7 minuter och 36 sekunder mitt i komediserien. Alla avsnitt av Solsidan har för övrigt haft ett reklamblock på minst 7 minuter mitt i programmet.
På TV4 ser man säkert inte själva programmet Solsidan som huvudattraktionen - utan för dem är huvudattraktionen all reklamen i samband med Solsidan, reklam som drar in massor av pengar till mediabolaget och dess anställda: "Hurra!"

Om tv-reklam tycker jag rent allmänt att den nästan enbart ska ligga mellan olika program, med undantag för längre program. Men det ska väl i alla fall kunna gå 25-30 minuter i ett program innan reklamsmattrandet sätter igång. Maximalt två reklamblock i timmen, på vardera högst fem minuter vore väl rimligt.
Jag tycker oerhört illa om de allt generösare reklamreglerna för tv-bolagen - med huvudregeln om högst tolv minuters reklam per timme mellan hela klockslag - och ok för reklamavbrott i även kortare program.
Det är för mycket reklam i tv - och för ofta, reklamen bara trasar sönder programmen.

PS 1. Jag har här på bloggen tidigare skrivit om Solsidan:

TV4:s Solsidan jagar lägenhet & Sensationellt besked om Solsidan från TV4.

PS 2. I min egen lilla reklam i inlägget ger jag reklam för bra bloggar, som finns i blogglistan i min bloggs smala högerspalt.

Läxa upp Wallström & Nuder!

Allt talar för att Socialdemokraterna nästa månad får en partiledare som väljs

"i brist på annat".

Detta inte minst därför att två oerhört kompetenta kandidater, Margot Wallström och Pär Nuder, gång på gång har upprepat att de inte vill bli partiledare för Socialdemokraterna.

Är det inte hög tid att någon/några läxar upp de två? Varför inte valberedningens ordförande Berit Andnor?

Wallström/Nuder har det personligen alldeles förträffligt bra - med välbetalda internationella toppjobb.

De har nått dessa topp-positioner tack vare (karriär i) det socialdemokratiska partiet - som är i kris.

Hur kan Wallström/Nuder ha mage att säga nej?

"Jag har gått vidare", sa Nuder till SvD 2010-11-19, som orsak till sitt nej till (S). Ja, Pär Nuder kan säkert numera flyga med egna vingar. Men vem/vad har tillhandahållit dessa vingar? Jo, det socialdemokratiska partiet: Presentation Pär Nuder hos Albright Stonebridge Group, den USA-baserade internationella konsultfirma där Nuder har fått ett välavlönat jobb som konsult - med titeln senior director. Uppenbarligen anser sig inte Nuder längre behöva (S) för den egna karriären. Jaget betydligt viktigare än laget.

"Det finns inget att vinna för Margot Wallström på att bli socialdemokratisk partiledare. Mer jobb, lägre lön, mindre glamour. Därför tackar hon nej." Det skrev AB 2006-09-22, när partiledarval förra gången var aktuellt inom (S). Och jämfört med minister-tiden i Sverige har Margot Wallström onekligen fått helt andra ekonomiska villkor som först EU-kommissionär och sedan som hög chef inom FN (AB 2009-06-23, Expr 2010-02-01). Wallström har det bra - men inte (S), som fixat allt detta wallströmska välbefinnande. Men inte heller Wallström behöver längre (S). 

Det finns faktiskt värden bortom egots lilla värld. Wallström och Nuder borde nog påminnas om det. Även att det är deras skyldighet att ställa upp om/när partiet kallar. Eller - för att bli riktigt spydig - har Det Ljuva Livet deformerat dem som människor så att de som partiledare måste ha bonus kopplat till lönen? Ytterligare tusenlappar i lön för varje procentenhet som partiet ökar i väljarstöd ...

Både Margot Wallström och Pär Nuder har på sätt och vis numera kopplingar till FN.

Nuder med Madeleine Albright (förutom tidigare amerikansk utrikesminister också amerikansk ambassadör i just FN) som högsta chef. Wallström som en sorts under-generalsekreterare i FN.

Åtskilliga har i alla fall hyggliga möjligheter att åtminstone nå trädtopparna genom att sikta mot stjärnorna.

Den stjärna som Margot Wallström och Pär Nuder borde ta sikte på och ha som förebild och föredöme är FN:s generalsekreterare 1953-1961, Dag Hammarskjöld.

Synnerligen plikttrogen, rentav självuppoffrande. Stor självdisciplin. Ledarskap med moralisk och etisk laddning. Det är hur Dag Hammarskjöld har beskrivits. 

Wallström och Nuder borde nog fundera lite kring det här filmklippet från oktober 1960. Stor dramatik i FN-skrapan sedan Sovjetunionen krävt Dag Hammarskjölds avgång. En liten tankeställare (4:20 in i YouTube-klippet) ...

           

"By resigning I would, therefore at the present difficult and dangerous juncture throw the Organization to the winds. I have no right to do so because I have a responsibility to all those State Members for which the Organization is of decisive importance - a responsibility which overrides all other considerations. I shall remain in my post during the term of my office as a servant of the Organization in the interest of all those other nations, as long as they wish me to do so. In this context the representative of the Soviet Union spoke of courage. It is very easy to resign. It is not so easy to stay on. It is very easy to bow to the wishes of a Big Power. It is another matter to resist. As is well known to all members of this Assembly, I have done so before on many occasions and in many directions. If it is the wish of those nations who see in the Organization their best protection in the present world, I shall do so again."

Sverige behöver en stark opposition, med bästa tänkbara ledare för det största oppositionspartiet. Inte bara därför att vass "politisk konkurrens" får de styrande partierna att skärpa sig, utan också för att regelbundna maktskiften är bra för en demokrati - och därför bör den tillträdande statsministern vara mycket väl lämpad för uppgiften.

Det är verkligen dags för Margot Wallström och Pär Nuder att tänka om. Eller åtminstone att skämmas riktigt ordentligt.

(I medierna: SvD/SvD)

Kalakukko!

Min lilla hjärna är felprogrammerad! En och annan har säkert anat att det är på det viset. Men nu börjar jag själv misstänka det.

För att när jag häromdagen läste på nätet om Lena Nymans beklagliga bortgång började jag efter cirka en (1) sekund att tänka på - mat!
Och inte vilken maträtt som helst. Utan om: kalakukko!

Och här är receptet på kalakukko:

           

Sacré-Cœur ! Om det till äventyrs är någon som inte kan finska, så finns hjälp att få här: kalakukko-recept på svenska (snabbvarianten: fisk, fläsk, deghölje - och voilà: en sorts jättepirog). Kalakukko ska i direkt översättning betyda fisktupp (även om bl a Wikipedia översätter med fiskbörs), och är en specialitet från östra Finland.

Vi talar om Filmernas Film: Picassos äventyr från 1978, där den synnerligen icke-finskpråkiga Lena Nyman spelar den förföriska nattklubbssångerskan Sirkka. En enda låt har hon på sin repertoar, den sjunger hon ständigt och jämt - och driver efterhand stackars Pablo Picasso närmast till vansinne ...

Dialogen i filmen består av ett sammelsurium av ord på alla möjliga språk. Och de enda vettiga ord och uttryck som förekommer sägs i oerhört konstiga sammanhang.

Resultatet: En humoristisk fullträff av jätteformat! Och bakom filmen ligger förstås mästarna Hasse & Tage.

Få saker åldras så fort som humor. Men visst står sig denna produktion än idag - mer än 30 år senare.

Jag har annars inte särskilt höga tankar om svensk humor på tv & film.

Med bara ett ganska litet antal undantag: Nu senast tv-serien Solsidan (säsong 2 håller samma höga klass som premiärsäsongen, i alla fall nästintill). Filmen Kommissarie Späck (överraskande bra). Lorry-gänget & filmen Yrrol. Tv-serien Reuter & Skoog. Komikergenierna Johan Ulveson och Robert Gustafsson. För att ta några exempel.

Annars är svensk humor ofta hastverksmässig, hä hä hä-aktig, simpel, forcerad, skrikig, poänglös (eller att poängerna blir alltför utdragna). 

Tips till den som aldrig har sett Picassos äventyr: Hyr eller köp filmen! Eller gå in på YouTube (där finns massor av klipp från filmen)! Eller gå in på "Specialsida: Picassos äventyr" här på bloggen (klicka HÄR). Jag har annars lagt upp specialsidan mycket för egen del, för att på så sätt ha några av höjdpunkterna i filmen samlade på ett ställe.  

PS. I original är kalakukko-klippet inte textat, och förstås inte heller försett med Finska Fina Fisken. När humor är övertydlig blir det ju inte längre så roligt ... 

Tröttnat på Melodifestivalen?

Vill
vi ...
 ... verkligen applådera?

Kommer dom där figurerna verkligen från våran planet? En vettig fråga när Iprenmannen i aluminiumfolie och med en julgransstjärna som huvudbonad dök upp i Eurovision Song Contest 2007. Det påstods visst att figurerna representerade Ukraina i tävlingen ...

Själv har jag mer och mer börjat tröttna på Melodifestivalen/Eurovision Song Contest.
Det har blivit för mycket, för utdraget - med för många tävlingar i Sverige och på europeisk finalnivå. Tillbaka till färre tävlingar.
Det har blivit för stort, för spektakulärt -  allt mer raffinerad scenografi, tv-teknik och blixtar & dunder & brak på scenen, med jättepublik på plats. Tillbaka till lite mindre arrangemang.
Det har blivit för musikaliskt sterilt sedan liveorkestern togs bort 2001 i Sverige, 1999 i Europa-finalen. Tillbaka till liveorkester, kompletterad med bandade elektroniska inslag.
Det har blivit för mycket show. Står ESC numera för European Show Contest och inte för European Song Contest? Tillbaka till fokus på själva sjungandet. Man har under åren tydligt märkt att en del artister sjungit riktigt illa därför att allt bensprattlande gjort dem rätt så splittrade på scenen.
Visst VAR det bättre förr! Ta exempelvis från ESC-finalen 1993, då Irland var arrangörsland: Schweiz bidrag, med Annie Cotton från den franskpråkiga delen av Kanada. En låt med dessutom en genomtänkt text - udden lite riktad mot bland annat musik- och nöjesindustrin ...
       

Det har blivit för artificiellt, för konstgjort. Enbart p g a influenser från gay-kulturen?
Tillbaka till mer naturlighet. Och låttextens "att vara sig själv" kan rimligen också gälla på vi-nivå. Som Jonas Gardell så riktigt elegant formulerande det hela i en artikel i Expressen 2007-02-08:

Tillbaka till sång enbart på vårt språk, självklart: svenska för svenska stjärnor, åtminstone i den svenska delen av tävlingen.

Det är liksom ingen naturlag att ny musik ska sjungas på engelska. Musik är också kommunikation, och det normala sättet att kommunicera är för mig och för ett antal miljoner svenskar till - på svenska. Och inställningen från artisterna att engelska "låter bättre" än svenska (eller exempelvis franska) tycker jag är märklig. Dessutom borde det rimligen spela in hur texten är skriven. Om det för svenska artister är förenat med oerhört lidande att tvingas sjunga på annat språk än engelska, kan de i alla fall trösta sig med att det är lika plågsamt för en rad stora amerikanska artister. Som Beyoncé - en bland massor som "tvingas" sjunga på spanska. Det går alltså att göra versioner på olika språk av en och samma låt - och görs också. Känner den svenska musik-och nöjesindustrin verkligen inte till det? Aldrig tänkt tanken med en version på svenska, och för exportbruk en annan version på engelska (och kanske också på annat språk)? Själva musiken finns ju där, och det borde inte vara så himla omständligt att bara byta ut sången.

Och kommande lördag startar årets upplaga av Melodifestivalen, med tävling i Luleå.