Minns mannen - inte mordet!

                  

Det här var ju den allra första rapporteringen i svenska medier om att landets statsminister skjutits - först 1 timme och 49 minuter sedan det skett mitt i Stockholm (intressant läsning kring medierna och mordet: Sydsvenskan 2006-02-25). Och idag är det alltså 25 år sedan.

På 90-talet hade jag en längre period när jag slukade all litteratur som hade med Palme-mordet att göra. Kanske blev det ett 25-tal böcker. Länge var min inställning att den skyldige absolut inte kunde vara den i tingsrätten fällde, men i hovrätten friade missbrukaren Christer Pettersson.

Men till sist insåg (även) jag att mordet på Olof Palme är polisiärt uppklarat, men inte juridiskt - och aldrig kommer att bli det. Och att risken är uppenbar att alla dessa "spår" och "teorier" då och då kommer att flyta upp i medierna i förfärligt många år framöver.

"Uppmärksamheten kring det ouppklarade mordet - med alla vansinniga konspirationsteorier och självutnämnda privatdetektiver - ledde till att Olof Palmes liv hamnade i skuggan av hans död."

Så skriver Henrik Berggren i den alldeles lysande biografin "Underbara dagar framför oss". Exakt så har det varit - och fortsatt, nu senast Leif GW Perssons nygamla polis/militär-teori samt det nygamla Jugoslavien-spåret. Milt sagt beklagligt.

Det är rentav snudd på oförskämt och kränkande. Mot Lisbet Palme - som pekat ut mördaren. Mot övriga i familjen Palme - som nu senast reagerat kraftigt mot SVT:s lansering av Leif GW Perssons nygamla teori. Och - ponera att det finns ett liv efter detta: Olof Palme borde då vid det här laget vara oerhört frustrerad, när bland åtskilliga själva mordet länge tycks ha fått vara viktigare än mannen som mördades. 
"Mordoffret" istället för "Mannen".

Det är förvisso inte första och säkerligen inte sista gången som stora mäns död för vissa blivit intressantare än de avlidnas liv. I september är det 50 år sedan FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld omkom i en flygkrasch i nuvarande Zambia. Precis allt talar för att olycksorsaken var en felbedömning från piloternas sida. Men även här har det spekulerats tämligen vilt om andra orsaker till FN-chefens död. Och jag har noterat att det i samband med en kommande bok begärts av författarna att få se bilder på den döde Dag Hammarskjöld (jnytt.se 2011-02-14).  De vilda - ibland galna - teorierna om Dag Hammarskjölds död lär få ett uppsving under året. Ack, ja ...

Visst skiljer det en del mellan Dag Hammarskjöld och Olof Palme - men det finns också många  likheter. Båda med överklassbakgrund kom att i massor av år att arbeta i den socialdemokratiska regeringsapparaten - Dag Hammarskjöld till slut som statsråd (utan partitillhörighet). Bägge hade en enorm intellektuell kapacitet, hade beundransvärd energi, var otroligt engagerade och var internationalister. Bland en del annat.

Alla vet vi att Olof Palme var kontroversiell. Han var en tävlingsmänniska - oavsett om det gällde pingis, tennis eller politik. Och - han tyckte att det var kul:

" ... en fascination för det politiska spelet, the joy of politics ... älskade debatterna, ordväxlingarna och de taktiska finterna. När folkpartisten Gunnar Helén använde ett fult knep i en tevedebatt väntade han sig efteråt att bli utskälld av Erlander och hans sekundant Olof Palme. Men i stället var de ytterst vänliga och berömde hans skicklighet. Från den stunden visste Helén 'att det fanns political men i min omgivning som jag inte kunde matcha helt'." 

Återigen ett citat från Henrik Berggrens "Underbara dagar framför oss"  - rekommenderas!, boken fungerar också som en intressant berättelse om hur det moderna Sverige växte fram.

Alla har vi våra sidor. Också Olof Palme hade det. Förmodligen även en del ledarskribenter m fl, vars solkigt giftiga minnes-texter om Olof Palme jag i veckan äcklats av. Oavsett politisk uppfattning är det tämligen förnuftigt att skilja på sak och person ... 

I medierna idag: Expr/Expr, SvD/SvD/SvD, DN/DN/DN, GP, Resumé, VG.