vi ...
... verkligen applådera?Kommer dom där figurerna verkligen från våran planet? En vettig fråga när Iprenmannen i aluminiumfolie och med en julgransstjärna som huvudbonad dök upp i Eurovision Song Contest 2007. Det påstods visst att figurerna representerade Ukraina i tävlingen ...
Själv har jag mer och mer börjat tröttna på Melodifestivalen/Eurovision Song Contest.
Det har blivit för mycket, för utdraget - med för många tävlingar i Sverige och på europeisk finalnivå. Tillbaka till färre tävlingar.
Det har blivit för stort, för spektakulärt - allt mer raffinerad scenografi, tv-teknik och blixtar & dunder & brak på scenen, med jättepublik på plats. Tillbaka till lite mindre arrangemang.
Det har blivit för musikaliskt sterilt sedan liveorkestern togs bort 2001 i Sverige, 1999 i Europa-finalen. Tillbaka till liveorkester, kompletterad med bandade elektroniska inslag.
Det har blivit för mycket show. Står ESC numera för European Show Contest och inte för European Song Contest? Tillbaka till fokus på själva sjungandet. Man har under åren tydligt märkt att en del artister sjungit riktigt illa därför att allt bensprattlande gjort dem rätt så splittrade på scenen.
Visst VAR det bättre förr! Ta exempelvis från ESC-finalen 1993, då Irland var arrangörsland: Schweiz bidrag, med Annie Cotton från den franskpråkiga delen av Kanada. En låt med dessutom en genomtänkt text - udden lite riktad mot bland annat musik- och nöjesindustrin ...
Det har blivit för artificiellt, för konstgjort. Enbart p g a influenser från gay-kulturen?
Tillbaka till mer naturlighet. Och låttextens "att vara sig själv" kan rimligen också gälla på vi-nivå. Som Jonas Gardell så riktigt elegant formulerande det hela i en artikel i Expressen 2007-02-08:
Tillbaka till sång enbart på vårt språk, självklart: svenska för svenska stjärnor, åtminstone i den svenska delen av tävlingen.
Det är liksom ingen naturlag att ny musik ska sjungas på engelska. Musik är också kommunikation, och det normala sättet att kommunicera är för mig och för ett antal miljoner svenskar till - på svenska. Och inställningen från artisterna att engelska "låter bättre" än svenska (eller exempelvis franska) tycker jag är märklig. Dessutom borde det rimligen spela in hur texten är skriven. Om det för svenska artister är förenat med oerhört lidande att tvingas sjunga på annat språk än engelska, kan de i alla fall trösta sig med att det är lika plågsamt för en rad stora amerikanska artister. Som Beyoncé - en bland massor som "tvingas" sjunga på spanska. Det går alltså att göra versioner på olika språk av en och samma låt - och görs också. Känner den svenska musik-och nöjesindustrin verkligen inte till det? Aldrig tänkt tanken med en version på svenska, och för exportbruk en annan version på engelska (och kanske också på annat språk)? Själva musiken finns ju där, och det borde inte vara så himla omständligt att bara byta ut sången.
Och kommande lördag startar årets upplaga av Melodifestivalen, med tävling i Luleå.