Poliser är riktigt skumma typer

OBS: "ALLTID"! Å, vad det känns tryggt på restaurang Solstugan i Stockholm. Poliser ska hållas kort! Matställets tuffa attityd har gjort att det numera är ytterst sällan som någon polis ertappas inne på området. Man behöver alltså inte ett dugg ängslas för att bli bestulen eller nerslagen. Solstugan är ett föredöme när det gäller brottsbekämpning: nu är stället praktiskt taget garanterat polisfritt!

Solstugan är billigt också. I alla fall billigare än Grand Hôtel, som Tillväxtverkets sparkade general- direktör hävdade var det billigaste alternativet när det skulle hållas personalfest. Hon glömde Solstugan!!! Det statliga verket har ju förefallit vara en aning vilset i verkligheten. Därför har man uppenbarligen inte heller känt till att det är lätt som en plätt att ta sig från Tillväxtverket (t-banestation Medborgarplatsen) till Solstugan (t-station Kristineberg) med Gröna t-banelinjen!

En jättestor veranda har Solstugan också, exteriört ser matstället ut som en gigantisk svensk sommarstuga. Rött med vita knutar, doftandes inte bara käk utan också malätet 60-tal. Med andra ord väldans gemytligt!

Oj, nu börjar det här inlägget likna rena rama reklamen. Men jag vill ju bara hjälpa till. "Man måste vara rädd om skattebetalarnas pengar", som politiker och andra statliga företrädare brukar säga. Visserligen i andra sammanhang än egna personalfester, representation och liknande. Men ändå ...

Och minsann kan man faktiskt bara på tio minuter ta sig från regeringskvarteren (ungefär vid Hauptbahnhof på kartan) till Solstugan (hållplats Fredhäll) - med busslinje 62. Något för inte minst näringsdepartementets 300 anställda att ha i minnet, t ex när det vankas personalfest. På Östermalm, förresten, passerar 62:an nära Calle Bildts enkla lya på Karlavägen. Perfekt för ministern när exempelvis amerikanska kompisen Hillary C är på besök och det är läge för en bit mat. Calle lär dessutom älska att åka SL-buss!

Man måste vara rädd om skattebetalarnas pengar! Det är vi ju alla överens om.

Fredrik Reinfeldt och Den Stora Förvirringen

Vem är Fredrik Reinfeldt? Och framför allt: vad är han? Egentligen.

Onsdag 9 maj kunde vi läsa detta på expressen.se, hela dagen:

Och med Googles avancerade sökfunktion får man ungefär 159 000 träffar på "stadsminister" ...

Stavningscirkusen har onekligen bredd. Mycket "stadsminister" på bloggar (som jag förstås inte velat hänga ut) - och påfallande mycket "stadsminister" i exempelvis texter från SVT:s regionala nyhetsprogram (som inte heller ingår i bildspelet).

Snart sex år har gått sedan de borgerliga tog över makten. Alliansen lovade krafttag på skolområdet. Men alla undersökningar visar på allt sämre resultat. Och fritt fall torde vara en klockren beskrivning av utvecklingen för det så centrala skolämnet svenska. Under tiden som gått sedan maktskiftet 2006 har kunskaperna i svenska rasat - och det gäller inte bara bland de yngsta.

En titt på nätet visar att väldigt många numera inte kan beskriva sin ålder på ett korrekt sätt i skrift, det blir bindestreckslöst "16 årig", 27 åring" osv. All särskrivning och förvirringen om stor eller liten begynnelsebokstav är bara några av det tusental exempel som jag skulle kunna ta upp, men då skulle inlägget bli väl långt.

Folkpartiet brukar kallas lärarnas parti och har utbildning som stora profilfrågan. Men inte minst som stor vän av svenska språket tycker jag att det är olyckligt att just FP har fått styra och ställa i alliansens utbildningsdepartement. Jag ser FP som det i särklass allra minst svenska språket-kramande partiet i riksdagen, starkt federalistiskt som det är i EU-sammanhang. Det är också under detta FP-styre som engelskan har fått ta allt större plats i svensk utbildning och, för att ta ett detaljexempel, vansinnet att svenska flygplatser bytt namn till "airport".

Och efter besök på Folkpartiets hemsida har särskrivningseländet nu fått ett ministeransikte, den folkpartistiske utbildningsministern Jan Björklunds ansikte:

Ja, det saknas alltså bindestreck mellan "räkna" och "garanti". Till höger klickbar bild med en munter Jan Björklund. Även om han inte själv har skrivit texten bör han i alla fall ha läst den, under alla de år som den har legat ute på Folkpartiets hemsida. Men Björklunds läsförståelse har kanske sjunkit, i likhet med de svenska ungdomarnas. Trist att han är lite för gammal för att själv omfattas av läsa-skriva-räkna-garantin. Det finns åtskilliga andra språkliga konstigheter på "kunskaps-partiet" FP:s hemsida, bl a en debattartikel med "läsa-skriva-räkna garanti" sex gånger. Men jag får stoppa här.

Kunskaper verkar överhuvudtaget inte vara Folkpartiets starka sida. Och har önskat mig att (M), (KD) eller (C) fått ta över utbildningsdepartementet. Nej, förresten. Inte Centerpartiet.

Centerpartiet har producerat klippet på Youtube, ihopsnickrat i samband med partistämman förra året i Åre …

Allt man behöver här i livet är okunskap och självförtroende - sedan är framgången given. Mark Twain.
Allt man behöver här i livet är okunskap, självförtroende och engelska - sedan är framgången given. I huvudet på självsäkre Jan Björklund?
Lycka till! Som en annan FP-ledare, dåvarande arbetsmarknadsministern Per Ahlmark, påstås ha haft som budskap vid besök hos uppsagda metallarbetare i Olofström 1977.
Ja, lycka till Björklund! Men blanda inte in oss andra svenskar i det projektet.

Folkpartiets text om svenska språket (tidigare i inlägget) är fullständigt oengagerat och handlar till stor del bara om invandrarna och svenskan - när problemen är betydligt mycket större än så. Problem som säkert till stor del beror på att engelskan fått en på tok för stor plats i det svenska utbildningssystemet, inte minst att det dyker upp för tidigt i den svenska skolan. Det gör att många inte blir 2-språkiga, som avsikten sannolikt har varit, utan snudd på halvspråkiga x 2. Därav all förvirring om exempelvis sammansatta ord/särskrivning och stor/liten begynnelsebokstav i vårt språk.

Jan Björklund påminner om en västgötsk vd i ett medelstort tillverkningsföretag. En vd som på ett mekaniskt sätt försöker höja produktionen i fabriken. Massor av åtgärder, mer eller mindre i blindo. Och utan någon som helst känsla för verksamheten i sig. Medan exempelvis den kloke social- demokraten och folkbildaren Bengt Göransson (numera glömd av de flesta) gjorde tvärtom när han var utbildningsminister. Göransson utgick från Kunskapen, som sedan fick kläs i en organisatorisk kostym.

Det är liksom hög tid för Jan Björklund att prestera - inte minst när det gäller skolämnet svenska. Och 2014 är det ju vi, svenska folket, som är Caligula med pekpinnen i filmklassikern från 1944 ...

Fobi av allra värsta sorten

Den extrema rädslan för bindestreck är ju den mest utbredda av alla fobier. Och överallt ser man exempel på denna mycket svåra fobi.
Men alltför många lider helt i onödan. Stackare! Men man måste helt enkelt göra något åt sin fobi. Vilket åtskilliga struntar i. Och det blir varken medicinering eller terapi, som ju bägge är dokumenterat effektiva mot bindeskräck.

Vad sker i en bindeskräckdrabbads hjärna?

En nyligen gjord studie visar att flera ofta tror sig vara robotar. De talar robotmässigt, stötvis - alltså särpratar. Och känner att de också måste skriva robotmässigt, stötvis - alltså särskriva. Alla former av sammansättning av ord upplever dessa som ett hot mot den egna robotidentiteten.

Andra uppger att de förnippar bindestreck med något fult, något smutsigt, något äckligt. Så fort dessa bara råkar se ett bindestreck så ska det tvångsmässigt genomföras ett grundligt ögonbad. Drabbade i den här gruppen arbetar ofta som grafiska formgivare.

Men samtidigt accepterar de sistnämnda märkligt nog bokstäverna "I" (versalt) och "L" (gement). Trots att de också är en sorts streck.

Ska man utelämna något i texter så ska det väl i så fall vara bokstaven "S" - alla vet ju vad den påminner om. Men bindestreck fullständigt älskar jag! Ingen bindeskräck här inte.

Bokomslagets formgivare är inte bara svårt bindeskräckdrabbad utan ägnar sig konsekvent åt styckmord på ord. Brutalt och hämningslöst.
Och - vad heter egentligen den rätt nyutkomna boken? Skicka in din gissning till SNS Förlag! De tre först öppnade rätta brevsvaren ger fina priser!

Apropå gissning (se loggan i början på inlägget)...
Vad heter TILLVÄXT
               VERKETs generaldirektör?
Svaret får en att litegrann tappa hakan. Lider uppenbarligen av bindeskräck - men heter Lugnet! Christina Lugnet. Och just denna myndighets bindeskräck är extra trist. Kan ju ge intryck av okunskap. Men det är väl kunskap som ger tillväxt? Eller har jag fått allt om bakfoten?


Jag brukar ibland gå förbi Tillväxtverkets huvudkontor här i Stockholm. Finns på Götgatan på Söder. Men jag tror att jag någon gång faktiskt ska titta in hos bossen Lugnet (tro henne inte!).

Litterära sällskap och särskrivning

Så kallat bildat folk särskriver inte. Fel, så fel. Mycket märkligt att även en del litterärt intresserade numera verkar ha så svårt för något i grunden så enkelt som sammansatta ord i vårt språk.
De kallar sig Albert Engström Sällskapet, Albert Viksten Sällskapet, Arto Paasilinna Sällskapet, Dan Andersson Sällskapet, Elisabeth Bergstrand-Poulsen Sällskapet, Folke Dahlberg Sällskapet, Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet, Thomas Thorild Sällskapet, Gustaf Larsson Sällskapet, Wilhelm Peterson-Berger Sällskapet, Sonja Åkesson Sällskapet, Karin Boye Sällskapet.

Ja visst gör det ont, diktade en av de särskrivningsdrabbade, Karin Boye. Det gör ont. Ont, det gör ont, det gör ont, instämde 70 år senare skalden Orup.
Exakt. Men jag vill framhålla att all helknasig särskrivning gör ont både en stund på natten och - och framför allt - på dan! Och det blir värre och värre.
Bildspelet ovanför visar hur man välkomnas till de tolv litterära sär skrivnings sällskapens hemsidor (eller förmodligen: hem sidor).

Tyvärr har ytterligare ett antal av de totalt runt 200 litterära sällskap som finns i Sverige klippt till med särskrivning t o m i namnet på föreningen. 

Författarsällskapen är starkast i (mitt gamla hemlän) Värmland och i Skåne, enligt en bra TT-text publicerad i bl a DN (Författare i gott sällskap). Det berättas också att minst 15.000 svenskar är med i ett litterärt sällskap - eller flera.
Jag själv är rätt så färsk medlem i ett icke-särskrivningssällskap (förstås). Med bindestreck!

Mot helheten, ständigt mot helheten
går min väg.
O mina kringkastade lemmar
hur längtar ni inte till era fästen!
Skrev Gunnar Ekelöf.
Något för särskrivningssällskapen att begrunda. 

PS Litterära sällskap är verkligen inte något "bara" för pensionärer. Och omkring 120 sällskap är anslutna till De litterära sällskapens samarbetsnämnd: hela listan.

Särskrivning och Moderaterna

Nyligen bortgångne Per Unckel (M) var under några år landets utbildningsminister. 
På Moderaternas hemsida sedan ett par dagar:

Det säger partisekreterare Sofia Arkelsten om man "läser mer". Jo - men det är i väldigt hög grad osäkert om Moderaterna med detta namn på stipendiet verkligen hedrar den tidigare utbildnings- ministerns minne. Själv tycker jag att det blir totalt tvärtom. Oerhört trist.
Lite specialundervisning i svenska - skräddarsydd för (M):

Tack Albert! Själv vill jag gärna trycka extra hårt på särskrivning à la (M).
Det departement som Per Unckel var chef för - ett departement med bindestreck:

---

Jag har i några blogginlägg skrivit om den skrala svenskundervisningen, som bland annat resulterat i allt särskrivande. Och minsann har det inte blivit ännu värre under de allra senaste åren - med borgerligt styre. Senaste inlägget: "Svensklärarna gör succé med Fritt Fall".

Svenska är det ämne där resultatet av lärarnas insatser kan beskådas allra tydligast av oss alla. Och nog har vi väl märkt att Gröna Lunds Fritt Fall i flera år haft hård konkurrens av svensklärarnas motsvarighet. Det som är positivt är att vi tycks bli allt fler som reagerar mot det fria fallet - även unga, vilket är extra kul.

Visst finns det utmärkta svensklärare - också. Men de är på tok för få. Det märker vi överallt: på nätet, i offentliga miljöer (för att uttrycka mig lite byråkratiskt) - och t o m inom journalistkåren, där man rimligen borde vara proffs på svenska språket.

Det är massor som svensklärarna inte klarat av att lära ut. Alldeles för många verkar ha dåliga eller usla kunskaper i svenska när de lämnar skolan för gott. Jag tror att vi har haft skral svenskundervisning i många år nu. Vi ser resultatet - men de ansvariga svensklärarna tycks inte göra det. 

För att bara ta ett av tusentals exempel: stor eller liten begynnelsebokstav. Vilket man väljer verkar bland många ske totalt slumpartat. Exempelvis tycks åtskilliga här i landet numera inte ha en aning om att på svenska skrivs veckodagar och månader med liten begynnelsebokstav. 

Vart är vi på väg? Säkert har Kristian Luuk i På spåret gjort mer för att lära ut skillnaden mellan "var?" och "vart?" än vad landets hela lärarkår i svenska lyckats med under 20-25 år.

Vart är vi på väg? Svaret "rakt ut i mörkret" kan, som du ser ovanför, mycket väl ge tio poäng - med svensklärarna som lok, dragandes med sig årskull efter årskull. En överdrift? Visst - riktigt så nattsvart kan det väl ändå inte vara ... Men nog har vi sett ett fritt fall för det svenska språket.

Alla dessa särskrivningar är bara ett av resultaten av det fria fallet, men sannolikt ett av de allra största problemen. Jag har skrivit om särskrivningarna tidigare: Nya tag mot särskrivningarna! (2011-03-07) & Lärarna mot väggen om särskrivningarna (2011-03-22).

Lärarnas Riksförbund och Svensklärarföreningen svarade tämligen omgående på mina mailade frågor om det enorma särskrivningsproblemet (se blogginlägget 2011-03-22). Efter 23 dagars väntan kom i fredags svaren från det största lärarfacket, Lärarförbundet.

Hej Bengt Ber om ursäkt för att svaret på ditt blogginlägg har dröjt. Men här kommer i alla fall svar från Lärarförbundets ämnesråd svenska.

Fråga. Ser Lärarförbundet särskrivningsproblemet som viktigt, mycket viktigt eller oviktigt?

Ämnet svenska rymmer många olika perspektiv och särskrivningar är ett viktigt perspektiv. Samtidigt är inte skolan en isolerad ö utan samhället påverkar det som sker i skolan. Influenser som eleverna får från andra verksamheter också påverkar eleverna i deras lärande. Det talas om problemet.

Själv föredrar jag en armlös bandit.

Min kommentar: Skolan skall vara den självklara basen för lärandet. Genomgående i svaren från lärarhåll är att man skyller på påverkan från "andra håll". Den uppgivna attityden p g a en sorts konkurrerande "motskola" anser i alla fall jag är helt oacceptabel. I alla yrken finns svårigheter av olika slag. Men de allra flesta av oss klarar av dessa svårigheter. Det är ett rimligt krav att också landets svensklärare gör det. Behövs fler undervisningtimmar i svenska? Slåss då för det! Är det för låg kvalitet på dagens svensklärare? Se då till att det åtgärdas! Är det brister i den pedagogiska metodiken? Se då till att att göra den bätttre!



Fråga. Anser Lärarförbundet att svensklärarna här i landet har gjort tillräckligt och gör tillräckligt kring särskrivningsproblematiken?

Sveriges lärarkår arbetar för att lära eleverna så mycket som det bara är möjligt i alla ämnen. Det är ett yrke där det är svårt att säga när man har gjort tillräckligt. Men vi är övertygade om att lärarna gör så mycket de kan utifrån de förutsättningar som ges.

Min kommentar: För att kunna laga något som är trasigt är det en fördel att veta varför detta något inte fungerar. "Jag har hört flera olika förklaringar till problemet särskrivning", skriver exempelvis Svensklärarföreningen i ett tidigare inlägg här på bloggen. Om skolan verkligen varit intresserad och haft engagemang kring problemet så skulle man för länge sedan ha gått till botten med orsakerna till all särskrivning.

Kidnappad afrikansk kvinna + stulen cykel?

Fråga. Från blogginlägget: "Fredrik Lindström tycker att man måste vara hård mot fenomenet

särskrivning, inte minst i skolorna. - Det är ett allvarligt språkligt fel. Det finns ingenting kreativt i att skriva isär ord. Jag brukar vanligtvis vara väldigt liberal till språklig utveckling, men det här är en grundsten man måste ha med sig." Håller Lärarförbundet med Fredrik Lindström eller håller Lärarförbundet inte med Fredrik Lindström?

Särskrivningar kan skapa missförstånd vilket kan leda till felaktigheter och då kan det skapas problem. Vissa situationer är allvarligare än andra.

Min kommentar: I flera av svaren från lärarhåll anar man en attityd att språkliga fel egentligen inte spelar någon roll, bara "det inte skapar missförstånd eller blir svårförståeligt". "Fel" tycks numera i princip vara lika "rätt" som "rätt" - bara "det inte skapar missförstånd eller blir svårförståeligt". Den tekniska utvecklingen har onekligen gått framåt. Men frågan är om inte utvecklingen på andra håll har gått bakåt, exempelvis inom svenskan. Snart räcker det väl med allehanda läten à la stenåldern - bara "det inte skapar missförstånd eller blir svårförståeligt".

Fråga. Exempel från blogginlägget: "Kan det vara så mycket som hälften av de yngre som felaktigt skriver 18 åring, 22 årig, 17 åring, 19 årig? Bindestreck saknas. Kanske hälften av landets unga/halvunga (här menar jag ungefär i åldern 13-30 år) kan inte i skrift beskriva sin ålder på ett korrekt sätt!". Är det verkligen som det ska vara när så otroligt många inte ens kan beskriva sin egen ålder på ett korrekt sätt i skrift? Kan det inte betecknas som skrämmande?
Självklart ska vi arbeta för att alla elever lär sig det svenska språket på allra bästa sätt men skrämmande är nog lite väl starkt ord.

Min kommentar: Visst - i länderna Niger, Burkina Faso och Mali är det säkert betydligt fler som inte i skrift kan beskriva sin ålder på ett korrekt sätt. Nämnda afrikanska länder toppar för övrigt listan över stater med mest utbredd analfabetism här i världen, enligt statistik från 2003.

Fråga. Svensklärarna är nyckeln, som jag ser det. Att det ser ut som det gör idag, beror det på: 1. Att momentet inte tagits upp tillräckligt mycket i undervisningen i svenska? 2. Att många svensklärare är dåliga pedagoger? 3. Att många svensklärare inte själva vet hur det ska vara kring sammansatta ord. (Om alla lärarna har kunskapen: varför lär man då inte ut det?).

Dagens elever lär sig inte bara i skolan utan mycket lärande sker också i andra sammanhang t.ex. via onlinespel, filmer och sociala nätforum. De påverkas av detta också i sitt skrivande. Det är svårt att svara exakt på hur mycket varje lärare tar upp problemet i sin undervisning men sannolikt görs det när det dyker upp. Lärarna vet hur språkets regler ser ut och lär ut när de får tillfälle i undervisningen. Annars hade problemet sannolikt också varit mycket större än vad det är idag.

Men hur hittar man till Fru Toalett?

Min kommentar: Från lärarhåll har man talat om "det destruktiva inflytandet från engelsk stavning" som en av huvudorsakerna till de hastigt uppdykande särskrivningarna i svenskan. Ett påpekande: Det är inte först för 10-15 år sedan som anglosaxisk kultur blev känd för oss svenskar. Jag vägrar tro att svenskarna har blivit dummare under de allra senaste åren.  



Fråga. Finns det särskrivare också bland lärarna? Är det i så fall många lärare som själva särskriver?

Sannolikt finns det särskrivare också bland lärare precis som i andra yrkesgrupper.

Med vänlig hälsning Malin Tufvesson Biträdande förbundssekreterare Lärarförbundet

Vad kan göras för att minska särskrivningarna? Lärarförbundet besvarade inte den frågan. Själv tycker jag att vägen ut ur problemet - (möjlig) lösning - är betydligt intressantare än ältande av problemet. Svensklärarföreningens svar: Mitt svar på din fråga är att oförtröttligt arbeta med att rätta alla som skriver fel samt visa hur tokigt det kan bli när man skriver isär istället för ihop.

Att bara köra på som tidigare är verkligen inget vinnande koncept. Det framgår väl fruktansvärt tydligt av verkligheten. Naturligtvis måste det göras något radikalt. Det är ju liksom hög tid att ansvariga tar tag i det växande särskrivningseländet.

Svenska ser jag som det självklart allra viktigaste skolämnet i Sverige. Det är framför allt undervisningen i det ämnet som måste förbättras - oerhört kraftfullt. Och vi är väl ändå rätt många som verkligen inte vill ha en tivolipräglad undervisning i svenska.

Vad är en åring?

Bindestreckslösa åringar har varit ett stort mysterium för mig och för åtskilliga andra. De är ju också rätt så många, de bindestreckslösa åringarna. Men till sist har jag nu fått veta vad åring är. 
Åring kan betyda två saker: dels någon som är bosatt i skidmetropolen Åre, dels en väldigt gammal person som levt massor av år.

2 åringar

Bosatt i Åre: 

                   
Men genom trolleri kan exempelvis 18 åringar från något ålderdomshem eller så hux flux förvandlas till unga tonåringar.

18-åringar! 

Bindestreck har verkligen en magisk kraft, okänd för alldeles för många nuförtiden. Men man behöver kanske inte vara trollkarl för att fixa till ett bindestreck. Möjligen inte.
I alla fall om man inte lider av den allra värsta av alla fobier: bindeskräck. 

PS. Åring betyder en sak till: 1-årig häst, enligt ordböckerna. En ung häst som alltså inte har bindeskräck.

Lärarna mot väggen om särskrivning

Nya tag mot särskrivningarna! Det var rubriken på mitt bitska blogginlägg 7 mars, klicka här. Jag mailade till lärarfacken och till Svensklärarföreningen, bad dem läsa blogginlägget och skickade i mitt mail också med några frågor. Här är några av svaren om särskrivning:

Hej Bengt!

Att vi inte lyckas med att lära ut detta, i svenskan så enkla, bruk av sammansatta ord beror nog på att vi inte är ensamma om att påverka elever i denna fråga. Exempelvis klarar T9-programmet i mobiltelefoner inte av sammansatta ord, även vanliga sammansatta ord blir felaktiga när man messar om man inte särskriver och messar gör ju ungdomar mer än någonsin. Engelskan har ju också ett destruktivt inflytande på svensk stavning i denna fråga. I många offentliga sammanhang särskrivs det och, ja, det förekommer särskrivningar i utskick från skolor, alla är inte utbildade svensklärare som arbetar i skolan. Jag tycker mig ändå se med tillfredsställelse att det finns en stor opinion mot särskrivningar i Sverige och hyser gott hopp om att även de mest förhärdade särskrivare ska bättra sig med tiden. Knappast något språkligt fel är lika enhälligt hatat av oss språkpoliser och svensklärare. Så vi fortsätter markera särskrivningar som fel och tjatar vidare i alla övriga sammanhang, det kan du vara helt trygg över.

Med vänlig hälsning/ Lena Andersson, ordförande för Svensklärarföreningens lokalavdelning i Kalix.

Svensklärarföreningens nyvalda riksordförande Ann Boglind har också skickat svarsmail, liksom Anders Almgren, 1:e vice förbundsordförande i Lärarnas Riksförbund.

Fråga. Ser Lärarnas Riksförbund/Svensklärarföreningen särskrivningsproblemet som viktigt, mycket viktigt eller oviktigt?

LR: Frågan måste anses som viktig, inte minst då problemet uppenbarligen engagerar många. Att ställa alla problem som finns i skolan i en prioriteringsordning är inte enkelt. För tillfället är elevernas bristande läsförmåga ett större problem och det skulle troligtvis kunna lösas på ett sätt som samtidigt även löser oförmågan att kunna skriva ihop sammansatta ord. Det talas allt som oftast om problemet bland svensklärarna. Framför allt diskuterar man lämpliga metoder för att få eleverna att förstå hur man ska skriva ihop.

SLF: Mycket viktigt. Det talas mycket om problemet både på lärarutbildningarna (vet jag av egen erfarenhet, eftersom jag själv tar upp det varje gång jag har föreläsningar om akademiskt skrivande för alla blivande lärare vid Göteborgs universitet) och ute på skolorna.

Fråga. Anser Lärarnas Riksförbund/Svensklärarföreningen att svensklärarna här i landet har gjort tillräckligt och gör tillräckligt?

LR: Läraryrket och kanske speciellt svenskläraryrket har dessvärre den karaktären att man aldrig riktigt kan säga att man har gjort tillräckligt. Det finns alltid saker som kan förbättras. Men om man ställer frågan ur ett fackligt perspektiv så skulle jag svara att lärarna gör sitt bästa efter de resurser som finns till förfogande. Det är exempelvis med sorg i hjärtat som man kan konstatera att elevernas undervisningstid i ämnet svenska minskat radikalt de senaste 20 åren. Lägger jag dessutom till den ökade arbetsbelastningen på framförallt svensklärare förstår man att det inte går att lasta en hel yrkeskår för ovälkomna språkliga tendenser i samhället.

SLF: Problemet med särskrivning är både stort och viktigt. Jag är övertygad om att landets svensklärare gör vad de kan, men det finns så mycket negativ påverkan runt omkring oss. Jag har hört flera olika förklaringar till problemet särskrivning: den s.k. nya skrivstilen som inte alltid binder ihop orden, lågstadiets texter med bindestreck i långa ord (detta ger en styckad ordbild), engelskans påverkan (som nog är den största) samt layouten på våra affischer och förpackningar där orden avstavas utan bindestreck (ex. vete/mjöl, strö/socker, veten/skaps/festi/valen).

Fråga. Från blogginlägget: "Fredrik Lindström tycker att man måste vara hård mot fenomenet särskrivning, inte minst i skolorna. - Det är ett allvarligt språkligt fel. Det finns ingenting kreativt i att skriva isär ord. Jag brukar vanligtvis vara väldigt liberal till språklig utveckling, men det här är en grundsten man måste ha med sig."
Håller Lärarnas Riksförbund/Svensklärarföreningen med Fredrik Lindström eller håller Lärarnas Riksförbund/Svensklärarföreningen inte med Fredrik Lindström?

LR: Att kunna skriva ihop sammansatta ord är en av flera grundstenar och särskrivning är inget kreativt. I situationer då särskrivning skapar missförstånd eller allvarligt försvårar förståelsen är det allvarligt, medan det i andra situationer inte är att betrakta som allvarligt.

SLF: Naturligtvis kan jag inte svara för alla medlemmar i Svensklärarföreningen, men alla som jag har talat med skulle hålla med Fredrik Lindström.

Fråga. Exempel från blogginlägget: "Kan det vara så mycket som hälften av de yngre som felaktigt skriver 18 åring, 22 årig, 17 åring, 19 årig? Bindestreck saknas. Kanske hälften av landets unga/halvunga (här menar jag ungefär i åldern 13-30 år) kan inte i skrift beskriva sin ålder på ett korrekt sätt!" Är det verkligen som det ska vara när så otroligt många inte ens kan beskriva sin egen ålder på ett korrekt sätt i skrift? Kan det inte betecknas som skrämmande?

LR: Om det är som du säger, kan man bara svara att det inte ska vara så. Min åsikt är dock att det är ett mindre språkligt fel, då det inte är svårförståeligt och heller inte kan misstolkas. Skrämmande är det inte. Däremot oroande.

SLF: Jo, allt som blir otydligt och väcker anstöt hos läsaren är dålig svenska.

Fråga. Svensklärarna är nyckeln, som jag ser det. Att det ser ut som det gör idag, beror det på: 1. Att momentet inte tagits upp tillräckligt mycket i undervisningen i svenska? 2. Att många svensklärare är dåliga pedagoger? 3. Att många svensklärare inte själva vet hur det ska vara kring sammansatta ord. (Om alla lärarna har kunskapen: varför lär man då inte ut det?).

LR: Det är möjligt att problemet inte tagits upp tillräckligt i undervisningen, men jag tror det inte. De flesta svensklärare är utmärkta pedagoger. De flesta svensklärarna vet hur man skriver sammansatta ord och lär också ut det. Att man sen inte lyckas kan bero på så många andra faktorer än lärarna. Det finns, precis som det står i din blogg, en sorts språklig sjuka i samhället när det gäller särskrivning. Influenser från engelskan och copywriters etc. verkar påverka mer än lärarna i skolan. Troligtvis ett uttryck för lärarnas sjunkande status. En svensklärare står sig slätt i jämförelse med populära media och de senare står dessutom för det vissa kallar för kreativitet, medan svensklärare ibland anses stå för det konservativa och tråkiga.

Fråga: Vad kan göras för att minska särskrivningarna?

LR: Det är svårt att hitta åtgärder på ett problem som alltmer genomsyrar hela samhället. Det som skulle kunna stoppa trenden är att skapa insikt om de problem som uppstår vid felaktig särskrivning. Skolan är en viktig aktör i att skapa denna insikt bland sina elever. Språkvårdare i större media är en annan viktig aktör. Tycker personligen att det är sorgligt att webbsajten "skriv ihop" har försvunnit, då den skulle kunnat bidra till insikt hos många som är på Internet. Om man kunde skapa en rörelse i samhället som motverkar den vi har nu, skulle vi nog kunna vända trenden. I mina mörka stunder kan jag misströsta och hamna i ett konstaterande av att språket ibland utvecklas i en riktning som inte är önskvärd. Under Hansatiden lagstiftades det emot tyskans påverkan på svenskan. Den lagstiftningen hade ringa effekt. Just nu påverkas svenskan av engelskan i en omfattning som kanske inte alltid är önskvärd. Jag tror inte på en lagstiftning likt den man har på Island. Sverige är för stort för att kunna skapa en enighet kring hur språket ska utvecklas och det är kanske inte heller alltid önskvärt. Jag tror och hoppas att en språklig medvetenhet skapar ett språk som blir bra. Därför måste vi kämpa för en ökad språklig medvetenhet i samhället.

Läs mer, klicka här.

Nya tag mot särskrivningarna!

Det här blogginlägget kan på sätt och vis ses som ett öppet brev till den svenska
lärarkåren, den del som är lärare i ämnet svenska.
För att vad ni i mycket hög grad har misslyckats med är att lära ut är detta:

Skärp er, ni lärare i svenska!

Se er omkring! Överallt! Ni kan väl knappast vara nöjda med era insatser när så väldigt många så väldigt ofta ägnar sig åt särskrivning.
1 + 1 = 1 ??? Flera av er lärare i svenska kanske särskriver själva - vad vet jag? - och förstår inte att det är just denna lite udda matematiska formel som gäller i sammanhanget.
1 ord + 1 ord ger 1 ord när de förenas i 1 sammanhang, beskriver 1 sak.
1 man + 1 kvinna ger 1 barn (vanligtvis vid förlossningen), 1 barn i 1 stycke. En parallell ...
Är ni svensklärare dåliga pedagoger? Eller kanske inte tycker att det här med sammansatta ord är något särskilt viktigt? 
Visst finns det också ett antal bra svensklärare, som "Cookiie" tydligen har haft:

"Det är ett mysterium, ett mycket stort mysterium.
Jag har ju lärt mig att inte särskriva, så varför har inte de andra också gjort det?
Jag förstår fullständigt att alla tänker olika, men hur i helvete kan man tro att ett ord ska stavas isär?
Jag menar, hur svårt kan det egentligen vara att skriva ett ord ihop?"
Cookiies blogg/hawnah.blogg.se, klicka här! 

"Under tecknad kan ske fram står som gammal modig, stock konservativ eller reform fientlig. Men in flytandet från marknads förings texter och anglo saxisk menings byggnad på verkar och för ändrar nu mera ande meningen i var dagliga bud skap på ett av görande sätt. Tyvärr blir det allt vanligare med absurda särskrivningar. Vart tog de sammansatta orden vägen?"
Robert Aschberg i Aftonbladet, klicka här!

"Fredrik Lindström tycker att man måste vara hård mot fenomenet särskrivning, inte minst i skolorna.

- Det är ett allvarligt språkligt fel.

- Det finns ingenting kreativt i att skriva isär ord.

- Jag brukar vanligtvis vara väldigt liberal till språklig utveckling, men det här är en grundsten man måste ha med sig."
Fredrik Lindström i Aftonbladet, klicka här!

Det är onekligen hög tid att dra i nödbromsen! Citaten från Aftonbladet är från 2002 - och särskrivningarna har bara ökat och ökat och ökat. Den webb-baserade föreningen skrivihop.nu gav upp redan 2003. Lärarna har också gett upp, tycks det. Eller vad nu deras sammantaget misslyckade insatser beror på. Men det är bara att ta nya tag mot särskrivningarna!

Ibland har jag faktiskt undrat om särskrivarna också är särpratare. Men att vara särpratare ger ju rimligen ett hackigt, stötigt och robotmässigt tal - och några som robotfiguren till höger kan jag inte minnas att jag har stött på och lyssnat till. Och - uttalas det som ett ord, så skrivs det också som ett ord. Det blir ju också mer flytande så. Förutom att text med särskrivningar blir svårare att läsa - vilket ord hör ihop med vilket? - så finns ju massor av exempel på särskrivningar som gett ett helt ny betydelse, ofta har det blivit riktigt kul:               
                             

Lärare: nöjda med era insatser?
Se er omkring!
Särskrivning.se bilder
Skrivihop.nu texter
Skrivihop.nu texter & bilder
Avigsidan.com texter & bilder
Googles bildsök ...

Vad kan göras för att komma tillrätta med de accelererande särskrivningarna?

Hur väcker man lärarna? Lärarkåren måste ju ses som nyckeln ...

Skrivihop.nu (se ovan) gick i graven för åtta år sedan. Är det inte i högsta grad läge att starta något liknande mot särskrivningseländet? 
Särskrivningarna är vanligast bland yngre - men förekommer numera även bland åtskilliga andra, som en gång i tiden bör ha vetat hur det ska vara. En smitta.

Men jag tycker verkligen inte att vi särskrivningsmotståndare ska ge oss! Nya tag!
Bort med alla dessa särskrivningar! De hör inte hemma i vårt språk!

PS. Mer om särskrivningar finns på en specialsida, som du kommer direkt till på 
bloggen om du klickar här.

VAD SÄGER DÅ LÄRARNA? KLICKA HÄR!