22 mars 2011

Lärarna mot väggen om särskrivning

Nya tag mot särskrivningarna! Det var rubriken på mitt bitska blogginlägg 7 mars, klicka här. Jag mailade till lärarfacken och till Svensklärarföreningen, bad dem läsa blogginlägget och skickade i mitt mail också med några frågor. Här är några av svaren om särskrivning:

Hej Bengt!
Att vi inte lyckas med att lära ut detta, i svenskan så enkla, bruk av sammansatta ord beror nog på att vi inte är ensamma om att påverka elever i denna fråga. Exempelvis klarar T9-programmet i mobiltelefoner inte av sammansatta ord, även vanliga sammansatta ord blir felaktiga när man messar om man inte särskriver och messar gör ju ungdomar mer än någonsin. Engelskan har ju också ett destruktivt inflytande på svensk stavning i denna fråga. I många offentliga sammanhang särskrivs det och, ja, det förekommer särskrivningar i utskick från skolor, alla är inte utbildade svensklärare som arbetar i skolan. Jag tycker mig ändå se med tillfredsställelse att det finns en stor opinion mot särskrivningar i Sverige och hyser gott hopp om att även de mest förhärdade särskrivare ska bättra sig med tiden. Knappast något språkligt fel är lika enhälligt hatat av oss språkpoliser och svensklärare. Så vi fortsätter markera särskrivningar som fel och tjatar vidare i alla övriga sammanhang, det kan du vara helt trygg över.
Med vänlig hälsning/ Lena Andersson, ordförande för Svensklärarföreningens lokalavdelning i Kalix.

Svensklärarföreningens nyvalda riksordförande Ann Boglind har också skickat svarsmail, liksom Anders Almgren, 1:e vice förbundsordförande i Lärarnas Riksförbund.

Fråga. Ser Lärarnas Riksförbund/Svensklärarföreningen särskrivningsproblemet som viktigt, mycket viktigt eller oviktigt?

LR: Frågan måste anses som viktig, inte minst då problemet uppenbarligen engagerar många. Att ställa alla problem som finns i skolan i en prioriteringsordning är inte enkelt. För tillfället är elevernas bristande läsförmåga ett större problem och det skulle troligtvis kunna lösas på ett sätt som samtidigt även löser oförmågan att kunna skriva ihop sammansatta ord. Det talas allt som oftast om problemet bland svensklärarna. Framför allt diskuterar man lämpliga metoder för att få eleverna att förstå hur man ska skriva ihop.

SLF: Mycket viktigt. Det talas mycket om problemet både på lärarutbildningarna (vet jag av egen erfarenhet, eftersom jag själv tar upp det varje gång jag har föreläsningar om akademiskt skrivande för alla blivande lärare vid Göteborgs universitet) och ute på skolorna.

Fråga. Anser Lärarnas Riksförbund/Svensklärarföreningen att svensklärarna här i landet har gjort tillräckligt och gör tillräckligt?


LR: Läraryrket och kanske speciellt svenskläraryrket har dessvärre den karaktären att man aldrig riktigt kan säga att man har gjort tillräckligt. Det finns alltid saker som kan förbättras. Men om man ställer frågan ur ett fackligt perspektiv så skulle jag svara att lärarna gör sitt bästa efter de resurser som finns till förfogande. Det är exempelvis med sorg i hjärtat som man kan konstatera att elevernas undervisningstid i ämnet svenska minskat radikalt de senaste 20 åren. Lägger jag dessutom till den ökade arbetsbelastningen på framförallt svensklärare förstår man att det inte går att lasta en hel yrkeskår för ovälkomna språkliga tendenser i samhället.

SLF: Problemet med särskrivning är både stort och viktigt. Jag är övertygad om att landets svensklärare gör vad de kan, men det finns så mycket negativ påverkan runt omkring oss. Jag har hört flera olika förklaringar till problemet särskrivning: den s.k. nya skrivstilen som inte alltid binder ihop orden, lågstadiets texter med bindestreck i långa ord (detta ger en styckad ordbild), engelskans påverkan (som nog är den största) samt layouten på våra affischer och förpackningar där orden avstavas utan bindestreck (ex. vete/mjöl, strö/socker, veten/skaps/festi/valen).

Fråga. Från blogginlägget: "Fredrik Lindström tycker att man måste vara hård mot fenomenet särskrivning, inte minst i skolorna. - Det är ett allvarligt språkligt fel. Det finns ingenting kreativt i att skriva isär ord. Jag brukar vanligtvis vara väldigt liberal till språklig utveckling, men det här är en grundsten man måste ha med sig."
Håller Lärarnas Riksförbund/Svensklärarföreningen med Fredrik Lindström eller håller Lärarnas Riksförbund/Svensklärarföreningen inte med Fredrik Lindström?

LR: Att kunna skriva ihop sammansatta ord är en av flera grundstenar och särskrivning är inget kreativt. I situationer då särskrivning skapar missförstånd eller allvarligt försvårar förståelsen är det allvarligt, medan det i andra situationer inte är att betrakta som allvarligt.

SLF: Naturligtvis kan jag inte svara för alla medlemmar i Svensklärarföreningen, men alla som jag har talat med skulle hålla med Fredrik Lindström.

Fråga. Exempel från blogginlägget: "Kan det vara så mycket som hälften av de yngre som felaktigt skriver 18 åring, 22 årig, 17 åring, 19 årig? Bindestreck saknas. Kanske hälften av landets unga/halvunga (här menar jag ungefär i åldern 13-30 år) kan inte i skrift beskriva sin ålder på ett korrekt sätt!" Är det verkligen som det ska vara när så otroligt många inte ens kan beskriva sin egen ålder på ett korrekt sätt i skrift? Kan det inte betecknas som skrämmande?

SärskrivningarLR: Om det är som du säger, kan man bara svara att det inte ska vara så. Min åsikt är dock att det är ett mindre språkligt fel, då det inte är svårförståeligt och heller inte kan misstolkas. Skrämmande är det inte. Däremot oroande.

SLF: Jo, allt som blir otydligt och väcker anstöt hos läsaren är dålig svenska.

Fråga.
Svensklärarna är nyckeln, som jag ser det. Att det ser ut som det gör idag, beror det på: 1. Att momentet inte tagits upp tillräckligt mycket i undervisningen i svenska? 2. Att många svensklärare är dåliga pedagoger? 3. Att många svensklärare inte själva vet hur det ska vara kring sammansatta ord. (Om alla lärarna har kunskapen: varför lär man då inte ut det?).

LR: Det är möjligt att problemet inte tagits upp tillräckligt i undervisningen, men jag tror det inte. De flesta svensklärare är utmärkta pedagoger. De flesta svensklärarna vet hur man skriver sammansatta ord och lär också ut det. Att man sen inte lyckas kan bero på så många andra faktorer än lärarna. Det finns, precis som det står i din blogg, en sorts språklig sjuka i samhället när det gäller särskrivning. Influenser från engelskan och copywriters etc. verkar påverka mer än lärarna i skolan. Troligtvis ett uttryck för lärarnas sjunkande status. En svensklärare står sig slätt i jämförelse med populära media och de senare står dessutom för det vissa kallar för kreativitet, medan svensklärare ibland anses stå för det konservativa och tråkiga.

SärskrivningFråga: Vad kan göras för att minska särskrivningarna?

LR: Det är svårt att hitta åtgärder på ett problem som alltmer genomsyrar hela samhället. Det som skulle kunna stoppa trenden är att skapa insikt om de problem som uppstår vid felaktig särskrivning. Skolan är en viktig aktör i att skapa denna insikt bland sina elever. Språkvårdare i större media är en annan viktig aktör. Tycker personligen att det är sorgligt att webbsajten "skriv ihop" har försvunnit, då den skulle kunnat bidra till insikt hos många som är på Internet. Om man kunde skapa en rörelse i samhället som motverkar den vi har nu, skulle vi nog kunna vända trenden. I mina mörka stunder kan jag misströsta och hamna i ett konstaterande av att språket ibland utvecklas i en riktning som inte är önskvärd. Under Hansatiden lagstiftades det emot tyskans påverkan på svenskan. Den lagstiftningen hade ringa effekt. Just nu påverkas svenskan av engelskan i en omfattning som kanske inte alltid är önskvärd. Jag tror inte på en lagstiftning likt den man har på Island. Sverige är för stort för att kunna skapa en enighet kring hur språket ska utvecklas och det är kanske inte heller alltid önskvärt. Jag tror och hoppas att en språklig medvetenhet skapar ett språk som blir bra. Därför måste vi kämpa för en ökad språklig medvetenhet i samhället.
Läs mer, klicka här.

9 kommentarer:

  1. Eftersom blogginlägget blev så långt skriver jag här som första kommentar några ord (blev många) om lärarfacken (presenteras sist i denna kommentar, liksom Svensklärarföreningen).

    I detta sammanhang;
    Ros: Lärarnas Riksförbund - även om jag med hänvisning till mitt blogginlägg 7 mars har kritiska synpunkter på vissa av svaren från LR.
    Ris: Lärarförbundet.

    Lärarförbundet.
    * Jag skickade mail 2011-03-09.
    * Jag skickade en repetition av detta mail 2011-03-14.
    * Första livstecknet från Lärarförbundet 2011-03-16:
    “ Tack för ditt mail. Vi avser skriva ett svar på dina frågor. Jag återkommer. Malin Tufvesson Biträdande förbundssekreterare Lärarförbundet”
    * Andra livstecknet från Lärarförbundet 2011-03-21:
    “ Jag ber om ursäkt för att du inte har fått något svar. Vi hade i förra veckan nyval av personer i vårt ämnesråd i svenska och därför har svaret dröjt. Vi återkommer så snart de nya ledamöterna har hunnit samlas kring frågan. Malin Tufvesson Biträdande förbundssekreterare Lärarförbundet”
    * Jag skickade mail 2011-03-21 med beskedet att Lärarnas Riksförbund och Svensklärarföreningen redan svarat – för ett bra tag sedan – och att en väntan i närmare två veckor på Lärarförbundet fick vara tillräckligt.

    Lärarförbundet ger ett omständligt och byråkratiskt intryck.

    Lärarnas Riksförbund.
    * Jag skickade mail 2011-03-09.
    * Jag fick mailsvar på kvällen samma dag.
    Sådant imponerar!

    Fakta från Wikipedia (jag börjar med det lärarfack som imponerat):

    Lärarnas Riksförbund, LR, är ett fackförbund för utbildade och behöriga lärare och studie- och yrkesvägledare, men även de som studerar till att bli lärare kan bli medlemmar. Läroverkslärarnas Riksförbund ombildades år 1964 och tog sig då namnet Lärarnas Riksförbund. Förbundet har cirka 85 000 medlemmar och ingår i akademikerorganisationen Saco samt Offentliganställdas Förhandlingsråd, OFR. Förbundets idé är att ansluta endast kvalificerade och välutbildade lärare och studie- och yrkesvägledare. Eftersom man är ett Saco-förbund krävs en akademisk examen med minst tre års utbildning. Man företräder de professionella lärarna och vägledarna i grundskola och gymnasieskola samt i vuxenutbildningen. Förbundet organiserar inte skolledare.

    Lärarförbundet är Sveriges och Nordens största yrkesförbund för lärare som bildades genom en sammanslagning av Svenska Facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund 1991. Lärarförbundet har 230 000 medlemmar och organiserar lärare och skolledare från förskola till universitet och vuxenutbildning. Förbundet organiserar även studie- och yrkesvägledare. Sedan kongressen 2007 benämns alla medlemmar i förbundet som "lärare", oavsett om de arbetar som fritidspedagoger, förskollärare, grundlärare, ämneslärare eller rektorer. Lärarförbundet är medlem i Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).

    Svensklärarföreningen grundades 1912 och är Sveriges äldsta ämneslärarförening. Före 1970 under namnet Modersmålslärarnas förening. Syftet med föreningen är att "stärka, praktiskt omsätta och utveckla språkets och litteraturens roll i alla skolformer och i all utbildning", samt att "stimulera till forskning, fortbildning och debatt i frågor som rör undervisning och lärande i ämnet svenska".

    SvaraRadera
  2. Jättebra inlägg! Detta är verkligen mycket viktigt. Jag begriper inte vissa bloggar när jag läser. Får läsa om det flera ggr. ibland för att förstå. Så jag har pushat ditt inlägg. Och tänk att läsa en bok som en ungdom har särskrivit... Det går ju bara inte...
    Får jag kopiera "tummen ner" ang. särskrivning?
    Ha det gott i vårsolen!

    SvaraRadera
  3. Utrota särskrivningarna!!!!
    Forstätt kämpa Bengt jag är med dig!

    SV: Men visst är det så, en arbetsökande blir granskad upp och ner, in och ut men arbetsplatsen blir lämnad utanför och man gör som su säger köper grisen i säcken! Det är väl både en tjusning och en skräck isäg, utamningen idet nya=)

    SvaraRadera
  4. Jag ogillar också särskrivningar, men jag blev förvånad över hur ofta det skedde särskrivningar i skönlitteraturen under 1800-talet - särskrivningar som jag är säker på att vi inte skulle acceptera i en modern text. Jag har inga exempel på rak arm eftersom jag inte är i närheten av mitt hembibliotek just nu.

    Dock - denna språktekniska brist till trots - är det det en välsignelse att folk ändå kan skriva begripligt, d.v.s. göra sitt budskap förstått. Jag reflekterade över detta när jag var novis på Internet 1996-1997 och insåg att helt plötsligt satt jag och korresponderade på min illa skolade engelska med andra som var bättre eller sämre än jag. Men det magiska var att kommunikationen uppstod. Problemet är bara det att hur lär jag mig proper engelska om jag inte vet att den är bra? Detta får mig att ana att det engelska språket kommer utvecklas i en ny version, måhända www-engelska. Ju fler som misshandlar det engelska språket, desto mer accepterat kommer vissa avarter att bli. "Colour" (br.eng)som ofta skrivs som "color" (am.eng.), liksom felaktigt böjda verb. Vissa skribenter har ju som sagt inte oregelbundna verb i sitt modersmål.

    Så i detta synbara språkliga förfall kanske det uppstår nya språkregler.

    SvaraRadera
  5. Ett väldigt bra och viktigt inlägg i kampen mot särskrivningarna!
    Bra gjort tycker jag, att du mailat till lärarfacken och Svensklärarföreningen! Märkligt bara att Lärarförbundet inte tar sig tid att svara.

    Får uppfattningen att det både talas och diskuteras mycket om särskrivningarna bland lärarna - men man undrar om det egentligen görs något konkret åt situationen...
    Eller om man helt enkelt nöjer sig med alla dessa ursäkter om engelskans destruktiva inflytande, hur ord avstavas på våra förpackningar etc...

    SvaraRadera
  6. Hej Monica! Vi bloggkumpaner håller ju ihop - så använd bilden du!
    Här i Sthlm blåser det utav bara den.
    Så om man hade haft hatt hade man minsann behövt hålla i densamma - riktigt ordentligt!

    SvaraRadera
  7. Hej Nurseblog!
    Vi är på samma linje!

    Jag är verkligen INTE nöjd med svensklärarnas insatser. Att bara säga att man gör vad man kan räcker liksom inte. Det kan man lätt konstatera när man ser sig omkring.

    Och det här med sammansatta ord är ju inget konstigt alls. Tvärtom - det är både väldigt naturligt och finns stor logik bakom det. Jag tycker precis som unga Cookiie (mitt blogginlägg 7 mars) att det egentligen är ett stort mysterium att så många ändå skriver isär.

    SvaraRadera
  8. Hej Jo! Ja, det är bara att ta nya tag!

    SvaraRadera
  9. Hej Peter Harold! Språket är onekligen något levande.

    Men det här med sammansatta ord i vårt språk är ju - som Fredrik Lindström poängterar i mitt blogginlägg 7 mars - en grundsten.

    Svensklärarna måste självklart göra mera. Mycket mera.

    SvaraRadera

>

<$BlogItemCommentCount$> comments