Svensklärarna gör succé med Fritt Fall

Svenska är det ämne där resultatet av lärarnas insatser kan beskådas allra tydligast av oss alla. Och nog har vi väl märkt att Gröna Lunds Fritt Fall i flera år haft hård konkurrens av svensklärarnas motsvarighet. Det som är positivt är att vi tycks bli allt fler som reagerar mot det fria fallet - även unga, vilket är extra kul.

Visst finns det utmärkta svensklärare - också. Men de är på tok för få. Det märker vi överallt: på nätet, i offentliga miljöer (för att uttrycka mig lite byråkratiskt) - och t o m inom journalistkåren, där man rimligen borde vara proffs på svenska språket.

Det är massor som svensklärarna inte klarat av att lära ut. Alldeles för många verkar ha dåliga eller usla kunskaper i svenska när de lämnar skolan för gott. Jag tror att vi har haft skral svenskundervisning i många år nu. Vi ser resultatet - men de ansvariga svensklärarna tycks inte göra det. 

För att bara ta ett av tusentals exempel: stor eller liten begynnelsebokstav. Vilket man väljer verkar bland många ske totalt slumpartat. Exempelvis tycks åtskilliga här i landet numera inte ha en aning om att på svenska skrivs veckodagar och månader med liten begynnelsebokstav. 

Vart är vi på väg? Säkert har Kristian Luuk i På spåret gjort mer för att lära ut skillnaden mellan "var?" och "vart?" än vad landets hela lärarkår i svenska lyckats med under 20-25 år.

Vart är vi på väg? Svaret "rakt ut i mörkret" kan, som du ser ovanför, mycket väl ge tio poäng - med svensklärarna som lok, dragandes med sig årskull efter årskull. En överdrift? Visst - riktigt så nattsvart kan det väl ändå inte vara ... Men nog har vi sett ett fritt fall för det svenska språket.

Alla dessa särskrivningar är bara ett av resultaten av det fria fallet, men sannolikt ett av de allra största problemen. Jag har skrivit om särskrivningarna tidigare: Nya tag mot särskrivningarna! (2011-03-07) & Lärarna mot väggen om särskrivningarna (2011-03-22).

Lärarnas Riksförbund och Svensklärarföreningen svarade tämligen omgående på mina mailade frågor om det enorma särskrivningsproblemet (se blogginlägget 2011-03-22). Efter 23 dagars väntan kom i fredags svaren från det största lärarfacket, Lärarförbundet.

Hej Bengt Ber om ursäkt för att svaret på ditt blogginlägg har dröjt. Men här kommer i alla fall svar från Lärarförbundets ämnesråd svenska.

Fråga. Ser Lärarförbundet särskrivningsproblemet som viktigt, mycket viktigt eller oviktigt?

Ämnet svenska rymmer många olika perspektiv och särskrivningar är ett viktigt perspektiv. Samtidigt är inte skolan en isolerad ö utan samhället påverkar det som sker i skolan. Influenser som eleverna får från andra verksamheter också påverkar eleverna i deras lärande. Det talas om problemet.

Själv föredrar jag en armlös bandit.

Min kommentar: Skolan skall vara den självklara basen för lärandet. Genomgående i svaren från lärarhåll är att man skyller på påverkan från "andra håll". Den uppgivna attityden p g a en sorts konkurrerande "motskola" anser i alla fall jag är helt oacceptabel. I alla yrken finns svårigheter av olika slag. Men de allra flesta av oss klarar av dessa svårigheter. Det är ett rimligt krav att också landets svensklärare gör det. Behövs fler undervisningtimmar i svenska? Slåss då för det! Är det för låg kvalitet på dagens svensklärare? Se då till att det åtgärdas! Är det brister i den pedagogiska metodiken? Se då till att att göra den bätttre!



Fråga. Anser Lärarförbundet att svensklärarna här i landet har gjort tillräckligt och gör tillräckligt kring särskrivningsproblematiken?

Sveriges lärarkår arbetar för att lära eleverna så mycket som det bara är möjligt i alla ämnen. Det är ett yrke där det är svårt att säga när man har gjort tillräckligt. Men vi är övertygade om att lärarna gör så mycket de kan utifrån de förutsättningar som ges.

Min kommentar: För att kunna laga något som är trasigt är det en fördel att veta varför detta något inte fungerar. "Jag har hört flera olika förklaringar till problemet särskrivning", skriver exempelvis Svensklärarföreningen i ett tidigare inlägg här på bloggen. Om skolan verkligen varit intresserad och haft engagemang kring problemet så skulle man för länge sedan ha gått till botten med orsakerna till all särskrivning.

Kidnappad afrikansk kvinna + stulen cykel?

Fråga. Från blogginlägget: "Fredrik Lindström tycker att man måste vara hård mot fenomenet

särskrivning, inte minst i skolorna. - Det är ett allvarligt språkligt fel. Det finns ingenting kreativt i att skriva isär ord. Jag brukar vanligtvis vara väldigt liberal till språklig utveckling, men det här är en grundsten man måste ha med sig." Håller Lärarförbundet med Fredrik Lindström eller håller Lärarförbundet inte med Fredrik Lindström?

Särskrivningar kan skapa missförstånd vilket kan leda till felaktigheter och då kan det skapas problem. Vissa situationer är allvarligare än andra.

Min kommentar: I flera av svaren från lärarhåll anar man en attityd att språkliga fel egentligen inte spelar någon roll, bara "det inte skapar missförstånd eller blir svårförståeligt". "Fel" tycks numera i princip vara lika "rätt" som "rätt" - bara "det inte skapar missförstånd eller blir svårförståeligt". Den tekniska utvecklingen har onekligen gått framåt. Men frågan är om inte utvecklingen på andra håll har gått bakåt, exempelvis inom svenskan. Snart räcker det väl med allehanda läten à la stenåldern - bara "det inte skapar missförstånd eller blir svårförståeligt".

Fråga. Exempel från blogginlägget: "Kan det vara så mycket som hälften av de yngre som felaktigt skriver 18 åring, 22 årig, 17 åring, 19 årig? Bindestreck saknas. Kanske hälften av landets unga/halvunga (här menar jag ungefär i åldern 13-30 år) kan inte i skrift beskriva sin ålder på ett korrekt sätt!". Är det verkligen som det ska vara när så otroligt många inte ens kan beskriva sin egen ålder på ett korrekt sätt i skrift? Kan det inte betecknas som skrämmande?
Självklart ska vi arbeta för att alla elever lär sig det svenska språket på allra bästa sätt men skrämmande är nog lite väl starkt ord.

Min kommentar: Visst - i länderna Niger, Burkina Faso och Mali är det säkert betydligt fler som inte i skrift kan beskriva sin ålder på ett korrekt sätt. Nämnda afrikanska länder toppar för övrigt listan över stater med mest utbredd analfabetism här i världen, enligt statistik från 2003.

Fråga. Svensklärarna är nyckeln, som jag ser det. Att det ser ut som det gör idag, beror det på: 1. Att momentet inte tagits upp tillräckligt mycket i undervisningen i svenska? 2. Att många svensklärare är dåliga pedagoger? 3. Att många svensklärare inte själva vet hur det ska vara kring sammansatta ord. (Om alla lärarna har kunskapen: varför lär man då inte ut det?).

Dagens elever lär sig inte bara i skolan utan mycket lärande sker också i andra sammanhang t.ex. via onlinespel, filmer och sociala nätforum. De påverkas av detta också i sitt skrivande. Det är svårt att svara exakt på hur mycket varje lärare tar upp problemet i sin undervisning men sannolikt görs det när det dyker upp. Lärarna vet hur språkets regler ser ut och lär ut när de får tillfälle i undervisningen. Annars hade problemet sannolikt också varit mycket större än vad det är idag.

Men hur hittar man till Fru Toalett?

Min kommentar: Från lärarhåll har man talat om "det destruktiva inflytandet från engelsk stavning" som en av huvudorsakerna till de hastigt uppdykande särskrivningarna i svenskan. Ett påpekande: Det är inte först för 10-15 år sedan som anglosaxisk kultur blev känd för oss svenskar. Jag vägrar tro att svenskarna har blivit dummare under de allra senaste åren.  



Fråga. Finns det särskrivare också bland lärarna? Är det i så fall många lärare som själva särskriver?

Sannolikt finns det särskrivare också bland lärare precis som i andra yrkesgrupper.

Med vänlig hälsning Malin Tufvesson Biträdande förbundssekreterare Lärarförbundet

Vad kan göras för att minska särskrivningarna? Lärarförbundet besvarade inte den frågan. Själv tycker jag att vägen ut ur problemet - (möjlig) lösning - är betydligt intressantare än ältande av problemet. Svensklärarföreningens svar: Mitt svar på din fråga är att oförtröttligt arbeta med att rätta alla som skriver fel samt visa hur tokigt det kan bli när man skriver isär istället för ihop.

Att bara köra på som tidigare är verkligen inget vinnande koncept. Det framgår väl fruktansvärt tydligt av verkligheten. Naturligtvis måste det göras något radikalt. Det är ju liksom hög tid att ansvariga tar tag i det växande särskrivningseländet.

Svenska ser jag som det självklart allra viktigaste skolämnet i Sverige. Det är framför allt undervisningen i det ämnet som måste förbättras - oerhört kraftfullt. Och vi är väl ändå rätt många som verkligen inte vill ha en tivolipräglad undervisning i svenska.