Skvaller från finansdepartementet

Ulf Kristersson förefaller en aning liten för att fylla det tomrum Anders Borg lämnat efter sig. När Kristersson utnämndes till M:s ekonomisk-politiske talesperson innebar ju det att det är han som vid alliansseger ska fylla giganten Anders Borgs kostym på finansdepartementet.

Bland tjänstemännen på departementet på Jakobsgatan är oron stor att de med Ulf som ny boss blir tvungna att rycka in med muskelkraft som de inte har vid presskonferenser och liknande. Som i Frankrike, med den också korta (165 cm) förre presidenten Nicolas Sarkozy.

Nej, de franska underhuggarna hade det inte lätt. Och här i Stockholm säger finansens folk som en man (och kvinna): Ulf måste stå pall! Själv. Vi klarar inte 169 cm Kristersson!

"Anders Borg må efterlämna stora skor att fylla, men Kristersson har goda chanser att göra det." Kommentaren på ledarplats i SvD möts med skepsis bland finansdepartementets opolitiska tjänstemän. På Kristerssons små fossingar blir ju helt uppenbart Borgs skodon som rena rama skidorna. Kristersson kommer att tvingas hasa sig fram genom våra korridorer, säger de. Någon föreslår att man skulle kunna kontakta någon av skidsportens vallningsexperter för att underlätta glidet för stackars Ulf inne i lokalerna. Kanske i kombination med nyrekryteringar av folk med mycket riklig mjäll för naturlig spridning över golvytorna. Här gäller det att hitta fiffiga lösningar.

I historieböckerna talas det om dels Stockholms blodbad 1520 (på Stortorget), dels Lycksele blodbad 1992 (på Hotell Lappland). Det var vid det sistnämnda blodbadet som Ulf Kristersson stympades till nuvarande kroppslängd. Han hade vuxit sig för stor som nyliberal sittande ordförande för Moderata ungdomsförbundet och togs itu med av rivalen, den mer konservativt lagde Fredrik Reinfeldt och dennes kumpaner. Med en förskönande omskrivning kallades blodbadet officiellt för förbundsstämma. En oerhört illa tilltygad Ulf Kristersson hade först planer på att lämna M för att starta ett nytt parti (Kristerssondemokraterna), men därav blev intet.

När man sitter och snackar med finansdepartementets folk inne i fikarum nr 4B pratar de ofta om Ormet. Det tar ett tag innan jag fattar vad (eller rättare sagt: vem) de menar. Den klassiska sketchen är förresten liksom Ormet på finansdepartementet också från slutet på 1960-talet.

Och vid närmare eftertanke skvallrar väl hela hennes uppsyn av något bitskt, att hon kan bita till när som helst.

Som vänstersossen Daniel Suhonen skriver i sin mycket läsvärda bok om Håkan Juholt som han var informell rådgivare åt. Suhonen på tillfälligt besök på S-högkvarteret Sveavägen 68, matsalen, mars 2012: "Stolen mitt emot min var ledig. Där ställde sig plötsligt Magdalena Andersson, den nya ekonomisk-politiska talespersonen. Vi hade vad jag visste aldrig mötts. Jag sträckte fram handen. 'Daniel', sa jag. Hon tog inte min hand utan sa istället: 'Jag vet vem du är.' 'Jag vet vem du är också', sa jag. 'Vi kan väl hälsa ändå', sa jag och sträckte fram handen igen. Jag såg blickarna. Men Andersson tog inte min utsträckta hand. Det var en konstig markering. Hon satte ner sin tallrik på bordet framför sig och tittade menande på den tomma tallriken framför mig. 'Du tycker väl att det är borgerligt med mat?' sa hon. 'Nej, jag är så sjukt högervriden att jag redan har ätit lunch', sa jag. Efter det blev det tyst."

Eller som vid intervjun med lokaltidningen NVP i Nacka där hon bor (apropå tidigare porträttartiklar om henne där reportrar också intervjuat tidigare pojkvänner): "Jag skulle vilja se den artikel som utreder Anders Borgs gymnasieflickvänner. Om han hade några, vill säga."

Ormet kan ju inte bara bita utan även krama ihjäl folk. FP-ledaren Jan Björklund lär enligt högst obekräftade uppgifter varit ytterst nära att på det sättet bli ett offer för Magdalena Andersson under Nobelfestens dans. Björklund ska dock ha lyckats slita sig loss, fly hals över huvud och hinna sätta sig i säkerhet inne på toa. Väste Ormet "bondhora!" i Annie Lööfs öra under samma fest? Kanske. Även här är dock uppgifterna lite svajiga.

Valrörelsen under de första månaderna 2015 (om extravalet blir av) lär utvecklas till den smutsigaste i mannaminne. Och Magdalena Anderssons underhuggare på finansdepartementet tror att hon (Ormet) kommer att lämna jättestora bidrag till det. Efter att ha jobbat i Göran Perssons närhet med dess grabbiga verkstadsjargong och därefter ett längre tag med Mona Sahlin som ju gjort sig känd för ögonbrynshöjande uttalanden är det inte konstigt att Magdalena Andersson är lite farlig.

"Det är ju en vetenskaplig studie och det ska man alltid ta med en nypa salt" -  apropå en rapport om effekterna av höjd arbetsgivaravgift. "Jag har kommit till tomma lador" - apropå tillståndet för statsfinanserna, oberoende expertisen skakade på huvudena. "Ett litet nyfascistiskt parti" - Magdalena Andersson var före Stefan Löfven med uttalandet om SD, det etikettsättandet på partiet fick inte heller stöd av de seriösa experterna.

Så se upp för Ormet! Ulf Kristerssons obetydliga längd är onekligen en fördel i sammanhanget. Hans på mycket låg höjd spanande ögon har bättre möjligheter än de flesta att upptäcka faran i tid. Risken att stöta på Ormet är störst (förutom i regeringskvarteren) i trakterna kring Duvnäs utskog i Nacka där hon bor. För övrigt några hundra meter från nyss nämnda Mona Sahlin.

Solsidan har också sina sidor

Äntligen Solsidan! Detta efter åtta långa år - hela tiden samtidigt ganska nära, vilket lett till visst dreglande. Som du kan se på kartan för Saltsjöbanan talar jag om Igelboda, jag talar om Tippen och jag talar om Tattby. Smaka på orden! Långsamt! Riktigt långsamt! Igel- ... boda ... Tippen ... Tatt- ... by ... Visst är det smak av skuggsida så det bara skriker om det. Och hur kul är det att bo där, på skuggsidan? Just det!

Söndagen 14 september blev det för sällskapet ovanför ett uppfriskande utomhusbad vid Erstaviksbadet innan man nådde slutmålet, Solsidan. Solsidan - den nya adressen! Underbart! Även om en i gruppen (Jonas, förstås) upplevs som - oss emellan sagt - skitjobbig. Men som Stefan, Magdalena, Gustav och Åsa säger: "Visserligen är han något som katten släpat in. Fast mycket värre. Fy fan! Men behöver vi honom någon gång så utnyttjar vi honom såklart."

Självfallet vill de fyra bara umgås med sofistikerat folk som Annie från Maramö i Småland och Jan från Marx kommun i Västergötland. Jan ansågs också lite suspekt ett tag. Men så upptäckte kvartetten en dag att Marx kommun stavas Marks kommun och då var han fullt ok att ha att göra med. Jan och Annie är fina människor, bra människor. I motsats till en viss pajsare.

Korte Stefan är egentligen huvudet högre än de andra i gruppen. I alla fall när han får stå på en rejäl låda eller pall. Han har dock fortfarande en del kunskapsluckor för ett liv i Solsidan och som låda/pall fungerar även ett stort antal uppslagsböcker. Det var exempelvis först 14 september, vid besöket på lite väl svala Erstaviksbadet ute i det fria, som han fick klart för sig vad gungfly betyder och är.

Intill skogsstigen från stationen Erstaviksbadet ner till själva badet finns nämligen tre exempel på vad gungfly kan vara, nämligen öar som rör på sig. "En ö som rör på sig är väl för fanken ingen ö", muttrade Stefan innan han tog fram en av uppslagsböckerna och läste om Dammsjön ett halvt stenkast från Solsidan.

De tre rörliga öarna (eller flytande öarna eller flottholmarna eller gungflyna, det finns flera namn) som med torv, jord, växter m.m. drivit ut från land fick Stefan att göra två noteringar i sin lilla röda - det är hans anteckningsbok med viktiga saker att komma ihåg. Så här skrev han:

1. Gungfly är farligt att gå på eftersom man inte vet var det bär och inte bär (står i Wikipedia). Också: Saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara (just det!).
2. Kolla upp om Gotland och Öland verkligen sitter fast så att de inte börjar driva iväg mot exempelvis Ryssland. Den där ryske tsaren Putnik eller vad han heter skulle aldrig lämna tillbaka.

Månad läggs till månad - likaså bekymmer till bekymmer och problem till problem i tillvaron ute i Solsidan. Det är så att Stefan och de andra nästan börjar längta tillbaka till det lugna livet i Igelboda, Tippen och Tattby. Mindre är mer, tänker Stefan ibland med saknad.

Och emellanåt funderar han på om Jonas egentligen faktiskt är ganska snäll. Innerst inne. Allra, allra, allra längst in. Och så grubblar han över om Jonas i snacket och tänket - hör och häpna! -  i själva verket kanske är en kopia av en politisk husgud som Stefan har. Han hette visst Olof.

PS Visas snart i TV4 ("säsong 5"). Men visas också på väldans många andra håll här i landet.

Jösses - vilket rån!

Nyheten häromdagen på SR Stockholms hemsida var överraskande och sensationell. Genom kriminallitteraturen vet vi att pitoler förekommer - som privatdetektiven Ture Sventon brukar råda: "Använd endast pitolerna i nödfall!" Men pistiller? Fast det är klart, i skumma botanikerkretsar kan det nog vara frestande att ta till blommornas pistiller när man ska ut och råna.

Jag måste erkänna att jag faktiskt befunnit mig vid brottsplatsen. Åtminstone på samma väg där rånet skedde, Strandpromenaden, fast runt 22 timmar före rånet. Men teoretiskt sett skulle jag ju kunna ha varit där för att reka. Men jag vill verkligen framhålla att jag aldrig någonsin sysslat med botanik - och aldrig någonsin kommer att göra det heller! Jag är för övrigt uppvuxen i det här villasamhället bara en liten bit från Nackamasternas fossingar och har naturliga kopplingar. Så nu vet ni det - ni på Nackapolisen som kanske läser detta.

Starke Man - den blå fortsättningen

"Han lämnar riksdagen - för att bli Nackas starke man." Rubriken i lokaltidningen om Mats Gerdau (M) fick mig att totalt tappa hakan. Var det inte glasklart vem som skulle bli efterträdaren till den nuvarande Starke Mannen i Nacka kommun, Erik Langby (M)? Självfallet dennes äldste son,
Lill-Erik Langby - efter utnämningen med det något värdigare namnet Erik II Langby.

Och frågan är om det inte är svenskt rekord för Erik I Langby. I längd. Nu menar jag inte friidrott, utan antal år som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande.

Carola vinner Melodifestivalen med Främling. Hylands hörna sänds för sista gången i tv. Björn Borg berättar att han ska dra sig tillbaka från tennisen. Riksdagen beslutar att löntagarfonder ska införas. MP-språkröret Gustav Fridolin föds. Likaså näringsminister Annie Lööf. Och - redan 1/1 blir Erik Langby Nackas "regeringschef". Allt detta under året 1983!

30 år som kommunalråd när han slutar. Bra jobbat, Starke Mannen Erik Langby! Och styrkan har han haft stor glädje av, eftersom kommunalrådsjobbet är oerhört fysiskt krävande. Men kunde inte Erik (med skägg och röd slips på bilden nedanför) under alla dessa år ha fixat lämpligare arbets- kläder för sig och jobbarkompisarna? Grävande dagarna i ända ...

Visserligen blir det lönelyft för Mats Gerdau när han går från riksdagen till kommunalrådsposten i Nacka, från 57 000 till 91 000 i månaden - det har i alla fall företrädaren haft; bara två kommuner i landet betalar ut högre kommunalrådslön. Men jag tror inte att han har insett hur pass stark Starke Mannen faktiskt måste vara.
Eller hur obetydlig Nacka kommun är. Trots att han under tiden som riksdagsman faktiskt upplysts om det - av ett riktigt ilsket kommunalråd i nordvärmländska Torsby, Håkan Laack. Detta i en debatt/gyttjebrottning för några år sedan om friskolor (Nya Wermlands-Tidningen):

Obs: mindre sjöar. För att Torsby kommun är JÄTTESTOR. Något som uppenbarligen Mats Gerdau inte visste - eller Anna Hedenmo på SVT:s Aktuellt. Minns från min tid på Sveriges Radio Värmland när Anna Olsson, som hon då hette, i mitten på 80-talet anställdes som sommarvikarie på lokal- redaktionen i Torsby tätort. Klappat och klart, alla papper var underskrivna. Men. Chefen hade glömt att fråga henne om hon hade körkort. Hon hade inte det. Den sommaren blev det ovanligt låg radioaktivitet i hela norra Värmland. 

Med tanke på hur rasande snabb befolkningsökningen är i Nacka, nu drygt 91 000 invånare, misstänker jag att lönen för Nackas Starke Man är kopplad till antalet Nackabor. Och att när kommunen mycket snart når upp till 92 000 invånare så ökar kommunalrådslönen automatiskt från 91 000 till 92 000 kronor. Med sådan morot för Starke Mannen går Nacka förr eller senare om grannen Stockholm! Kanske att han också personligen medverkar till att produktionen av nya små Nackabor hålls på en fasligt hög nivå. Fast Nacka är fortfarande betydligt mindre än Torsby. 

Nacka kommun har blivit rikskänd för att vara ordentligt på hugget när det gäller privatiseringar, privata lösningar och valfrihetspolitik à la Moderaterna. Samtidigt vill (också) massor av social- demokratiska högdjur till varje pris bo just i Nacka, verkligen inte bara Mona Sahlin och Thomas Bodström. Får fundera vidare på hur i jösse namn det här hänger ihop. Allra senast i raden av inflyttade S-profiler är, såvitt jag vet, Magdalena Andersson - socialdemokratisk finansminister 2014?

Om 30 år blir det ett nytt inlägg här på bloggen om kommunalpolitik i Nacka, när min gamla hemkommun ska välja sin nye Starke Man - efter Mats Gerdau.

Ättestupan får vänta

Gräv där du står, heter det. Jag har grävt där jag en gång stått, som 3-åring utanför huset på Lillängsvägen i Nacka. Jag skulle bara ha vetat då vad jag vet nu.
Högst 15 meter från där jag stod finns skylten till den korta vägen med det med mäklarögon sett lätt hopplösa namnet. I alla fall inte påtagligt säljande.
Några månader efter det att bilden togs flyttade vi några villasamhällen bort. Utan att jag ens tagit ett enda småvingligt steg på Vägen. Den fick vänta. Och den får allt vänta i många år till.

Om den verkligen måste gås ...

Tänk tanken att äldreboendet några hundra meter bort fått adressen Ättestupsvägen. Ojojoj. Himla tur att det istället blev Fjällstigen. Men fjäll? Höga fjäll?? Sannerligen, här anar man både ugglor i mossen och gravade hundar - bland annat.

Ättestupa sägs bara vara en myt. Ett påhitt att åldringar när de enbart sågs som en belastning kastades utför stup, ibland ska det hela ha skett "frivilligt". Verkligen myt? 

Nacka är hursomhelst den enda kommunen i landet med namnet Ättestupsvägen.

På massor av platser i Sverige finns vägnamn som Bättringsvägen, Genvägen och Hemvägen. Rätt kul namn.
Men Ättestupsvägen? Icke.

Nedanför ättestupan i Nacka finns Järlasjön. Och kommunens namn på åtskilliga bostadsområden och liknande innebär hårda prövningar för esteten: Järla, Älta, Skuru, Tattby, Igelboda, Orminge, Backeböl, Tippen osv osv osv.

Dock måste jag nog ligga lite lågt när det handlar om att döma ut namn. Mamma var nämligen bördig från Asarum, utanför Karlshamn i Blekinge ...
Och från Blekinge kommer en känd kille som bor i ett gult hus just på Ättestupsvägen. Känd från denna blogg, genom ett par inlägg: 2011-08-04 och 2011-11-29. Han är visst också på tv ibland, gravallvarlige Mats Knutson. Det var annat förr, i ungdomen, när han faktiskt gjorde stor succé i punkbandet med det spralliga namnet "De Anhöriga". Vid närmare eftertanke påminner det nästan om "De Närmast Sörjande".
Och vem vet vilka hemligheter ättestupan i Lillängen i Nacka bär på.