Solsidan har också sina sidor

Äntligen Solsidan! Detta efter åtta långa år - hela tiden samtidigt ganska nära, vilket lett till visst dreglande. Som du kan se på kartan för Saltsjöbanan talar jag om Igelboda, jag talar om Tippen och jag talar om Tattby. Smaka på orden! Långsamt! Riktigt långsamt! Igel- ... boda ... Tippen ... Tatt- ... by ... Visst är det smak av skuggsida så det bara skriker om det. Och hur kul är det att bo där, på skuggsidan? Just det!

Söndagen 14 september blev det för sällskapet ovanför ett uppfriskande utomhusbad vid Erstaviksbadet innan man nådde slutmålet, Solsidan. Solsidan - den nya adressen! Underbart! Även om en i gruppen (Jonas, förstås) upplevs som - oss emellan sagt - skitjobbig. Men som Stefan, Magdalena, Gustav och Åsa säger: "Visserligen är han något som katten släpat in. Fast mycket värre. Fy fan! Men behöver vi honom någon gång så utnyttjar vi honom såklart."

Självfallet vill de fyra bara umgås med sofistikerat folk som Annie från Maramö i Småland och Jan från Marx kommun i Västergötland. Jan ansågs också lite suspekt ett tag. Men så upptäckte kvartetten en dag att Marx kommun stavas Marks kommun och då var han fullt ok att ha att göra med. Jan och Annie är fina människor, bra människor. I motsats till en viss pajsare.

Korte Stefan är egentligen huvudet högre än de andra i gruppen. I alla fall när han får stå på en rejäl låda eller pall. Han har dock fortfarande en del kunskapsluckor för ett liv i Solsidan och som låda/pall fungerar även ett stort antal uppslagsböcker. Det var exempelvis först 14 september, vid besöket på lite väl svala Erstaviksbadet ute i det fria, som han fick klart för sig vad gungfly betyder och är.

Intill skogsstigen från stationen Erstaviksbadet ner till själva badet finns nämligen tre exempel på vad gungfly kan vara, nämligen öar som rör på sig. "En ö som rör på sig är väl för fanken ingen ö", muttrade Stefan innan han tog fram en av uppslagsböckerna och läste om Dammsjön ett halvt stenkast från Solsidan.

De tre rörliga öarna (eller flytande öarna eller flottholmarna eller gungflyna, det finns flera namn) som med torv, jord, växter m.m. drivit ut från land fick Stefan att göra två noteringar i sin lilla röda - det är hans anteckningsbok med viktiga saker att komma ihåg. Så här skrev han:

1. Gungfly är farligt att gå på eftersom man inte vet var det bär och inte bär (står i Wikipedia). Också: Saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara (just det!).
2. Kolla upp om Gotland och Öland verkligen sitter fast så att de inte börjar driva iväg mot exempelvis Ryssland. Den där ryske tsaren Putnik eller vad han heter skulle aldrig lämna tillbaka.

Månad läggs till månad - likaså bekymmer till bekymmer och problem till problem i tillvaron ute i Solsidan. Det är så att Stefan och de andra nästan börjar längta tillbaka till det lugna livet i Igelboda, Tippen och Tattby. Mindre är mer, tänker Stefan ibland med saknad.

Och emellanåt funderar han på om Jonas egentligen faktiskt är ganska snäll. Innerst inne. Allra, allra, allra längst in. Och så grubblar han över om Jonas i snacket och tänket - hör och häpna! -  i själva verket kanske är en kopia av en politisk husgud som Stefan har. Han hette visst Olof.

PS Visas snart i TV4 ("säsong 5"). Men visas också på väldans många andra håll här i landet.

Problemet Jan Björklund

Låt oss till att börja med se det hela från den ljusa sidan: majoren Jan Björklund har lämnat det militära och alla dess farliga vapen, kulsprutor med mera. Det ska vi alla vara väldigt tacksamma för. Emellertid har det allt mer framstått som djupt olyckligt att han istället valt att yrkesmässigt ägna sig åt dart.

"Björklund behandlar skolan som om det vore hans privata darttavla. Han kastar pil med reformer och hoppas att han ska träffa. När han missar så får lärarfacken och andra komma efter och försöka få honom att backa." Den lite valpiga ledarhunden Gustav Fridolin (grön labrador retriever), Aftonbladet 2013-05-15.

Blinde Jan Björklund är en envis rackare, en riktig stridis. Han helt enkel ska klara biffen - själv, och efter eget huvud. Trots alla svårigheter som handikappet ger.

"Skolpolitiken famlar i blindo. Om den inte tar av sig skygglapparna snart går den in i väggen."
German Bender, utredare TCO, 2012-02-17.

"Jan Björklund brukar lite skämtsamt sägas gilla att peka med hela handen. Inget fel med det, men man önskar att han inte pekade åt olika håll hela tiden." German Bender, utredare TCO, 2013-04-15.

Själv vill jag nog inte använda mig av orden famla och peka. Det är väl snarare uttrycket kraftfullt slag i luften som gäller för Björklund och hans skolpolitik. Här är det dock pluralis som är aktuellt. Väldigt mycket pluralis.

"Jag ser en skola som håller på att bli sönderreformerad." Eva-Lis Sirén, Lärarförbundets ordförande, Dagens Nyheter 2013-04-12.

Tänk om Jan Björklund hade blivit läkare. Ve och fasa! Till en person med t.ex. ständig huvudvärk skulle den oförskräckte Björklund, utan att veta särskilt många skvatt om värkens orsaker, mycket väl kunna ordinera 42 olika mediciner på ett bräde. Varav några egenhändigt komponerade blandningar av "välgörande" ämnen. Läkemedel som antingen i sig eller i kombination kan vara direkt skadliga för patienten, medan någon/några medicin(er) kanske är perfekt(a). Dock skulle Björklund mycket snabbt mista sin läkarlegitimation. Samtidigt som patienten - trots all medicinstress - faktiskt blir frisk, efter 10-15 år. Eller, betydligt snabbare: mer eller mindre stendöd.

"De senaste åren har det publicerats en lång rad svenska och internationella studier och forskningsöversikter om skolan, bland annat av OECD, Skolverket, McKinsey, SNS och Universitetet i Cambridge. Om man betraktar den svenska skolpolitiken i ljuset av de här rapporterna blir det tydligt att den har ett närmast obefintligt stöd i forskning och beprövad erfarenhet. ... Det vi vet i dagsläget är att kungstankarna i regeringens politik inte vilar på vetenskaplig eller erfarenhetsmässig grund." German Bender, utredare TCO, 2012-02-17.

Det sägs att historia är ett ämne som intresserar Jan Björklund. Dock har han helt undermåliga kunskaper om sitt eget partis skolpolitiska historia. En av ingredienserna i det han kallat socialdemokratisk flumskola är betygslösheten. Men det var ju hans eget parti, Folkpartiet, som ledde borttagandet av betygen. Följande hände 1978/79, då Folkpartiet ensamt hade regeringsmakten - och Ullsten, Rodhe och Wikström är alla följaktligen alla folkpartister:

"På utbildningsområdet hade Ullsten både interna och externa problem. Det fanns en spricka inte bara i partiet utan också i regeringen om betygen. Skolministern Birgit Rodhe ville avskaffa dem, utbildningsminister Jan-Erik Wikström ha dem kvar på högstadiet. Propositionens kompromiss blev betyg bara i åttan och nian samt en skrivning om försök med betygsfri intagning till gymnasiet." Boken "Ola Ullsten" (sid. 79), författare: Mats Bergstrand, utgiven 2010. 

OBS! Nämnda bok finns också som talbok: Stockholms stadsbibliotek. Någon på utbildningsdepartementet, vem som helst: Hjälp Jan att ladda ner talboken via länken ovan, snälla!

Jan Björklund har i höst suttit som chef på departementet i åtta år. Man måste gå tillbaka nästan ett halvt sekel och socialdemokraten Ragnar Edenman (som bl.a. införde grundskolan och avskaffade skolagan) för att hitta ett motsvarande inventarium av kött och blod. När Edenman avgick 1967 hade han varit skolansvarig minister i tio år.

Under Björklunds hela åtta år har det inte blivit bättre utan som vi numera vet betydligt sämre på skolområdet. Jag tror att alliansens kommande valförlust till mycket stor del kan lastas på Jan Björklund personligen. Hans tillkortakommanden har säkerligen i riklig mängd skvätt över på de dominerande Moderaterna. Utvecklingen i skolan har bidragit till folks uppfattning att inte bara alliansen utan kanske framför allt Moderaterna inte bara saknar visioner utan även att vara fumliga med vardagsfrågorna just nu. Och utbildningen är något av det viktigaste vi har. Då duger det inte att famla i blindo. Det duger inte att efter Pisa-chocken om kunskapsraset lägga ut en bombmatta av nya så kallade utbildningssatsningar. Fem i tolv före valet. 10 bollar - 25 öre!, som det förr sas på tivoli. Även strax före stängning.

Fast det kan ju tänka sig att ledarhunden Fridolin om (läs: när) han får visa framtassarna riktigt ordentligt avslöjas som blind han också. Fast på ett svansviftande mer ungdomligt grönt sätt. Finns det någon möjlighet för Sverige att via FN eller så erhålla någon sorts u-u-hjälp (utbildnings-u-hjälp)?

(Och idag publiceras ytterligare en dyster rapport om den svenska skolan: AB, DN, DN 2.) 

Gustav Fridolin - en målspottare?

Nog har han mål i munnen, Miljöpartiets Gustav Fridolin. Men gör han också många mål - om han nu blir ett av partiets två nya språkrör? Säkert! I alla fall om man photoshoppar en stund ...

"Att sitta på läktaren och veta bäst har aldrig varit min grej. Om jag ska spela back eller forward i det gröna laget avgör inte jag. Men blir jag forward så är nog min bästa egenskap att jag tror på att matchen kan vinnas. Därför har jag nu bestämt mig att acceptera nomineringen som språkrör för Miljöpartiet de gröna." Det skriver idag Fridolin i en debattartikel i Expressen.

Kritiker kallar ibland 27-åringen en politisk diva. Självförtroende har i alla fall aldrig saknats. Som 11-åring vann Gustav Junior-Jeopardy i TV4! Minsann! Sådant imponerar - i alla fall på mig! Och uppenbarligen även på Gustav själv ...

Men visst skulle Gustav Fridolin vara en frisk fläkt på partiledar- och språkrörsnivå. Påminner lite om Maria Wetterstrand. Miljöpartiet behöver ju också någon som kan ersätta röstmagneten Wetterstrand, när hon och Peter Eriksson lämnar sina ledande positioner vid partikongressen i maj nästa år. Och att Gustav Fridolin "bara" är 27 år tycker jag verkligen inte ska diskvalicifera honom för topp-posten.

Det är ju inte särskilt överraskande att Gustav Fridolin säger att han ställer upp. Och tidigare har fyra andra ledande miljöpartister gått ut med beskedet att de gärna vill bli språkrör, kvinnliga sådana.  Ack, vilken skillnad mot hur det går till inom Socialdemokraterna - med alla dessa antingen nej-sägare eller musslor.

Och det gröna engagemanget är det verkligen inget fel på hos Gustav Fridolin ...





Hmm. Det gröna ovanför kan förvisso också tolkas som en beskrivning av opinionsmätningarna med Gustav Fridolin som ett av de två nya språkrören. Ibland lite upp för partiet, ibland lite ner - men annars på en ganska så oförändrad nivå i väljarstödet. Men det är inte lätt att vara spåman.

Som forward gäller det förstås att göra mål. Men verkligen inte självmål! Självmål i form av verklighetsfrämmande och flummiga utspel och förslag, som det förr var en del av i Miljöpartiet.

Men - nej, det är nog ingen risk. Gustav Fridolin kan säkert hantera bollen på ett klokt sätt.

I medierna: EXPR, DN, SvD, GP, SVT.