Söndagen 14 september blev det för sällskapet ovanför ett uppfriskande utomhusbad vid Erstaviksbadet innan man nådde slutmålet, Solsidan. Solsidan - den nya adressen! Underbart! Även om en i gruppen (Jonas, förstås) upplevs som - oss emellan sagt - skitjobbig. Men som Stefan, Magdalena, Gustav och Åsa säger: "Visserligen är han något som katten släpat in. Fast mycket värre. Fy fan! Men behöver vi honom någon gång så utnyttjar vi honom såklart."
Självfallet vill de fyra bara umgås med sofistikerat folk som Annie från Maramö i Småland och Jan från Marx kommun i Västergötland. Jan ansågs också lite suspekt ett tag. Men så upptäckte kvartetten en dag att Marx kommun stavas Marks kommun och då var han fullt ok att ha att göra med. Jan och Annie är fina människor, bra människor. I motsats till en viss pajsare.
Korte Stefan är egentligen huvudet högre än de andra i gruppen. I alla fall när han får stå på en rejäl låda eller pall. Han har dock fortfarande en del kunskapsluckor för ett liv i Solsidan och som låda/pall fungerar även ett stort antal uppslagsböcker. Det var exempelvis först 14 september, vid besöket på lite väl svala Erstaviksbadet ute i det fria, som han fick klart för sig vad gungfly betyder och är.
Intill skogsstigen från stationen Erstaviksbadet ner till själva badet finns nämligen tre exempel på vad gungfly kan vara, nämligen öar som rör på sig. "En ö som rör på sig är väl för fanken ingen ö", muttrade Stefan innan han tog fram en av uppslagsböckerna och läste om Dammsjön ett halvt stenkast från Solsidan.
De tre rörliga öarna (eller flytande öarna eller flottholmarna eller gungflyna, det finns flera namn) som med torv, jord, växter m.m. drivit ut från land fick Stefan att göra två noteringar i sin lilla röda - det är hans anteckningsbok med viktiga saker att komma ihåg. Så här skrev han:
1. Gungfly är farligt att gå på eftersom man inte vet var det bär och inte bär (står i Wikipedia). Också: Saker och ting är inte alltid vad de ser ut att vara (just det!).
2. Kolla upp om Gotland och Öland verkligen sitter fast så att de inte börjar driva iväg mot exempelvis Ryssland. Den där ryske tsaren Putnik eller vad han heter skulle aldrig lämna tillbaka.
Månad läggs till månad - likaså bekymmer till bekymmer och problem till problem i tillvaron ute i Solsidan. Det är så att Stefan och de andra nästan börjar längta tillbaka till det lugna livet i Igelboda, Tippen och Tattby. Mindre är mer, tänker Stefan ibland med saknad.
Och emellanåt funderar han på om Jonas egentligen faktiskt är ganska snäll. Innerst inne. Allra, allra, allra längst in. Och så grubblar han över om Jonas i snacket och tänket - hör och häpna! - i själva verket kanske är en kopia av en politisk husgud som Stefan har. Han hette visst Olof.
PS Visas snart i TV4 ("säsong 5"). Men visas också på väldans många andra håll här i landet.