Själv hade jag bestämt mig för att inte skriva något mer om valet av ny partiledare än jag gjort tidigare här på bloggen.
Men namnkarusellen engagerar en - och efter funderande har jag för egen del landat i frågan, tror jag.
Mikael Damberg och Veronica Palm - tillsammans 77 år gamla när extrakongressen i mars väljer ny (S)-ledare - nog skulle det vara det bästa valet.
Rätt nära ett Dream Team i (S)-tappning.
Eller?
Eller?
Det handlar om dubbelt ledarskap: Damberg partiordförande och Palm vice partiordförande.
Och att det skulle fungera ungefär som hur Sveriges Radio styrs: Mats Svegfors, vd och ledaren utåt, och Cilla Benkö vice vd och ledaren mer inriktad inåt organisationen. Alltså nr 2 i organisationen får en något förstärkt roll.
Visst måste det till en generationsväxling i den yttersta (S)-toppen. Och ingen tillfällig lösning à la de gamla namnen Sven-Erik Österberg, Thomas Östros och Pär Nuder. Jösses. Har (S) tänkt sig att lämna walk over i valet 2014?
Det behövs förstås ett starkt ledarskap inom (S).
När man inte är 40 år fyllda saknar man vanligtvis den naturliga auktoriteten, men det dubbla ledarskapet torde väl lösa det problemet.
En ny yngre partiordförande (Damberg) med en nästan lika ung vice vid sin sida (Palm) borde väl ha goda förutsättningar att ganska snabbt få (S) på fötter igen - med ny, vässad politik + ny enighet.
Mikael Damberg anses tillhöra högergruppen inom partiet (förnyarna), och Veronica Palm den svagare vänstergruppen (traditionalisterna).
Med det dubbla ledarskapet borde väl alla vara nöjda - och man eliminerar eventuella stridigheter höger/vänster.
Just det var Damberg och Palm inblandade i under SSU-tiden, men många år har gått sedan dess.
Även de borgerliga borde vara glada över ett (S)-parti fit for fight igen. Riktig konkurrens - även inom politiken - får ju alla att skärpa sig lite mer. En opposition under isen kan aldrig vara bra.
Och med näst intill automatik i en demokrati blir det så småningom växling vid makten - det är också av det skälet viktigt att tämligen kvickt ha (S) i stridbart skick.
Det är ett löfte att inte skriva något mer här på bloggen om (S):s partiledardiskussioner.
Även de borgerliga borde vara glada över ett (S)-parti fit for fight igen. Riktig konkurrens - även inom politiken - får ju alla att skärpa sig lite mer. En opposition under isen kan aldrig vara bra.
Och med näst intill automatik i en demokrati blir det så småningom växling vid makten - det är också av det skälet viktigt att tämligen kvickt ha (S) i stridbart skick.
Det är ett löfte att inte skriva något mer här på bloggen om (S):s partiledardiskussioner.
Eller åtminstone en målsättning.
PS: Sedan jag skrev detta verkar Mikael Damberg och Veronica Palm (henne skrev jag om dagarna före Sahlins avgångsbesked: här) mer och mer segla upp som riktigt heta kandidater. I mina ögon inte särskilt förvånande. Mer överraskande är att det nu faktiskt börjar talas om delat ledarskap, överraskande eftersom ju inget annat parti än (MP) haft en sådan modell.
I medierna: EXPR, SvD, DN, GP.
PS: Sedan jag skrev detta verkar Mikael Damberg och Veronica Palm (henne skrev jag om dagarna före Sahlins avgångsbesked: här) mer och mer segla upp som riktigt heta kandidater. I mina ögon inte särskilt förvånande. Mer överraskande är att det nu faktiskt börjar talas om delat ledarskap, överraskande eftersom ju inget annat parti än (MP) haft en sådan modell.
I medierna: EXPR, SvD, DN, GP.