Köp dig lycklig!Nog fanns det anledning att himla med ögonen när jag då och då såg skylten utanför köptemplet i min förra hemkommun Karlstad.
Och när jag nyss på Wikipedia slog sökordet lyckoindustrin fick jag svaret: "Menade du skoindustrin?" Hmm. Jag känner till mångas svaghet för köp just av skor ...
Nog är väl allt jakten på lycka något väldigt centralt i tidsandan.
Och med rubriken "Hon ska testa lyckoindustrin" berättar Resumé att SVT ska köra igång en ny programserie med "nedslag i lyckobranschen", ett program med tester av "allt från lyckomat till skratterapi".
För övrigt hade SvD igår en resonerande kulturartikel, "Är lyckan ett varmt bubbelbad?" Apropå att det är inne att skriva om lycka, särskilt i USA - någon som är förvånad?
Visst betyder lycka olika för olika människor.
Det enda som väl är lika är att det handlar om en känsla av varaktigt välbehag - den bästa definition som jag hittat på just lycka.
Den accelererande jakten på lycka, lyckofixeringen, beror väl rätt och slätt på att allt fler upptäckt att alla prylarna faktiskt inte gör en lyckligare. (Några av oss har ju liksom anat det hela tiden). Prylarna vill man förstås behålla - gärna fler! - men man vill också enkelt och snabbt försöka fixa till en smula lycka också.
Om jag ska fortsätta att vara lite enkelt amatörfilosofisk så finns lyckan (om den finns) förstås i allas våra skallar - men efter en sorts påverkan utifrån.
Genom prylar - döda ting.
Eller genom människor (och djur, naturen) - något levande.
En portion snusförnuft ...
Döda ting kan aldrig ge riktig lycka, medan det levande kan. Ju.
Hmm. Fast även jag har köpt mig lycklig. Och det har hänt mer än en gång. Typ när man i en second hand-affär hittar en bok som man länge varit på jakt efter - och dessutom bara behöver betala tio kronor för den!
Men störst chans till riktig lycka kanske vi har om vi slutar att jaga efter den.
Som poeten Bertil Gedda skriver:
"Dina ivrigt trevande händer
ledde dig alltid fel.
Först när du lärde dig stillhet
kom dig allt till del."
Men det är inte alls säkert att SVT:s nya lyckoserie minskar lyckojakt som hobby här i landet ...
Den accelererande jakten på lycka, lyckofixeringen, beror väl rätt och slätt på att allt fler upptäckt att alla prylarna faktiskt inte gör en lyckligare. (Några av oss har ju liksom anat det hela tiden). Prylarna vill man förstås behålla - gärna fler! - men man vill också enkelt och snabbt försöka fixa till en smula lycka också.
Om jag ska fortsätta att vara lite enkelt amatörfilosofisk så finns lyckan (om den finns) förstås i allas våra skallar - men efter en sorts påverkan utifrån.
Genom prylar - döda ting.
Eller genom människor (och djur, naturen) - något levande.
En portion snusförnuft ...
Döda ting kan aldrig ge riktig lycka, medan det levande kan. Ju.
Hmm. Fast även jag har köpt mig lycklig. Och det har hänt mer än en gång. Typ när man i en second hand-affär hittar en bok som man länge varit på jakt efter - och dessutom bara behöver betala tio kronor för den!
Men störst chans till riktig lycka kanske vi har om vi slutar att jaga efter den.
Som poeten Bertil Gedda skriver:
"Dina ivrigt trevande händer
ledde dig alltid fel.
Först när du lärde dig stillhet
kom dig allt till del."
Men det är inte alls säkert att SVT:s nya lyckoserie minskar lyckojakt som hobby här i landet ...