Mona Sahlin lyfter (S)

Jag tror på Mona Sahlin, och förstår mig inte alls på kritiken mot henne eller varför hon är ifrågasatt som partiordförande.
Denna (S)uperkvinna till partiledare sprudlar ju av kämpaglöd, energi, entusiasm, nytänkande, fräschör.

Fattar ingen att rejält hungriga Sahlin kommer att föra (S) till nya svindlande procenthöjder.

Att det inte gått så där riktigt lysande för partiet sedan hon tog över 2007 beror bara på en tillfällig formsvacka.

Vänta ni bara!!!

Vad är det som jag sitter och skriver egentligen? Har photoshoppandet av Sahlin gjort mig alldeles yr i mössan? Troligen. Omstart!

Det är ju turbulent värre inom (S) just nu, totalt upp och ner inom partiet.

Mona Sahlin – är det någon som egentligen vill att hon sitter kvar som partiledare?
(EXPR, AB, SvD, DN, GP, SVT, VG)

Redan när diskussionerna om Göran Perssons efterträdare var igång så sa t o m en del socialdemokratiska politiker – i alla fall mellan skål och vägg och/eller på lokal och regional nivå – att hon hade bäst före-datum långt bakom sig.

Den sleeepiga stockholmskan, ofta med undervisande tonfall, får ju inte heller folk ute i landet att göra vågen precis.

Värre är att hon inte gjort ett skvatt för att förnya partiet – som Moderaterna gjort med bravur. Istället satsade hon på ett sedermera havererat vänsterprassel.

Fattar hon inte själv att hon skadar (S)-partiet genom att klamra sig fast vid partiledarposten.

Är det någon som tror att hon i kommande val 2014 kommer att vinna med sitt parti?

Det räcker förstås inte med att några av de runt Sahlin närmaste huvudena rullar.

Givetvis borde hon så snart som möjligt meddela att hon slutar som partiledare så att efterträdaren är riktigt varm i kläderna inför valet 2014.

Nystart ganska kvickt, istället för eroderande internt tjafs inför öppen ridå.

Det som påstås rädda henne är brist på kandidater.

Den i den amerikanska vassen lurande Thomas Bodström?
Tja, den effektive karln skulle säkert samtidigt kunna arbeta som partiledare, advokat, deckarförfattare – och statsminister. Och lite till.

Det säkraste sättet att nå 20 procent i opinionsmätningarna är att välja den stjärnglänsande Thomas Bodström. För mycket yta. 

Men jag tycker faktiskt inte att det saknas bra kandidater - om man lämnar de allra oftast nämnda, de alltid nämnda.
Mina personliga favoriter till partiledarposten: Carin Jämtin & Veronica Palm. 
Den sistnämnda är ganska exakt lika ung som Fredrik Reinfeldt var när han blev partiledare, och ett val av henne skulle verkligen markera början på något nytt.

För partiet gäller det ytterst att finna sig själv - efter all identitetsförvirring.