2011 - ett hett nyhetsår?

Hälsan tiger still. Och låt oss hoppas att året inte blir lika hett i medierna som till vänster, i alla fall inte när det gäller negativa nyheter. Det enda vi kan veta om framtiden är att vi inte kan veta så värst mycket om den. Men somligt kan man på förhand vara säker på att det blir en hel del skriverier om under året 2011.

Hur kommer förresten datorerna att klara 111111? Alltså 11 november 2011. Minns den hysteriska oron vid millenieskiftet, när -99 skulle bli -00, och när många fruktade en global datorkrasch av svindlande format. Nu har ju våra datorer klarat både det ena och det andra, nu senast 101010. Men 111111? Äsch - det går nog bra det också! Eller?

Talet 11 ger väl annars rätt dåliga vibbar, efter 11 september-attackerna 2001 i USA . Det blir nu tio år sedan det hände, med mycket "tio år sedan"-rapportering. Och låt oss för allt i världen hoppas att al-Qaida-folket inte levererar nya illdåd, nu när det är 11 under ett helt år. 

Men allra närmast i tiden av den väntade minnes-rapporteringen ligger nog 28 februari. 25 år sedan mordet på statsminister Olof Palme. Denna enastående politiska begåvning - men som snabbt kom att minnas rätt och slätt som mordoffer, inte som den politiska gigant han verkligen var.

I mars väljer Socialdemokraterna ny partiordförande. Jag tror (en inte särskilt vild gissning) att det blir Sven-Erik Österberg som tar över efter Mona Sahlin. En övergångslösning - av det mycket dåliga slaget. Karln har utstrålning som är nära 0,0. En politikertyp som möjligen, möjligen, möjligen kunde ha gått hem under 1970-, 1960- och 1950-talen - men som nu är ordentligt passé. Titta gärna på lite YouTube-klipp med Sven-Erik Österberg (HÄR) - rekommenderas om du har sömnproblem!

Mitt val när det gäller (S)-partiledare är ett dubbelt ledarskap: Mikael Damberg/Veronica Palm (inlägg 2010-11-17). Men jag är nog ganska övertygad om att ingen av dem kommer att bli partiledare. I alla fall inte nu.

18 september blir det 50 år sedan husguden FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld omkom. Flygkraschen i Afrika kommer säkert att uppmärksammas en del. Det kommer nog att ges ut en eller annan bok om flygkatastrofen, och lanseras nya och nygamla teorier om orsaken till kraschen. Själv är jag tämligen säker på att det var en olycka och inte ett attentat eller liknande (inlägg 2010-06-30). Annars misstänker jag att Dag Hammarskjöld idag är tämligen bortglömd här i landet. Tyvärr.

Mycket av det som kommer att hända under året är förstås ett resultat oöverblickbara orsakskedjor - eller av slumpen. Tänk exempelvis om Anna Lindh den där onsdagen i september 2003 inte hade befunnit sig på NK just då, och om Mijailo Mijailović inte hade varit på varuhuset vid just det tillfället. Somligt sorgligt, somligt glatt när slumpen fortsätter att styra kring mycket - även under 2011 ...

Låt pigg 77-åring ta över!

Alla spekulerar ju kring vem som ska ta över efter Mona Sahlin. 
Själv hade jag bestämt mig för att inte skriva något mer om valet av ny partiledare än jag gjort tidigare här på bloggen. 
Men namnkarusellen engagerar en - och efter funderande har jag för egen del landat i frågan, tror jag.

Även om namnen redan valsat åtskilliga varv i medierna, så är mitt upplägg inte precis uttjatat.

Mikael Damberg och Veronica Palm - tillsammans 77 år gamla när extrakongressen i mars väljer ny (S)-ledare - nog skulle det vara det bästa valet.

Rätt nära ett Dream Team i (S)-tappning.
Eller?

Det handlar om dubbelt ledarskap: Damberg partiordförande och Palm vice partiordförande.

Och att det skulle fungera ungefär som hur Sveriges Radio styrs: Mats Svegfors, vd och ledaren utåt, och Cilla Benkö vice vd och ledaren mer inriktad inåt organisationen. Alltså nr 2 i organisationen får en något förstärkt roll.

Visst måste det till en generationsväxling i den yttersta (S)-toppen. Och ingen tillfällig lösning à la de gamla namnen Sven-Erik Österberg, Thomas Östros och Pär Nuder. Jösses. Har (S) tänkt sig att lämna walk over i valet 2014?

Det behövs förstås ett starkt ledarskap inom (S).

När man inte är 40 år fyllda saknar man vanligtvis den naturliga auktoriteten, men det dubbla ledarskapet torde väl lösa det problemet.

En ny yngre partiordförande (Damberg) med en nästan lika ung vice vid sin sida (Palm) borde väl ha goda förutsättningar att ganska snabbt få (S) på fötter igen - med ny, vässad politik + ny enighet.

Mikael Damberg anses tillhöra högergruppen inom partiet (förnyarna), och Veronica Palm den svagare vänstergruppen (traditionalisterna).

Med det dubbla ledarskapet borde väl alla vara nöjda - och man eliminerar eventuella stridigheter höger/vänster.

Just det var Damberg och Palm inblandade i under SSU-tiden, men många år har gått sedan dess.

Även de borgerliga borde vara glada över ett (S)-parti fit for fight igen. Riktig konkurrens - även inom politiken - får ju alla att skärpa sig lite mer. En opposition under isen kan aldrig vara bra.

Och med näst intill automatik i en demokrati blir det så småningom växling vid makten - det är också av det skälet viktigt att tämligen kvickt ha (S) i stridbart skick.  

Det är ett löfte att inte skriva något mer här på bloggen om (S):s partiledardiskussioner. 

Eller åtminstone en målsättning.                                                    

PS: Sedan jag skrev detta verkar Mikael Damberg och Veronica Palm (henne skrev jag om dagarna före Sahlins avgångsbesked: här) mer och mer segla upp som riktigt heta kandidater. I mina ögon inte särskilt förvånande. Mer överraskande är att det nu faktiskt börjar talas om delat ledarskap, överraskande eftersom ju inget annat parti än (MP) haft en sådan modell.

I medierna: EXPR, SvD, DN, GP.