Vilket marknadsföringsstöd Daniel Suhonen fått i medierna för sin bok ”Partiledaren som klev in i kylan”. Men säkert välförkänt, så det lär bli köp av. Även om jag i förstone var rätt så kallsinnig när medierna brassade på i helgen. Historien kändes redan genomtröskad. Men jag insåg efterhand att det egentligen bara var ramen som var känd sedan tidigare. Nu kommer detaljerna med alla citaten m.m. Då bland annat hela sossetoppen behandlar den kongressvalde partiordföranden som en strulig tonåring. Den ytterst nedlåtande behandlingen med högt tonläge och grovt språkbruk får en att tappa hakan. De scener som redovisas i boken för stundtals tankarna till ett maffiagäng som ska ta itu med någon besvärlig individ, faktiskt. Det är utmärkt att slippa vänta i flera decennier på att i bokform få reda på vad som egentligen hänt – bortom den politiska teatern, bakom kulisserna.
Statsvetaren Ulf Bjereld (S-sympatisör) skriver på sin blogg: ”Boken ger ingen vacker bild av Socialdemokraternas inre liv. Läsaren bör dock komma ihåg att partiet vid det här tillfället genomgick sin värsta kris sedan partisplittringen 1917." Den självklara invändningen är enligt min mening bland annat: Krisläge, javisst. Men är det inte just då det är som allra viktigast att hålla huvudet kallt? Och nog ställer man sig inte lite undrande till den partikultur inom S, åtminstone på toppnivå, som visas upp. Knivhugg i ryggen är inte särskilt trevligt. Åtminstone inte för den drabbade. Och varför fick aldrig Juholt hela den stödjande apparat som Löfven serverades redan från början? Suhonen hör (liksom Håkan Juholt) till vänstersidan inom S. Man kan fråga sig om den aktuella boken är början på en sorts offensiv, nya tag, mot partiets högersida.