20 oktober 2014

Hetsjakten på den ryske fritidsfiskaren

Vladimir Putin
Vladimir Putin ombord på sin mini-ubåt i Stockholms skärgård.

Hetsjakten på min gode vän Vladimir i Stockholms skärgård har varit fullständigt vidrig. Fullt sökpådrag, full medierapportering och full Vladimir. Det allra sista är väl inte så svårt att förstå när alla bara är ute efter att sätta dit honom, denne fridsamme fritidsfiskare.


Tänk dig själv. Stressigt som attan på jobbet under en längre tid, jag tror han arbetar på företaget Kreml eller något liknande. Och så äntligen att få koppla av, att få vara sig själv lite grann med fiske i skärgården utanför Stockholm. Men icke.

Vladimir har ju inget gjort. Har inte ens brutit mot några fiskebestämmelser, ja oss emellan sagt har han inte vid ett enda tillfälle fått napp. Men vodkan håller värmen uppe. Vilket verkligen behövs när macho-Vladimir envisas med bar överkropp trots oktoberkylan. Och han har verkligen varit diskret (något han lärde sig på första jobbet, på firman KGB) och inte stört någon bland öar & vikar, kobbar & skär, sjögräs & tång i skärgården.

Min gode vän Vladimir (det här är ett namndroppande inlägg, men till mitt försvar ska sägas att det bara är ett enda namn som jag droppar hela tiden) är en riktigt trevlig prick med mycket humor. Den lilla ubåt som han låtit tillverka har ju ett namn som påminner lite om den där andra, på 80-talet utanför Karlskrona. Den ska ha varit av Whiskey-klass. Men som alla förstår var det namnet förstås ett idiotiskt västerländskt påfund. Det är vodka det är klass på, brukar Vladimir skämta, och det har han också så att säga applicerat på sin lilla ubåt.

Ganska nära där han håller till med sitt fiske ligger ju Sandhamn. Och därifrån brukar han ibland ta tunnelbanan in till stan. Det går rätt så fort.


Sandhamn

Det ser alltid lite rörigt ut vid tunnelbanenedgången i Sandhamns hamn i ytterskärgården. Det är Vladimir som tagit fotot under en tidigare och somrigare vistelse i den stockholmska skärgården.

Här i stan brukar Vladimir och jag träffas då och då. Trots att vi känt varandra bra länge nu kommer jag plötsligt på att jag aldrig frågat honom varför han alltid har klockan på höger handled. Får inte glömma att fråga nästa gång. Men hur som helst. Senast sålde jag en gammal svensk Marinkalender till Vladimir. Fick några tusen rubel. Boken var från tidiga åren med familjens motorbåt i bland annat Stockholms skärgård. Marinkalendern (årligen utgiven) innehöll en förteckning över samtliga militära fartyg i bland annat den svenska marinen, med bilder och allt. Och för varje blågult örlogsfartyg jag såg blev det en notering i denna marinkalender. Vladimir tyckte att den här informationen från slutet på 60-talet var riktigt värdefull.

Kryssaren Göta Lejon var tillsammans med systerfartyget Tre Kronor det största fartyg den svenska marinen haft. Och Göta Lejon såg jag minsann en gång som ung kille från vår motorbåt, ungefär där Vladimir just nu håller till. Vilken sagolik lycka! Och vilket urläckert fartyg, med mottot/valspråket på latin: "Me nemo impune lacesset" - på svenska: "Ingen provocerar mig ostraffat". 
Det var på den tiden Sverige hade ett försvar värt namnet.

Göta Lejon
Kryssaren Göta Lejon i centrala Stockholm, Nordiska museet på Djurgården är den större byggnaden i bakgrundens mitt. Fotot är från 1952.

I medierna: DN.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

>

<$BlogItemCommentCount$> comments