Både flyg och politik är bland det som intresserar mig. Och visst påminner det som händer just nu i svensk politik det som skedde på en flyguppvisning vid en fransk flygplats 1988 (se ovan). Trots viss stigning på slutet når man inte riktigt över hindren. Det var ju aldrig meningen att man skulle landa och alla kliva av.
Tänk dig att det inte är ett Air France-plan det handlar om utan att det rör sig om Alliansen.
Från ganska hög höjd har Alliansen sjunkit rejält (titta på opinionssiffrorna från februari/mars 2012 och framåt). Så har man kommit in över flygplatsen och dess åskådare, för förbiflygning/överflygning vid uppvisningen (= valet 14 september 2014).
Men Alliansen har kommit alldeles för lågt för att kunna hinna stiga igen innan flygfältet tar slut. Stigningen inleds för sent och flygmaskinens krafter räcker inte till för att ta sig över hindren. Alliansen brakar in i löfven och en del annat av hårdare virke. Alliansen kraschar och Alliansen går upp i rök. Tänk om flygfältet hade varit lite längre, då hade man med den sent påbörjade stigningen (kanske) klarat hindren.
Trots de dramatiska bilderna skördar olyckan mirakulöst nog endast tre dödsoffer. Överfört till det tänkta Alliansendramat är Reinfeldt förstås den partiledare som troligast meddelar sin kommande avgång som partiordförande, under valnatten eller en kort tid därefter.
De övriga två? Både C och KD har ju haft medvind på sistone, och något tilltufsade Jan "Bagdad-Bob" Björklund lär väl bara rätta till slipsknuten efter kraschen för att sedan oberörd traska vidare med nytt sällskap i sikte. Nej, kanske även de övriga två är moderater - Anders Borg och (givetvis) partisekreterare Kent Persson.
"Människan ska stå i centrum", brukar Alliansens Annie Lööf säga. Visst, det gällde exempelvis den flygplanstyp som många av oss medelålders och uppåt flugit med, DC9:an som tillverkades 1965-1982.
"Datorn ska stå i centrum" - det var i praktiken parollen när den franska flygplanstillverkaren Airbus i slutet på 1980-talet introducerade Airbus A320. Kraschen på de rörliga bilderna i det här inlägget är från en av de allra tidigaste flygningarna med just den flygplanstypen.
Bild: krosa.it. |
Vädret var utmärkt när det då ultramoderna planet med sammanlagt 136 personer ombord (bland annat mediafolk) gled in över flygfältet i östra Frankrike för att visas upp för åskådarna på marken. Men planet kom ner på för låg höjd, bara tio meter över marken.
Efter kraschen framkom att piloterna dragit på full gas sedan de upptäckt att datorn trott att det hela rörde sig om en landning och låtit planet agera därefter. Det skulle ju bara vara en förbiflygning över flygfältet. Men stigningen inleddes för sent för att kunna sluta lyckligt. Efteråt blev det debatt rent allmänt om samspelet mellan människa och dator i flygsammanhang.
Man kan klart misstänka "barnsjukdomar" med flygplanstypen. Men fem personer inblandade i själva flygningen blev åtalade och dömda. En av dem, flygkaptenen, fick fängelsestraff - tio månader i sista rättsinstans. Samtliga ombord planet hade visserligen överlevt själva nedslaget, men tre personer hann inte ta sig ur det brinnande flygplansvraket.
Sedermera kom det dock fram uppgifter som skulle tyda på att de franska myndigheterna manipulerat en del av det tekniska bevismaterialet. Vilket förstås tillbakavisats. Visserligen gillar jag som frankofil Frankrike skarpt. Men om Frankrikes ära som flygplanstillverkande nation ansetts stå på spel tror jag att "konspirationsteorin" mycket väl kan vara sann.
Den som läst det här inlägget inser att jag gillar flyg - men anar kanske att jag inte känner mig helt trygg när jag sitter i ett flygplan. Och den som läst det här och andra inlägg på bloggen inser att jag gillar politik - men anar nog att jag inte är så värst entusiastisk när det gäller något politiskt parti.
Till sist den lite längre Youtubevarianten av flygkraschen 1988. Som det alltså högst sannolikt blir en politisk repris av på söndag, 14:e september. Alliansen är på väg upp men stiger inte tillräckligt innan det är för sent.