(9) Heinrich A. Wieschhoff (United States) Director of Department of Political and Security Council Affairs
(7) Vladimir Fabry (Czechoslovakia) Legal Adviser with the United Nations mission in the Congo (ONUC)
(12) William Ranallo (United States) Personal aide to the Secretary-General
(13!) Alice Lalande (Canada) Secretary to the head of the United Nations mission in the Congo (ONUC)
(16) Harold M. Julien (United States) Acting Chief Security officer (ONUC)
(16) Harold M. Julien (United States) Acting Chief Security officer (ONUC)
(6!) Serge L. Barrau (France) Security officer (ONUC)
(14) Francis Eivers (Ireland) Investigator (ONUC)
Swedish Air Crew:
Swedish Air Crew:
(4) Captain Per Hallonquist
(10) Captain Nils-Eric Åhréus
(10) Captain Nils-Eric Åhréus
(11) 2nd Pilot Lars Litton
(3) Flight Engineer Nils Göran Wilhelmsson
(5) Air Purser Harald Noork
(15) Radio Operator Karl Erik Rosén
Soldiers of the Swedish 11th Infantry Battalion:
Soldiers of the Swedish 11th Infantry Battalion:
(2) Warrant Officer S.O. Hjelte
(1) Private P.E. Persson
Samtliga 16 ombord, varav 9 svenskar, omkom vid flygkraschen (lokal tid:) klockan 00.13 måndagen den 18 september 1961. Skissen med bl a markeringar var de 16 påträffades vid flygplansvraket är haveriutredarnas. Jag har efter viss stavningsjustering kopierat in uppgifterna om de 16 från FN: "UN: Remember the fallen: 50th anniversary of the death of Dag Hammarskjöld". Därefter har jag kopplat namnen till siffrorna på skissen - och markerat två med röda utropstecken, vilket jag ska återkomma till.
Den första filmen är från olyckplanets avfärd sen eftermiddag från flygplatsen i Kongos huvudstad Léopoldville. Dag Hammarskjöld är mannen i ljus kostym (och bär solglasögon).
Den andra filmen är från haveriplatsen - 16 kilometer från Ndolas flygplats i Zambia (då: Nordrhodesia). Den kropp som förs bort på bår handlar med största sannolikhet om Dag Hammarskjöld.
Olycka eller attentat? Orsaken till haveriet är fortfarande ett frågetecken. Två rhodesiska utredningar kommer fram till att skulden måste ligga hos besättningen. En tredje, en FN-utredning, kan inte vare sig slå fast eller utesluta någon haveriorsak. Planet, en av FN från svenska flygbolaget Transair inhyrd DC-6:a, flyger in på tok för lågt i samband med landning på Ndolas flygplats. Men varför gör flygplanet det?
3 till 4 sekunder. Så kort tid tog det från det att DC-6:an, med landningsställ och landningsklaffar utfällda, fått första kontakten med trädtopparna till dess att planet kraschat och fattat eld i den afrikanska skogen.
Planet har inte störtat (brant), utan flugit i stort sett horisontellt in i skogen. Visserligen har det varit mörkt (svagt månsken). Men väderförhållandena har varit utmärkta. Inga tekniska fel kunde konstateras på planet. Besättningen var dokumenterat erfaren och kompetent, dessutom var denna flygning förstärkt med en extra flygkapten.
Men detta var ingen chartertur vilken som helst. Flygkraschen måste sättas in i ett politiskt sammanhang. Detta var då 1961 en mycket orolig del av världen. Kongo hade året före gjorts självständigt från kolonialmakten Belgien, men landets mineralrika provins Katanga hade brutit sig ur. Det var till en förhandling på Ndolas flygplats med Katangas president Moise Tshombe som DC-6:an med Dag Hammarskjöld varit på väg. Men det fanns krafter som varit emot ett sådant möte i Ndola.
Flygkraschen har förvisso, som det verkar, "satts in i ett politiskt sammanhang". Av haveriutredarna, framför allt de rhodesiska. Men - på totalt fel sätt. Jakten på sanningen ska alltid vara konsekvensneutral. Sanningen ska fram oavsett hur den ser ut. Men de tre utredningarna ger tydligt intryck av att man verkligen inte velat "vända på varje sten", verkligen inte velat utreda förutsättningslöst och brett. Man man egentligen inte ens lita på de tekniska undersökningarna som gav vid handen att inga skott eller andra projektiler trängt in i flygplanskroppen.
Utredarna har nonchalerat vittnen som uppgett att de observerat minst ett mindre flygplan i närheten av DC-6:an. Vittnena ska också ha sett ljussken och blinkande lampor, hört knallar m m. På sistone har nya vittnen gett sig tillkänna. Dessutom har det nyligen gjorts gällande att myndigheterna spärrat av haveriplatsen långt innan planet officiellt ska ha påträffats (hela 15 timmar efter kraschen). Det har också framkommit nya uppgifter om möjlig mystisk radiokommunikation mellan DC-6:an och "någon annan" kort före kraschen.
Jag menar att ett fullt tänkbart scenario kan vara att "någon/några" aldrig ville döda FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld. Man ville bara med våld föra bort honom, "kidnappa" i betydelsen tvinga planet någon annanstans. Men någonting gick snett. Mycket snett. Och DC- 6:an kraschade.
Jag tror att männen vid DC-6:ans spakar strax före kraschen, Hallonquist och Litton, flög under extremt stark press de sista minuterna. Jag tror att de handlade så gott de kunde med tanke på allt som kan ha hänt utanför planet - och inne i planet, enligt skissen (med de röda utropstecknen) talar det mesta för att säkerhetsmannen Barrau och Hammarskjölds sekreterare Lalande i kraschögonblicket befann sig i cockpit!
Jag har tidigare varit inne på att kraschen berodde på "den mänskliga faktorn", en grov miss från piloternas sida. Men efter att ha läst in mig ytterligare om katastrofen har jag kommit till slutsatsen att det inte alls behöver vara så. Inte alls.
Jag hör numera till dem som absolut vill ha en ny utredning/undersökning, en internationell sådan, för att granska omständigheterna kring DC-6:ans krasch den 18 september 1961. Den måste komma igång så fort som möjligt medan i alla fall ett antal vittnen och andra inblandade fortfarande är i livet. Önskvärt är också att fortfarande hemligstämplat arkivmaterial görs tillgängligt. Den svenska regeringen måste agera. Nu.
Läs gärna också samtidigt publicerat inlägg här på bloggen, klicka HÄR.
I medierna idag: SvD 1, SvD 2, SvD 3, DN.
Samtliga 16 ombord, varav 9 svenskar, omkom vid flygkraschen (lokal tid:) klockan 00.13 måndagen den 18 september 1961. Skissen med bl a markeringar var de 16 påträffades vid flygplansvraket är haveriutredarnas. Jag har efter viss stavningsjustering kopierat in uppgifterna om de 16 från FN: "UN: Remember the fallen: 50th anniversary of the death of Dag Hammarskjöld". Därefter har jag kopplat namnen till siffrorna på skissen - och markerat två med röda utropstecken, vilket jag ska återkomma till.
Den första filmen är från olyckplanets avfärd sen eftermiddag från flygplatsen i Kongos huvudstad Léopoldville. Dag Hammarskjöld är mannen i ljus kostym (och bär solglasögon).
Den andra filmen är från haveriplatsen - 16 kilometer från Ndolas flygplats i Zambia (då: Nordrhodesia). Den kropp som förs bort på bår handlar med största sannolikhet om Dag Hammarskjöld.
Olycka eller attentat? Orsaken till haveriet är fortfarande ett frågetecken. Två rhodesiska utredningar kommer fram till att skulden måste ligga hos besättningen. En tredje, en FN-utredning, kan inte vare sig slå fast eller utesluta någon haveriorsak. Planet, en av FN från svenska flygbolaget Transair inhyrd DC-6:a, flyger in på tok för lågt i samband med landning på Ndolas flygplats. Men varför gör flygplanet det?
3 till 4 sekunder. Så kort tid tog det från det att DC-6:an, med landningsställ och landningsklaffar utfällda, fått första kontakten med trädtopparna till dess att planet kraschat och fattat eld i den afrikanska skogen.
Planet har inte störtat (brant), utan flugit i stort sett horisontellt in i skogen. Visserligen har det varit mörkt (svagt månsken). Men väderförhållandena har varit utmärkta. Inga tekniska fel kunde konstateras på planet. Besättningen var dokumenterat erfaren och kompetent, dessutom var denna flygning förstärkt med en extra flygkapten.
Men detta var ingen chartertur vilken som helst. Flygkraschen måste sättas in i ett politiskt sammanhang. Detta var då 1961 en mycket orolig del av världen. Kongo hade året före gjorts självständigt från kolonialmakten Belgien, men landets mineralrika provins Katanga hade brutit sig ur. Det var till en förhandling på Ndolas flygplats med Katangas president Moise Tshombe som DC-6:an med Dag Hammarskjöld varit på väg. Men det fanns krafter som varit emot ett sådant möte i Ndola.
Flygkraschen har förvisso, som det verkar, "satts in i ett politiskt sammanhang". Av haveriutredarna, framför allt de rhodesiska. Men - på totalt fel sätt. Jakten på sanningen ska alltid vara konsekvensneutral. Sanningen ska fram oavsett hur den ser ut. Men de tre utredningarna ger tydligt intryck av att man verkligen inte velat "vända på varje sten", verkligen inte velat utreda förutsättningslöst och brett. Man man egentligen inte ens lita på de tekniska undersökningarna som gav vid handen att inga skott eller andra projektiler trängt in i flygplanskroppen.
Utredarna har nonchalerat vittnen som uppgett att de observerat minst ett mindre flygplan i närheten av DC-6:an. Vittnena ska också ha sett ljussken och blinkande lampor, hört knallar m m. På sistone har nya vittnen gett sig tillkänna. Dessutom har det nyligen gjorts gällande att myndigheterna spärrat av haveriplatsen långt innan planet officiellt ska ha påträffats (hela 15 timmar efter kraschen). Det har också framkommit nya uppgifter om möjlig mystisk radiokommunikation mellan DC-6:an och "någon annan" kort före kraschen.
Jag menar att ett fullt tänkbart scenario kan vara att "någon/några" aldrig ville döda FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld. Man ville bara med våld föra bort honom, "kidnappa" i betydelsen tvinga planet någon annanstans. Men någonting gick snett. Mycket snett. Och DC- 6:an kraschade.
Jag tror att männen vid DC-6:ans spakar strax före kraschen, Hallonquist och Litton, flög under extremt stark press de sista minuterna. Jag tror att de handlade så gott de kunde med tanke på allt som kan ha hänt utanför planet - och inne i planet, enligt skissen (med de röda utropstecknen) talar det mesta för att säkerhetsmannen Barrau och Hammarskjölds sekreterare Lalande i kraschögonblicket befann sig i cockpit!
Jag har tidigare varit inne på att kraschen berodde på "den mänskliga faktorn", en grov miss från piloternas sida. Men efter att ha läst in mig ytterligare om katastrofen har jag kommit till slutsatsen att det inte alls behöver vara så. Inte alls.
Jag hör numera till dem som absolut vill ha en ny utredning/undersökning, en internationell sådan, för att granska omständigheterna kring DC-6:ans krasch den 18 september 1961. Den måste komma igång så fort som möjligt medan i alla fall ett antal vittnen och andra inblandade fortfarande är i livet. Önskvärt är också att fortfarande hemligstämplat arkivmaterial görs tillgängligt. Den svenska regeringen måste agera. Nu.
Läs gärna också samtidigt publicerat inlägg här på bloggen, klicka HÄR.
I medierna idag: SvD 1, SvD 2, SvD 3, DN.