Det här är den allra sista texten som Dag Hammarskjöld skriver i sin "andliga dagbok", den som sedermera skulle ges ut i bokform: "Vägmärken". Den engelska titeln blev "Markings", och ovan till höger finns Dag Hammarskjölds rader från torsdagen den 24 augusti 1961 i översättning/tolkning av W.H. Auden och Leif Sjöberg. Bara några veckor senare, måndagen den 18 september 1961, omkommer FN:s svenske generalsekreterare i en flygkrasch i Afrika.
(Tyvärr reklam i början på filmklippet). USA:s dåvarande president John F Kennedy ser vi i slutet på det här korta filmen. Drygt två år senare är han själv död, mördad (22 november 1963) ...
För mig var det boken "Vägmärken" och Dag Hammarskjölds kulturella/litterära/andliga sida som var starten för mitt stora intresse för honom, efterhand utvecklat till närmast beundran. Men det dröjde inte länge förrän jag även slukade böcker och annat material om hans politiska gärning, givetvis i synnerhet den världspolitiska.
Det var en mycket orolig värld under Dag Hammarskjölds år som FN:s högste chef (1953-1961). Kalla kriget pågick och de internationella kriserna avlöste varandra. Samtidigt kom Dag Hammarskjöld att bli den i särklass mest kraftfulle chef som FN någonsin har haft. Och FN kom också att spela en helt central roll i världspolitiken. Skillnanden är enorm jämfört med under senare år.
Det var en mycket orolig värld under Dag Hammarskjölds år som FN:s högste chef (1953-1961). Kalla kriget pågick och de internationella kriserna avlöste varandra. Samtidigt kom Dag Hammarskjöld att bli den i särklass mest kraftfulle chef som FN någonsin har haft. Och FN kom också att spela en helt central roll i världspolitiken. Skillnanden är enorm jämfört med under senare år.
"Dag Hammarskjöld, ni övertar världens omöjligaste jobb."
Det sa den frodige och bastante norrmannen Trygve Lie när han 9 april 1953 på New York International Airport tog emot sin efterträdare som FN:s generalsekreterare, den 1.76 långe (ganska korte) och 75 kilo tunge (tämligen lätte) Dag Hammarskjöld.
"Leave it to Dag!"
Det kom att bli ett allt vanligare uttryck när stater hade svårt att komma överens.
FN-veteranen Brian Urquhart skriver i sin biografi över Dag Hammarskjöld (svenska översättningen från 1974):
"Hammarskjöld använde ofta ordet 'oförvitlighet' i dess engelska form, integrity, och det var nyckeln till hans egen karaktär - oförvitlighet inte endast i renhetens och hederns bemärkelse, utan också i synen på tillvaron som ett integrerat helt, i alla sina delar underkastad samma beteenderegler och prestationsnormer. Hans goda vän, den engelska skulptrisen Barbara Hepworth, snuddade vid denna egenskap när hon sade: 'Dag Hammarskjöld hade en ren och precis uppfattning om estetiska principer, lika precis som när det gällde etiska och moraliska principer. Jag tror att de för honom var en och samma sak'."
Ja, den riktigt ordentligt bildade Dag Hammarskjöld hade också ett brett kulturellt intresse. Om flygkraschen inte hade inträffat och han fått leva vidare så hade han efter tiden som FN:s generalsekreterare förstås fått en betydligt lugnare tillvaro. Jag tror att han bland annat hade blivit Svenska Akademiens ständige sekreterare (han var för övrigt sedan 1954 ledamot nummer 17 i Akademien). Detta hade diskuterats, liksom att han eventuellt också skulle bli landshövding i sin barndomsstad Uppsala - som sin far Hjalmar. Det sistnämnda trots att Dag Hammarskjöld efter ett besök i just Uppsala skriver (ur "Vägmärken", daterat 9 augusti 1959, skrivet med den japanska versformen haiku):
Du återvänder aldrig.
En annan man
finner en annan stad.
Men Dag Hammarskjöld kom att återvända till Uppsala. Tragiskt nog (har förgäves sökt efter en starkare formulering) till en plats i Sveriges fjärde stad ingen alls kunde föreställa sig - så tidigt.
Familjegraven i Uppsala. Modern Agnes till vänster, Dag i mitten och fadern Hjalmar till höger.
finner en annan stad.
Men Dag Hammarskjöld kom att återvända till Uppsala. Tragiskt nog (har förgäves sökt efter en starkare formulering) till en plats i Sveriges fjärde stad ingen alls kunde föreställa sig - så tidigt.
Familjegraven i Uppsala. Modern Agnes till vänster, Dag i mitten och fadern Hjalmar till höger.
