5 januari 2011

Island - ett föredöme

Iceland Pictures, Images and Photos
Jag tycker nog faktiskt det. Islänningarna är stolta över sitt språk. Varför är vi svenskar inte det när det gäller vårt modersmål? Eller har jag fel när jag skriver att vi inte är det?
Men när alla svenska flygplatser plötsligt kallas “airport”, och man titt som tätt hör “supervajsa”, “provajda” och liknande så anar man att åtskilliga här i landet ofta mycket hellre väljer ett engelskt ord istället för ett svenskt.

Hela folket värnar isländskan
Det är rubriken till ett inslag i veckans “Språket” i Sveriges Radio, och från ingressen: ”De allra flesta islänningar engagerar sig starkt i bevarandet av isländskan och är eniga med den officiella språkvården. En undersökning visar att dagstidningstext i Island bara innehåller en tredjedel så många lånord som tidningarna i Sverige, Danmark och Norge."
Förresten: hur mycket förstår man som svensk det isländska språket? Lite fréttir! Alltså nyheter - från Ríkísútvarpið (RÚV), det statliga tv- och radioföretaget på Island: 

Hmm ... nog säger väl nyhetsankaret Jóhanna Vigdís Hjaltadóttir på slutet: " ... klockan tio i kväll, se oss då!" Men annars är det bara enstaka ord som i alla fall jag förstår. Ändå ger exempelvis det isländska ordet "kastljós" (som förekommer i programmet) ett betydligt mer nordiskt intryck än vad Google-översättningen ger av ordet till svenska: "spotlight".  

Wikipedia berättar bl a detta om isländskan:
"Språket skrivs ungefär som norska (fornnorska eller fornvästnordiska) skrevs i Norge för 800 år sedan, om än normerat efter moderna uttalsregler. Den isländska staten ser genom en språknämnd till att så mycket som möjligt av de nya orden ges inhemska former, antingen genom översättningslån eller genom nybildningar. Antalet främmande ord är därför lågt i isländskan." 

Varför skiljer sig islänningarnas och svenskarnas inställning åt så pass mycket när det gäller modersmålet?
Att Island (med idag runt 320.000 invånare) är geografiskt avskiljt har säkerligen spelat en väldigt stor roll. Sedan kanske det rätt och slätt bara handlar om tradition. Att det är på ett visst sätt bara för att det alltid har varit så. Men även traditioner går ju att ändra på i Sverige. I alla fall något. Om vi vill ...

10 kommentarer:

  1. Så gör man i mitt hemland också. Man skapar nya ord för nya saker som dyker upp. Men är inte heller rädda att ta till sig ord från andra länder dock... Där finns ord från turkiskan som har härskat över Ungern så där 300 år trots ständig motstånd, tyskarna har väl också rört i grytan och lämnat spår i språket. Man kan gräva fram en hel del olika språklämningar i ungerskan, men stommen är ju fast.
    Men går det översätta ett nytt ord som tränger sig på, gör man det, i annat fall hittar man något som kan vara passande. Ibland utlyser man tävlingar också om namnet är inte givet.
    Så heja Island.

    SvaraRadera
  2. Veldig imponerende av islendingene. Kanskje det er et stolt folk som gjerne vil ta vare på sine særegenheter. Trolig er det vel også av betydning at det er en øy.

    SvaraRadera
  3. Hej Hakkespett! På tal om det isländska ordet "kastljós" (lär väl ha innebörden: "kasta ljus") för "svenska" "spotlight" ...
    Ni i Norge gjorde ju något liknande med engelska "broadcasting": att det blev "kringkasting". Norsk Rikskringkasting (NRK), jämfört med British Broadcasting Corporation (BBC).

    SvaraRadera
  4. Hej Antonia! Det enda jag vet om ungerskan är dess obegripliga släktskap med finskan ...
    Det här är annars ett jätteämne, som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om.
    Man ska ju hålla i minnet att åtskilliga ord i svenskan som av många uppfattas som (hel-)svenska egentligen är gamla lånord. Men man har känslan att även när ett gammalt lånord känns alltför svenskt så finns det en benägenhet på en del håll att byta ut det mot ett "häftigt" engelskt. Evenemang blir event. Affär blir shop. Frågesport blir quiz. Gratis blir fri/fritt. Och så har vi hela "supervajsa-/provajda-köret". Vem vet: om 100 år kanske engelskan inte är Det Häftiga Språket. Utan kanske spanska - eller kinesiska/mandarin. Och då kanske vid det laget "helsvenska" "supervajsa" och "provajda" byts ut mot ord på spanska eller kinesiska/mandarin.
    Det finns, enligt mig, en inställning bland svenska språkvårdare att "det som sker det sker". Ok - språket är något levande. Men ändå undrar man ju lite om orsaken till att svenskar emellanåt i praktiken kommunicerar med varandra - på engelska. Men synen på det egna språket ligger förstås i händerna på landets befolkning. Det är ingenting som myndigheter - eller politiker - kan förändra. Och på Island finns som sagt en sorts stolthet över det egna språket. Men så förefaller det inte vara i Sverige. Det är lite trist.

    SvaraRadera
  5. Ja, ungerska och finskan. Samma gren med olika frukter. Det är 10 ord som är gemensamma. Och sen den deprimerande tråkiga melodin. Det är likadant. Men annars förstår man inte mer än man förstår om någon pratar kines.

    Men språk är fascinerande, hur och varför den utvecklas som den gör. Det finns väl också en kollektiv tänkande som rör sig åt samma håll. Men vad bestämmer det?

    SvaraRadera
  6. Hej Antonia! Det kan jag väl ändå inte tro: att det är en deprimerande tråkig melodi i ungerskan. Intressant det där med varför språket utvecklas som det gör. Mycket handlar väl om "Följa John-principen", en sorts smitta. Att man gör (medvetet eller omedvetet) som andra gör. Men några måste ju förstås vara allra först - förebilder, stilbildare. Och det är oftast väldigt knivigt att reda ut. Men att engelskan av en del svenskar uppfattas sååååå häftigt har ju förstås att göra med den massiva kulturella (i vid mening) påverkan under många år. Fast på tal om kniv, så skrev jag i somras ett inlägg om det här med "Knivsöder". Just det - tämligen helsvenska! - ordet har ju en bestämd upphovsman ...

    SvaraRadera
  7. Att engelskan är så centralt i Sverige kan delvist också bero på att alla filmer sänds här i originalspråk. ( vet inte - kanske gör även isländska tv- n likaså)
    Men större delen i Europa dubbar man filmerna. Det gör man i Tyskland, det gör man i mitt land, i Italien, och säkert i Frankrike också.
    Och det är jag säker på att påverkar huruvida man tar till sig engelskan och svänger med språket i tid och otid.
    Kan också förklara varför är det så svårt att använda engelskan i nämnda länder.
    Vet att många fnyser åt att dubba film, men för de länderna är detta helt normalt och funderar inte så mycket över. Det ger också jobb för skådisarna. Sen finns det bra dubbade filmer, där man inte kan se att det är dubbade och så finns det dåliga så klart. Det är ju en konst i sig bara.
    Kinesiska och japanska filmer dubbas däremot aldrig, då deras uttryck sätt skiljer sig så mycket både språkligt och kroppsligt att det blir bara konstigt.

    SvaraRadera
  8. Hej Antonia! Exakt! Har också tänkt en del på det här med att dubba i tv & på film. De allra flesta länderna på kontinenten dubbar. Att man gör det också i Ungern visste jag inte. Men bland alla länderna självfallet också i Frankrike. I det landet säger också de allra flesta unga (!)också eftertyckligt NON! på frågan om han/hon talar engelska. I bland annat de nordiska länderna har det säkert från början varit en kostnadsfråga för tv- och biobolagen att INTE dubba. Sedan har det väl också blivit en sorts tradition att inte göra det. Det talas också om att man bara MÅSTE behålla autenciteten. Autenciteten är ju annars inte så viktigt i andra sammanhang - se exempelvis klippet från Affärsvälden i inlägget 7 januari.
    Jag - liksom också du verkar vara -
    är definitivt för tv och film dubbat till vårt språk. Vi är dock sannolikt i kraftig minoritet här i landet. Trots att det också givetvis är "aningen" onaturligt med textremsor när människor pratar - också på tv-skärmen och på bio-duken.

    SvaraRadera
  9. Jag håller helt med dig, vi borde vara bättre på att bevara vårt språk!

    SvaraRadera
  10. Hej Väktarn! Gott med medhåll från Gbg!

    SvaraRadera

>

<$BlogItemCommentCount$> comments