26 november 2010

Dvärgarna måste rycka upp sig

black Hole Pictures, Images and Photos
Vad väntar de tre dvärgarna (KD), (C) och (FP)?
Utplåning, att sugas in i det svarta hålet och försvinna?

Moderaterna får i den senaste opinionsmätningen rekordstort stöd  - otroliga 37,5 procent (DN, DN2, DN3, SvD, Expr, SVTGP).
Och de som har fått bidra till uppgången är främst just den småväxta trion ...

Visst var det hela havet stormar under de borgerliga regeringsåren 1976-1982. Och internt oroligt även under "andra chansen", 1991-1994.

Men att sitta still i båten och hålla tyst har förstås sitt pris. Särskilt när skepparn Reinfeldt med     (M)anskap inte gör det, utan tar för sig. Därför att man är störst - och blir allt större. 

Många tänker förstås att när de fyra verkar så lika så är det väl lika bra att rösta på det största partiet. Och visst har (M) mer och mer vuxit in i rollen som det statsbärande partiet. Eller samhällsbärande, som Reinfeldt ändrade formuleringen till i Almedalen i somras.

Moderaterna själva är förstås medvetna om att rekordnivåer för det egna partiet visserligen är kul, men meningslöst - om man inte når regeringsmakten därför att 1-3 av dvärgarna inte klarar riksdagsspärren.

Det hade för övrigt inte (KD) gjort i senaste valet - om inte (M)-sympatisörer taktikröstat. 37 procent av Kristdemokraternas röster var taktikröster. Och Centerpartiets valresultat var på det här viset till 30 procent bara luft. Enbart dessa undersökningsresultat borde ju ha fungerat som en väckarklocka av superformat.

För Alliansens egen skull borde förstås (M) visa de tre dvärgarna en större generositet och ge dem mer utrymme på scenen. Och framför allt att det tillåts mer profilering och eget offentligt tyckande inom Alliansen - utan att för den skull husfriden går åt pipan.

Visserligen är det långt till nästa val. Men procentsatser byggs inte upp enbart under valrörelser. Och vem vet, (SD)-problematiken kan ju orsaka nyval långt före 2014.

Särskilt hos (KD) och (C) behövs förstås en rejäl nytändning. Och det är väl tveksamt om det kan klaras utan partiledarbyte. De tre dvärgarna måste ta sig samman och bli mer på hugget. Så snart som möjligt. Annars kan det bara fortsätta att gå åt ett håll ...

10 kommentarer:

  1. Noen ganger nå jeg har stemt har jeg blitt utsatt for et dillema. Jeg er kasnkje mest enig med et parti, men et større parti ligger kanskje tett opptil mine meninger. Stemmer jeg på det store partiet føles det som jeg får mer innflytelse for min stemme.
    Da ser jeg bort fra særtilfeller hvor småpartier kommer på vippen.

    SvaraRadera
  2. Det är ovanligt tyst i dvärgkretsar. Men för närvarande känner man ingen utstickande engagemang någonstans. I god socialistisk anda strävar alla åt samma mål. Och för närvarande finns inte så många starka karismatiska ledare som skulle kunna ta rodret och styra upp.

    Miljöpartiet fick många röster. Nu ska Maria Wetterstrand stiga åt sidan. min gissning att även MP kommer att sjunka som en sten.

    SvaraRadera
  3. "Samhällsbärande"? Han menade säkert "pärmbärande" (även om pärmarna numera ofta representeras av laptoppar).

    SvaraRadera
  4. Hej Hakkespett! (M):s storhet kan till en del mycket väl förklaras med hur du resonerar, tror jag. Kollade på norska Wikipedia om hur det går till vid norska val. Man lär sig lite varje dag: 169 ledamöter i stortinget (mot 349 i svenska riksdagen). Det finns en spärr på 4 procent också i Norge. Men bara för utjämningsmandaten! - inte för de fasta mandaten. Det väldigt lilla Kystpartiet blev tydligen en gång representerat i Stortinget med bara 1,7 procent av rösterna bakom sig - på riksbasis. Nu när jag skrivit ner det här känner jag mig redo att ställa upp i vilken svensk frågetävling som helst om Norge. Nu sitter fakta om norsk politik bergfast i skallen på mig!

    SvaraRadera
  5. Hej Antonia! Ja, dvärgen Prater lyser med sin frånvaro. Du har nog rätt i att (MP):s siffror är uppblåsta, genom Maria Wetterstrand-effekten.

    SvaraRadera
  6. Hej Jernis! ... och laptop-bärarna i regeringskansliet har ju blivit hiskeligt många fler de senaste åren. Nog är det rimligt med nedskärningar där, som oppositionen vill. Vi andra - som inte jobbar på just regeringskansliet - är ju rätt vana vid slimmade organisationer. Men tydligen en okänd företeelse i vissa laptop-kretsar ...

    SvaraRadera
  7. Nä, kanske dags för den tredje kraften i svensk politik, den som Bengt Westerberg ville skapa 1994. Han tänkte sig en allians med S, jag ser hellre en bred mittenrörelse bestående av FP, C och MP. Besvikna sympatisörer från dessa partier borde i god tid före 2014 bilda ett nytt, socialliberalt mittenparti; gärna under ledning av nyss avhoppade folkpartisten Camilla Lindberg eller Maria Wetterstrand.

    SvaraRadera
  8. Hej Nonsensakuten! Ja, en sammanslagning av (FP) och (C) har ju diskuterats lite grann under åren. Annars så ifrågasätter jag starkt om vi verkligen behöver så många partier som vi har idag. Det är ju trångt i mitten, där i stort sett alla vill placera sig - för att kunna locka till sig så många som möjligt.

    SvaraRadera
  9. men var finns alla karismatiska o intelligenta o empatiska personer.. lät nästan som jag beskrev hitler försat så jag lade till empatiska

    SvaraRadera
  10. Hej Charlotte! "Hitler gjorde många tokiga saker". Citat intelligenta och karismatiska (C)-ledaren Olofsson i en avancerad historisk analys.

    SvaraRadera

>

<$BlogItemCommentCount$> comments