19 augusti 2010

Det våras för skrivmaskinen!

Bäst i test, skulle man kunna säga. Om man är förbannad, i alla fall.
Jag trodde aldrig att gamla hederliga skrivmaskinen skulle prisas så här en bit in på 2000-talet.
Men med posten idag kom senaste numret av Språktidningen. I en artikel skriver Jessika Gedin om hatbrev (hon har nyligen fått ett):

"Hatbrev är nästan alltid skrivna på skrivmaskin. Och det säger sig självt egentligen, att om man ska skriva i affekt så lämpar sig en Halda tusen gånger bättre än en Mac. Det går att hamra på en skrivmaskin. Det går att banka på en skrivmaskin. Det går - kort sagt - att avreagera sig på en skrivmaskin. På en skrivmaskin kan man slå ner bokstäverna så att eftertrycket märks inte bara i formuleringarna utan i själva strukturen - som en ilskans punktskrift, påtagligt, taktilt, möjligt att känna genom huden."

Jag själv är faktiskt en gammal skrivmaskinsälskare. Skrivmaskiner som man kunde hamra & banka på (dock inte nödvändigtvis för att jag var förbannad). Gärna en Halda. Jag var på 80-talet, strax innan datorerna dök upp, ytterst tveksam till ELEKTRISKA skrivmaskiner. Och var den sista på min arbetsplats som fortsatte att hamra & banka på min kära Halda. Några år senare sitter jag här och bloggar. Saknar Halda när jag skriver olika sorters texter? Inte särskilt. Möjligen när jag är förbannad, dock.

Bilden som jag har plockat upp lär föreställa en Halda från 1914 (men riktigt så gammal är jag faktiskt inte).
Förresten vill jag rekommendera riktigt pigga Språktidningen, nätversionen kommer du till om du klickar HÄR!

12 kommentarer:

  1. Hei Bengt :)
    Jeg husker når jeg gikk på skolen og skulle lære å skrive på maskin :) Det satt seg fast hele tiden :) men så fikk vi elektrisk!! 1 maskin til 30 damer, ble slossing av sånt :)

    SvaraRadera
  2. Da vi drev og studerte i Bergen i begynnelsen av det glade 80-tallet, ble alt som skulle skrives av seminaroppgaver og annet skrevet på skrivemaskin. Riktignok var det kommet noen stormaskiner inne på universitetets kontorer, der man snakket om tekstbehandling og andre elektroniske nyvinninger. Men dette var forbeholdt de ansatte. Så de fleste, også vi, klapret i vei på våre skrivemaskiner. Selv mente vi at vi lå i forkant, med vår elektriske skrivemaskin med kulehode og rettetast. Vi hadde ganske mange anslag pr. minutt, dog med et betydelig antall på rettetasten. Akk ja, det var tider. Savner egentlig ikke skrivemaskinen, nei... :-)

    SvaraRadera
  3. Detsamma gäller telefoner. På 80-talet kunde man i affekt kasta på luren på klykan så det small.

    Idag får man lite mesigt leta efter den lilla knappen med den röda luren.

    SvaraRadera
  4. Hej, fin blogg du har.

    Jag ser att du har en lista över senaste kommentarerna här på framsidan, hur fick du dit den? Jag har använder bloggportal som du, och har länge försökt få till en sådan lista utan att lyckas.

    Jaa, hatbrev har jag nog skrivit på maskin någon gång i världen och skickat iväg det anonymt. Kan till och med ha hänt flera gånger, minns inte så noga o:)

    SvaraRadera
  5. har en jobbarkompis som samlar på elefanter. t o m gammal choklad från thailand i form av en e¨lefant har on sparat

    SvaraRadera
  6. Vi får lära oss av vår ungdomar att använda emotionsmileys. De är väldigt effektiva... förutsatt att man vet vad de betyder, vilket i sin tur kräver en ordlista. Trist om det blir fel.;)

    SvaraRadera
  7. Har aldrig skickat hat brev. Varken genom datorn eller skrivet på skrivmaskin. Men har en fin gammal skönhet i min ego.

    SvaraRadera
  8. hahaha...Det ska nog stå ägo och inte ego.

    SvaraRadera
  9. Hej alla som har kommenterat om skrivmaskinen: Abigail,Dag Eigil,Gyrot,Smörblomma,Charlotte, Ann-Louise och Antonia. Skriver nedan att jag inte vill ta upp plats själv i "Senaste kommentarerna"-spalten, men ... Jag är nog rätt säker på att Jessika Gedins text handlar om alla möjliga sorters brev skrivna i affekt. Riktiga "hatbrev" är nog väldigt sällsynta. Eller är jag fel ute? Visst kan man ibland vara rätt så ilsken även när man skriver till en myndighet. Exempelvis. Skrivmaskiner - nostalgi. Men saknad? Knappast. Det är nog en bra sammanfattning.

    SvaraRadera
  10. Nu fick jag in listan om "senaste kommentarer", tack så mycket!

    Ja mellersta Finland var det, ja. Det är så att jag bor på västkusten, strax utanför Vasa.

    SvaraRadera
  11. Ikke noe utpreget savn, nei.. :-)

    SvaraRadera
  12. Egentligen borde man väl känna sig lite stolt över att få hatbrev. Det är ju ett kvitto på att man skriver så att det berör folk...

    Skämt åsido. Jag skulle snarare uppfatta att ett brev skrivet på maskin är det yttersta av kärlek. Själv har jag införskaffat mig en hederlig (men sliten) Remington för att använda vid högtidliga korrespondenser. Dessutom har ju inte FRA möjlighet att läsa maskinskrivna brev (fast det finns röntgenutrustning som klarar av att läsa genom kuvertet).

    Tyvärr har jag inte haft tid att fullborda min genomgång av Remingtonmaskinen, men det skall ske någon mörk kväll i vinter i sällskap av en flaska symaskinsolja, en lup och en näve tändstickor för att skrapa bort avlagringarna.

    Dessvärre vet jag inte vem som ägt maskinen tidigare; det skulle vara skojigt att kanske hitta ett fragment av något brev som fastnat under valsens gediget konstruerade mekanism.

    SvaraRadera

>

<$BlogItemCommentCount$> comments