Till salu: En papegoja

Säljes:

Maud - en snacksalig papegoja på hela 58 jordsnurr säljes för 300 kronor eller högstbjudande. Vid snabb affär medföljer ett större parti öronproppar.

Känd från tv. Stackarn medverkade häromsistens som första djur någonsin i direktsändning i tv-Aktuellts studio. Varmhjärtade djurvänner orsakade då storm på Twitter och andra sociala medier.

Snackar oavbrutet. Men bara fem ord. Som ägare måste jag erkänna att det konstitutionella står mig litegrann upp i halsen.

Dock är Maud livrädd för ordet konstitutionsutskottet. Hon tror att det betyder veterinären. Gojan misstänker nog att jag velat ... Hursomhelst, nu är hon ute till försäljning istället.

Som du kan se ovanför har Maud ett milt sagt markerat centerparti. För att tala klartext: Hon är fet, och bör tas ner i vikt. Så kostnaderna för papegojkost blir för dig som köpare minimala.

Det är en glad papegoja. Lite klämkäck sådär. Så slå till! Skulle det inte dyka upp någon köpare kan jag tänka mig att skänka bort Maud. Eventuellt - men bara strikt hypotetiskt - betalar jag den som vill bli ny ägare till denna fågel. 

Lämna bud på Maud! - via mejl (min mejladress finns i bloggens högerspalt) eller via kommentarsfältet nedanför. Jag är lite desperat nu.

Maud Olofsson (C) under attack

 Men det interna anfallet är väl ännu så länge inte så himla kraftfullt?

Publiceringen av bilden ovanför kan bara beklagas. Jag anser att mer eller mindre oanständiga bilder på kvinnor inte får förekomma på denna blogg. Men det var idioten till vänster som tvingade mig att ändå ta med bilden. Bloggens oansvarige utgivare, alltså. Knäppskallen Basil, känd sedan tidigare i bloggens smala högerspalt. Beklagar ännu en gång publiceringen. Säkert chockartat för många. Möjligen mardrömmar kommande natt. Men Centerledaren är visserligen rätt kort, dock samtidigt en tämligen vidsträckt och omfattande varelse.   

Men nu ska jag allt samla mod, trotsa chefen och faktiskt vara en smula seriös, även om det blir lite kort - bossen Basil kan ju när som helst upptäcka vad jag håller på med.

Jag hör till dem som tyckte att Maud Olofsson var en frisk fläkt i svensk politik när hon för tio år sedan blev Högsta Hönset i partiet som förr hette Bondeförbundet. Men efter ett tag började jag att tröttna på det ständigt gnälliga kacklet. Och när hon 2006 sedan kom in i regeringen förstod jag att det här är en varelse som med sin tydliga gnällprofil egentligen bara passar i oppositionsrollen. Det här med att istället uträtta saker är inte riktigt Högsta Hönsets cup of tea.

Jag ser Maud Olofsson som extremvarianten av "mycket kacklande, men väldigt lite verkstad".

Det är säkert också så att partiledarjobbet har blivit betydligt tuffare under de senaste åren, så efter ungefär tio år som ordförande i ett parti är det nog dags för byte.

Det har ju under veckan varit fräna frågor om Vattenfallsavtal  - men framför allt flera interna avgångskrav. Men nog har det varit protester utan riktig kraft mot att Maud O. verkar vilja sitta kvar. Kanske spelar det in att möjliga efterträdare inom partiet i alla fall på mig gör rätt så bleka intryck.

Hur som helst måste nog det krisande Centerpartiet byta ut sin ordförande i mycket god tid före nästa val, 2014. Framför allt gäller det ju för en ny ledare att vässa partiets politik - så att den i alla fall blir aningen tydligare än vad förre C-ledaren Gunnar Hedlund lär ha uttryckt saken:
- Centern är för allt som är bra och mot allt som är dåligt.

Hmm. Frågan är kanske om Centerpartiet egentligen behövs ...

I medierna: SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4.