Uppriktigt sagt har jag aldrig förstått mig på dessa gröna predikantliknande människor som kallar sig miljöpartister. Men nu har polletten trillat ner! De här märkligt främmande varelserna är ju inte gröna utan i själva verket gråa! Så har äntligen alla bitarna fallit på plats!
Nu minns jag så väl ett tv-inslag för längesen. En aktiv miljöpartist från Norrlands inland (möjligen från Rakvattnet) med stora svårigheter att lokalt vinna sympatisörer säger: "Men Södermalm i Stockholm är rena paradiset, där finns hur många miljöpartister som helst."
Miljöpartiet är sedan många år ett stadsparti, för att inte säga storstadsparti rätt och slätt. Det är väl inget att huttla om. Grått ska det vara. Betong och cement kryddat med svart asfalt. Och för miljöpartisten ska tempot ska vara riktigt högt uppdrivet, inte naturens urtrista lunk. Och människorna runtikring miljöpartisten - de ska alltid vara måååååånga.
Men det är klart, de förment gröna miljöpartisterna i städerna kanske inbillar sig att den mest ideala tillvaron är den som liknar en myrstack. Visst, där har vi möjligen en koppling till naturen. Men då glömmer de en sak. Vilka djur är det mest synd om? Just det: Myrstackarna!
Bland människorna är det kanske mest synd om mig som just nu skriver detta. Jag, mitt bland alla dessa svårbegripliga miljöpartister. 41 % i den yrkesgrupp jag tillhör (journalisterna) är miljöpartister, enligt en kartläggning från 2011 (här). Och inte nog med det. Hos den arbetsgivare som jag haft allra längst - Sveriges Radio - är 54 % av journalisterna miljöpartister, enligt samma undersökning. Och inte nog med det. I den kommun jag bor, Stockholm, fick miljöpartiet (med undantag för universitetsstaden Lund) flest röster i hela landet (21,76 %). Och inte nog med det. Bland Stockholms sex kommunvalkretsar fick Miljöpartiet flest röster i mitt eget Södermalm/Enskede (26,26 %). Och inte nog med det. I mitt eget valdistrikt på Södermalm (Sofia 21) gick det snäppet ännu bättre för Miljöpartiet (26,89 %). Och inte nog med det. Den kommun där jag har mina rötter och som jag växte upp i, den stockholmska kranskommunen Nacka, kom på delad 5:e plats i Miljöpartiets riksbästalista (20,73 %).
En grön våg talas det om. Visst. Men denna våg utförs till allas beskådan enbart från läktarplats. Aldrig i livet att man flyttar till vischan. Dessutom är det ju de töntiga lantisarnas fel det här med alla bilavgaserna. I tidningen Södermalmsnytt nyligen:
Miljöpartisten är miljöpartist eftersom det är varumärkesstärkande. I våra dagars egoland är det som bekant a och o att vårda sitt personliga varumärke. Att vara miljöpartist känns fräscht och lagom oppositionellt. Man är för rätt saker och mot rätt saker. Man framstår som medveten och intressant. Men det är oerhört viktigt att alla får veta att man är miljöpartist. Det är ju liksom själva poängen med att vara det.
Förresten, i Solsidan i min gamla hemkommun Nacka skördade minsann MP lagrar i EU-valet: 12,86 % (här). Bakom den sensationella framgången just här för partiet står Mickan och hennes 130 väninnor i Solsidan som av en slump en dag hamnade i Nackareservatet intill. Jösses! Skog! Det var en syn det, en lång rad fruntimmer som stapplande fram på stigarna i högklackat. Den nyblivna miljöpartisten Mickan säger i en kommentar till partivalet: - Jag är inte bara ytlig, jag är djup också.
 |
| Nyfrälsta miljöpartisten Mickan med matchande blommor. |
Miljöpartiet intresserar sig föga för de människor som bor i en miljö i dess bästa form, naturnära. Likgiltighet, till en del faktiskt nästintill fientlighet. Tänk på de ytterligare skatter och avgifter för landsbygdens folk som står högt på partiets önskelista. Men det är klart, vilket existensberättigande har egentligen landsbygden när ICA, Konsum, Lidl m fl ju själva tillverkar mjölk, ägg och bröd m m inne i städerna? Har roat mig med att län för län gå igenom Valmyndighetens statistik efter EU-valet. (Statistik - det är grejer det!) I exempelvis de sju s k skogslänen (har själv bott i ett av dem i många år) är det genomgående att det är i de större residenstäderna som sympatisörerna finns. Ute i den goda miljöns glesbygd är det inte överraskande tummen ner:
Norrbottens län Högst: Luleå 15,16 % Lägst: Arvidsjaur 6,08 %
Västerbottens län Högst: Umeå 18,56 % Lägst (också i hela landet): Åsele 4,49 %
Jämtlands län Högst: Östersund 16,94 % Lägst: Strömsund 5,75 %
Västernorrlands län Högst: Härnösand 16,05 % Lägst: Ånge: 5,26 %
Gävleborgs län Högst: Gävle 14,39 % Lägst: Hofors 7,19 %
Dalarnas län Högst: Falun 14,98 % Lägst: Malung-Sälen 5,81 %
Värmlands län Högst: Karlstad 16,54 % Lägst: Munkfors 5,85 %
Borde det inte i respektive län vara tvärtom kommunerna emellan? Sverige har senaste åren haft den starkaste urbaniseringen inom EU, samtidigt har MP vuxit markant i popularitet. Det går inte riktigt ihop. Eller är man tvungen att vända det naturnära ryggen för att värna naturen och miljön? Är det verkligen ett måste för en sann miljöpartist att älska staden? Strategerna på Miljöpartiet har av allt att döma för längesen ropat som en man (eller kvinna): "Mycket hellre en fågel i Handen än tio i skogen!" Även om Handen i och för sig är ett knivigt gränsfall, lite halvlantligt som det är i utkanten av Storstockholm.
Miljöpartiet: Varför inte löpa linan ut? Jobba för att koncentrera all befolkning i Sverige till Stockholm. Vilket lyft för miljön! Lägg förslag om att göra hela Sverige till ett enda avfolkat Skansen. Töm Sverige utanför Stockholm och riv all annan bebyggelse, industri, kärnkraftverk m m för att ge plats åt vindkraftsparker och solenergiparker en masse över hela landet. Bevara kanske Göteborg, Malmö och Uppsala som bygdemuseer.
Förbjud bilar i den enda befolkade delen av Sverige, Stockholm, och bygg ut tunnelbanan. Mycket, mycket kraftigt. Perforera den stockholmska jorden så att all världens schweizerostar gemensamt kan gå och slänga sig i väggen. Idag finns ju bara gröna, röda och blåa linjerna. Herregud, det finns ju hur många färger som helst. Miljoner. Den blåbärsrisgröna linjen, den eldsvådegula linjen, den hönsskitfärgade linjen, den avundsjuksgröna linjen, den schackspelsfärgade linjen, den rödgrönrörarödgröna linjen, den pissgula linjen, den ofärgade linjen, den gråsafärgade linjen, den bankomatblåa linjen, den spygröna linjen osv osv osv. Men tunnelbanelinjen nummer 1, förstås: den gråa linjen!
(PSST! På otroligt MP-starka Södermalm i Stockholm bor nio procent av Sveriges alla journalister. Och västra Södermalm (församlingen Högalid) är i synnerhet det allra mest journalisttäta området i hela Sverige. Allt enligt en kartläggning från 2007 (här). Kikar man på Valmyndighetens statistik finner man som av en händelse genomgående mycket höga MP-siffror just här i extra journalisttäta västra Södermalm. Exempelvis valdistrikten Högalid 1 (33,72 %) och Högalid 4 (30,87 %) (här). Men vilka partipolitiska sympatier journalister har privat har ju ingen som helst betydelse i yrkesutövningen. Så ska det vara. Och så är det. Eller hur?)
(PSST! I förra veckan kontaktade jag Göteborgsprofessorn Henrik Oscarsson med förfrågan om en uppdaterad väljarprofil för Miljöpartiet. En färsk sådan skulle redovisas idag (2/7) på MP:s dag under Almedalsveckan. Och minsann, sent på eftermiddagen idag la professorn ut väljarprofilen på sin forskarblogg (här). "Miljöpartiet - ett parti för unga, kvinnor och storstadsbor." Just det.) (DN)