18 augusti 2012

Ledaren har talat

fredrik reinfeldt
Men det Fredrik Reinfeldt tycktes ha glömt bort i sommartalet inför de sina var att det bara är det egna partiet som tuffar på hyggligt i väljaropinionen. Ett av allianspartierna fortsätter att vara en skugga av sitt forna jag - medan två är totalt under isen, ofta under 4-procentsspärren.

Det fordras givetvis betydligt mer än ett väl genomfört sommartal i Gustavsberg, kryddat med bara få mer eller mindre konkreta besked om vad man tänker göra, för att få bort stämpeln som ett rätt så regeringstrött alliansgäng.

Som en vitamininjektion borde alliansen redan direkt efter förra valet gjort upp om en kraftig ommöblering av regeringen. Med nya ansikten på ministerpost efter ministerpost hade det inte bara gett intryck av energi och handlingskraft utan troligen också gett konkreta positiva resultat ("nya kvastar ..."). Icke-juristen 
Beatrice Ask på justitiedepartementet skulle exempelvis säkert ha inneburit en nytändning på utbildningsdepartementet, skolfrågorna kan hon sedan tidigare. 

Och om det rörts om i ministergrytan skulle de tre dvärgarna i alliansen troligen inte haft så lågt väljarstöd som idag. Ett av problemen för de tre partierna är ju att de förknippas med bara en eller några få frågor, med FP och skolan som det främsta exemplet.

Har aldrig fattat varför tre av alliansens partiledare samtidigt ska vara departementschefer, dessutom chefer för tunga departement. Har inte heller fattat varför det, såvitt jag vet, aldrig ifrågasatts och diskuterats. Nåja, någon gång på 50-talet gjordes misslyckade försök att få Gunnar Hedlund att lämna det tunga jobbet som inrikesminister för att kunna agera mer övergripande som Bondeför- bundsledare i koalitionen med S. Men sedan dess?

Om de fyra partiledarna i alliansen redan från start haft posterna som statsminister och vice statsminister (x 3) utan egna departement men samordningansvar skulle det väl inte bara ha inneburit effektivare regeringsarbete - utan också (mer) tid för alla fyra att vara partiledare.

En partiledare behöver dessutom inte med automatik passa som departementschef. Tänker på Annie Lööf när jag läser om Per Ahlmark, FP-ledaren som blev arbetsmarknadsminister efter valet -76. S-veteranen Anna-Greta Leijon berättar om hur illa det gick när rätt unge Ahlmark med politisk erfarenhet och kompetens från talarstolar och debattartiklar plötsligt tvingades traggla propositionstexter och varje vecka fatta hundratals beslut. Tjänstemän på departementet kunde mitt i natten väckas av departementschef Ahlmark som ville ha reda på någon helt oviktig detalj. Nej, det gick inget vidare - och Ahlmark lämnade snart både regeringen och politiken ...


Utan politisk hemvist någonstans måste jag ändå säga att det var ett bra sommartal som Fredrik Reinfeldt höll - trots en relativt seg inledning om Syrien, och trots frånvaron av riktiga överrask- ningar. Ledigt, manusfritt och med en del lustifikationer.

Faktiskt bäst: Att statsministern betonade betydelsen av utbyggd tunnelbana österut, i första hand till min gamla hemkommun Nacka. Dessutom att det ska göras försök att snabba på bygget, så att man slipper vänta ända till 2030. Men man ska samtidigt ha i minnet att den som tidigare i flera år har bromsat t-banans utbyggnad är det moderata trafiklandstingstrådet, spårvagnstalibanen Christer G Wennerholm. Trots att det är den Blå linjen som ska förlängas ... 


I medierna: SvD 1SvD 2SvD 3, DN 1DN 2

6 kommentarer:

  1. Trots allt så kan vi ju vara stolta över att vi har haft en regering som har klarat av en bland de största finanskriserna i världen. Andra länder inom EU är avundsjuka på Sverige och hur vi har en bland världen bästa ekonomier just i dag. Jag undrar hur det hade sett ut om vänsteraliansen hade haft makten i landet. I de länder som det ser mörkast ut för inom EU-samarbetet var det vänsterregeringar som styrde när det gick utför. Tänk på det!
    Rune Tedblad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har onekligen gått betydligt bättre för de borgerliga inte minst när det gäller ekonomin jämfört med exempelvis efter det borgerliga maktövertagandet -76.
      Då fanns ju inte heller en stark finansminister med ett starkt finansdepartement. Miljarderna rann iväg med ett uppdelat finansdepartement i dels ett maktlöst budgetdepartement (med bl a Mundebo), dels ett lika maktlöst ekonomidepartement (med bl a Bohman). Den borgerliga industriministern Nisse G pumpade in miljarder till dödsdömd industri. Och samtliga de då tre borgerliga partierna skulle ha en massa miljarder till just sina hjärtefrågor/hjärteområden.
      Historiskt sett tycker jag nog att både blått och rött både har gjort bra saker och dåliga saker under åren. Möjligen kommer det vara samma sak när det gäller framtiden.

      Radera
  2. Håller med. Alliansen är trött, mycket hade behövt göras. Viktigast; att få bort KD från de sociala frågorna. De kan pyssla med bostadspolitik och sånt...kommunikationer. Låt C och FP ta hand om Socialdepartementet. Ask på Utbildningsdepartementet låter bra. Överlag kunde M och FP skifta skola kontra försvar och polisfrågor mellan sig. Tror att Eskil Erlandsson ganska snart tar över som C-ledare. Lööfs roll på näring tas då över av M och hon kan bli nån slags mumbojumbo-minister med demokratifrågor i portföljen; jämför Britta Leijons hittepåpost under Perssons styre. Självklart önskar jag även att Birgitta Ohlsson tar över efter Jan B men det är väl för mycket att hoppas på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ullenhag är väl annars den underförstådde kronprinsen. Birgitta Ohlsson är väl snarast att se som motsvarigheten till samma partis Bonnie Bernström (vi är inte släkt, vill jag påpeka) på 70-talet. Ingen av dem blir/blev partiledare, BB kom inte ens in i regeringen - inte ens under den rena FP-regeringen när Ulllsten dammsög hela landet på ministerfähiga folkpartister. Bägge är/var för fyrkantigt vassa.
      Var ett tag inne på att skriva ytterligare om ministerlistor: Reinfeldt kan ju anlita dig och mig som konsulter, nu när han sannolikt har tröttnat på både Oberschlingmann & lille Kenta.
      Reinfeldt borde se det hela lite som hockey. När ett lag slutar att göra mål är det läge att stuva om i kedjorna/femmorna. Åtminstone.

      Radera
  3. Vad det beträffar Runes kommentar så lär verkligheten komma ikapp Sverige också, oavsett vänster, höger-block. Och vi vet hur fort det kan gå när det väl har satt igång.
    För vidare meningsutbyte med mig finns jag numera här
    http://troochtvivel.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Alla partier vill allt gott åt alla",
      uttryckte sig inläggets huvudperson vid nämnda sommartal.
      Men samtidigt kan det ju också gå åt fanders för just alla partier.
      Beroende på en mängd faktorer.
      Varav många ibland kan vara omöjliga att göra något åt, åtminstone nästintill.
      Apropå citat, ett av gamle Centerledaren Hedlund:
      "Vi i Centerpartiet är för allt som är bra och mot allt som är dåligt!"
      "Det var som tusan!", var det väl många som utbrast efter detta glasklara politikerbesked.

      Radera

>

<$BlogItemCommentCount$> comments