Jag gillar olika! Det var förstås tokigt av mig att sjunga på engelska i den svenska Melodi- festivalen. Men här i Baku blir det minsann på svenska. Sverige har ju också vunnit två gånger med sång på svenska i stora ESC-finalen. Och hädanefter ska varje låt jag gör bli på svenska. Och så kanske jag sedan gör versioner på exempelvis engelska.
Det har varit så trist när så lite av vår tids svenska musik inte har varit på svenska, utan bara på engelska. Det har blivit ett stort tomrum. Jag älskar svenska, jag känner verkligen för vårt språk. Jag har insett det nu. Och det är bara att erkänna att det varit konstigt när svenska artister har stått på svenska scener och sjungit för svensk publik - på engelska. Särskilt när låtarna ofta också varit gjorda av svenskar.
Och det blir fler och fler som går med i den svenska artiströrelsen "Vi gillar olika - Vi gillar svenska". Artiströrelsens ledare Danny Saucedo försäkrade när han berättade om sin nya inriktning: Näver äver änglish in maj mauth no mår! Som han skriftligen uttryckte saken för nyhetsbyrån TT. Fast, ärligt talat: Efter detta tvivlar åtminstone jag på om någon någonsin kommer att höra någonting från Danny Saucedo, varken i sjungen eller talad form.
När det gäller Eurovision Song Contest så har förfärligt många länder bidrag på engelska, inte på det egna språket. Trots att det är en sångtävling och trots att översättningar lätt går att få tag på, exempelvis på Eurovisionens hemsida - om man till varje pris måste veta vad varje ord i låttexten betyder. Bidragen låter också ungefär likadant. Och utan någon som helst eller bara mikroskopisk koppling till det land bidraget representerar, när det exempelvis gäller musiktraditioner. Och låtmakare kan snickra ihop bidrag till vilken nation som helst. Och exempelvis här i landet är det inte alls enbart svenskarna som bestämmer vilken låt som ska representera Sverige, därför att internationella jurygrupper numera ska säga sitt.
Och??? Vad är problemet? Det frågar sig kanske någon. Jo, problemet är att själva poängen med tävlingen – att olika länder tävlar mot varandra - då faller bort. Själva grundidén med tävlingen existerar inte längre.
Men okej. Varför inte gå hela vägen och helt och hållet och skrota det här med länder i tävlingen. Det finns en lösning i sikte. Det har ju också mer och mer kommit att handla om alla dessa egon, själva stjärnorna. Det finns tecken på det. Stjärntecken!
Med bara tolv bidrag blir tävlingen också mer lätthanterlig än nu. Med dagens femtielva plus ytterligare en drös bidrag varar ju omröstningen långt in på natten. Med detta upplägg skulle Loreen inte representera Sverige, utan Vågen. Själv håller jag på stjärnhimlens Fiskarna. Vem (eller högst sannolikt: vilka) det är i Eurovision Song Contest 2012 har jag just nu ingen aning om. Får kolla.
I medierna: SvD, DN, DN 2, GP.