Ganska knivigt val för fransmännen när de på söndag ska rösta fram nye presidenten. I alla fall om man ska gå efter hur Frankrike-kännare beskrivit vad som finns att välja på. Enligt opinions- mätningarna tycks det i så fall vara pest som fransoserna vill ha - i form av utmanaren, socialisten François Hollande. Tärningen som avgjort? Koleran, högermannen Nicolas Sarkozy, ser ut att efter fem år tvingas ta pick och pack och lämna presidentpalatset.
Betjänten är kort sagt riktigt illa ute. Ordentligt dystert för honom. Och grevinnan, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, lär också vara rejält orolig för sin lille franske älskling.
Vingligt värre också på hemmaplan i Frankrike, vid presskonferenser och liknande. Fast av annat skäl. Det har inte varit lätt att vara en stor nations store ledare - och samtidigt vara 1.65 kort.
Det har varit några tuffa år för presidentpalatsets markpersonal (=golvpersonal). Det lär ha cirkulerat namnlistor bland de här stackarna, med det icke förhandlingsbara kravet: Vi MÅSTE ha en längre boss! Vi orkar inte med fem år till! Vi klarar det inte!
Socialisternas presidentkandidat François Hollande är visserligen längre. Men själv har jag framför allt fascinerats av hans blick, mannens ögon. Vad jag sett är den totala tomheten.
Om universum: Finns det liv där ute? Om François Hollande: Finns det liv där inne?
Det är två gigantiska frågeställningar som man kan ägna återstoden av sitt liv åt att grubbla över.
Fullständigt färglös - men med valfläsk av sällan skådat slag till fransmännen. Godis för motsvarande 180 miljarder svenska kronor i ett land med pressad ekonomi. Kanske håller han vallöftena om han vinner. Men mest troligt är väl att han inte gör det eller kan göra det. Varför har just Hollande blivit Sarkozys utmanare? Och varför leder han? Tja, lite av: Vem som helst - utom Sarkozy! Vad som helst - utom kolera!
Det som retat upp fransmännen, ofta missnöjda av födsel och ohejdad vana, är en hel del. Glömda vallöften från förra presidentvalet, växande budgetunderskott, hög arbetslöshet, höjd pensionsålder (från 60 till 62) m m. Så är de också trötta på Sarkozys hejsansvejsan-stil och privata lyxlivslirande à la bling-bling - som de tycker. Han är för övrigt gift med en betydligt yngre fotomodell/sångerska.
Själv kan jag faktiskt inte se några större fel på Nicolas Sarkozy. Det är driv i den energiske lille mannen. Det finns ju massor av exempel på motsatsen bland dem som varit i toppolitiken ett tag. Och egentligen är det inte särskilt stora skillnader mellan höger och vänster i europeisk politik. Vill man ha makten så måste man ligga ganska så nära den politiska mitten. Och så finns det saker som inte ens Frankrikes president kan göra så mycket åt, som globala nedgångar i ekonomin.
President Sarkozy har onekligen ett oslagbart minspel! Minspelet hade säkert varit igång ordentligt OM han hade varit med vid festligheterna när Oslos nya operahus invigdes. Angela Merkels samtliga kilon var där. Och överraskande många av dem visades upp. Jag är övertygad om att Angela saknade lille favoriten Nicolas. Men de har ju haft sina egna träffar. En gång i månaden. Blir det en fortsättning på Nicolas högerprassel - efter presidentvalet?
Grevinnan och betjänten i början på inlägget var ett klipp från detta, sänt i tysk tv i december förra året. Heja Sarkozy!