
Bara kort tid efter Kim Jong-Ils plötsliga död har den stackars nordkoreanska befolkningen drabbats av ett nytt dråpslag: Den Käre Ledarens katt - nummer 2 i statshierarkin - har också hastigt gått bort, och begravdes redan samma dag.
Härstammande från grannlandet Kina blev Mjau Tse-Tung hos den svältande befolkningen rentav ännu mer populär än husse Kim Jong-Il. Och dödsfallet nu så här en bit in i det nya året måste betecknas som en ren kattastrof för landet.
I motsats till Kim Jong-Il skrev Mjau Tse-Tung aldrig några operor, var inte världens främste poet, uppfann aldrig hamburgaren och var inte någon trendsättande modeikon. Han kunde inte heller manövrera jetflygplan och var aldrig, mellan varven, verksam som filmproducent. Mjau gillade inte heller unga blondiner, arabiska fullblodshästar, årgångsviner och dyra bilar. I alla fall inte särskilt mycket.

Mjau Tse-Tungs far, Mjau Tse-Tyngst, uppnådde aldrig riktigt samma popularitet som sonen. Sannolikt berodde det på golfen. Fadern var nämligen fokuserad på annat.
Båda skickade i alla fall då och då iväg kattmat (torrfoder) till de nödlidande nordkoreanerna. Den nye allra högste ledaren, Kim Jong-Un, har dock aldrig behövt livnära sig på kattmat. Han har uppenbarligen gått på annan kost. Och så kallas han också "Underbara Uppblåsbara Kim Jong-Un" bland befolkningen. Åtminstone den del som är fullständigt trötta på livet, och som snabbt vill bli gripna och avrättade - helst inom 24 timmar.
Jag tycker fruktansvärt illa om det totalitära s k kommunist-Kina. Vad beträffar närbelägna Nordkorea är det så att man egentligen saknar ord. Fullständigt. Men ett utsvultet folk styrt med järnhand av en totalt hänsynslös diktaturregim har en enormt lång väg till drägliga förhållanden. Man önskar förstås att första stegen dit för det i många år stenhårt drillade och kontrollerade folket tas så fort som möjligt. Men t o m det verkar oerhört avlägset. Stackars nordkoreaner.
I medierna: AB, DN, DN 2.