Uppföljaren till den amerikanska komedin Rivierans guldgossar (originaltitel: Dirty rotten scoundrels) har kommit! Samtidigt som Nordea gör sig av med 2.000 anställda så är det klackarna i taket på annat håll inom bankjätten.
Årslön på över 10 miljoner kronor, pensionsavtal för 100 miljoner - och lyxvåning för 22,5 miljoner exklusive svindyr renovering. Visserligen ser danske Christian Clausen glad ut på filmaffischen. Men det är bara skådespeleri. Han är i själva verket ett offer när alla miljonerna kastas över honom. Men säkerligen resonerar bank-vd:n som den franska författaren Françoise Sagan: "Jag gråter hellre i en Jaguar än i en buss".
Det är annars lite märkligt att det alltid är stadsdelen Östermalm som gäller när det ska fixas bostad för något utländskt högdjur från när eller fjärran. Herregud - internationella miljöer finns ju på andra håll i Stockholm. Akalla, Rinkeby, Tensta osv. Bostadsområden som dessutom är betydligt mer levande än tämligen stendöda Östermalm. Och måste man som bankboss bo lite närmare jobbet i innerstan finns ju exempelvis Hägersten, Gubbängen, Årsta osv.
Boven nummer 1 i dramat är finlandssvenske Björn Wahlroos, finansmannen som ju numera är styrelseordförande i Nordea. Han gillar en tuff ledarstil - Management by perkele. Och det första han lär titta på i en CV är militärgraden, reservofficerare är hans likör.
Det här är en man som ideologiskt har svängt 180 grader, från extremvänster och övertygad kommunist (!) till ultrahöger och hyperkapitalist. En ytterligheternas man, som nuförtiden exempelvis tycker att bonusarna borde bara betydligt högre.
