18 oktober 2011

Därför är Gaddafi ännu inte gripen

 Muammar Gaddafi i Cosmopolitan.
Muammar Gaddafi - fotomodell!
Muammar Gaddafi under luppen.Efter att ha läst ett antal kulturtidskrifter - studerat dem mycket noga! - har till sist även jag fattat varför Libyens gamle diktator Muammar Gaddafi ännu inte har lyckats gripas.
Fanskapet har ju bytt identitet och blivit fotomodell.

Borde inte det vara rätt känt vid det här laget?

Så - vad är problemet?
Är det namnet som är kruxet?Att ingen har kunnat lista ut vad han/"han" kallar sig nuförtiden?
Men det är verkligen inget nytt problem!
Muammar Gaddafi i Vogue.Kärt barn ... Kärt? Knappast. Barn? Det var ett bra tag sedan, nu är han 69. Men - en hel del namn har han allt (haft).
Amerikanska ABC News har listat 112 (!) vanliga varianter på namnstavningen - alla flitigt använda av journalister.
Och även i Sverige tycks varje redaktion hylla mångfalden. I alla fall när det gäller den här gossen. Nästan alla kör sitt eget race med stavningen och har plockat just sin favorit från 112-listan. Vi gillar olika. Visst. Men kanske inte när det gäller det här.

Språkrådethar smågnällt en del över namncirkusen i medierna. Man vill att efternamnet stavas Gaddafi. Eller Qaddafi. Eller möjligen Kadaffi. Klara besked.
Fast egentligen spelar det ju ingen roll.
Den som pryder omslaget till Vogue lystrar säkert varken till Gaddafi, Qaddafi eller Kadaffi. Och inte heller till Muammar (med varianter).
Nya namnet är ett stort frågetecken. Och adressen.


Eftersom jag är TTroende har jag i blogginlägget valt "Muammar Gaddafi". Men egentligen har
jag innerst inne alltid hejat på (bl.a.) Expressens val: "Muammar Khadaffi". Inte minst känns "K" i början på efternamnet betydligt mera rätt i munnen och i fingrarna. Men namnet/namnen är historia nu. Killen heter inte längre vad han har hetat. Vad det nu har varit. Och för övrigt är ju killen inte längre att betrakta som så värst mycket kille.

10 kommentarer:

  1. Jag älskar hur svårt det skall vara att stava ett namn - egentligen behöver han ju inte ett falskleg, för den sanna stavningen som står på hans leg är säkert en 113:e variant. Och, jag hade ingen aning om att det var Gaddafi, eller Khadaffi (skall inte ta alla 112 nu) som är den nya itgirlen. Har verkligen undrat var hon kom ifrån när hon bara dök upp från ingenstans och erövrade modevärlden.
    Ha det bra!

    SvaraRadera
  2. "Nu är han jordad" som Hasse Alfredsson sade en gång , jag menar nu är han gripen denne eftersökte man (eller kvinna) från Libyen. Såg alldeles nyss 14.00 i media detta faktum.
    Dom faller till slut de gamla diktatorerna fast i vissa fall tar det ju en himla lång tid och dom hinner terrorisera sina folk under tiden.
    Men ändå skönt att rättvisan till slut når fram och nu återstår att se om rebellerna får ordning på landet men det blir sannolikt en lång väg dit.
    Betr tidigare inlägg om ryska dockan JUHOLT så är det en fars av sällan beskådat slag som utspelats.
    Karln är antingen ovanligt korkad eller väldigt smart.
    Speciellt mycket tilltro lär han väl knappast ha gjort sig förtjänt av.
    har tidigare sagt det men gör det igen - dina kunskaper i photoshop tycker jag är kul och bra gjorda

    SvaraRadera
  3. Nu har han visst ändå gripits - av NTC-styrkor och stundens allvar, om han nu hann det innan skylten togs ner och tofflorna ställdes in.

    SvaraRadera
  4. Bengt!

    Du har precis förtjänat min sjukhusräkning; jag har skrattat så jag tror jag fått brock både här och där på kroppen, och måste läggas in för observation! Och detta trots att jag läser denna postning blott en timme efter beskedet om karlns död. Ja, det säger ju en hel del om min moral och respekt för de döda...! ;-)

    SvaraRadera
  5. Hej Hanna! När denna blogg griper in ... Men upplösningen var ju totalt förkastlig.

    SvaraRadera
  6. Hej Kjell! Det är trist, milt sagt, att libyern inte överlevde gripandet och fick en civiliserad rättegång - med dom och straff.

    SvaraRadera
  7. Hej Jernis! Den sista bostaden var tydligen ett cementrör. Usama hade sina grottor - och libyern (jag kallar vederbörande så för att "förenkla") var ju känd för att ha tält som favorit bland boformerna. Det sägs faktiskt att han vid statsbesök ute i världen hade med sig sitt gyllene favorittält, och bodde och övernattade där vid besök i New York, London, Stockholm osv. När libyern besökte Stockholm för att träffa statsminister med vidhängande kung, så kanske han tältade i Rålambshovsparken (på Kungsholmen). Sympatiskt drag, måste man ändå säga, att välja bort Grand Hotel.

    SvaraRadera
  8. Hej Peter Harold! Men trist, som sagt, att han/hon inte överlevde gripandet, och fick en ordnad rättegång (och lämpligt straff).

    SvaraRadera
  9. Vilket underbart roligt inlägg!

    Men håller med om i det du skriver i kommentarerna här ovan, att det är synd att han inte överlevde och fick en civiliserad rättegång.

    SvaraRadera
  10. Hej Nurseblog! Ja, det var ju väldigt bra att han till sist greps. Men själva gripandet blev ju det sämst tänkbara. Av alla möjliga skäl. Även med tanke på Libyens nystart.

    SvaraRadera

>

<$BlogItemCommentCount$> comments