Värsta krisen någonsin, eller rättare sagt hittills, och alla väntar sig ett "säkert kort" som ny ledare för partiet i fritt fall. En stark ledare med auktoritet och gedigen politisk erfarenhet, och som skulle kunna föra partiet upp till forna dagars höjder.
Men åtskilliga är vi allt som tappar hakan när S-ledningen efter fem dagars intensivt diskuterande till sist går ut med vem som man har kommit fram till.
Det blir en fackbas utan någon längre eller djupare politisk bakgrund - förutom några år i verkställande utskottet.
Har aldrig suttit i riksdagen, ingen erfarenhet av regeringsarbete, frågetecken hur han är som debattör och lär sakna glöd.
Men lugn och stabil ska han vara - är det Juholts totala motsats som man har varit ute efter? Rätt och slätt.
Nåja, Stefan Löfven kanske var den enda person som ingen (falang/gruppering/distrikt) skrek rakt ut om: "Över vår döda kropp som ny partiordförande!" Det finns onekligen en hel del att uträtta inom partiet, efter alla stridigheter under de senaste åren.
Som med alla nya partiledare blir det också för Stefan Löfven en sorts offentlig smekmånad, och en Löfven-effekt uppåt i väljaropinionen. Men det är ju från en för S historiskt låg nivå.
Och knappast något bestående lyft att tala om för det identitetsjagande partiet.
(S)uperman blir han med största sannolikhet inte, Stefan Löfven. I alla fall inte en okraschad. Och möjligen kan han bli staty. I någon form, någonstans - så att säga. Återigen besvikelse i S-leden, som lär fortsätta drömma om Frälsare Margot Wallström.
I medierna: AB, SvD, DN, SVT.