Bengt Bernström bloggar

Совершенно секретно материал для продажи

2012-02-01T10:39:00.001+01:00

Посольство России в Стокгольме:
Свяжитесь со мной!
Дополнительный бонус картинка при быстром дело!

Målgruppen för det här blogginlägget är egentligen alla på den ryska ambassaden på Kungsholmen i Stockholm, som jag ovanför - på ryska språket - uppmanar att kontakta mig.

Jag har nämligen topphemligt material att erbjuda!

Men det är ju så komplicerat att skriva på ryska med alla dess konstiga bokstäver, så patrioterna från öst får allt själva fixa översättning av den här texten.

Hursomhelst: Vid snabb affär erhålls helt kostnadsfritt en komprometterande bild på Sveriges drottning Silvia (bild längre ner!)

Det topphemliga paket som affären gäller omfattar en dokumentsamling (290 sidor text) om den svenska regeringen och det svenska regeringskansliet (längre ner bild på dokumentsamlingens omslag + ett smakprov, sidan 5, en teaser).

Hett! Hett! Hett! Hett!
Hett! Hett! Hett! Hett! Hett! Hett! Hett! Hett!

Extra obs - "rörpost 227":

Bonusbilden vid snabb affär:

Brödkavel är ju inte precis drottning Silvias stil. Men hon saknar vapenlicens! Och skjuter riktigt illa, ärligt talat som en galning. Har haft skandalbilden liggande en längre tid. Men väntat på rätt tillfälle för att göra riktigt mycket pengar på den. Tog bilden här i stockholmska Hammarby Sjöstad när kungen var på besök i somras (blogginlägg 2011-05-30). Bilburna Silvia var minsann hack i häl - vilt spanande efter sin karl, ute på nya äventyr. Var verkligen beredd att ducka när drottning Silvia är på G! Särskilt om du är kvinna - och vid tillfället råkar vara i kungens extremt omedelbara närhet.

Den för er på ryska ambassaden högst värdefulla bilden medföljer alltså kostnadsfritt vid snabb ekonomisk uppgörelse. Jag vill för övrigt passa på att dementera falska uppgifter som lär vara i omlopp i Stockholms undre värld om att jag kommit över alla de hemliga dokumenten i Röda Korsets second hand-butik Kupan på Östgötagatan på Söder i Stockholm, och att jag i förra veckan betalat totalt 5 kronor för dem. Det är - som alla säkert förstår - en vansinnigt grov lögn!

1,2 miljoner kronor (exklusive moms) är ett högst rimligt pris för allt topphemligt material. Blir det under en längre tid inget nytt inlägg här på bloggen kan det mycket väl bero på att ryssarna har köpt rubbet. Och jag lever loppan för pengarna ... Tjohej!

Свяжитесь со мной!

(S)uperman???

2012-01-27T07:27:00.009+01:00

Värsta krisen någonsin, eller rättare sagt hittills, och alla väntar sig ett "säkert kort" som ny ledare för partiet i fritt fall. En stark ledare med auktoritet och gedigen politisk erfarenhet, och som skulle kunna föra partiet upp till forna dagars höjder.
Men åtskilliga är vi allt som tappar hakan när S-ledningen efter fem dagars intensivt diskuterande till sist går ut med vem som man har kommit fram till.
Det blir en fackbas utan någon längre eller djupare politisk bakgrund - förutom några år i verkställande utskottet.
Har aldrig suttit i riksdagen, ingen erfarenhet av regeringsarbete, frågetecken hur han är som debattör och lär sakna glöd.
Men lugn och stabil ska han vara - är det Juholts totala motsats som man har varit ute efter? Rätt och slätt.
Nåja, Stefan Löfven kanske var den enda person som ingen (falang/gruppering/distrikt) skrek rakt ut om: "Över vår döda kropp som ny partiordförande!" Det finns onekligen en hel del att uträtta inom partiet, efter alla stridigheter under de senaste åren.
Som med alla nya partiledare blir det också för Stefan Löfven en sorts offentlig smekmånad, och en Löfven-effekt uppåt i väljaropinionen. Men det är ju från en för S historiskt låg nivå.
Och knappast något bestående lyft att tala om för det identitetsjagande partiet.
(S)uperman blir han med största sannolikhet inte, Stefan Löfven. I alla fall inte en okraschad. Och möjligen kan han bli staty. I någon form, någonstans - så att säga. Återigen besvikelse i S-leden, som lär fortsätta drömma om Frälsare Margot Wallström.

I medierna: AB, SvD, DN, SVT.

Frälsare och grodmän

2012-01-21T17:07:00.015+01:00

Minnet är ibland kort. Men det är ju faktiskt bara tio månader sedan som Håkan Juholt sågs som den store Frälsaren av åtskilliga i partiet. Istället blev det grodor, tavlor och internt krypskytte - och ytterligare ras i opinionsmätningarna.

Längtan efter en Frälsare säger onekligen en hel del om tillståndet hos Socialdemokraterna. Ett parti i nöd. Efter Juholts avgångsbesked lär många ännu en gång ropa högt efter Margot Wallström. Borta från svensk politik i massor av år. Har alltid sagt nej till uppdraget och kommer alltid att säga nej.

Valberedningen med Berit Andnor i spetsen gjorde ett uruselt jobb förra året. Den sympatiske gamängen med politiska kunskapsbrister kunde aldrig bli en bra partiledare. Vilket han troligen själv innerst inne vetat hela tiden.

Men samtidigt måste man imponeras av somligt hos honom. En ypperlig retoriker och debattskicklig som få. Och vilken energi och kämpaglöd. Hur har karln, 50 år i september, orkat månad efter månad med "en mikrofon under hakan" mest hela tiden?

Mediedrev? Häxjakt? Nej! Men jag tycker oerhört illa om att journalister och fotografer när det stormar står och stampar vid politikers och andra makthavares hem och bostäder. Detta måste alltid få vara en skyddad och fredad zon. Nu blev Juholt påhoppad av reportrar redan på morgnarna utanför bostaden i Västertorp. Och tillbaka i Oskarshamn efter två riktigt tuffa dagar - vad väntar utanför huset? Jo, ett gäng reportrar. Då har den upphetsade nyhetsjakten gått för långt. Men andra tycker annorlunda ...

Den här gången lär Socialdemokraterna satsa på ett "säkert kort" som ny partiledare.
Trots att han förra gången det var dags sa nej och dessutom inte har en riksdagsplats så är mitt tips Pär Nuder. Jag hoppas att den begåvade Nuder övertalas denna gång. Folkligheten är det förvisso sig och så med. Men han har den för Socialdemokraterna just nu så viktiga auktoriteten - och en del annat. Andrahandstipset är Thomas Östros. Inga grodmän precis. Knappast frälsartyper heller. Utan två rätt tuffa killar.

Aftonbladet, strax efter klockan 15:

I medierna: AB, Expr, SVT, SVT 2, SVT 3, SvD, SvD 2, DN, DN 2, DN 3.

Nordkorea: Katten har också avlidit

2012-01-08T17:03:00.003+01:00

Bara kort tid efter Kim Jong-Ils plötsliga död har den stackars nordkoreanska befolkningen drabbats av ett nytt dråpslag: Den Käre Ledarens katt - nummer 2 i statshierarkin - har också hastigt gått bort, och begravdes redan samma dag.
Härstammande från grannlandet Kina blev Mjau Tse-Tung hos den svältande befolkningen rentav ännu mer populär än husse Kim Jong-Il. Och dödsfallet nu så här en bit in i det nya året måste betecknas som en ren kattastrof för landet.

I motsats till Kim Jong-Il skrev Mjau Tse-Tung aldrig några operor, var inte världens främste poet, uppfann aldrig hamburgaren och var inte någon trendsättande modeikon. Han kunde inte heller manövrera jetflygplan och var aldrig, mellan varven, verksam som filmproducent. Mjau gillade inte heller unga blondiner, arabiska fullblodshästar, årgångsviner och dyra bilar. I alla fall inte särskilt mycket.

Men Mjau Tse-Tung var fullständigt makalös på golf! Medan husse gjorde elva hole-in-one var det ALLTID hole-in-one för golf-ässet Mjau. Utom en enda gång. En enda. Begravningsbilden på Mjau är tagen just när han upptäckt att han missat hålet med en knapp centimeter. Det var sannolikt chocken som ledde till Mjau Tse-Tungs alltför tidiga bortgång. Nu har Nordkorea inte bara förlorat en stor ledare till - utan också världens i särklass bäste golfspelare någonsin.

Mjau Tse-Tungs far, Mjau Tse-Tyngst, uppnådde aldrig riktigt samma popularitet som sonen. Sannolikt berodde det på golfen. Fadern var nämligen fokuserad på annat.

Båda skickade i alla fall då och då iväg kattmat (torrfoder) till de nödlidande nordkoreanerna. Den nye allra högste ledaren, Kim Jong-Un, har dock aldrig behövt livnära sig på kattmat. Han har uppenbarligen gått på annan kost. Och så kallas han också "Underbara Uppblåsbara Kim Jong-Un" bland befolkningen. Åtminstone den del som är fullständigt trötta på livet, och som snabbt vill bli gripna och avrättade - helst inom 24 timmar.

Jag tycker fruktansvärt illa om det totalitära s k kommunist-Kina. Vad beträffar närbelägna Nordkorea är det så att man egentligen saknar ord. Fullständigt. Men ett utsvultet folk styrt med järnhand av en totalt hänsynslös diktaturregim har en enormt lång väg till drägliga förhållanden. Man önskar förstås att första stegen dit för det i många år stenhårt drillade och kontrollerade folket tas så fort som möjligt. Men t o m det verkar oerhört avlägset. Stackars nordkoreaner.

I medierna: AB, DN, DN 2.

Pär Nuderz heta 2012

2011-12-30T09:14:00.003+01:00

Också jag har skådat in i den politiska kristallkulan. Och minsann tar inte dansbandskungen Pär Nuder sitt förnuft till fånga och återvänder till politiken - som partiledare för S. I partiledarrollen omöjlige Juholt avsätts under januari eller februari och ersätts av dansbands-Pälle, som gör det politiska Sverige hett igen. En ny partiledare bör ha åtminstone två år på sig före sitt första val. Därför är det i högsta grad lämpligt för S att redan i början av 2012 sätta igång övertalandet av Pälle, som ju faktiskt en gång i tiden var Sveriges finansminister.

Det är mycket märkligt att karln anses vara en kylig och hyperintellektuell akademiker och teknokrat. Men ett skifte från showande till politik skulle vara till stor fördel för den politiska debatten. Och, enligt min ringa mening, även för Nöjessverige.

Parallellt med dansbandsköret har ju annars Nuder satsat på en solokarriär där han jobbat fram en lite tuffare stil. Kan komma väl till pass när det stormar i politiken och kanske också något mediedrev är igång.

Det är möjligt att Pälle plockar in killarna i bandet i regeringen, om han nu skulle vinna valet 2014. "De är ju så oootroligt kompetenta".

Varför inte ta in en annan kompetent kille i en S-ledd regering? Vi talar om Anders! Alltså han med sin borg. Och som av Financial Times utsågs till Europas bästa finansminister 2011! Det går säkert att övertala moderata Anders. Han sa rätt nyligen, som Sahlin, att det är häftigt att betala skatt. Och så har han ärvt lite grejer som det står "Tillhör Gunnar" på. Alltså Sträng, socialdemokratisk finansminister i drygt två evigheter.

Anders gillar Dag Hammarskjöld och har fängslats av den postumt utgivna boken Vägmärken. Därför gillar jag Anders. Dag Hammarskjöld var för övrigt före tiden som FN-chef andreman på finansdepartementet, statssekreterare. Då, när Välfärdssverige byggdes upp, var det inte särskilt mycket "Nej!" från departementet. Men sedan kom ju Gunnar Sträng med vidhängande hängslen och livrem. Och att säga "Nej!" till tiggande fackministrar blev en finansministers främsta uppgift, möjligen den enda.
Men SvD:s Andreas Cervenka skrev 2011-04-15 om en svår utgiftsfobi hos Anders. Det här är en av de tidningsartiklar från året som av mig får allra högsta betyg. Inte minst p g a formuleringskonsten.

Som saker och ting utvecklats sedan våren och med facit i hand får man möjligen vara lite tacksam för att Sverige har en finansminister som är en riktig snåljåp ...

Andreas Cervenka på Svenska Dagbladet ser jag annars som Sveriges allra bästa journalist just nu. Kunnig, initierad, uppkäftig - och lysande formuleringskonstnär, med emellanåt riktigt snitsig humor. En Andreas Cervenka-text till från året, SvD 2011-11-13: "Därför skenar elitens löner".

2012 kan bli riktigt hett. Inom ekonomin. Inom politiken. Och för Pär Nuderz.

I medierna om svensk politik 2011/2012: SvD.

Ännu värre kungabild

2011-12-20T17:52:00.001+01:00

Det som inte alls har kommit fram är det enorma andliga djup som kungen har. Istället har det bara handlat om påstådda snuskerier i skumma miljöer.
Gangstern Mille Markovic har sina kungabilder. Jag har mina. Hans är manipulerade. Mina är förstås bara helt obetydligt justerade. Aningen mer skärpa. Och kanske lite annat. Mer mättnad, bland annat.

Kungen är i själva verket muslim - smygmuslim! Bilden ovanför är beviset!

Carl XVI Gustaf kan festa runt hur mycket som helst, vistas i slibbiga miljöer tillsammans med sliskiga typer, ha indirekta/direkta kontakter med kriminella, begå brott (han har ju åtalsimmunitet). Och ändå sitta kvar.
Men om han byter religion - konverterar - då är det kört direkt. Från artikel i SvD signerad juridikprofessorn i Örebro Joakim Nergelius:

Min kungabild är ganska ny, det syns ju på den lite åldrade monarken. Varför har inte fler funderat över varför han långa perioder de senaste åren plötsligt inte synts till, varit "försvunnen".
Men snart kommer han ut, tvingas abdikera - och Victoria tar över.

Men den andlige giganten Carl Gustaf blir så lycklig över att få slippa det heltomma görat med att jobba som kung i Sverige.
Islam! Allah! Muhammed!
Ja, nu blir det istället väsentligheter för hela slanten - söderöver. Det blir också mycket mer av det här med att vända blad: Koranen! Koranen dygnet runt. Nästan.

PS Allt talar alltså för att Markovics skandalbilder inte är äkta. Men sannolikt finns det bilder på kungen i mindre lämpliga situationer. Kungens vänner med Anders Lettström i spetsen verkar i alla fall tro det. Annars hade det inte varit alla dessa kontakter, "förhandlingar" med kriminellt belastade personer.

I medierna: Expr, Expr 2, AB.

Juholts alla tavlor

2011-12-11T21:47:00.007+01:00

S-ledaren gör många tavlor. Expressen hade för ett tag sedan en sammanställning över de då mer uppmärksammade verken från Juholts pensel: Oooops, han gjorde det igen, och igen, och igen.

Håkan Juholt har konsten i blodet. Morfar var Arvid Källström, konstnär och skulptör. "Källströms konst karakteriseras av ett inträngande naturstudium, i förening med en strävan att nå en samlad, stramt förenklad skulptural form" (Wikipedia).
Håkan Juholts verk skiljer sig en del från morfars. Här är det mer à la "blaska på hej vilt", ofta i mycket starka färger. Kanske bidrar det till att Håkans målningar når en betydligt bredare publik än den släktingen fick.

Nyligen medverkade ju Håkan Juholt i konstprogrammet i tv med norrmannen Fredrik Tavlan, där han aviserade lite experimenterande med aningen stramare uttryck i sina målningar.

Och redan kort efteråt var Håkan Juholt klar med sitt första alster enligt det nya konsttänket. En jättetavla som snabbt fick plats på Nationalmuseum i Stockholm bland alla äldre grejer.
Intressant. Nyskapande. Men möjligen en smula stelt.

Politik är konst. Verkar kreative Juholt tycka. Och levererar utspel utan att underrätta sin politiska omgivning - eller sig själv - i förväg. Ja, det har ju också varit en del konstigheter som inte precis varit direkta utspel.
Politik är en konst. Anser andra, som kan det politiska hantverket och har den politiska fingertoppskänslan.
Kanske kan det vara en del av förklaringen till att Håkan Juholt inte blev en succé, utan en flopp.

Erinrar mig förresten en artikel i SvD, dagen efter det att Juholt föreslagits som partiledare. En Juholt-kännare på hemmaplan i Oskarshamn säger:
"Nackdelen är att han kan säga oöverlagda saker ...". Nu vet också vi det.

Det hör visserligen inte alls till saken.
Men - samtidigt är Håkan Juholt faktiskt en av de två partiledare som i alla fall jag skulle tänka mig käka middag ihop med. Kristdemokraternas Göran Hägglund är den andre. Bägge förefaller sympatiska och verkar onekligen vara kul, människor av kött och blod. Båda är misslyckade som partiledare. Hänger det ena ihop med det andra?
Parentetiskt skulle bland partiledarna en helkväll med robotpolitikerna Major Problem (FP), Annie Lööf (C) och Åsa Romson (MP) säkerligen leda till mycket svår migrän - detta förstås icke alls relaterat till alkohol.

Det här blir det sista Håkan Juholt-inlägget på ett tag. Det har ju blivit några. Blogginlägg först när svaret på frågan nedanför besvaras. Det hela lär inte ske frivilligt - Håkan Juholt är ju en tävlingsmänniska, som han säger.
Och allt beror på tavlorna.

I medierna: SvD, Expr.

Homas Juros enda lösningen?

2011-12-07T10:18:00.010+01:00

S-ledaren Håkan Juholt i tv nyligen:
- Nu tycker ju omgivningen och partiet att jag är den bäste, och då tycker jag att de har rätt.

"Omgivningen" är inte särskilt trevligt att kalla sin sambo. Och Åsa Lindgren är visserligen en omfattande kvinna. Men partiet är större. Ännu så länge.

Socialdemokraterna tappar till rekordlåga 27,7 procent i SCB:s stora opinionsmätning. Någon som är förvånad?

Håkan Juholt har sagt sig vara en tävlingsmänniska. Men i just den här grenen gäller det faktiskt inte att få så låga siffror som möjligt!

Det verkar lite som om smålänningen har missuppfattat Socialdemokraternas 60-talsparoll “Mot nya djärva mål!”
Glöm det här med 15-17 procent - som lär vara partiets kärna av väljare, de trogna.

Men det torde vara ett hopplöst företag att Håkan Juholt ska kunna vinna svenskarnas förtroende. Den bild som vuxit fram av honom i folks ögon går inte att förändra i första taget. En kul prick. Men inte lämplig som partiledare. Och verkligen inte statsminister.

Och så Socialdemokraternas identitetskris. “Vi har funnits sedan 1880-talet. Men vad vill vi egentligen? Numera.” Det har ju vänster och höger inom partiet tjafsat om ett bra tag.

Problemet är som bekant också att det saknas någon given efterträdare till Juholt. Heta kandidaterna Wallström och Nuder har gång på gång fräst ifrån att de inte vill. Och Thomas Östros gjorde bort sig genom att prata på med sladdertackan Rosengren.

I ren desperation lär verkställande utskottet (VU) inom kort föreslå en radikal lösning. Man låter korsa Håkan Juholt och Thomas Östros. För att förena det bästa i de bägge raserna – samt förstås vänster och höger i partiet.

Ärendet ska handläggas av partiveteranen Göra Persson. Göra Persson var annars ett projekt iscensatt i Vingåker sent en lördagskväll 1948. Nu är hon själv i tillverkningsbranschen.

Vilken familjelycka! – i den annars allt mindre socialdemokratiska familjen.
Det tar visserligen tid (35-40 år) innan Socialdemokraterna är i stridbart skick igen - med denna fulländade partiledare, Homas Juros. Det blir år andra sidan bästa tänkbara lösning.

Men till dess sitter långdistansaren Håkan Juholt kvar som partiledare.

I medierna: SvD, SvD 2, SvD 3, SvD 4, SVT, DN, GP, Expr, Expr 2.

Camillas carl har det inte lett

2011-12-05T17:19:00.012+01:00

Det är tufft att vara kung. Jag förstår kung Carl XVI Gustaf fullständigt.

Det är en omöjlighet att komma ihåg var man har varit - och emellanåt även veta var man är.

Och människor. Det finns ju så himla många. Man kan ju inte hålla reda på vem som är vem. Eller vem man har träffat. Eller vem man har pratat med. Eller vad som har sagts.

Någon som nu påstås ha haft direktkontakter med kriminella om bokutgivning är barndomsvännen Lettström. Laddat är det just nu. Men inte lett. Inte bara med stavningen.

Kungen skulle kunna dementiprata hur mycket som helst. Men han har verkligen inte tid. Hela dagarna, och även delar av nätterna, går ju numera åt till att vända blad.
Oj, vad det vänds blad på slottet.

Men kungens sex bilder är faktiskt bara fyra. Fast inte heller det är lätt att hålla reda på för bladvändande kung.

PS Videoklippet på slutet ramlade jag över först idag. Trots att det blev upplagt redan 9 december förra året. Troligen har fler än jag missat det. Kanske också en del medierapportering, exempelvis: AB 1, AB 2, AB 3, SvD 1, SvD 2, DN.

Thomas Östros - drömkillen som tar över

2011-11-29T20:44:00.002+01:00

Sveriges Televisions inrikespolitiske kommentator Mats Knutson dök häromnatten upp i drömmen. Mats Knutson har ju magiska förmågor och kan med auktoritet slå fast de rätta numren vid kommande lottodragningar. Trav kan han också - men den här gången handlade de knutsonska orakelorden om hans huvudsakliga ämnesområde: svensk politik. Efter en titt i kristallkulan.

Thomas Östros tar över efter Håkan Juholt - och blir Socialdemokraternas nye partiordförande!

Kan min dröm (som åtskilliga säkert vill kalla mardröm) ha att göra med det fynd som jag i helgen gjorde i en då ännu ej genomgången flyttkartong? Äntligen!!! Ja, äntligen återfann jag den allra bästa inrikespolitiskt relaterade text som skrivits under senaste åren. Strixredaktionen med Erik Blix vid rodret fick konstigt nog aldrig Stora Journalistpriset för avslöjandet 2003. Mycket märkligt.

Ska förstås erkännas att det här är journalistiskt hantverk av en totalt annan kaliber än den bild som jag förmedlade i ett tidigare inlägg här på bloggen: Valaffischer med det lilla extra. Observera att Thomas Östros var fullt utbyggd 2006 och alltså redan då redo att ta över (efter Göran Persson; istället blev det ju Mona Sahlin). Notera också att Östros sitter som partiledare bara till 2018, rimligtvis efter valet det året.

Släng dig i väggen, Mats Knutson! Strix var först. Och i verkligheten - inte i drömmen.

Men allvarligt talat. Det kan inte vara många som tror att Håkan Juholt blir kvar som partiledare så värst länge till. Han var en nödlösning för en valberedning i tidsnöd ledd av Berit ~~Andnöd~~ (korr: Andnor). Detta sedan falanger inom partiet blockerat de starkaste kandidaterna - varav Thomas Östros med stor sannolikhet var allra hetast.

Ämnet är vid det här laget ganska uttjatat. Men kort sagt - och först och främst: Håkan Juholt är ett par nummer för liten för den stora S-ledarkostymen. Är alldeles för yvig och ostrukturerad, och har inte kapaciteten för uppdraget. Den sista meningen är ett citat från Håkan Juholt själv - en dryg veckan innan valberedningen föreslog honom som partiledare, lyssna här på det 2 minuter korta SR-klippet (finns faktiskt också en hänvisning på Wikipedia).

Visst efterträds Håkan Juholt ganska snart av Thomas Östros - som alltså knappast kan beskrivas som yvig och ostrukturerad.

Det här gången satsar valberedningen på ett s k säkert kort. Och som sitter i riksdagen. Och som har erfarenhet som minister. Och givetvis: som inte säger benhårt "nej!".

Några som av ett eller flera av de skälen faller bort direkt: Margot Wallström (förstås), Pär Nuder (som jag själv tycker är lämpligast), Thomas Bodström, Mikael Damberg, Veronica Palm, Tomas Eneroth. Sven-Erik Österberg? Finns det någon form av liv där ute i universum? Finns det någon form av liv där inne i Sven-Erik Österberg? Färglösare än den mannen får man leta efter. Även om han rimligen borde vara röd gubbe.

Den här gången kommer inte exempelvis det vänsterdominerade Skånedistriktet att tillåtas blockera valet av den mer högerbetonade S-mannen Östros. Kanske får vänstern inom partiet som kompensation sin Veronica Palm som partisekreterare.

Den allra närmaste tiden kan mycket väl bli dramatisk. Kommande helg samlas partiets förtroenderåd och 7 december blir den så högintressanta stora opinionsmätningen från Statistiska Centralbyrån offentlig.

"Sista striden ..." kanske Thomas Östros inledde i SVT:s Agenda nyligen. Där han både vägrade säga att han hade förtroende för Håkan Juholt och samtidigt sågade stora delar av partiets nuvarande politik.

Vem vet? Superfolkliga charmtrollet Thomas Östros kanske kommer leda till jättevågen här i landet. Eller i alla fall en eller annan enmansvåg. Eller så. Hurra!

PS Senare i medierna: AB.

Angela Merkel och dundertabben

2011-11-20T16:48:00.003+01:00

Efter rubrikerna i världspressen är det självklart vad Tysklands förbundskansler Angela Merkel helt enkelt måste ha i julklapp. En absolut nödvändighet. Inte minst som en ständig påminnelse för henne själv. Så att det som skett aldrig någonsin händer igen. Aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig.

Denna t-shirt - sänd i paket från Stockholm, Schweden - kommer dessutom vara ett mycket användbart klädesplagg i representativa sammanhang. Exempelvis när förbundskanslern ska äta (och dricka) middag tillsammans med den amerikanske presidenten och kanske några till.

Ett högst välkommet tillskott i Angela Merkels garderob. För att hon må som Tysklands regeringschef vara världens mäktigaste kvinna. Men sannerligen även världens sämst klädda. Alla dessa robusta dräkter & kavajer à la Den Stora Tristessen. Och när hon vid ett tillfälle lämnade sin egen variant av tyskt klädformulär 1A för kvinnliga toppolitiker blev det full mediestorm. Med all rätt: Merkel chockade med urringning. Angela Merkel behöver verkligen stöd i klädfrågor - och ett litet stödpaket skickas alltså från Schweden.

Men i det stora hela är kläderna en marginell bisak. Det viktigaste är givetvis "Det". Vi har ju alltid, alltid försökt undvika att nämna "Det" när vi träffar tyskar. Och så kommer tyska Merkel och fullständigt vrålar "Det" över hela jordklotet. Hur i hela fridens namn kunde hon? Undrar Basil och andra.

Företrädarna som förbundskansler gjorde aldrig sig skyldiga till liknande dundertabbar. Givetvis inte.

Förbundskonrad Adenauer nämnde aldrig "Det". Ja, de flesta sa visst "förbundskansler Konrad Adenauer". Men Sven Lindahl, nyhetsuppläsaren nummer 1 i forntidens svenska television, kallade honom vid något tillfälle just Förbundskonrad Adenauer. Och jag tror minsann att Lindahl hade rätt, då några år in på 60-talet.

Vi icke-tyskar har aldrig (eller bara av misstag) nämnt "Det". Och inte Adenauer. Och inte förbundskanslern som gav tysk mat ett ansikte. Ja, egentligen inte bara ett ansikte. Utan totalt 160 kilo manskropp.

Vi talar om Helmut Kohl, förbundskanslern 1982-1998.
Regeringschefen stoppade i sig allt som han kom över. Enligt gamle S-hövdingen Göran Persson glufsar Kohl ofta i sig stora mängder rent smör (!). Men favoriten lär har varit - och är - den regionala tyska specialiteten suggmage: magsäck från en gris med fläsk, potatis, kryddor m m som fyllning.
Vid närmare eftertanke sa Helmut Kohl väldigt lite som förbundskansler. Munnen var upptagen av annat.

Oavsett vilket: glöm aldrig! Nämn aldrig någonsin "Det", med tyskar närvarande. Ett gott råd som vi ju har fått. Hmm. Vilket gigantisk mental kortslutning som Angela Merkel måste ha fått. Oj! Oj! Oj!

Litterära sällskap och särskrivning

2011-11-14T10:00:00.002+01:00

Så kallat bildat folk särskriver inte. Fel, så fel. Mycket märkligt att även en del litterärt intresserade numera verkar ha så svårt för något i grunden så enkelt som sammansatta ord i vårt språk.
De kallar sig Albert Engström Sällskapet, Albert Viksten Sällskapet, Arto Paasilinna Sällskapet, Dan Andersson Sällskapet, Elisabeth Bergstrand-Poulsen Sällskapet, Folke Dahlberg Sällskapet, Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet, Thomas Thorild Sällskapet, Gustaf Larsson Sällskapet, Wilhelm Peterson-Berger Sällskapet, Sonja Åkesson Sällskapet, Karin Boye Sällskapet.

Ja visst gör det ont, diktade en av de särskrivningsdrabbade, Karin Boye. Det gör ont. Ont, det gör ont, det gör ont, instämde 70 år senare skalden Orup.
Exakt. Men jag vill framhålla att all helknasig särskrivning gör ont både en stund på natten och - och framför allt - på dan! Och det blir värre och värre.
Bildspelet ovanför visar hur man välkomnas till de tolv litterära sär skrivnings sällskapens hemsidor (eller förmodligen: hem sidor).

Tyvärr har ytterligare ett antal av de totalt runt 200 litterära sällskap som finns i Sverige klippt till med särskrivning t o m i namnet på föreningen.

Författarsällskapen är starkast i (mitt gamla hemlän) Värmland och i Skåne, enligt en bra TT-text publicerad i bl a DN (Författare i gott sällskap). Det berättas också att minst 15.000 svenskar är med i ett litterärt sällskap - eller flera.
Jag själv är rätt så färsk medlem i ett icke-särskrivningssällskap (förstås). Med bindestreck!

Mot helheten, ständigt mot helheten
går min väg.
O mina kringkastade lemmar
hur längtar ni inte till era fästen!
Skrev Gunnar Ekelöf.
Något för särskrivningssällskapen att begrunda.

PS Litterära sällskap är verkligen inte något "bara" för pensionärer. Och omkring 120 sällskap är anslutna till De litterära sällskapens samarbetsnämnd: hela listan.

Frankrikes president grovt förolämpad

2011-11-07T10:36:00.002+01:00

Det avslutade G20-mötet urartade totalt sedan den amerikanske presidenten Barack Obama kränkt den franska presidenten Madame Nicola Sarkozy å det grövsta.
Att oerhört tydligt antyda att han tycker att den franska president- kollegan är ful, det är inte bara oförskämt och omdömeslöst utan även totalt obegripligt.

Madame Sarkozy är efter toppmötet i den franska bad-och filmorten Cannes oerhört sårad, hon har ju alltid varit väldigt mån om sitt yttre. Och fransmännen rasar. Detta var att spotta den franska fanan rakt i ... ja, om inte i ansiktet, så i vart fall i det vita fältet i mitten på den så stolta franska flaggan och nationssymbolen. "Yes, We Cannes!" sa ju Obama redan för flera år sedan. Det enda som han själv kan är tydligen att komma med oförskämdheter.

Ingen vet vad som kommer att hända nu. Världen håller andan.

Nicola Sarkozys man, lökförsäljaren Carlo Bruni-Sarkozy (till höger på bilden) har sagt till den franska nyhetsbyrån AFP att han är chockad. Tacka för det!

Här i Sverige har ju de flesta ett helt domi- nerande anglosaxiskt intresse och vet väldigt lite, om ens något, om presidenten i Frankrike. Född 1955 (kan man verkligen inte tro!). Pappan invandrad ungrare, mamman med grekisk-judiska anor. President sedan 2007. Före det advokat, borgmästare, regionråd och minister.

Presidentval nästa år. Troligen svåraste konkurrenten Dominique Strauss-Kahn försvann ganska tidigt, efter en del trubbel på ett hotell i New York. Nu blir det istället en man som Socialistpartiet ställer upp med för att slåss om presidentskapet.

Det ser ändå tufft ut för sköna Nicola Sarkozy. I alla fall enligt opinionsmätningarna. Hon har problem både med imagen och politiken, skrev SvD för ett tag sedan.

Inget vidare utgångsläge heller för oförskämde Barack Obama som nästa år också ska försöka få en andra mandatperiod som president.

Attacken mot Nicola Sarkozy under G20-mötet kan ju ha berott på gammalt groll. Att Obama fortfarande är sur på den franska presidenten för att hon tidigare har försökt att lägga sig i amerikansk inrikespolitik.

Fast - lite kul var det ändå ...

Frankrikes president Nicola Sarkozy: Douze points! Tycker ju vi andra! Eller?

Detta har hänt:

Aftonbladet: Obamas hån mot Sarkozy

Nya filmen Nordeas guldgossar

2011-11-04T08:00:00.015+01:00

Uppföljaren till den amerikanska komedin Rivierans guldgossar (originaltitel: Dirty rotten scoundrels) har kommit! Samtidigt som Nordea gör sig av med 2.000 anställda så är det klackarna i taket på annat håll inom bankjätten.

Årslön på över 10 miljoner kronor, pensionsavtal för 100 miljoner - och lyxvåning för 22,5 miljoner exklusive svindyr renovering. Visserligen ser danske Christian Clausen glad ut på filmaffischen. Men det är bara skådespeleri. Han är i själva verket ett offer när alla miljonerna kastas över honom. Men säkerligen resonerar bank-vd:n som den franska författaren Françoise Sagan: "Jag gråter hellre i en Jaguar än i en buss".

Det är annars lite märkligt att det alltid är stadsdelen Östermalm som gäller när det ska fixas bostad för något utländskt högdjur från när eller fjärran. Herregud - internationella miljöer finns ju på andra håll i Stockholm. Akalla, Rinkeby, Tensta osv. Bostadsområden som dessutom är betydligt mer levande än tämligen stendöda Östermalm. Och måste man som bankboss bo lite närmare jobbet i innerstan finns ju exempelvis Hägersten, Gubbängen, Årsta osv.

Boven nummer 1 i dramat är finlandssvenske Björn Wahlroos, finansmannen som ju numera är styrelseordförande i Nordea. Han gillar en tuff ledarstil - Management by perkele. Och det första han lär titta på i en CV är militärgraden, reservofficerare är hans likör.

Det här är en man som ideologiskt har svängt 180 grader, från extremvänster och övertygad kommunist (!) till ultrahöger och hyperkapitalist. En ytterligheternas man, som nuförtiden exempelvis tycker att bonusarna borde bara betydligt högre.

Allt talar för att Björn Wahlroos numera är en man som saknar inre kompass i den verklighet som finns på den här planeten. Han förefaller vara en (mer än stenrik) främling med helt avvikande verklighetsuppfattning - som en utomjording. Kanske han en dag skickar någon människa av kött och blod ett skrivmaskinsmeddelande med text lånad från poeten Gunnar Ekelöf ...

I medierna: SvD, SvD 2, SvD 3, EXPR, SVT, GP.

Ryanair rena farsen

2011-10-30T14:09:00.001+01:00

Ryanairchefen Michael O´Leary är onekligen fokuserad. Det är vad min bild lite grann vill antyda.

Ryanair Boss: You Want Service? Try Another Airline.
Och den rubriken från newser.com fick mig att fundera på om det inte är dags att måla om flygbolagets plan. Gjort!
Michael O´Leary, mannen med de många galna idéerna - som alla ska ge pengar, massor av pengar.

Som det här, presenterat i AB:
Ryanair: Ståplats på flyget för 45 kronor.

Men varför inte liggplatser istället? Skulle det inte vara ännu bättre för Ryanair? Fick fatt på en bild på ett av alla dessa slavskepp som en gång i tiden fraktade afrikaner till Amerika.

Fungerar ju alldeles utmärkt för flygbolagets alla Boeing 737-800. Se själv!

Fast man fyller ju förstås på med mer folk i bakre delen av planet. Det som gör konceptet så extra lysande är att man kan ha flera lager med liggande passagerare, alltså flera stycken smalsmala våningsplan.

Men det finns ju liggande folk också inne i cockpit? Inga problem! Flygbossen Michael O´Leary:

Det har i många år gått att flyga trafikflygplan helt utan piloter. Tvärtom skulle det vara säkrare. De flesta olyckor beror på pilotmisstag och jag kan nog säga att piloterna inte är de mest produktiva bland våra anställda.

Irländaren framhåller också i SvD-intervjun att Ryanair inte vill ha något "jävla bagage" och att "våra passagerare ska kissa på flygplatsen innan de stiger på planen".

Tydligen har bolaget skrotat planerna på mynttoaletter i planen. Istället vill man slopa två av de tre toaletterna för att pressa in ytterligare sex passagerare per plan. En enda toalett för nästan 200 passagerare. Ryanair är sannerligen inget för kissnödiga. Inte för dem heller.

Ryanairbasen säger inte oväntat en hel del annat ögonbrynshöjande i denna och i massor av andra intervjuer.
Är han en stor skämtare? En clown? Eller är han mer eller mindre tokig? Eller är han bara en rakbladsvass affärsman? En hyperextrem businessman? Eller saknas bara det filter som skiljer tanke från utsläpp från munnen? Att karln pratar ur sig varje liten tanke som fladdrar runt i den irländska skallen. Men det är ju inte bara prat.

Ryanair är på hugget när det gäller olika tilläggsavgifter. Men hur kasst som helst när det gäller ens den allra obetydligaste service.

Bara några rubriker på sistone: Passengers watch Ryanair crew mend jet window with TAPE (nu i veckan), Passagerare fångar på plan - Ryanair ber om ursäkt, Blev medvetslös på Ryanair-plan - erbjöds en macka, Lämnade kvinna i rullstol på plattan - Ryanair får böta, Ryanair nobbar fack.

Ryanair tänker komma igång också med svensk inrikestrafik. Usch!

Visst är det bra med lägre priser. Men Ryanair - med bolagets stinkande människosyn - hör väl strängt taget hemma bara på ett ställe.

Särskrivning och Moderaterna

2011-10-24T08:50:00.000+02:00

Nyligen bortgångne Per Unckel (M) var under några år landets utbildningsminister.
På Moderaternas hemsida sedan ett par dagar:

Det säger partisekreterare Sofia Arkelsten om man "läser mer". Jo - men det är i väldigt hög grad osäkert om Moderaterna med detta namn på stipendiet verkligen hedrar den tidigare utbildnings- ministerns minne. Själv tycker jag att det blir totalt tvärtom. Oerhört trist.
Lite specialundervisning i svenska - skräddarsydd för (M):

Tack Albert! Själv vill jag gärna trycka extra hårt på särskrivning à la (M).
Det departement som Per Unckel var chef för - ett departement med bindestreck:

Jag har i några blogginlägg skrivit om den skrala svenskundervisningen, som bland annat resulterat i allt särskrivande. Och minsann har det inte blivit ännu värre under de allra senaste åren - med borgerligt styre. Senaste inlägget: "Svensklärarna gör succé med Fritt Fall".

Oppositionsledaren laddar om

2011-10-20T17:56:00.003+02:00

Efter den tuffa svarta veckan har Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt tagit nya tag.
En (charm)offensiv med resor över hela landet.
Och Juholt har redan börjat öva sig inför den ännu intensivare satsningen strax före jul.
På tal om jul önskar han sig säkert bra klister till löständerna i julklapp. Och bättre sångröst.
Håkan Juholt - Nu laddar han om! Som det heter på rikssvenska.

Sveriges värmländske statsminister Tage Erlander 1962 ...
Landets nuvarande statsminister lär aldrig sitta i tv och berätta roligheter på det här sättet.
Håkan Juholt kan säkert det. Men det behövs ju lite annat för att bli en förtroendeingivande statsminister ...

Därför är Gaddafi ännu inte gripen

2011-10-18T19:01:00.004+02:00

Efter att ha läst ett antal kulturtidskrifter - studerat dem mycket noga! - har till sist även jag fattat varför Libyens gamle diktator Muammar Gaddafi ännu inte har lyckats gripas.
Fanskapet har ju bytt identitet och blivit fotomodell.
Borde inte det vara rätt känt vid det här laget?
Så - vad är problemet?Är det namnet som är kruxet?Att ingen har kunnat lista ut vad han/"han" kallar sig nuförtiden?
Men det är verkligen inget nytt problem!
Kärt barn ... Kärt? Knappast. Barn? Det var ett bra tag sedan, nu är han 69. Men - en hel del namn har han allt (haft).
Amerikanska ABC News har listat 112 (!) vanliga varianter på namnstavningen - alla flitigt använda av journalister.
Och även i Sverige tycks varje redaktion hylla mångfalden. I alla fall när det gäller den här gossen. Nästan alla kör sitt eget race med stavningen och har plockat just sin favorit från 112-listan. Vi gillar olika. Visst. Men kanske inte när det gäller det här.
Språkrådethar smågnällt en del över namncirkusen i medierna. Man vill att efternamnet stavas Gaddafi. Eller Qaddafi. Eller möjligen Kadaffi. Klara besked.
Fast egentligen spelar det ju ingen roll.Den som pryder omslaget till Vogue lystrar säkert varken till Gaddafi, Qaddafi eller Kadaffi. Och inte heller till Muammar (med varianter).
Nya namnet är ett stort frågetecken. Och adressen.

Eftersom jag är TTroende har jag i blogginlägget valt "Muammar Gaddafi". Men egentligen har
jag innerst inne alltid hejat på (bl.a.) Expressens val: "Muammar Khadaffi". Inte minst känns "K" i början på efternamnet betydligt mera rätt i munnen och i fingrarna. Men namnet/namnen är historia nu. Killen heter inte längre vad han har hetat. Vad det nu har varit. Och för övrigt är ju killen inte längre att betrakta som så värst mycket kille.

Juholt, ryska dockor och en spegel

2011-10-14T08:07:00.009+02:00

Det gäller att leva som man lär. Det handlar om att kunna se sig själv i spegeln (även om jag faktiskt inte tror att det är fullt så lyxigt i Västertorpslägenheten som på bilden).
Socialdemokraternas partiledare har den senaste veckan mer och mer kommit att likna en rysk docka, som gömmer en mindre docka, som gömmer en ännu mindre docka osv osv. Kanske är Håkan Juholt en hel rysk dockfamilj, när det ena efter det andra rullats upp och det är hela havet stormar i partiet. Omdömeslösheter? Tanklösheter? Eller något annat?

Jag kommer att tänka på Socialdemokraternas längste partiordförande, 23 år långe Tage Erlander. Som när han lämnade riksdagen 1973 lät frun Aina gå tillbaka med en hel papperskasse med pennor märkta "Statsverket" - mest blyertspennor som statsministern av misstag fått med sig hem under åren. Det förefaller vara en mentalitet som Socialdemokraternas troligen kortaste partiledare - bara drygt ett halvår - är tämligen främmande. Eller handlar det bara om tidsandan nu och då?
Det är trist att det har blivit så här. För att Håkan Juholt har onekligen varit en rejält frisk fläkt i debatten.
Men vem tror att Juholt framöver ska kunna fungera som en trovärdig S-ledare? Och när han förklarar sig/försvarar sig låter det som om han pratade om någon annan än sig själv. Jag tänker inte minst på gårdagens P4 Extra i Sveriges Radio.
Det spelar nog ingen roll om det är olagligheter som Juholt har gjort sig skyldig till. Och fler och fler ledande Socialdemokrater verkar vilja ha ledarbyte - hur det än är med den saken.
För det handlar sannolikt om det här:

ELLER

Säkert är det en och annan som inte direkt deppar över Socialdemokraternas ledarspektakel.

Och har man sett på maken.
Absolut maximal glädjeyttring.
I alla fall om man heter Fredrik Reinfeldt.

I medierna: SvD, SvD 2, DN, DN 2, DN 3, SVT, SVT 2, GP.
Besked senare om att S-basen blir kvar. Men är det så säkert att partiledaren heter Håkan Juholt när det nästa gång vankas val?

Being here

2011-10-12T13:36:00.007+02:00

FN:s generalsekreterarkatastrof, kallad Ban Ki-who(?) på åtskilliga håll på nätet, är på ett kort besök i Sverige. Sydkoreanen som liksom inte riktigt är vuxen uppgiften som FN:s högste chef var på Sverige-besök senast 2009 - då bland annat här i Hammarby Sjöstad, söder om Söder i Stockholm. "Ban Ki-moon möttes som en rockstjärna" berättade Dagens Nyheter om blixtvisiten (strax före FN-fiaskot vid klimatmötet i Köpenhamn) på Hammarby Sjöstad-skolan Kulturama.
Inte undra på, eftersom: He speaks to all the leaders all the time!

Kartan i studion får en nästan att tro att 67-åringen ska berätta om världsvädret. Det skulle emellertid ha medfört vissa problem.
Vid en av sina resor i Mellanöstern på väg från Jerusalem till Tel Aviv tittar Ban Ki-moon ner på vattnet under helikoptern och frågar sina medpassagerare:
- Är det här Atlanten eller Medelhavet?
- Herr generalsekreterare, detta är Medelhavet.
Det här berättas i boken "Mr Chance - FN:s förfall under Ban Ki-moon". Mitt blogginläggs rubrik "Being here" anspelar på "Being there", Peter Sellers-filmen som på svenska fick heta "Välkommen Mr Chance". En berättelse om trädgårdsmästaren med noll koll och med så att säga intellektuella begränsningar - men som med slumpens hjälp ändå gör en raketartad politisk karriär.

Det vanligaste omdömet om honom från diplomaterna är fåfäng, följt av arrogant och komisk. Han förfogar över världens största talarstol men har valt att inte kliva upp i den. En naken kejsare. He does no harm (utrikesminister Carl Bildt mellan skål och vägg). Inkompetens och bristande engagemang för uppdraget. Verkar fungera hyfsat när han håller sig till manus. Problemet uppstår när han är on his own. Informationstjänsten och talskrivandet har med tiden utvecklats till en av de viktigaste stödfunktionerna. Han är fullständigt utlämnad till sina talskrivare. Saknar den moraliska auktoritet och styrka som krävs för att övertyga och nå överenskommelser. Ingen lyssnar på honom. Hans i grunden mekaniska och defensiva syn på uppdraget. Han talar ständigt om prioriteringar, som hela tiden blir fler. Men den verkliga prioriteringen är tillsättandet av chefer inom organisationen. Här är han besatt av att hitta personer som är politiskt lämpliga och lojala. Detta är hans egentliga fokus, plus resor och fototillfällen. Han är mer intresserad av sin image än att fokusera på världens och FN:s utmaningar. Han har aldrig i hela sitt liv velat stå upp för något. Han har gjort sitt jobb men aldrig försökt att definiera vad jobbet handlar om. Han arbetar ett oändligt antal timmar, men lyckas med konststycket att vara överallt utan att vara någonstans. Ingen springer efter honom men han springer efter alla. Image och följsamhet blir allt, ledarskap och ansvarsutkrävande ointressant. Hans ledarskap utvecklas i riktning mot en personkult. Han är en yes-man som i sin tur omger sig med yes-men. En katastrof.

Det här är bara en liten del av det som diplomater, FN-personal och andra initierade berättar i Niklas Ekdals lysande bok om ett FN på dekis, på drift mot irrelevans.
Sekretariatet i sig självt beskrivs som kaotiskt. Med en mycket kontrollerande generalsekreterare - som kräver att bli åtlydd, och absolut inte bli ifrågasatt. Det talas om ständiga raseriutbrott.
I boken får Inga-Britt Ahlenius allra mest komma till tals. Hon var med titeln undergeneralsekreterare och nummer tre i FN-hierarkin 2005-2010 chef för organisationens granskningsenhet OIOS, Office of Internal Oversight Services.
När hon lämnade uppdraget skrev hon till generalsekreterare Ban Ki-moon en femtiosidig rapport med mycket skarp kritik - och förslag på absolut nödvändiga åtgärder.
Stormakterna har aldrig velat ha starka ledare för världsorganisationen. Och det har mer eller mindre blivit ett lotteri. Generalsekreterare nummer åtta i ordningen, den tidigare sydkoreanske utrikesministern, måste (om man nu inte råkar vara stormaktspolitiker) betraktas som alla tiders största nitlott.
I fallet Dag Hammarskjöld (FN:s generalsekreterare nummer två) var det annars stormakterna som råkade ut för en nitlott när de rekryterade sin Secretary-General. Stormakterna trodde man utsett en sekreterare, men fick en general. Som en FN-ambassadör uttryckt saken (från den också ganska så färska boken "Midnatt i Kongo" (Rembe/Hellberg).
Fram till 31 december 2016 får vi dras med Ban Ki-moon som FN:s högste chef. Men i framtiden måste väl ändå rekryteringsmetoderna göras om. Jag håller fullständigt med FN-veteranen Jan Eliasson när han i Ekdals bok säger att ett minimum borde vara öppna utfrågningar i generalförsamlingen av kandidaterna + en rejäl arbetsbeskrivning, där kravprofilen klargörs tydligt och offentligt.
Liksom vid Ban Ki-moons Sverigebesök 2009 blir det även denna gång ett besök vid Dag Hammarskjölds grav i Uppsala.

Men säkerligen har Ban Ki-moon inte en aning om att det är med ett citat från just Dag Hammarskjöld som Inga-Britt Ahlenius avslutar sin Ban Ki-moon-kritiska rapport. Nedanför till höger är den engelska översättningen/tolkningen av Dag Hammarskjölds notering från 1952 (ingår i postumt utgivna boken "Vägmärken", på engelska "Markings").

I medierna: SvD, DN, SVT. Väldigt mager rapportering om FN-chefens besök. Någon som är förvånad?

Dag Hammarskjöld - 50 år sedan han dog

2011-09-18T07:50:00.025+02:00

Det här är den allra sista texten som Dag Hammarskjöld skriver i sin "andliga dagbok", den som sedermera skulle ges ut i bokform: "Vägmärken". Den engelska titeln blev "Markings", och ovan till höger finns Dag Hammarskjölds rader från torsdagen den 24 augusti 1961 i översättning/tolkning av W.H. Auden och Leif Sjöberg. Bara några veckor senare, måndagen den 18 september 1961, omkommer FN:s svenske generalsekreterare i en flygkrasch i Afrika.

(Tyvärr reklam i början på filmklippet). USA:s dåvarande president John F Kennedy ser vi i slutet på det här korta filmen. Drygt två år senare är han själv död, mördad (22 november 1963) ...

För mig var det boken "Vägmärken" och Dag Hammarskjölds kulturella/litterära/andliga sida som var starten för mitt stora intresse för honom, efterhand utvecklat till närmast beundran. Men det dröjde inte länge förrän jag även slukade böcker och annat material om hans politiska gärning, givetvis i synnerhet den världspolitiska.

Det var en mycket orolig värld under Dag Hammarskjölds år som FN:s högste chef (1953-1961). Kalla kriget pågick och de internationella kriserna avlöste varandra. Samtidigt kom Dag Hammarskjöld att bli den i särklass mest kraftfulle chef som FN någonsin har haft. Och FN kom också att spela en helt central roll i världspolitiken. Skillnanden är enorm jämfört med under senare år.

"Dag Hammarskjöld, ni övertar världens omöjligaste jobb."
Det sa den frodige och bastante norrmannen Trygve Lie när han 9 april 1953 på New York International Airport tog emot sin efterträdare som FN:s generalsekreterare, den 1.76 långe (ganska korte) och 75 kilo tunge (tämligen lätte) Dag Hammarskjöld.

"Leave it to Dag!"
Det kom att bli ett allt vanligare uttryck när stater hade svårt att komma överens.

FN-veteranen Brian Urquhart skriver i sin biografi över Dag Hammarskjöld (svenska översättningen från 1974):
"Hammarskjöld använde ofta ordet 'oförvitlighet' i dess engelska form, integrity, och det var nyckeln till hans egen karaktär - oförvitlighet inte endast i renhetens och hederns bemärkelse, utan också i synen på tillvaron som ett integrerat helt, i alla sina delar underkastad samma beteenderegler och prestationsnormer. Hans goda vän, den engelska skulptrisen Barbara Hepworth, snuddade vid denna egenskap när hon sade: 'Dag Hammarskjöld hade en ren och precis uppfattning om estetiska principer, lika precis som när det gällde etiska och moraliska principer. Jag tror att de för honom var en och samma sak'."

Ja, den riktigt ordentligt bildade Dag Hammarskjöld hade också ett brett kulturellt intresse. Om flygkraschen inte hade inträffat och han fått leva vidare så hade han efter tiden som FN:s generalsekreterare förstås fått en betydligt lugnare tillvaro. Jag tror att han bland annat hade blivit Svenska Akademiens ständige sekreterare (han var för övrigt sedan 1954 ledamot nummer 17 i Akademien). Detta hade diskuterats, liksom att han eventuellt också skulle bli landshövding i sin barndomsstad Uppsala - som sin far Hjalmar. Det sistnämnda trots att Dag Hammarskjöld efter ett besök i just Uppsala skriver (ur "Vägmärken", daterat 9 augusti 1959, skrivet med den japanska versformen haiku):
Du återvänder aldrig.

En annan man
finner en annan stad.

Men Dag Hammarskjöld kom att återvända till Uppsala. Tragiskt nog (har förgäves sökt efter en starkare formulering) till en plats i Sveriges fjärde stad ingen alls kunde föreställa sig - så tidigt.
Familjegraven i Uppsala. Modern Agnes till vänster, Dag i mitten och fadern Hjalmar till höger.

Läs gärna också samtidigt publicerat inlägg här på bloggen, klicka HÄR.

Knappast pilotslarv bakom kraschen

2011-09-18T07:38:00.009+02:00

(8) Dag Hammarskjöld (Sweden) Secretary-General

(9) Heinrich A. Wieschhoff (United States) Director of Department of Political and Security Council Affairs

(7) Vladimir Fabry (Czechoslovakia) Legal Adviser with the United Nations mission in the Congo (ONUC)

(12) William Ranallo (United States) Personal aide to the Secretary-General

(13!) Alice Lalande (Canada) Secretary to the head of the United Nations mission in the Congo (ONUC)
(16) Harold M. Julien (United States) Acting Chief Security officer (ONUC)

(6!) Serge L. Barrau (France) Security officer (ONUC)

(14) Francis Eivers (Ireland) Investigator (ONUC)
Swedish Air Crew:

(4) Captain Per Hallonquist
(10) Captain Nils-Eric Åhréus

(11) 2nd Pilot Lars Litton

(3) Flight Engineer Nils Göran Wilhelmsson

(5) Air Purser Harald Noork

(15) Radio Operator Karl Erik Rosén
Soldiers of the Swedish 11th Infantry Battalion:

(2) Warrant Officer S.O. Hjelte

(1) Private P.E. Persson

Samtliga 16 ombord, varav 9 svenskar, omkom vid flygkraschen (lokal tid:) klockan 00.13 måndagen den 18 september 1961. Skissen med bl a markeringar var de 16 påträffades vid flygplansvraket är haveriutredarnas. Jag har efter viss stavningsjustering kopierat in uppgifterna om de 16 från FN: "UN: Remember the fallen: 50th anniversary of the death of Dag Hammarskjöld". Därefter har jag kopplat namnen till siffrorna på skissen - och markerat två med röda utropstecken, vilket jag ska återkomma till.

Den första filmen är från olyckplanets avfärd sen eftermiddag från flygplatsen i Kongos huvudstad Léopoldville. Dag Hammarskjöld är mannen i ljus kostym (och bär solglasögon).
Den andra filmen är från haveriplatsen - 16 kilometer från Ndolas flygplats i Zambia (då: Nordrhodesia). Den kropp som förs bort på bår handlar med största sannolikhet om Dag Hammarskjöld.

Olycka eller attentat? Orsaken till haveriet är fortfarande ett frågetecken. Två rhodesiska utredningar kommer fram till att skulden måste ligga hos besättningen. En tredje, en FN-utredning, kan inte vare sig slå fast eller utesluta någon haveriorsak. Planet, en av FN från svenska flygbolaget Transair inhyrd DC-6:a, flyger in på tok för lågt i samband med landning på Ndolas flygplats. Men varför gör flygplanet det?

3 till 4 sekunder. Så kort tid tog det från det att DC-6:an, med landningsställ och landningsklaffar utfällda, fått första kontakten med trädtopparna till dess att planet kraschat och fattat eld i den afrikanska skogen.

Planet har inte störtat (brant), utan flugit i stort sett horisontellt in i skogen. Visserligen har det varit mörkt (svagt månsken). Men väderförhållandena har varit utmärkta. Inga tekniska fel kunde konstateras på planet. Besättningen var dokumenterat erfaren och kompetent, dessutom var denna flygning förstärkt med en extra flygkapten.

Men detta var ingen chartertur vilken som helst. Flygkraschen måste sättas in i ett politiskt sammanhang. Detta var då 1961 en mycket orolig del av världen. Kongo hade året före gjorts självständigt från kolonialmakten Belgien, men landets mineralrika provins Katanga hade brutit sig ur. Det var till en förhandling på Ndolas flygplats med Katangas president Moise Tshombe som DC-6:an med Dag Hammarskjöld varit på väg. Men det fanns krafter som varit emot ett sådant möte i Ndola.

Flygkraschen har förvisso, som det verkar, "satts in i ett politiskt sammanhang". Av haveriutredarna, framför allt de rhodesiska. Men - på totalt fel sätt. Jakten på sanningen ska alltid vara konsekvensneutral. Sanningen ska fram oavsett hur den ser ut. Men de tre utredningarna ger tydligt intryck av att man verkligen inte velat "vända på varje sten", verkligen inte velat utreda förutsättningslöst och brett. Man man egentligen inte ens lita på de tekniska undersökningarna som gav vid handen att inga skott eller andra projektiler trängt in i flygplanskroppen.

Utredarna har nonchalerat vittnen som uppgett att de observerat minst ett mindre flygplan i närheten av DC-6:an. Vittnena ska också ha sett ljussken och blinkande lampor, hört knallar m m. På sistone har nya vittnen gett sig tillkänna. Dessutom har det nyligen gjorts gällande att myndigheterna spärrat av haveriplatsen långt innan planet officiellt ska ha påträffats (hela 15 timmar efter kraschen). Det har också framkommit nya uppgifter om möjlig mystisk radiokommunikation mellan DC-6:an och "någon annan" kort före kraschen.

Jag menar att ett fullt tänkbart scenario kan vara att "någon/några" aldrig ville döda FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld. Man ville bara med våld föra bort honom, "kidnappa" i betydelsen tvinga planet någon annanstans. Men någonting gick snett. Mycket snett. Och DC- 6:an kraschade.

Jag tror att männen vid DC-6:ans spakar strax före kraschen, Hallonquist och Litton, flög under extremt stark press de sista minuterna. Jag tror att de handlade så gott de kunde med tanke på allt som kan ha hänt utanför planet - och inne i planet, enligt skissen (med de röda utropstecknen) talar det mesta för att säkerhetsmannen Barrau och Hammarskjölds sekreterare Lalande i kraschögonblicket befann sig i cockpit!

Jag har tidigare varit inne på att kraschen berodde på "den mänskliga faktorn", en grov miss från piloternas sida. Men efter att ha läst in mig ytterligare om katastrofen har jag kommit till slutsatsen att det inte alls behöver vara så. Inte alls.

Jag hör numera till dem som absolut vill ha en ny utredning/undersökning, en internationell sådan, för att granska omständigheterna kring DC-6:ans krasch den 18 september 1961. Den måste komma igång så fort som möjligt medan i alla fall ett antal vittnen och andra inblandade fortfarande är i livet. Önskvärt är också att fortfarande hemligstämplat arkivmaterial görs tillgängligt. Den svenska regeringen måste agera. Nu.

Läs gärna också samtidigt publicerat inlägg här på bloggen, klicka HÄR.

I medierna idag: SvD 1, SvD 2, SvD 3, DN.

Blok!

2011-08-31T23:27:00.002+02:00

Att göra en bok av sin blogg (hela eller delar av den), alltså att göra en blok, är fortfarande mycket ovanligt. Det är synd. Visst finns materialet för evigt på nätet. Men papper är ändå papper. Bloggskrivandet är på något sätt som att skriva i sand. Tyvärr så flyktigt. Samtidigt som det varje dag publiceras så mycket bra av svenska bloggare.

Blok är annars ingenting nytt. Redan den kända bloggerskan Mat-Cajsa (Cajsa Warg, 1703-1769) lät göra en blok. Men hon kunde ju mycket annat än mat och matrecept. Mat-Cajsa var som bekant också en stor tänkare och djup filosof, och skrev på sin blogg mycket kloka texter om tillvaron. Det var ju dessa texter som på 1750-talet blev en blok.

Även jag har kommit ut med en blok, i DeLuxe-utförande. 315 sidor - texter, bilder och animeringar (som i bloken inte rör så himla mycket på sig). Det litterära mästerverket innehåller alla mina blogginlägg från starten i juni förra året t o m mitten på december samma år. Det var alltså ett tag sedan. Bilden på det estetiskt fulländade omslaget är hämtat från mitt blogginlägg 23 augusti 2010 (Varför använder inte folk sina båtar?).

På boksajten vulkan.se finns för bland annat blok-produktion alternativen "Fixa själv" och "Få hjälp". Min blok är resultatet av "Få hjälp"-varianten. "Vissa meningsskiljaktigheter" uppstod efterhand mellan beställaren (som inte var jag) och vulkan.se-folket. Formuleringen är vald efter MBL-förhandlingar mellan mig och beställaren. "Ett djävla liv" hade annars varit en fullt möjlig alternativ formulering.
Hur som helst - den här litterära klassikern (snart!) kom att tryckas och ges ut i blott ett (1) exemplar. Upplagan är så pass blygsam att det för min del nu "på direkten" blir en plats i Svenska Akademien. Säkert! Och Akademiens oständige sekreterare Horace Engdahl kommer att bli jätteglad när jag dyker upp!

Men. Fanskapet (alltså Horace) sitter ju på min plats. Stol nummer 17. Den ska jag ha! Den är min! Andra småungar har Zlatan som idol. Men jag har Dag Hammarskjöld - FN:s generalsekreterare i flera år och bland annat också ledamot nummer 17 i Svenska Akademien (1954-1961).

Argumentet från charmige Horry "Jag var ju först!" köper jag inte alls. Struntprat. Skitsnack. Det hör ju självfallet inte till saken. Vill han inte släppa ifrån sig plats 17 frivilligt så får vi väl ta till slantsingling. Eller sten-sax-påse. Eller en variant av Hela Havet Stormar (men då måste ju alla De Aderton vara med). Om jag skulle råka ha otur så fuskar jag. Den saken är klar. Solklar.

Jag skall sammanträda som nummer 17! Annars får det liksom vara för min del. Trots att jag själv redan har fixat till Akademie-tröja och annat. Finns i garderoben här hemma.

På tal om blok så har vi ju också den aningen svåre ryske poeten Aleksandr Blok (1880-1921).
Såvitt jag vet finns det dock ingen direkt koppling mellan honom och blogg i bokform-blok.

Men Aleksandr Blok påminner en hel del om den poet som jag läser mycket av just nu: Ejned Utnöd från Estland.
Den livsgrubblande diktaren finns konstigt nog inte med i Wikipedia. Men det har ju å andra sidan i många år varit massor av reklam för Ejned Utnöd i Stockholms tunnelbana.
Det har han verkligen varit värd! Läs honom du också!

IMF-chefer och statlig prostata

2011-08-16T14:02:00.018+02:00

Oro i världsekonomin.
Vad gör då chefen för Internationella valutafonden (IMF) Christine Lagarde?

Jo - ägnar en stor del av sin kraft åt min lilla person. Har på sistone fått två mail från henne, en av världens absolut mäktigaste kvinnor.

Franska Christine Lagarde blev ju nu i sommar ny IMF-chef efter landsmannen Dominique Strauss-Kahn.

På bilden till höger ses han under en gemytlig stadspromenad tillsammans med några nya manliga bekantskaper.

Mailen från Madame Lagarde är inte helt kristallklara. Men så är jag inte heller någon ekonom. Eller medicinare. Statlig prostata? Icke-statlig prostata? Men man kan ju inte veta allt ... Mailen, två identiska (har kommit med någon veckas mellanrum), dök upp direktöversatta till svenska:

Jag ville så gärna byta några ord med den numera Washington D.C.-baserade Christine Lagarde, av arbetsgivaren IMF aningen lite snålt försedd med blott en rocketmail.com-adress och ett brittiskt mobilabonnemang. Är hennes arbetsrum i IMF-högkvarteret stort som en ordinär klädkammare?

- She went out. Be back soon. Be back soon. Where are you from?

- Jag är from India! I phone again!

Längre än så kom jag inte när jag faktiskt ringde mobilnumret. Lite överraskande var det en karl med grov basröst och påtaglig brytning (nordafrikansk?) som tycks vara Madame Lagardes sekreterare, eller så.

En tanke slog mig plötsligt. Kan det vara så att mailen egentligen signalerar att IMF-chefen Christine Lagarde behöver "ekonomiskt stöd". Men för stolt för att skriva det rakt ut. Visserligen var hon välavlönad som Frankrikes finansminister, och får nu som IMF-chef motsvarande tre miljoner svenska kronor om året (efter skatt). Men vem vet. Hon kanske har spelat bort alla sina pengar. På Bingolotto? Eller liknande.

Till den uppgivna IMF-adressen skickade jag genast iväg ett rejält stödpaket:

Det tycks inte gå som på räls för alla dessa stackars IMF-chefer. Här är en bild på den förre, Dominique Strauss-Kahn, tillsammans det amerikanska presidentparet Barack och Michelle Obama. Från G20-mötet 2009. I Pittsburgh.

När Dominique Strauss-Kahn ser något feminint mörkt får han något ljust i blicken. Presidentfru eller hotellstäderska - det kvittar!

PS.
Nästa domstolsförhandling om brottsmisstänkte Dominique Strauss-Kahn sägs hållas 23 augusti (för tillbakablick: klicka här) ...

Arne Hegerfors blir politisk kommentator

2011-08-04T10:49:00.003+02:00

Brittiske premiärministern David Cameron hade det tufft häromveckan när avlyssningsskandalen med koppling till den egna regeringen diskuterades i parlamentet.
Det blev ju den legendariske sportkommentatorn Arne Hegerfors som överraskande kallades in av SVT för att rapportera om den politiska debatten. Ont om folk så här i semestertider.

Och som alla vet dammade Arne av sin gamla hit från fotbolls-VM 1994 i USA:

"Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk."

Stor succé!

Att sportreportrar kan ha ett otroligt brett register är den suveräne göteborgaren ett fullständigt lysande bevis på. Och nu är det alltså klart (eller åtminstone ryktas lite grann) att Arne Hegerfors har fått fast anställning på SVT:s Rapport - som utrikespolitisk kommentator. 70 år ~~gammal~~ (korr:) ung nästa sommar. Men ny karriär! Utmärkt val av Sveriges Television!
Nu önskar man sig bara att den inrikespolitiske motsvarigheten på Rapport, lite bleke kommentatorn Mats Knutson (han är mycket riktigt också från Blekinge), blir lika formuleringsduktig som hela svenska folkets Arne.
Och gärna lite mindre tråkig. Kanske även aningen mindre pompös.

Dag Hammarskjölds sista tid

2011-07-29T07:46:00.006+02:00

Låt oss vrida klockan hela 50 år tillbaka.
Idag 29 juli fyller FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld 56 år. Det blir hans sista födelsedag. När denna lördag 1961 övergår i söndag har han 50 dagar kvar i livet.
Det har varit ett ohyggligt slitsamt år för FN-chefen. Närmaste vännen Bo Beskow har för någon månad sedan besökt Dag Hammarskjöld i USA, och berättar i sin porträttbok: "Vid midsommartiden 1961 bodde jag hos Dag en vecka. ... Han verkade tröttare, rastlösare och mera pessimistisk än någonsin förr."
Orsaken är det storpolitiska infernot i centralafrikanska Kongo, som blivit självständig stat sommaren före. Och den nya nationens svåra inre stridigheter blir snabbt också en arena för det kalla kriget - öst mot väst. Dag Hammarskjöld omkommer när han i ett extremt kritiskt skede ska samtala med en av nyckelpersonerna i konflikten. Flygkraschen 18 september i Ndola i nuvarande Zambia i Afrika kostar ytterligare 15 personer livet, samtliga ombord.

Men fortfarande är det juli 1961 och födelsedag.
Dagen därpå, 30 juli, från dagbokstexterna
i den postumt utgivna boken Vägmärken:

Med klar risk för att övertolka texten har jag ändå gjort några reflektioner. Påminner inte raderna om katastrofen sju veckor senare?

Det var två i planet som överlevde själva kraschen, som inträffade i samband med landning. Dag Hammarskjöld (som var vid liv "viss tid efter störtningen") och säkerhetsmannen Harold Julien (som dog fem dagar efter flygkatastrofen).
Planet - ett eldhav vid kraschen strax efter midnatt. Sedan mörker i den afrikanska skogen, i väntan på räddningen. Den kommer aldrig. Det börjar ljusna och det blir återigen en dag med sol och hetta.
Med bl a 50-procentiga brännskador måste Julien ha plågats fruktansvärt. Hammarskjöld var den ende i planet som inte fick några som helst brännskador. Han slungades ur planet vid kraschen, han vägrade nästan alltid att ha bälte i flygplan.
Först efter 15 timmar kommer räddningstyrkan till olycksplatsen - trots bara 16 kilometer från Ndolas flygplats. Dag Hammarskjöld är då död. Enligt en teori ska han svårt skadad på marken ha skjutits av en legosoldat.

Snart 50 år sedan. Katastrofplatsen i Ndola 18 september 1961 (men ser ut som en vintrig avstjälpningsplats för skrot). Mannen på bilden till nedanför höger är ett av de 16 offren för flygkatastrofen, tidigare nämnde säkerhetsmannen Harold Julien.

Orsaken till katastrofen är inte klarlagd, och kommer troligen aldrig att bli. Men den rimligaste förklaringen torde nog vara att det var en ren olycka och inte något attentat eller liknande. Enligt en svensk utredning på 90-talet hade sannolikt piloten felbedömt höjden när han skulle landa planet.

Tillbaka till midsommaren 1961, några månader före tragedin - och nära vännen Bo Beskows berättelse: "Jag frågade som jag brukade fråga varje gång vi träffades efter ett längre uppehåll: 'Nå - tror du fortfarande på människorna?' Dag brukade alltid förut svara positivt, men den här gången dröjde han med svaret och såg sorgset fundersam ut. Till slut sa han: 'Nej, jag har kommit underfund med något som jag tidigare aldrig velat tro - på sista tiden har jag upplevt att det faktiskt finns onda människor - helt onda - onda alltigenom'."

Det var en sådan som Dag Hammarskjöld hade varit på väg till katastrofdagen 1961. Enligt FN-mannen Sture Linnér fruktade Hammarskjöld att den upptrappade konflikten med även stormakterna inblandade rentav skulle kunna leda till världskrig. Nu skulle den extremt hårt arbetande FN-chefen träffa rebelledaren Moise Tshombe för att försöka tala honom tillrätta. I Dag Hammarskjöld-filmen "Fredens pris" beskriver Sture Linnér denne Moise Tshombe: "Totalt samvetslös, totalt utan skrupler, helt utan samvete."

Man påminns om det som idag fredag 29 juli 2011 för precis en vecka sedan skedde i vårt västra grannland - och norrmannen bakom massakern och sprängdådet.

Monstret i Norge

2011-07-24T13:43:00.005+02:00

Dödsstraff är något jag alltid varit emot.
Men illdåden i Norge har fått mig att vackla i den uppfattningen.
Risken är dock att det straffet bara skulle göra Anders Behring Breivik till en sorts martyrsymbol för andra galningar långt ut i högerdiket.
Men han tycks inte ångra sig ett skvatt. Det verkar snarare att han är stolt över det han har gjort.
Och det har kommit fram att han strax före dåden publicerat ett sorts manifest på 1.500 sidor där han berättar om planläggningen, som pågått i åtskilliga år. Fruktansvärt.

Bakom vansinnesdåd kan vara en galningar (ibland flera) som "hör röster"/upplever sig "radiostyrd av någon kraft", ateist, kristen, muslim, vänsterextremist, separatist - eller högerextremist. Det sistnämnda är något som alltför få varit medvetna om.

Direkt efter sprängattentatet i centrala Oslo gick spekulationerna i stort sett åt ett enda håll: ett dåd av al-Qaida eller annan muslimsk extremistgruppering. Det fortsatte så hela kvällen.

Trots att den skottlossning som blev känd kort efter pekade i en helt annan riktning - till massakrer i USA och även Europa, utförda av enskilda dårar av helt annat slag.

Och trots att det redan strax efter klockan 19 på fredagskvällen började komma rapporter som denna om gärningsmannen (från Twitter):

"Det mest vidriga jag sett". Jag minns mycket väl min direkta reaktion efter att 1980 ha sett den då helt färska bio-filmen "Fredagen den 13:e". Handlingen i filmen var rätt och slätt avrättningar av ungdomar på sommarläger. En efter en.

"Fredagen den 13:e" blev "Fredagen den 22:a". Men i verkligheten. Och ohyggligt mycket värre.

Några reflektioner:

* På 80-talet hade vi en debatt om farorna med allt videovåld. Får vi en liknande debatt nu? Om farorna med allt våld i datorspelens värld? Norske gärningsmannen ska ha varit såld på bland annat World of Warcraft, och i hans huvud tycks skillnaden mellan verklighet och fantasi har suddats ut. Å andra sidan har ju alla normalt funtade människor förmågan att göra den skillnaden, och man kan ju självfallet inte förbjuda den här typen av spel.

* Att "recept" på bombtillverkning finns tillgängliga på nätet har ju varit känt. Men att det varit så här lätt att fabricera en bomb av den här enorma sprängkraften var säkert en riktigt obehaglig överraskning för många av oss. Och av konstgödsel, dessutom. Skärpta regler för att komma år onormalt stora inköp?

* Norske gärningsmannen har de senaste åren genomgått en personlighetsförändring, en radikalisering - liksom exempelvis självmordsbombaren förra året i Stockholm. Omgivningen har inte varit tillräckligt observant och inte gjort något. Kan vara en tankeställare.

* I hela 1½ timme pågick dödsskjutningarna på den norska ön. Först efter 1½ timme grep den norska insatsstyrkan gärningsmannen - dessutom helt odramatiskt. Det lär bli hård debatt i grannlandet om varför det dröjde så länge.

* Här i landet var stora SVT:s nyhetsbevakning under i vart fall det första halva dygnet efter dåden under all kritik. Alldeles för lite - och tafatt, fumligt, smått oengagerat, ytterst få rutinerade reportar igång. Någon/några arbetsledare på SVT har av allt att döma inte tillräckligt snabbt insett vidden av det som hänt i vårt allra närmaste grannland. Mycket märkligt. Att man sänt ut norska NRK:s (verkligen utmärkta) nyhetsrapportering räcker inte som ursäkt.

Strax före dödsskjutningarna på Utøya talade tidigare norska statsministern Gro Harlem Brundtland till ungdomarna på sommarlägret. Gro Harlem Brundtland som Anders Behring Breivik kallat landsmorderen (=landsmördaren).
Det får mig att tänka på en av alla dessa milt sagt bisarra texter på nätet, ett debattforum där min släkting Mohammed Knut Bernström figurerar bland "Sveriges landsförrädares 10 i topp".

Tidigare diplomat (och katolik) konverterade Knut till islam och kom att översätta hela Koranen till svenska.

Jag skrev ett blogginlägg efter sprängdåden i Stockholm i december förra året och förde då
även Knut på tal: "Knut, Koranen och sprängdåden".

Blogginlägget var också länkat till rapporteringen i norska TV2 och tidningen Verdens Gang. Vill minnas att det var ganska få länkade bloggar. Och kanske var faktiskt Anders Behring Breivik här inne på bloggen och läste. Kanske skrev han t o m en kommentar. Ruggigt. För ovanlighetens skull raderade direkt jag ett antal totalt ociviliserade bloggkommentarer - mest anonyma norska.

Annie get your gun!

2011-07-21T14:34:00.009+02:00

Jag kom att tänka på Irving Berlins musikal när Centern idag presenterade de tre huvudkandidaterna till ny partiledare.

Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson - alldeles för färglösa, för att uttrycka det kort.

Men Annie Johansson - kunnig, engagerad, hungrig.

Borde vara det självklara valet när C i september väljer Maud Olofssons efterträdare. Men - kommer åldern att ligga henne i fatet?

Född 1983, samma år som Gustav Fridolin i Miljöpartiet. Och visst har Fridolin imponerat som språkrör - vilket verkligen inte den elva år äldre kvinnliga kollegan Åsa Romson har gjort.

Jag är bland dem som tror att brister i yrkes- och livserfarenheter mycket väl kan vägas upp av annat värdefullt när det ska väljas till politiska topposter. För övrigt har Annie Johansson till skillnad från Gustav Fridolin redan haft en tunga positioner i sitt parti, bl a ekonomisk talesperson i riksdagen.

Det handlar inte minst om att ha glöd, ett driv. Något som (också) för politiker kanske oftast avtar med åren. Minns exempelvis Mona Sahlin när hon första gången var aktuell som S-ledare jämfört med när hon tolv år senare till sist blev det. Fast, det är klart - ständigt ettrige Gösta Bohman var 59 år när han en gång i tiden valdes till M-ledare ...

Jag är säker på att Annie Johansson kommer att lyfta Centerpartiet. Göra partiet tydligare så att det inte längre bara är ett anonymt Allians-parti.

Men, det är klart, jag har haft fel åtskilliga gånger. Också när det gäller Centerpartiet. Trodde väldigt mycket på Maud Olofsson när hon tog över partiet 2001. Men Centern har ju nu lika låga siffror (ibland lägre) jämfört med då.

Men det är krut i småländska Annie Johansson. Nästan lika mycket som i amerikanskan Annie Oakley, vars liv musikalen Annie Get Your Gun bygger på. Legendariska Annie Oakley hade kanske inte passat så himla bra som partiledare för svenska Centern - men hon kunde minsann skjuta! En kort filmsnutt (obs: från 1894!) med en 34-årig Annie Oakley:

(C)-rapporteringen i medierna idag: Expr, SvD, DN, SVT, GP.

Sanningen om halvkungligt drama

2011-07-18T08:49:00.004+02:00

Aftonbladet har de senaste dagarna lockat med läsning om dramat som skakade om hela universum: den gigantiska
Tora Uppstrøm Berg-affären.
Men tidningen har inte med det avslöjande som denna blogg kan komma med idag, dessutom kostnadsfritt. Nämligen hur blivande kungligheten Jonas Bergström allra först tänkte lura norska Tora om vem han verkligen var.

Det har varit läge att vässa AB:s puff - för att hela sanningen äntligen ska komma fram. Det är verkligen hög tid för det. Här är de sex alternativ som Jonas Bergström övervägde framför spegeln, när han skulle ta sig an norskan.
Det gällde att maskera sig en smula!

Men det blev ju ingen riktig maskering. Det bidde bara att han kallade sig Jacob Bernström. Själv heter jag också Bernström - fast på heltid. Och kanske blir det så att vi bjuder in Jacob Bernström till våra släktträffar. Som en hemlig gäst, gubben i lådan, framåt småtimmarna ...

Vår okände släkting.

Mer t-bana så snabbt som möjligt!

2011-07-14T13:42:00.017+02:00

Det finns ett problem.
Problemet heter Christer G Wennerholm -
trafiklandstingsråd (M) i Stockholm och styrelseordförande i Storstockholms lokaltrafik (SL).

Christer G Wennerholm hatar t-bana. "Tunnelbanan i Stockholm är färdigbyggd."

Istället har han andra, högtflygande planer.

Politikern har säkert positiva sidor - men har fått fullständigt pippi på spårvagnar. En ultramodern lösning på Stockholms trafikproblem? Hmm ... För mig är det en gigantisk gåta att Moderaterna ännu inte har lyft bort Christer G Wennerholm från den regionala nyckelpositionen inom trafik. Ingen som törs? Om det har gjorts interna försök att tala honom tillrätta har det ju inte gett det minsta resultat. Inte ens ofta kloka före detta frun, justitieminister Beatrice Ask (i mitten på bilden), har i så fall lyckats. Inte heller "Miss Inga" (till vänster på bilden). Har ingen aning om sistnämndas maktposition. Enhetschef på Asks justitiedepartement? Jag ser det som förödande för Stockholms utveckling med Christer spårvaGn Wennerholm på nuvarande politiska topposter i Stockholm. Med honom vid rodret blir det definitivt inte utbyggd t-bana exempelvis på det här viset:

Bravo (S)! Socialdemokraternas förslag (med förklaringar till höger) från i maj förra året har säkert i smyg applåderats också av åtskilliga Allians-politiker.

Men i Stockholm dominerar Moderaterna - som tack vare Christer G Wennerholm har blivit ett parti som verklighetsfrämmande är ute och ~~cyklar~~ (korr:) åker spårvagn.

Sex nya spårvagnsslinjer i Stockholm. Visst - spårvagnar kan säkert vara ett lite trevligt inslag i stadsbilden. Men med ett Stockholm som växer så det knakar behövs det något annat: effektiva kommunikationer. T-banetåg = rejält många fler passagerare & mycket snabbare.

"Det samhällsekonomiskt klart mest effektiva alternativet", enligt studier från bl a Tekniska högskolan i Stockholm och från Stockholms Handelskammare.

"Vi kan inte vänta på mer tunnelbana!", skriver (S). Inte jag heller. Och varför inte ännu mer än vad partiet föreslagit. Finns massor av möjligheter och alternativ. Har själv skissat lite på en sorts inre ringlinje (nedanför till höger). Inte vettigt att så mycket trafik av allehanda slag ska passera de allra centralaste delarna av stan.

Svenska Dagbladet har skrivit mycket om det här med mer t-bana eller spårvagn i Stockholm - och om Christer G Wennerholm. Spårvagndyrkaren är för övrigt också ordförande i lobbyorganisationen Spårvagnsstäderna.

SvD-artikeln där han möjligen allra tydligast berättar vad han tycker är från 2011-06-10: "Wennerholm underkänner tunnelbanebehov". Antydningar att han kanske skulle vara på väg att svänga en aning ser jag naturligtvis som inte ett skvatt trovärdiga.

"Jag är fullständigt övertygad om att Stockholm i framtida generationer kommer att bli en spårvagnsstad igen."

"När Stockholm växer så kommer också kollektivtrafiken att växa. Då kommer vi att köpa in bussar och bygga spårvagnar. Och när vi sitter här en dag, när jag går med rollator, så skulle jag inte bli förvånad om någon med mitt uppdrag rentav fattar beslut om att bygga nya tunnelbanor."
Det säger spårvagnstaliban Christer G Wennerholm till SvD.

Killen nedanför är alltså inte Christer G Wennerholm. Men glädjeskutt i nybyggd tunnelbana är det säkert många som skulle vilja göra. Några kan det också. Christer G är ett stort hinder för Stockholms utveckling. Visst ska han få möjlighet att syssla med sitt stora intresse - men på annat håll.

Projektledare för spårvagnar i lilla Säffle? I lilla Visby? Eller chef för något spårvagnsmuseum?

PS 1: Bilden med den gamla spårvagnen var ett 1 april-skämt 1950 i Dagens Nyheter: flygande spårvagnar skulle lösa Stockholms trafikproblem. Nu har 1 april-skämtet praktiskt taget blivit politisk verklighet.

PS 2: Partybilden, foto: Ola Hassbring.

PS 3: Under Almedalsveckan var Christer G på Gotland och pratade. Om spårvagnar, förstås:
"Spårvagnar för attraktiva städer" (från lobbyorganisationen Spårvagnsstädernas hemsida). Suck! Från andra håll kommer förslag på angelägna t-banesatsningar, senast igår (SvD). Men i Christer G Wennerholms tankevärld är det givetvis oförändrat ineffektiva och kostsamma spårvagnar från igår som gäller. Suck igen!

Carl Bildt får rött kort

2011-07-03T14:22:00.006+02:00

Strax innan jag får syn på Aftonbladets nya tag i rapporteringen om ex-minister Littorins liv & leverne gör jag en webb-analys av bloggen som hans ex-kompis Carl Bildt har.

En smakstart på en solig och het lördag!

Den store hallänningen tillika europén Nils Daniel Carl Bildt vet ju allt och kan allt, är allvetande och ofelbar.

Så vilken chock det blir när hans blogg får ett antal röda och gula kort (lite moderatpräglat i analysresultatet, blå istället för gul text).

Nedanför är hela analysen av Carl Bildts blogg "Alla Dessa ~~Nätter~~ (korr:) Dagar".

Omtumlande! Känner Aftonbladet till detta om "slarvern" Nils Daniel Carl Bildt?

På nätet finns det massor av möjligheter till gratis snabbanalyser online av den egna hemsidan/bloggen (och andras ...), med inriktning på SEO/sökmotoroptimering m m.
Det som jag har använt just här är FreeWebSubmission.com.

Och för den som inte riktigt är hemma i de ord & begrepp som används finns en effektiv och enkel ordlista på Tankar om webbutveckling/wedholm.net.

Nu är det här blogginlägget slut! Jäklar ...

Ooo - vilka skyltar dom har!

2011-06-30T17:24:00.003+02:00

Coop Konsum Googles Sverige-kontor Sveriges Olympiska Kommitté

Utanför Coop Konsum i Älta i Nacka.

Utanför Googles Sverige-kontor, Kungsbron 2 i Stockholm.

Utanför Sveriges Olympiska Kommitté. Kansliet i Stockholms Stadion.

                                            Det är sannerligen inte lätt att vara hund.
                       Och i skarpa lägen är det ju direkt olämpligt att tvingas vara kopplad.
                                                         Rent ut sagt livsfarligt!

PS.
Hmm. Ja, det var visst så att två av skyltarna egentligen bara existerar här på bloggen. Ännu så länge. Men den översta finns (redan) i verkliga verkligheten.Tufft.

Varför ringer inte Wallenberg?

2011-06-26T10:00:00.008+02:00

Electrolux styrelseordförande Marcus Wallenberg tänker. Men min mobil är stendöd. Fortfarande inget erbjudande om välavlönat PR-jobb inom företaget - trots fullständigt glänsande PR-insatser för vitvarujätten och nye vd:n Keith McLoughlin. Dokumenterade insatser. Topp-position på Google bild-sök. Minsann. En del av blogginlägget som bilden/animeringen hör till är inklippt direkt efter.

Minns dialogen mellan den i den stockholmska skärgården gästande tyske professorn och pastorn Nordström i August Strindbergs roman Hemsöborna:

" - Nåå, började pastorn, hur är det att vara här i Norden om vintern?

- Ack, jag fiser så risligt micket! svarade professorn.

- Nej, vad säger professorn, förvånades pastor Nordström. Om sommaren vet jag nog att vi kan få ränna, men om vintern, det är obegripligt. Men si de klimatiska förhållandena ha så olika verkan på olika magar.

- Ack, pastor Nårstrem, jak vill icke säga att jag fiser, utan att jag - fiser! skrek professorn."

Den här mannen är Electrolux nyrekryterade amerikanske vd Keith McLoughlin.

Eftersom han vintertid här i Norden är risligt micket fisande får han också risligt micket i fis-tillägg. Totalt kan den risligt micket fisande vd:n Keith McLoughlin få ut 74,5 miljoner kronor i ersättning under 2011.

I ett inlägg 2010-11-29 skrev jag om alla miljonerna.

Dock var Peggy Bruzelius, vice styrelseordförande i Electrolux, aningen otydlig om själva fis-tillägget i intervjun med E24.se:

"Man kan inte begära att han ska flytta till mörka kalla Sverige och flytta på fru och barn och därtill gå ner i lön."

Vice styrelseordförande Peggy Bruzelius försöker hålla god min på Google bild-sök. "Men fy tusan vad det luktar illa!"Vid närmare eftertanke är även jag risligt micket fisande - också sommartid, brrr att bada i Stockholms yttre havsband så här i juni!!! Och eftersom både Peggy och Husky (det är faktiskt inte Marcus Wallenbergs jycke - utan själva Marcus, smeknamnet på honom) är oootroligt generösa människor blir säkerligen även jag överöst med himla många miljoner på nya jobbet som PR-general på Electrolux. Snart ringer Husky! Hoppas jag.

Visst har Electrolux haft några lysande PR-människor tidigare - men det var ett bra tag sedan. Reklambilden är autentisk. Nästan. Har bara kompletterat den helt suveräna 60-talsreklamen med en risligt micket fisande vd. Är man fullständigt PR-geni så är man! Fast - kom just att tänka på att eget beröm luktar illa. Det också. Måste nog sluta här.

PS: Det tidigare blogginlägget om Electrolux skrev jag 12 januari: "Fis-tillägg för miljoner".
Skärmdumparna Google bild-sök är från 17 juni & 25 juni.

Någon som är lite arg?

2011-06-22T17:38:00.005+02:00

Sanitär katastrof. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Men samtidigt hela sex stycken (!) rätt så oglada lappar, upptäckta av en slump inte så långt härifrån.
Strängt taget har jag aldrig sett sådan här lappilska förut.
Nedskrivet och upptejpat under ett svåröverträffat raseriutbrott, kan väl inte vara annat.
Men. Det var ju bara två lite övergivna soppåsar i grannkvarteret.
Kunde ha varit värre. Eller bättre:

Galna gäss-sjukan på väg bort?

2011-06-19T11:11:00.008+02:00

Galna ko-sjukan har bara drabbat ett djur i Sverige. Men bland oss tvåbenta här i landet fick däremot galna gäss-sjukan en enorm utbredning - efter en fullkomlig explosion för ett par, tre år sedan. Från ungefär då kom helt sanslöst många att ideligen plötsligt utbrista (ofta glatt):

Helt obegripligt! Gäss? Va????? Snart insåg man att det var en säregen epidemi. Och det lär ha varit hallucinationer inblandade. Men nog har väl gässeriet faktiskt avtagit på sistone. Säkert tack vare det nya vaccin som har dykt upp.

"En fullträff", skriver den ansedda medicinska tidskriften The Lancet (fast på utrikiska). Äntligen!
Och det blir alla gånger 2011 års Nobelpris i medicin till den/dem bakom vaccinet. Annat vore konstigt.

Hoppas bara att vaccinet inte ger några hittills okända biverkningar av allvarligare slag.
Exempelvis "Klykstjärtade stormsvalor!" istället för "Gäss!" är väl ingen större hit.

EN boll för mycket

2011-06-16T18:05:00.020+02:00

Den stora danska tidningen Ekstra Bladet har inte haft en av sina mer lysande dagar idag.
Så här såg det ut på nätupplagans topp i upp till en timme, ändrades vid 15-tiden.
Och det var inte den animerade fotbollsspelaren som togs bort ...
Den s.k. Amagermannen misstänks för flera mord och våldtäkter.
Men genom Ekstra Bladets riktigt, riktigt urusla anonymisering blev det hur tokigt som helst på nätet - med reklamen intill.

En möjlig förklaring, men inte ursäkt, kan ju vara att den ansvarige hade alldeles för många bollar i luften samtidigt. Åtminstone EN för mycket.

Luftballonger istället för bussar?

2011-06-13T08:13:00.012+02:00

Jag tog bilderna (i bloggens smala högerspalt som bildspel) häromkvällen från balkongen här i Hammarby Sjöstad, nära Stockholms innerstad. Storstockholms Lokaltrafik (SL) testkör inför en satsning på luftballonger? Kanske.

Men det kan också vara en luftballongtur för folk med höjdskräck eller som är flygrädda sådär i största allmänhet. Därav denna en smula ohöga höjd?

Företaget som arrangerar heter Upp & Ner. Var det denna afton ovanligt mycket just Upp & Ner för firman? Strul som gjorde att det blev aningen för stor betoning på Ner. Det är en annan vild gissning.
Molntjänster handlar det om på reklamen. Inte så himla mycket moln på denna tur i Stockholm. Det bidde ju mer vatten.

På tal om vatten. 500 meter bort ligger Danviksbron, känd i hela Sverige genom Lasse Åberg-filmen "S.O.S. - En segelsällskapsresa".

"Om vi lutar båten så kommer vi under!" Men det funkade ju inte så bra ...

"Om vi lutar luftballongen så kommer vi under!"

Undrar hur det gick ...

Svenska bilister har urusel kondis

2011-06-05T16:05:00.007+02:00

Och orkar definitivt inte använda blinkers! Orkar verkligen inte peta på de enorma blinkersspakarna!

55 procent av de svenska bilisterna har kondition som skröpliga 90-åringar. Så många har numera inte kraft nog att ens peta till körriktningsspaken. Det är allt skrämmande. Men organisationen Motormännen har kartlagt ("Varannan struntar i att blinka"). Hur 55 procent av de svenska fordonen ändå tycks kunna rulla på är en gåta - någon form av autopilot i biltappning?

För 55 procent av bilisterna gäller nu bara en sak:
Kom i form!
Motionera!
Träna!
Så att ni orkar blinka med spaken när det är dags att svänga!

Målet är helt enkelt att ni ska ha krafter nog att kunna hantera manicken till höger.

Har man en sedelpress hemma kanske det inte spelar så stor roll att det kostar ett par tusenlappar att ta bilen, åka en bit till närbutiken och köpa en liter mjölk. Boten för missat körriktningsblinkande är ju 500 kronor. Oavsett om man har skruttig kondis eller inte.

Finansminister Anders Borg! Här finns miljarder att håva in till statskassan! Miljarder! Sätt trafikpolisen i arbete! Prata med Beatrice, hon justitieministern! Du kommer att skratta hela vägen till jobbet på finansdepartementet! Varje dag!

Själv hör jag till dem som inte har egen sedeltillverkning. Men jag har tillräckligt bra kondis för att kunna använda körriktningsvisaren när man ska. Det orkar numera inte 55 procent av de svenska bilisterna. Jag tycker väldigt synd om dessa stackare.

Trafikförordningen (3 kap):

65 § När en förare avser att starta från en vägkant eller att vända, svänga, byta körfält eller ändra fordonets placering i sidled på något annat inte oväsentligt sätt skall föraren ge tecken med körriktningsvisaren för att visa sin avsikt.

Kungen har varit här!

2011-05-30T16:37:00.045+02:00

Vad paff man blir när man bara runt hörnet här i stockholmska Hammarby Sjöstad stöter på självaste H.M. Konung Carl XVI Gustaf. Visst var det längesen man såg H.M. Konung Carl XVI Gustaf så här riktigt uppsluppen. Det har ju varit lite jobbigt på sistone ...

Spänningssökande dyselektriker som han är tog det lite tid för honom att dechiffrera alla blåa krumelurerna på fönstret.

Men vad sprudlande glad H.M. Konung Carl XVI Gustaf blev när han lyckats med det! Snart inga problem längre! Toppen!

Det är ju inte minst en del spår som så att säga måste åtgärdas - och här verkar man kunna fixa det! Jobba på hårt med snedstegen!

Men svenska folket tycker mer och mer att kvasten kan användas till annat ("Fler vill att kungen ska abdikera" - DN).

Fast allra bäst vore ju att helt sopa bort den unkna monarkin och ersätta med det a n i n g e n

mer demokratiska och tidsenliga statsskicket republik.

I medierna efter den förutsägbara intervju som H.M. Konung Carl XVI Gustaf beviljade TT:
Expr, AB, SVT, VG.

Norsk bäver showar i Stockholm

2011-05-18T15:52:00.019+02:00

En främmande u-båt? En säl? En utter? Det gissades hej vilt bland de allt fler som i söndags kväll följde det konstiga som rörde sig på vattenytan vid Hammarby Sjöstad i Stockholm.

Nej, det var en bäver! Fast det dröjde faktiskt ett tag innan de flesta av oss fattade det. Är man stockholmare så är man.

Det sas senare att det är en bäverfamilj som numera tycks hålla till i Hammarby sjö - men som egentligen är folk & fä-bokförd i Sickla sjö i min gamla hemkommun Nacka intill. De röda prickarna på kartan = bäverns stockholmska uppvisning vid 20.30-tiden i söndags.

Sjöns fåglar var snudd på skräckslagna. Och Hammarby sjös ordningsman Gunde var med mörk blick i kvällssolen oerhört upprörd över bäverns fräckhet att störa sjöfriden.

... men jag vet inte vad dessa bävertittande personer heter.

Gunde

Efter ett tag tog herr alternativt fru Bäver en kortare paus i vassen - och minsann fick man då också en närbild på honom/henne osimmande! Snart försvann bävern ut i kanalen intill och var putz weg.

Hur vet jag då att bävern är norsk? Jo:

Cirka 1870 var arten helt utrotad i Sverige. Men - mellan 1922 och 1939 inplanterades cirka 80 bävrar i Sverige. Samtliga köpta från Norge.

Så alla svenska bävrar (nu cirka 100.000) är egentligen norrmän! Allihopa!

Men Stockholm kan väl knappast vara någon större hit för en skygg skogsarbetare som bävern ...

Fast kanske ett nattligt besök på Ikea?

Inget Systäm!

2011-05-14T14:59:00.007+02:00

Förutom en del vatten är Hammarby Sjöstad en torrlagd zon i Stockholm - och
kommer så förbli. Kolla in rubriken hämtad från lokalbladets chockartikel!

"Det är synd om människorna". Om August Strindberg hade skrivit de orden 110 år senare hade han givetvis lagt till "... särskilt i Hammarby Sjöstad". Facebookgruppen för ett Systäm här i Sjöstan (ovanför) har kämpat och kämpat och kämpat - men förgäves - för att komma tillrätta med de skandalöst omänskliga förhållandena för oss runt 15.000 i den nya stadsdelen. Vet världen om detta? FN?

Idé: Ett Systämskifte - att flytta ett av Systämen i grannskapet till Sjöstan. Visserligen är en av Sjöstans kanske viktigaste Systämkämpar en gammal S-profil, och Socialdämokraterna har ju alltid varit rätt ilskna motståndare till Systämskiften. Men i dätta fall vill alldeles säkert Allan Larsson se ett undantag. Absolut! Tungt Allan-utspel i det allra lokalaste av lokalbladen (Sjöstadsbladet) nedanför! Och den statsvätare som inte minns att Allan har varit mäktig finansministär är fullständigt inkontinänt.

Allans chäf i regäringen var västgöten Ingvar Carlsson - mannen som på något sätt gjorde att Systämet värkligen slog igenom nationällt. Och i ett blogginlägg som dätta går det ju bara inte att utelämna statsministär Ingvars diskussioner med än ung Carl Bildt om just Systämet.

Ingvar kan inte sova på tåget och det blir förstås till att läsa i än sagobok.

                   Snart kommer inspektörn från Kalifornien på besök här på bloggen.
                   Måste skriva några instruerande rader på ängelska. Viktiga saker, dätta!

Ä mässage to Googlebot in English:

Hi thäre, my väry good fränd! Thä täxt thät you are reading is about a big humän trägedy in Hammarby Sjöstad in Stockholm, Sweden: No Systäm! You must of course put this täxt high in thä search ränking!

Snyggare nyheter - men knappast bättre

2011-04-19T08:28:00.002+02:00

Efter omgörningen var det så igår premiär för nya TV4Nyheterna - en av alla dessa pseudonyheter, som det ju rapporteras om både här och där i medierna. Och inte oväntat inledde nyhetsankaret Bengt Magnusson 22-sändningen med att berätta om den nya studiodekoren. Nåja, nyhetslöpet med händelser utanför TV4-huset var i alla fall placerat före navelskåderiet. Det var ju bra.

TV4Nyheternas 22-sändning, igår måndag.

Men jag måste faktiskt erkänna att jag tycker att det visuella - det estetiska, om man så vill - inte alls är oviktigt när det gäller nyhetsmedier som exempelvis tv. Det är som en (nyttig) maträtt -betydligt godare att äta om den ser god ut. Jag tycker att svenska tv-nyheter formmässigt i många år varit internationellt sett ursvaga, vi behöver inte gå längre än till Norge och landets två ledande tv-bolag NRK och Bergen-baserade TV2. TV4Nyheterna har de senaste åren sett ut som om det sänts i smyg från en skum källarlokal på ökänd Stockholmsadress.

Förändringen av TV4Nyheterna lär också innebära mer tempo i programmet - på olika sätt. Som SvD skrev igår: "Det stås, gås och viftas allt mer bland nyhetsankarna på tv ... - Vi ska inte göra popvideo av Nyheterna, men vill ha ett mer rörligt formspråk och komma bort från det statiska, säger Åsa Zander, grafikchef på aktualitetsavdelningen". Snabbare bildväxlingar i TV4Nyheterna framöver - och också mer av kameraåkningar ("viss åksjukerisk för tittarna", skrev SvD i nyss nämnda artikel). Som i gårdagens 22-sändning då kameraåkningen började längst ner från studiogolvet under studiobordet när Bengt Magnusson intervjuade TV4-kollegan, reportern Jonas Berg. Sådant ser allt lite konstigt ut, kan man väl säga utan att ta i.

Åksjuka p g a TV4Nyheterna?

Det är bra att utanverket vässas. Men ännu viktigare är väl ändå själva innehållet i tv-nyheterna.

Visst - TV4Nyheterna har då och då bra egna nyheter, och några riktigt skickliga reportrar. Men sammantaget är redaktionen i mina ögon rätt så lättviktig jämfört med SVT:s nyheter. TV4Nyheterna känns inte så där väldans angeläget att se. Jag har också för mig att det finns statistik på att när det händer något riktigt stort - som 11 september-dåden - så är det till SVT:s nyheter tittarna söker sig, inte till TV4Nyheterna. Jag tycker att det är oerhört märkligt att TV4 inte lyckats bättre med sina nyheter, och det har ju gått drygt 20 år sedan kanalstarten. Det går faktiskt alldeles utmärkt att i nyhetssammanhang förena lättare och modernt handlag - med tyngd. Det är framför allt innehållsmässigt som TV4Nyheterna måste bli bättre.

I nyhetssammanhang i tv tycker jag annars att det har gått väl långt i en del nyhetsankares allt mer underhållande framtoning. De behöver ju inte påminna om begravningsentreprenörer - men aningen mindre glatt och mer neutralt skulle inte vara helt ur vägen. Exempelvis känns det inte alls klockrent när en nyhetspresentatör med ett leende avslutar en halvtimmessändning innehållandes idel katastrofer med att säga: "Ha en fortsatt trevlig kväll!" Och här tycker jag faktiskt att SVT är värst - särskilt populära Lisbeth Åkerman på Rapport.

Alla Hjärtans Dag på 1.000-lappen

2011-04-10T16:26:00.012+02:00

Det finns de som påstått att jag lite grann har missuppfattat det här med Alla Hjärtans Dag. Men så kan det väl ändå inte vara ...

Dock så noterade jag till min häpnad i den senast lästa boken om mannen ifråga:
"Några medelålders och yngre personer jag slumpvis frågat under arbetet med den här boken hade inte ens hört talas om Dag Hammarskjöld." (Bok från 2010, skriven av Bengt Thelin).
"Dag Hammarskjöld??? ... Nu minns jag! Det var ju han som spelade bastuba!"

Det sista var faktiskt ett skämt från en tidigare arbetskamrat.

Hur som helst, nu lär det mer och mer bli lite ändring på den okunskap som verkar ha funnits om Dag Hammarskjöld. FN:s svenske generalsekreterare i drygt åtta år - den mest kraftfulle högste chef organisationen någonsin haft.

Vad glad jag blev när det i veckan blev känt att Dag Hammarskjöld ska pryda den nya 1.000-kronorssedeln!

Mitt Dag Hammarskjöld-intresse är stort och jag har efterhand också kommit att samla på nästan allt som har med honom att göra - böcker, tidningsurklipp, frimärken m.m. Hmm. Veckans besked riskerar att bli lite kostsamt för mig. Nu blir det att också samla på 1.000-lappar. Oj!

Jag har här på bloggen skrivit flera inlägg som helt eller delvis har handlat om Dag Hammarskjöld. Den kanske allra bästa kortpresentationen som jag har läst kommer du till om du klickar här - ett inlägg skrivet 2008 på bloggen "Japetus öga", strålande text om Alla Hjärtans Dag!

Humor anses inte ha varit bland de mer framträdande dragen i oerhört mångsidige Dag Hammarskjölds personlighet. Själv vill jag påstå att han visst hade en humoristisk sida - också. Något som på några ställen även skymtar i de andliga dagsboksanteckningarna (förenklat uttryckt) - postumt utgivna i bokform med namnet "Vägmärken", exempelvis:

"Ett blygsamt önskemål: att våra göranden och låtanden skulle ha något större betydelse för livet än man kan tillskriva en smoking när det gäller matsmältningen."
"Efter att ha andats en atmosfär fylld av hans andliga förbränningsprodukter erinrar man sig att det endast är i lä för vinden från ett svavelverk som en sparsam grönska kan överleva."

Men den suveräna boken "Vägmärken" innehåller framför allt riktigt djupa funderingar kring tillvaron.
"Den längsta resan är resan inåt." Det är förstås det i särklass mest kända citatet från boken, som förhoppningsvis fler svenskar nu kommer att läsa.

Det påstås annars att "Vägmärken" (med flera olika sorters texter - även poesi) är svårläst. Det beror alldeles på vad man jämför med. Är exempelvis varje mening i en diktsamling - vilken som helst - totalt kristallklar? I så fall är det väl en riktigt usel diktsamling, som lämnar inget eller minimalt med utrymme för läsaren att själv tänka till.

FN-chefen Dag Hammarskjöld ... Stor dramatik i generalförsamlingen sedan Sovjetunionen 1960 krävt Hammarskjölds avgång (Dag Hammarskjöld 3:40 in i YouTube-filmen):

Till sist. Skrivet på bloggen om Dag Hammarskjöld:

* Inlägg 2010-06-13: "Fullträff om Dag Hammarskjöld" Helt om DHd.
* Inlägg 2010-06-30: "Flyga med Dag Hammarskjöld? Skulle tveka ..." Helt om DHd.
* Inlägg 2011-02-13: "Läxa upp Wallström & Nuder!" Delvis om DHd.
* Inlägg 2011-02-28: "Minns mannen - inte mordet!" Delvis om DHd.

Maud Olofsson (C) under attack

2011-04-09T07:47:00.009+02:00

Men det interna anfallet är väl ännu så länge inte så himla kraftfullt?

Publiceringen av bilden ovanför kan bara beklagas. Jag anser att mer eller mindre oanständiga bilder på kvinnor inte får förekomma på denna blogg. Men det var idioten till vänster som tvingade mig att ändå ta med bilden. Bloggens oansvarige utgivare, alltså. Knäppskallen Basil, känd sedan tidigare i bloggens smala högerspalt. Beklagar ännu en gång publiceringen. Säkert chockartat för många. Möjligen mardrömmar kommande natt. Men Centerledaren är visserligen rätt kort, dock samtidigt en tämligen vidsträckt och omfattande varelse.

Men nu ska jag allt samla mod, trotsa chefen och faktiskt vara en smula seriös, även om det blir lite kort - bossen Basil kan ju när som helst upptäcka vad jag håller på med.

Jag hör till dem som tyckte att Maud Olofsson var en frisk fläkt i svensk politik när hon för tio år sedan blev Högsta Hönset i partiet som förr hette Bondeförbundet. Men efter ett tag började jag att tröttna på det ständigt gnälliga kacklet. Och när hon 2006 sedan kom in i regeringen förstod jag att det här är en varelse som med sin tydliga gnällprofil egentligen bara passar i oppositionsrollen. Det här med att istället uträtta saker är inte riktigt Högsta Hönsets cup of tea.

Jag ser Maud Olofsson som extremvarianten av "mycket kacklande, men väldigt lite verkstad".

Det är säkert också så att partiledarjobbet har blivit betydligt tuffare under de senaste åren, så efter ungefär tio år som ordförande i ett parti är det nog dags för byte.

Det har ju under veckan varit fräna frågor om Vattenfallsavtal - men framför allt flera interna avgångskrav. Men nog har det varit protester utan riktig kraft mot att Maud O. verkar vilja sitta kvar. Kanske spelar det in att möjliga efterträdare inom partiet i alla fall på mig gör rätt så bleka intryck.

Hur som helst måste nog det krisande Centerpartiet byta ut sin ordförande i mycket god tid före nästa val, 2014. Framför allt gäller det ju för en ny ledare att vässa partiets politik - så att den i alla fall blir aningen tydligare än vad förre C-ledaren Gunnar Hedlund lär ha uttryckt saken:
- Centern är för allt som är bra och mot allt som är dåligt.

Hmm. Frågan är kanske om Centerpartiet egentligen behövs ...

I medierna: SvD 1, SvD 2, SvD 3, SvD 4.

Svensklärarna gör succé med Fritt Fall

2011-04-06T19:19:00.006+02:00

Svenska är det ämne där resultatet av lärarnas insatser kan beskådas allra tydligast av oss alla. Och nog har vi väl märkt att Gröna Lunds Fritt Fall i flera år haft hård konkurrens av svensklärarnas motsvarighet. Det som är positivt är att vi tycks bli allt fler som reagerar mot det fria fallet - även unga, vilket är extra kul.

Visst finns det utmärkta svensklärare - också. Men de är på tok för få. Det märker vi överallt: på nätet, i offentliga miljöer (för att uttrycka mig lite byråkratiskt) - och t o m inom journalistkåren, där man rimligen borde vara proffs på svenska språket.

Det är massor som svensklärarna inte klarat av att lära ut. Alldeles för många verkar ha dåliga eller usla kunskaper i svenska när de lämnar skolan för gott. Jag tror att vi har haft skral svenskundervisning i många år nu. Vi ser resultatet - men de ansvariga svensklärarna tycks inte göra det.

För att bara ta ett av tusentals exempel: stor eller liten begynnelsebokstav. Vilket man väljer verkar bland många ske totalt slumpartat. Exempelvis tycks åtskilliga här i landet numera inte ha en aning om att på svenska skrivs veckodagar och månader med liten begynnelsebokstav.

Vart är vi på väg? Säkert har Kristian Luuk i På spåret gjort mer för att lära ut skillnaden mellan "var?" och "vart?" än vad landets hela lärarkår i svenska lyckats med under 20-25 år.

Vart är vi på väg? Svaret "rakt ut i mörkret" kan, som du ser ovanför, mycket väl ge tio poäng - med svensklärarna som lok, dragandes med sig årskull efter årskull. En överdrift? Visst - riktigt så nattsvart kan det väl ändå inte vara ... Men nog har vi sett ett fritt fall för det svenska språket.

Alla dessa särskrivningar är bara ett av resultaten av det fria fallet, men sannolikt ett av de allra största problemen. Jag har skrivit om särskrivningarna tidigare: Nya tag mot särskrivningarna! (2011-03-07) & Lärarna mot väggen om särskrivningarna (2011-03-22).

Lärarnas Riksförbund och Svensklärarföreningen svarade tämligen omgående på mina mailade frågor om det enorma särskrivningsproblemet (se blogginlägget 2011-03-22). Efter 23 dagars väntan kom i fredags svaren från det största lärarfacket, Lärarförbundet.

Hej Bengt Ber om ursäkt för att svaret på ditt blogginlägg har dröjt. Men här kommer i alla fall svar från Lärarförbundets ämnesråd svenska.

Fråga. Ser Lärarförbundet särskrivningsproblemet som viktigt, mycket viktigt eller oviktigt?

Ämnet svenska rymmer många olika perspektiv och särskrivningar är ett viktigt perspektiv. Samtidigt är inte skolan en isolerad ö utan samhället påverkar det som sker i skolan. Influenser som eleverna får från andra verksamheter också påverkar eleverna i deras lärande. Det talas om problemet.

Själv föredrar jag en armlös bandit.

Min kommentar: Skolan skall vara den självklara basen för lärandet. Genomgående i svaren från lärarhåll är att man skyller på påverkan från "andra håll". Den uppgivna attityden p g a en sorts konkurrerande "motskola" anser i alla fall jag är helt oacceptabel. I alla yrken finns svårigheter av olika slag. Men de allra flesta av oss klarar av dessa svårigheter. Det är ett rimligt krav att också landets svensklärare gör det. Behövs fler undervisningtimmar i svenska? Slåss då för det! Är det för låg kvalitet på dagens svensklärare? Se då till att det åtgärdas! Är det brister i den pedagogiska metodiken? Se då till att att göra den bätttre!

Fråga. Anser Lärarförbundet att svensklärarna här i landet har gjort tillräckligt och gör tillräckligt kring särskrivningsproblematiken?

Sveriges lärarkår arbetar för att lära eleverna så mycket som det bara är möjligt i alla ämnen. Det är ett yrke där det är svårt att säga när man har gjort tillräckligt. Men vi är övertygade om att lärarna gör så mycket de kan utifrån de förutsättningar som ges.

Min kommentar: För att kunna laga något som är trasigt är det en fördel att veta varför detta något inte fungerar. "Jag har hört flera olika förklaringar till problemet särskrivning", skriver exempelvis Svensklärarföreningen i ett tidigare inlägg här på bloggen. Om skolan verkligen varit intresserad och haft engagemang kring problemet så skulle man för länge sedan ha gått till botten med orsakerna till all särskrivning.

Kidnappad afrikansk kvinna + stulen cykel?

Fråga. Från blogginlägget: "Fredrik Lindström tycker att man måste vara hård mot fenomenet

särskrivning, inte minst i skolorna. - Det är ett allvarligt språkligt fel. Det finns ingenting kreativt i att skriva isär ord. Jag brukar vanligtvis vara väldigt liberal till språklig utveckling, men det här är en grundsten man måste ha med sig." Håller Lärarförbundet med Fredrik Lindström eller håller Lärarförbundet inte med Fredrik Lindström?

Särskrivningar kan skapa missförstånd vilket kan leda till felaktigheter och då kan det skapas problem. Vissa situationer är allvarligare än andra.

Min kommentar: I flera av svaren från lärarhåll anar man en attityd att språkliga fel egentligen inte spelar någon roll, bara "det inte skapar missförstånd eller blir svårförståeligt". "Fel" tycks numera i princip vara lika "rätt" som "rätt" - bara "det inte skapar missförstånd eller blir svårförståeligt". Den tekniska utvecklingen har onekligen gått framåt. Men frågan är om inte utvecklingen på andra håll har gått bakåt, exempelvis inom svenskan. Snart räcker det väl med allehanda läten à la stenåldern - bara "det inte skapar missförstånd eller blir svårförståeligt".

Fråga. Exempel från blogginlägget: "Kan det vara så mycket som hälften av de yngre som felaktigt skriver 18 åring, 22 årig, 17 åring, 19 årig? Bindestreck saknas. Kanske hälften av landets unga/halvunga (här menar jag ungefär i åldern 13-30 år) kan inte i skrift beskriva sin ålder på ett korrekt sätt!". Är det verkligen som det ska vara när så otroligt många inte ens kan beskriva sin egen ålder på ett korrekt sätt i skrift? Kan det inte betecknas som skrämmande?
Självklart ska vi arbeta för att alla elever lär sig det svenska språket på allra bästa sätt men skrämmande är nog lite väl starkt ord.

Min kommentar: Visst - i länderna Niger, Burkina Faso och Mali är det säkert betydligt fler som inte i skrift kan beskriva sin ålder på ett korrekt sätt. Nämnda afrikanska länder toppar för övrigt listan över stater med mest utbredd analfabetism här i världen, enligt statistik från 2003.

Fråga. Svensklärarna är nyckeln, som jag ser det. Att det ser ut som det gör idag, beror det på: 1. Att momentet inte tagits upp tillräckligt mycket i undervisningen i svenska? 2. Att många svensklärare är dåliga pedagoger? 3. Att många svensklärare inte själva vet hur det ska vara kring sammansatta ord. (Om alla lärarna har kunskapen: varför lär man då inte ut det?).

Dagens elever lär sig inte bara i skolan utan mycket lärande sker också i andra sammanhang t.ex. via onlinespel, filmer och sociala nätforum. De påverkas av detta också i sitt skrivande. Det är svårt att svara exakt på hur mycket varje lärare tar upp problemet i sin undervisning men sannolikt görs det när det dyker upp. Lärarna vet hur språkets regler ser ut och lär ut när de får tillfälle i undervisningen. Annars hade problemet sannolikt också varit mycket större än vad det är idag.

Men hur hittar man till Fru Toalett?

Min kommentar: Från lärarhåll har man talat om "det destruktiva inflytandet från engelsk stavning" som en av huvudorsakerna till de hastigt uppdykande särskrivningarna i svenskan. Ett påpekande: Det är inte först för 10-15 år sedan som anglosaxisk kultur blev känd för oss svenskar. Jag vägrar tro att svenskarna har blivit dummare under de allra senaste åren.

Fråga. Finns det särskrivare också bland lärarna? Är det i så fall många lärare som själva särskriver?

Sannolikt finns det särskrivare också bland lärare precis som i andra yrkesgrupper.

Med vänlig hälsning Malin Tufvesson Biträdande förbundssekreterare Lärarförbundet

Vad kan göras för att minska särskrivningarna? Lärarförbundet besvarade inte den frågan. Själv tycker jag att vägen ut ur problemet - (möjlig) lösning - är betydligt intressantare än ältande av problemet. Svensklärarföreningens svar: Mitt svar på din fråga är att oförtröttligt arbeta med att rätta alla som skriver fel samt visa hur tokigt det kan bli när man skriver isär istället för ihop.

Att bara köra på som tidigare är verkligen inget vinnande koncept. Det framgår väl fruktansvärt tydligt av verkligheten. Naturligtvis måste det göras något radikalt. Det är ju liksom hög tid att ansvariga tar tag i det växande särskrivningseländet.

Svenska ser jag som det självklart allra viktigaste skolämnet i Sverige. Det är framför allt undervisningen i det ämnet som måste förbättras - oerhört kraftfullt. Och vi är väl ändå rätt många som verkligen inte vill ha en tivolipräglad undervisning i svenska.

Mustaschen - sådan är han egentligen

2011-03-25T11:53:00.014+01:00

Mustaschen valdes idag till Socialdemokraternas nye partiledare.
Men vem är han?

Denna blogg beslöt sig för att syna Mustaschen i sömmarna.

Vilken sorts människa är han?
Vilken bakgrund har han?
Vad gjorde Mustaschen i sitt tidigare liv?

Denna blogg har kommit över nedanstående dokument om Mustaschen:

Analys & kommentar:

* Att Mustaschen var en man i sitt tidigare liv är möjligen ett inte särskilt överraskande besked, som både vi och Mustaschen själv kan ta med fattning.
* Socialdemokraterna behöver verkligen någon som kan bygga upp ett något raserat parti. Och då är det förstås lämpligt med någon från byggbranschen - som Mustaschen. Även om verksamhetsområdet tidigare tycks ha varit religiösa byggnader. Å andra sidan: för åtskilliga - inte minst äldre, som senaste åren "inte känt igen sitt parti" - ligger det väl något lätt religiöst över S.
* Att Mustaschen är en hänsynslös karaktär kanske inte riktigt har framgått tidigare - en nyhet, minsann, på denna blogg!
* "Önskad". Ja, han var ju valberedningens förslag och valdes sedan enhälligt på kongressen. "Men inte älskad". Nej, Mustaschen var ju egentligen långtifrån förstahandskandidaten. Men partiledarfrågan blev ju så rörig. Mustaschen kan dock kanske bli älskad - om han gör sig av med den.
* Den sista punkten har Mustaschen uppfyllt eftersom han i första hand har varit försvarspolitiker. Men anfall är ju bästa försvar. Och det lär vi bli varse om inte annat i kommande debatter.

Japp - så var det bara att invänta Stora Journalistpriset, efter detta scoop.

PS: Om du vill granska dig själv, för att kolla in vad du var för någon i ditt tidigare liv, klicka HÄR. Det gäller bara att skriva in födelsedata. Som för Håkan Juholt: 16 september 1962. Varning! Det kan bli uppskakande! Håll i dig!

I medierna: Expr, Expr 2, SvD, SvD 2, SvD 3, SvD 4, DN, GP, VG.

Vad är en åring?

2011-03-23T19:47:00.013+01:00

Bindestreckslösa åringar har varit ett stort mysterium för mig och för åtskilliga andra. De är ju också rätt så många, de bindestreckslösa åringarna. Men till sist har jag nu fått veta vad åring är.
Åring kan betyda två saker: dels någon som är bosatt i skidmetropolen Åre, dels en väldigt gammal person som levt massor av år.

2 åringar

Bosatt i Åre:

Men genom trolleri kan exempelvis 18 åringar från något ålderdomshem eller så hux flux förvandlas till unga tonåringar.

18-åringar!

Bindestreck har verkligen en magisk kraft, okänd för alldeles för många nuförtiden. Men man behöver kanske inte vara trollkarl för att fixa till ett bindestreck. Möjligen inte.
I alla fall om man inte lider av den allra värsta av alla fobier: bindeskräck.

PS. Åring betyder en sak till: 1-årig häst, enligt ordböckerna. En ung häst som alltså inte har bindeskräck.